Behöver alla ha humor? Har alla detta?

Humor är individuellt och annorlunda över tid. I dag innebär humor ofta någon som skriker eller högljutt ironiserar över medmänniskor och hur de agerar.

Jag tror detta högljudda kommer från en generation som är uppväxt i dagismiljö där de fick skrika för att göra sig hörda.

Vi äldre tycker inte om detta slag av humor, ett ex på sådan är Kristian Luuks.

Även många ståuppkomiker tillhör denna grupp. Vi äldre som växte upp med tevens frammarsch har som humor lyteskomik vilken inte förstås av en yngre generation. Personer under 50. Vi såg Charlie Chaplin m.fl. ofta i teves barndom. Stumfilm med lyteskomik. Detta roar oss.

Många äldre har i första hand buskisen som sin humor, ja även vi halvgamla tycker i många fall om denna i form av revyer som de Stefan och Krister gör.

Detta var lite om humor som finns i betydligt fler skepnader. För en del oförståelig, för andra rolig.

I Göteborg fanns Kal o Ada.

Göteborgshumor. Var kom den ifrån? Jag vet inte, men kan den ha sin bakgrund i att Göteborg är en sjöfartsstad?

Hur man då ska tolka varför humorn är som den är där och om det finns något i att den är särskild.

Jag letade på nätet och fann följande idé.

Här sägs att en hovfotograf som hette Aron Jonason var den som grundade den göteborgska traditionen med ordvitsar. Han var fotograf åt Oskar II på kungayachten HMS Drott då den under flera somrar i följd låg förtöjd i Marstrand . En kväll då Jonasson fotograferat mycket och använt magnesiumblixt ska följande ha sagts av Konungen:

Det var väldigt vad Jonasson blixtrar mycket!

Varvid Jonasson blixtsnabbt (vad annars) replikerar:

Ja, blixtrar den ene så åskar den andre!

Detta ska ha varit början på göteborgsvitsen och senare Kal och Ada historierna.

Hur mycket som är sant i detta kan man fundera över. Har Göteborgshistorierna inte funnits längre?

Kan man inte hitta någon annan förklaring om nu denna finns. Men som sagt allt har en början och början som kommer från kungliga kamrar eller umgänge hade åtminstone förr en stor möjlighet att uppmärksammas.