Descartes ansåg att både vi och djuren är maskiner, men även andevarelser.

Descartes var troende och hans Gudsuppfattning har han även arbetat in i sin teori och verkligheten men den tar jag inte upp här

Vi skulle se på oss själva som maskiner där något som orsakade en handling påverkade vad som kunde bli nästa handling. Det som resulterades var något som man kunde förutse då det var resultatet av något som organismen behövde få utfört för att fungera optimalt.

Om detta inte gjordes blev något ofullbordat och maskinen människan fungerade sämre och nästa handling blev kanske en handling som inte varit nödvändig om den grundhandling utförts som organismen först behövde.

Ur detta kunde man då se att människan fast den fungerade som ett urverk kunde missbrukas genom den fria viljan som var det gudomliga i oss. Människan var därmed inte bara en maskin i sin uppbyggnad utan även en gudsvarelse som hade en fri vilja på gott och ont för människan och andra varelsers väl och ve.