Google

Translate blog

onsdag 3 oktober 2012

Tänk om Borg o Reinfeldt kunde fått smaka på sin egen medicin. Hur skulle de då reagerat?


Troligen skulle de då sett det som att det bara var att söka ett nytt arbete och dessutom få det.

De lever i en trygg kokong där de inte kan se eller förstå hur illa de genom sin politik gör sina medmänniskor. De som hade det svårt redan innan de kom till makten 2006 - de sjuka o arbetslösa. Och då i första hand de långtidsarbetslösa, som redan då tvingades se sig som ickeönskvärda på arbetsmarknaden.

Genom sin politik har nu följande segregation följt i spåren på det som de kallar alliansen o arbetslinjen och istället för att skämmas ser sig stolta över.

Citat: Banken har räknat på en tvåbarnsfamilj i radhus, där en förälder jobbar heltid och den andra deltid. Slutsumma: + 2 860 kronor mer kvar i plånboken varje månad, när de viktigaste utgifterna är betalda. Slut citat.
De med a-kassa har tappat omkring 2 800 kronor i månaden, enligt TT:s beräkningar, bland annat till följd av att ersättningen sänktes de första hundra dagarna, men först och främst som en konsekvens av att taket i a-kassan på 680 kronor legat fast sedan dess, medan övriga priser och löner stigit. Slut citat.

Samtidigt har Borg - utan att skämmas - med ett stort leende på läpparna sagt, för bara några veckor sedan, att de arbetslösa har ett generöst - som han kallar det – bidrag när de är arbetslösa.

Hur många svenskar skulle vilja ha detta som Borg kallar generösa bidrag och kunna leva på det vid en framtida arbetslöshet?

Få, mycket få. Att Borg kan vräka ur sig en sådan dumhet och moderaterna ändå inte sjunker i väljarbarometrarna beror på en enda sak, folk är inte intresserade av politik om de har en trygg anställning och förstår inte hur a-kassan idag är uppbyggd. Istället tror fortfarande många att de kan få ett nytt arbete om de rationaliseras bort och så har de lockats att rösta på Borg o co genom skattelindringar kallade jobbskatteavdrag.

Vad säger då de rödgröna? Idag inte mer än att de tänker behålla jobbskatteavdragen, av rädsla för att annars förlora anhängare. Även dessa verkar offra de svaga för att istället ev. få makten.

Men makten till vad då? Om de inte är de svagas parti och önskar förbättra för dessa vid ett ev. makttillträde, vad ska de då med makten till?


Inga kommentarer: