Google

Translate blog

lördag 2 januari 2010

Syföreningarnas uppkomst och fall.


Förr var handarbete ibland ett nödvändigt ont för hushållsekonomins skull.

Kvinnor sydde och stickade och bildade syföreningar där man träffades för att prata, umgås, dricka kaffe med sju sorters kakor till och lära av varandra i handarbetets ädla konst. Man stickade sockor, koftor och allsköns tavlor och dukar.

Kaffebrödet skulle vara hembakat man tävlade om godaste kaffebrödet och skam den som köpte detta istället för att baka själv.

I dag finns fortfarande på vissa håll syföreningarna kvar. Man träffas men det är nästa generation, generationen efter de som bildade den.

Även i dag träffas man och pratar och umgås. Men ofta är det annat man bjuder på än kakor till kaffet och ofta är det köpt.

Man syr och stickar sällan utan enbart namnet är vad som finns kvar av den gamla idén. De är numera mest samkväm. Så förändras tiden och generationerna med den.

fredag 1 januari 2010

Att leka fritt eller tillrättalagt.


Tillrättalagt är väl målet i dagens förskolor etc. Man tillrättalägger lekarna och sysselsättningarna och är med hela tiden för att se att ingen sätts åt sidan.
Så har jag uppfattat det. Men är det naturligt? Naturligt lärande att lösa konflikter eller att få en plats i en hierarki?

Knappast, även människan är en varelse som i grupp finner sin plats. Att då utanförstående bryter in för att omvandla gruppbildningen enligt samhällsnormer, pedagogik etc. som just nu är aktuella blir knappast bra.

Människan föds och hittar sin plats som barn. Detta måste ske naturligt.
Självfallet får inte våld tolereras bland barngrupper. Men däremot måste grupperingar bildas, vänskap bildas mellan barn naturligt. Detta är min uppfattning. Annars kan onaturliga vänskaper bildas bland de som tvingas umgås av personalen fast de passar mycket dåligt tillsammans.

På arbetsplatser blir personer som inte passar in i en grupp omplacerade vilket blir bäst för alla. Så bör även barngrupper behandlas för allas välmåendes skull. Man kan inte här tvinga fram vänskap och respekt bland alla för då blir det onaturligt och kan explodera i stora sociala problem.

Man präglas i skolan eller tidigare i att som vuxen att acceptera de som man inte trivs med vilket jag tror kan skapa våldshandlingar och orespekt bland vuxna. Man har inte lärt sig att undvika de man inte trivs med.

torsdag 31 december 2009

Hallucinationer visar att människan har mer än en kropp.


De kan uppstå ur missbruk som gått för långt då hjärnan blivit överbelastad av detta onaturliga medel som får den att reagera onaturligt och ge bilder och ljud ur intet. Den gör en egen blandning av minnesintryck och intryck från sinnesorganen.
Hallucinationer är överreaktioner från en överbelastad hjärna.

Visst kan det ge upplevelser av både mardrömslik karaktär men även supersköna upplevelser i drömlik karaktär som känns helt verkliga.

Men frågan jag ställer är inte detta. Istället är det vad är det som upplever detta? Om nu hjärnan ger dessa upplevelser av fasa eller lycka vad är det då av dig som upplever detta?

Inte är det väl hjärnan som upplever sin egen reaktion av kaos? Här är det något som inte stämmer.
Om hjärnans hallucinerande var enbart upplevelser i hjärnan skulle inte något i personligheten uppleva det som varken skönt eller fasa. Något upplever det och kan ge ord eller känsla.

Kan detta vara grunden i människan? En själ. Kan det som upplever beskrivas som det vi i många religioner benämner själen? Visar upplevelser av hallucinationer att det finns en grundläggande personlighet i människor som kan benämnas själ och att kaos i hjärnan kan upplevas utifrån ett känsloliv som visar att vi är mer än en kropp?

Gott Nytt År.

onsdag 30 december 2009

Vad är såkallat håll som många yngre får medan få äldre känner av det?


Håll i sidan är något de flesta känt av vid snabb gång eller språngmarsch. Man kan då ta något i handen och krama detta hårt. En sten ex. Då lättar denna kramp.

Men ännu i dag vet forskarna inte vad som utlöser krampen eller vad det är.

Jag har teorin att det är en muskelspänning orsakad av nervtrådar som inte hänger med riktigt vid snabba rörelser. En pseudomuskelspänning. Den existerar enbart genom en tillfällig kollaps av nervtrådar i sidan av kroppen.

Muskelspänningen finns inte utan är en smärta orsakad av nervimpulser som kollapsat på väg mot benen som är i rörelse.

Därför bör det i sidan finnas en nod där impulserna går vidare till benens muskler. Men då många impulser kommer samtidigt kan en tillfällig kollaps bli resultatet som däremot kan kännas mindre om man hårt trycker på en sten som man håller i handen.

Detta visar att trycket på stenen i handen utlöser ett spänningsfall som löser upp nervknutskollapsen i noden som jag vill kalla den del av kroppen där hållet uppstår.

En teori så god som någon om fenomenet tycker jag.

tisdag 29 december 2009

Skapar pedagogiken bra pedagoger?


Knappast. Vad som skapar en bra pedagog är inte den utbildning denne får utan personligheten och intresset för att förmedla ett budskap. Att se hur någon tar till sig det som valts att läras ut tillsammans med ett kritiskt tänkande på vad som serverats.

Ingen utbildning i världen skapar bra pedagoger. Däremot skapar den kunskapsrika pedagoger.

Men kunskap är inte samma sak som att kunna förmedla kunskap.

Det handlar om social förmåga när det gäller att förmedla kunskap. Detta kan man inte lära ut då det är en personlighet.

Därför finns det mycket högutbildade pedagoger som är totalt värdelösa med att lära ut sitt ämne. Eleverna somnar under deras lektioner alternativt förstår inte vad som pedagogen talar om.

Alternativt finns det dåligt bildade pedagoger betygsmässigt som kan sitt ämne och trollbinder sina elever. De är bra pedagoger med dålig bildning.

Pedagogik bör liksom andra ämnen lärs ut av pedagoger som brinner för sitt ämne och som kan förmedla sina tankar utan att krångla till förmedlingen av detta. De ska kunna göra sig förståeliga för andra.

Ofta är dessa samma personer som är sociala i privatlivet. Medan motsatsen inte är speciellt populära i privatlivet.

måndag 28 december 2009

I Göteborg fanns Kal o Ada.


Göteborgshumor. Var kom den ifrån? Jag vet inte, men kan den ha sin bakgrund i att Göteborg är en sjöfartsstad?

Hur man då ska tolka varför humorn är som den är där och om det finns något i att den är särskild.

Jag letade på nätet och fann följande idé.

Här sägs att en hovfotograf som hette Aron Jonason var den som grundade den göteborgska traditionen med ordvitsar. Han var fotograf åt Oskar II på kungayachten HMS Drott då den under flera somrar i följd låg förtöjd i Marstrand . En kväll då Jonasson fotograferat mycket och använt magnesiumblixt ska följande ha sagts av Konungen:

Det var väldigt vad Jonasson blixtrar mycket!

Varvid Jonasson blixtsnabbt (vad annars) replikerar:

Ja, blixtrar den ene så åskar den andre!

Detta ska ha varit början på göteborgsvitsen och senare Kal och Ada historierna.

Hur mycket som är sant i detta kan man fundera över. Har Göteborgshistorierna inte funnits längre?

Kan man inte hitta någon annan förklaring om nu denna finns. Men som sagt allt har en början och början som kommer från kungliga kamrar eller umgänge hade åtminstone förr en stor möjlighet att uppmärksammas.

söndag 27 december 2009

Sitt som ett ljus


De senaste årtiondena har ämnet gymnastik i skolans värld ändrat namn till idrott.

När jag gick i skolan på 60-talet hade folkskolläraren även detta ämne som då kallades gymnastik. Vi fick ofta stå på led och göra armar uppåt sträck med flera gymnastiska övningar. Och lägg väl märke till att detta skedde taktfast på lärarens order och utan all form av musik. I dag är musik något som genomsyrar många idrottshallar när barn och ungdomar utövar någon sportgren i hallen. Sportgrenar som volleyboll, landhockey mm.

Inte står barn på led i dag enligt Lingpedagogikens ramar och sträcker upp armarna och gör taktfasta rygg och magmuskelövningar.

Har det blivit bättre? På det viset att idrottslärare i dag är specialutbildade inom sitt område till skillnad mot folkskoleläraren som var lite av varje kan det ha blivit bättre.

Men nog var det tryggt att som jag upplevde det ha samma lärare i alla ämnen hela folkskoletiden ut. Ja jag hade visserligen ny lärare varje år men det berodde på personalomsättning. Så varje läsår ny lärare men sedan hade denne alla ämnen under detta år. En annan sak är att i dag kallas läraren ofta mentor eller ibland pedagog. I norra Sverige och Mellansverige kallades läraren inte heller som i syd lärare utan ibland magister.