Asteroiden Ultima Thules överraskande form överraskar en gång till

Bilder som NASA: s New Horizons  tog av asteroiden Ultima Thule när den svepte förbi 1 januari i år visade en snögubbsliknande asteroid.


Men bilder tagna i en annan vinkel vid förbipasserandet har nu analyserats och visar att snögubbsformen inte stämmer helt utan att formen är betydligt plattare än en rund snögubbe. Se medföljandelänk här.  


 De nya bilderna ger ny kunskap objekt därute bortanför Pluto. Det har aldrig tidigare setts något liknande detta som kretsar runt solen formmässigt som Ultima Thule.  De nysläppta bilderna har tvingat fram ett nytänkande. New Horizon tog de nu släppta bilderna ca 10 minuter efter de första och på ett avstånd av 5 494 8,862 kilometer från asteroiden.


De nya vyerna fångade från en annan vinkel än de snögubbeliknande bilderna  och visar Ultima Thules disposition mot ett antal stjärnor i bakgrunden. 

Något stämmer inte i universum. Det finns en gåta som inte har lösts.

Något stämmer inte i vår syn på  universum. Åtminstone utifrån allt fysiker hittills har kunskap om. Stjärnor, galaxer, svarta hål och alla de andra himlakropparna rusar ifrån varandra i allt snabbare takt över tid. Mätningar visar att universum expanderar och att denna expandering accelererar. Den är högre efterhand som tiden går.
  

Det borde inte vara fallet enligt forskarna istället borde den avstanna efter hand efter Big Bang.


Om forskningens mätningar genom ett värde som kallas Hubbles konstant är korrekta innebär det att den nuvarande modellen saknar en avgörande fysik vi ännu inte förstår.

 Något konstigt vilket kan ses som mörk energi för att förklara hur universum gick från en liten tät och varm fläck av plasma till det vidsträckta vi ser idag. Forskare har kallat det kall mörk materia och modellen med mörk energi och materia kallas (LCDM) modellen.


Modellen har dock begränsningar. Mörk materia utövar dragningskraft men avger inget ljus och mörk energi, verkar till att motarbeta gravitation i modellen.


  Men det  förklarar inte varför universum expanderar snabbare nu än i början av sin tillblivelse. Det betyder att antingen LCDM modellen är fel eller de mätningar av expansionstakten som hittills gjorts är fel.


Forskare har nu använt flera andra nya metoder för att mäta expansionstakten men resultatet blir de samma. Det innebär att det inte är mättekniska fel som visar expansionstaktens ökning utan att det verkligen sker säger Adam Riess, nobelpristagare och forskare vid Space Telescope Science Institute och vid Johns Hopkins University.


 – Jag tror att  det finns något riktigt intressant som händer men vi inte förstår, berättar Riess.


Vi får hoppas vi kan få ett svar. Det kan bli ett svar som överraskar och får vår världsbild att skaka i grunden. Men ingen vet. Reiss verkar öppen för vilket svar som helst och förhoppningen är att andra forskare inte heller konservativt håller fast vid den syn och teori man har idag enligt ovan och på alla sätt försöker få all kunskapsinhämtning på alla omöjliga vis att pass in i denna.

Uranus och Neptunus har fortfarande en del oupptäckt att visa oss.

De två stora planeterna bortanför Saturnus har bara besökts en gång av en rymdsond.  NASA: s Voyager 2 vilken kretsade över Uranus 1986 och Neptunus 1989.

Under sin årliga rutinkontroll av vädret av solsystemets yttre planeter har NASA: s Hubbleteleskop avslöjat en ny mystiskt mörk storm på Neptunus. Den sedan tidigare upptäckta långlivade stormen runt den norra polarregionen på Uranus fortsätter även den.


Liksom jorden har Uranus och Neptunus säsonger vilka anledningen till stormarna i deras atmosfärer. Men säsongerna är mycket längre där än på jorden, De spänner över decennier snarare än månader som på Jorden.


Både Uranus och Neptunus klassificeras som gasplaneter med en isig atmosfär. Ingen av dem  har en fast yta utan snarare mantlar av väte och helium omgivna av en vattenrik interiör troligast  virad runt den steniga kärnan. Atmosfären innehåller metan vilken absorberar rött ljus men tillåter blå-grönt ljus för att sprida tillbaka ut i rymden vilket ger planeterna en cyan-nyans.


Att analysera vädret på dessa världar kommer att hjälpa forskarna att bättre förstå mångfalden och likheter av atmosfärer på solsystemet planeter inklusive jorden.

Ännu finns mycket att förstå och upptäcka även i vårt eget solsystem. 


Bild 1 Voyager 2. Bild 2 Uranus och Neptunus.

Få vet att Asteroid 2013 RV9 besökte Jordens närområde den 6 februari.

Asteroid 2013 RV9 svepte förbi vårt närområde den 6 febr i år utan större intresse från media. Därav vet få om att det skedde (inklusive mig).   Avståndet mellan Asteroiden och jorden var som närmast omkring 6,842,740 km vilket är en närmare  än under de senaste sex gånger den farit förbi oss under det senaste decenniet.


Asteroiden sveper relativt ofta runt vår planet då den är ett jordnära objekt. I närhet av det slaget ovan eller än närmre kommer den 2022, 2023 och 2024 i närtid. Senast den var i relativt närområde till Jorden var 2003 och 2004.


 Storleken på RV9 uppskattas till ca 51m till 110m i diameter. Det övre intervallet av asteroidens storlek innebär högre än Frihetsgudinnan (93m) eller  fem av Sfinxen vid Giza vilken är ca 20 m i diameter.

Dragon 2 ska upp för ett obemannat uppdrag den 2 mars.

Dragon 2 har lanserats för ett obemannat uppdrag till den internationella rymdstationen (ISS) den 2 mars.

Detta bekräftas av NASA i dagarna. Från början var färden planerad ske den  9 februari. Men sköts sedan upp till 16 februari och senare den 23 februari. Ett sista lanseringsdatum var planerad till första halvan av mars. Nu ser det ut att bli den 2 mars.


Den ska docka med den internationella rymdstationen ISS. Vi får se om det blir av denna gång. Läs mer om Dragonprojektet här. 

Bild illustration på farkosten.

Ingen vetenskap kan ännu förklara varför vi finns här.

Universum består av materia och allt vi ser består av materia. Det är konstigt men få ser det så. Flertalet ser det som fullt naturligt.


I teorin bör det nämligen även finnas stora mängder av antimateria. Antimateria och materia är faktiskt materia men med motsatta laddningar.

Bild: Partiklar från vänster uppifrån och ner: elektron, proton, neutron. Antipartiklar från höger uppifrån och ner: positron, antiproton, antineutron.


Men förvånande nog finns det knappt någon antimateria i det universum vi känner till av stjärnor och galaxer. 


– Vi är här eftersom det finns mer materia än antimateria i universum, säger Professor Jens Oluf Andersen vid norska University of Science and Technology's (NTNU) Institutionen för fysik.


Denna obalans mellan materia och antimateria är anledningen till att allt vi ser med våra ögon och att vi finns.


Men vi förstår inte varför denna obalans finns. Båda slagen bildades vid BigBang.  När antimateria och materia träffas blir resultatet ett ljus och inget annat därefter finns inget kvar efter denna sammanstötning. Universum skulle aldrig blivit till om det varit jämvikt av de skilda materiaformerna då de säkert utplånat varandra då. Men allt skulle även kunnat bestå av enbart antimateria.
  

Med tanke på lika mängder materia och antimateria, skulle ingenting förbli kvar när reaktionen på detta blivit ljus. Detta är ett av de största olösta problemen i fysik, säger Andersen. Varför det inte blev så. Standardmodellen av fysik innehåller alla de partiklar som vi känner till.


Den senast bevisade partikeln, Higgsbosonen upptäcktes 2012 vid CERN, säger Andersen. Med denna upptäckt föll en viktig pusselbit på plats. Men inte den sista.


Kvarkar är bland naturens minsta byggstenar. Ett tidigt överskott av kvarkar i förhållande till antikvarkar fortplantades så större enheter bildades och med det nästan enbart atomer av materia och mycket lite atomer av antimateria.


Men Andersen nöjer sig inte med denna förklaring.

– Vi är fortfarande inte tillfredsställda med denna slutsats eftersom det inte säger mycket.


Följdfrågan blir: Varför var blev det så från början? Varför kvarkar initialt blev  fler än antikvarkar?


Kanske vi kan se det som (min idé) att det fanns ett universum innan vårt vilket av någon anledning innehöll mest antimateria. Men detta universum förintades av att det drogs samman till en punkt efter miljarder års expansion och därefter blev upphov till BigBang.

 Det BigBang som blev vårt universum med sin expansion. I denna explosion förintades antimaterauniversumets sista punkt och expanderade som ett nytt men nu som ett med nästan enbart materia. Eller om vi så vill kvarkar då antikvarkarna i föregående universum krossats i en implosion som resulterade till ett slut när smärtgränsen för denna resulterade i ett nytt BigBang. 

Bild; här visar skillnaden på överst expansion och underst implosion

Månens natt kallare än väntat

Kinas Chang'e 4 rymdfarkost har landat på månens baksida någon ingen annan farkost gjort tidigare.


Det visade sig att temperaturen på baksidan av månen är -190C vilket är densamma som under månnatten på framsidan vilket är lägre än det som mättes upp av besättningen från Apolloprogrammet.



”Det är förmodligen på grund av skillnaden i månens materialsammansättning mellan de två sidorna av månen. ”Men vi behöver fortfarande mer noggrann analys”, sade Zhang från Kina Academy of Space Technology.


En måndag är som 14 dagar på jorden, och natten lika lång. Chang'e 4 sonden gick i viloläge under månnatten på grund av solenergibrist till sina solpaneler.


Temperaturerna varierar enormt mellan dag och natt på månen. Kinesiska forskare hade tidigare, inga uppgifter om exakt hur kallt det kunde vara.


Landaren var utrustad med en isotop termoelektrisk cell och dussintals temperaturinsamlare för att mäta temperaturen på ytan av månen under månnatten.

Det som förundrar är att temperaturen sjunker till lika låg nivå på månens framsida vid dess månnatt som den är på månens baksida vilkens sida aldrig vänder sig mot solen.