Nu finns en militär rymdpatrull

Enligt ett tillkännagivande från det amerikanska flygvapnet har gruppkapten Darren Whiteley officer vid Royal Air Force från Storbritannien och biträdande chef för den allierade Space Operations Center nu undertecknat den första uppgiftsordern för Space Force kommandoenheten "Five Eyes". Five Eyes är ett militärt begrepp som hänvisar till underrättelsedelning och ett samarbete mellan Australien, Kanada, Storbritannien, USA och Nya Zeeland.


Styrkan ska samarbeta om att stoppa attacker mot instrument på satelliter i rymden  eller mot Jorden från rymden av fientliga stater från Jorden.


Men även som jag (min anm.) uppfattar det hot från asteroider som riskerar krocka med Jorden. Kanske finns även en paragraf finns  som berör fientligt anfall eller misstänkta besök av Ufo-farkoster finns i dess instruktion. 


Säkert kommer styrkan i en framtid att behövas. Men jag anser att fler stater borde samarbeta inom den. Skulle en farlig asteroid vara på väg bör fler stater helst hela Jordens samlade kunskap då hjälpa till likaväl som om, en invasion från  misstänkta ufo-skepp närmar sig.


Loggan (från vikipedia) på United States Space Force.

Venus är inte en tvillingplanet till Jorden vilken man ibland läser i gamla astronomiska skrifter

En del forskare hävdar att liv kan ha existerat på Venus tidigare i solsystemets historia. Venus är ungefär av samma storlek och massa som jorden och har likt Jorden plattektonik. Solen var svagare under en epok och då Venus ligger närmre solen än jorden befann sig Venus då i den beboeliga zonen eller i den region där en stenig planet kunde ha flytande vatten på sin yta. 


Men var Venus en gång täckt av flytande vatten och hade hav? En ny studie antyder att det inte var så. Planeten är helt avskärmad av moln och har en skenande växthuseffekt där ytans temperatur ligger på 370 grader Celsius. 


Vissa forskare påstår att när solens strålning växte sig starkare genom årtusendena avdunstade Venus hav och vattenmolekyler försvann upp i atmosfären. Vattenångan är en växthusgas som då skulle ha gjort det svårare för värme att fly från planeten. Den våta atmosfären började då en cykel av stigande temperaturer avdunstande oceaner och ökande vattenånga som gjorde temperaturhöjningen ännu högre. Men detta verkar enligt nya rön vara fel slutsatser.



I september släppte forskare från NASA: s Goddard Institute for Space Studies simuleringar av flera scenarier som skulle tillåta flytande vatten att existera på ytan under miljontals år, innan denna skenande effekt inträffade.


Men den nya studien tyder på att sådana vattenoceaner aldrig har funnits på Venus.  Medan tidigare teorier antytt en forntida varm och våt miljö baserad på kemin i atmosfären och de högre regionerna i Venus föreslår ny forskning att höglandet var bestående av lava snarare än vatten.


Tidigare trodde forskarna att höglandet var bestående av granitsten precis som kontinenterna på jorden. Granit behöver mycket vatten för att bildas. Men en undersökning av Venus med radardata som samlats in av NASA: s Magellan mission, mellan 1989 och 1994 visar flödestypen är mer typiskt för basaltbergarter av vulkaniskt ursprung. 

Själv (Min anm.) anser jag som de forskare ovan säger att Venus aldrig haft vatten eller liv. Något gick fel tidigt på denna planet som omöjligjorde detta. Kanske slumpen ligger bakom både liv, vatten i större mängd och avstånd till sol om liv ska uppstå. Något jag ser som skeenden som kanske bara hänt en gång. På vår planet Jorden och vilken därmed troligen är ensam om liv i universum.



Bild från vikipedia på molntäckt Venus.

Vatten finns på många exoplaneter. Men finns tillräckligt med vatten på dessa?

Tecken på att vatten finns verkar vanligt på de exoplaneter vi hittat därute. Optimismen att det därmed kan finnas liv där har varit positivt bland allmänheten. Men vad som inte alltid sägs är att de planeter vi hittat är jätteplaneter ofta gasplaneter. Mindre planeter som Jorden eller Mars är svårupptäckta från oss.


Nu har nya rön visat att de planeter man upptäckt vatten vid troligen enbart har detta i mycket liten skala så liten att det är tveksamt om det räcker för liv.

Forskarna undersökte data från atmosfären på 19 exoplaneter som insamlats av rymdbaserade och markbaserade teleskop. Dessa världar varierade mycket i temperatur, från nästan 20 grader C  till mer än 2 000 grader C och även i storlek, Från planeter ca 10 gånger Jordens massa till mer än 600 gånger Jordens massa, säger en av  studiens författare Nikku madhusudhan, en astrofysiker vid University of Cambridge i England.


Forskarna fann att vattenånga var vanligt i de främmande världarnas atmosfär detta fanns på 14 stycken av de 19 som ingick i undersökningen.  Det faktum att vi gör detaljerade mätningar av vattenånga i exoplaneters atmosfär är anmärkningsvärt eftersom vi ännu inte har gjort någon betydande upptäckt av vatten i de gasplaneter vi har i vårt eget solsystem säger " Madhusudhan och tillägger "Vi kan mäta vatten bättre på exoplaneter än i vårt eget solsystem." Hur (min anm) det kan vara möjligt låter jag läsaren själv läsa vidare om i länken här varifrån inlägget kommer det blir för långt annars att lägga in en diskussion om detta. 


Förutom vatten är de kemikalier som oftast upptäcks i stora exoplaneters atmosfär natrium och kalium. De mängder natrium och kalium som upptäcktes i exoplaneterna i undersökningen överensstämde med förväntningar forskarna ansåg sig veta om gasplaneterna i vårt eget solsystem. Emellertid är vattenånganivåer betydligt lägre än förväntat hos vårt solsystems gasplaneter än vad som hittats därute (om nu inget märfel gjorts min anm.). 


Det finns liv praktiskt taget varhelst det finns vatten på jorden, så att upptäcka att det finns mindre vatten i andra planetsystem än på Jorden kan innebära att där inte finns liv av det slag vi känner till. Men (min anm) vi har mycket litet kunskap om ens någon av hur det ser ut på stenplaneter i andra solsystem så vi ska inte dra för stora slutsatser av ovan undersökning. I vårt solsystem finns ju även några månar med gott om vatten ex Jupiters måne Europa.


Fri Bild från  som visar något som kanske inte finns mer än på Jorden. Liv och vatten.

Ny Marsbil testas och ska rulla på Mars under 2021

Mars 2020 är namnet på ett rymduppdrag som består i att en robot ska landsättas på Mars. Uppdraget ingår i NASA:s Mars Exploration Program. Uppskjutningen beräknas ske under 2020.


Roboten är avsedd att undersöka en astrobiologiskt relevant gammal miljö på Mars och dennas geologiska processer och historia, inklusive bedömningen av om det funnits tidigare liv på Mars och bevarande av biosignaturer inom tillgängligt geologiskt material.



Mars 2020 rover har gjort sin första provkörning vilket är en betydande milstolpe i förberedelserna för färden.


I en ny video från NASA: s Jet Propulsion Laboratory (JPL) visas Rover rullande framåt och bakåt  och vridande  runt i en cirkel för första gången vilket skedde i december 2019.



NASA-ingenjörer testade Rovers körförmåga i mer än tio timmar enligt ett uttalande från rymdorganisationen. Se  film på dess testkörning. 



Mars 2020 Rover är planerad att skjutas upp i juli eller augusti 2020. Landningen på Mars sker då under februari 2021 därefter kommer den att börja sitt sökande efter tecken på beboeliga miljöer och bevis på tidigare mikrobiellt liv. 


Rover kommer också att samla in prover och studera Mars klimat och geologi. Mars 2020 rover är utrustad med högupplöst, wide-fält-of-view färgkameror och navigationskameror plus en extra dator "hjärna" för bearbetning av bilder och kartkonstruktion inklusive automatisk navigeringsprogramvara.


 Dessa funktioner sammantaget gör det möjligt för Rover att köra i genomsnitt 200 meter per Marsdag och ta eget beslut om var den ska köra utan påverkan från Jorden vilket dess föregångare av rymdbilar hela tiden fick genom fjärrstyrning. 


Bild en illustration från vikipedia på hur marsbilen som det handlar om ovan kan se ut under arbete på Mars när den kommer dit under 2021.

Valgalaxen (NGC4631) är omsluten av band av magnetism. Varför, hur när?

NGC 4631 (valgalaxen) finns 25 000 000 ljusår bort från jorden i stjärnbilden Jakthundarna. Den är 80 000 ljusår rakt över och har en liten följeslagare dvärggalaxen NGC 4627. 


I en nytagen bild på Valgalaxen visas repliknande magnetiska glödtrådar som sträcker sig över och under galaxens skiva. Glödtrådarna dyker upp i grönt och blått på bilden och når långt in i galaxens Gloria av gas och stoft. De gröna glödtrådarna har ett magnetfält som pekar bort från jorden medan de blå har ett fält som pekar mot oss.



Galaxens stjärndisk kan även ses från jorden och då i  rosa sken. Forskarna bakom bilden försöker förstå hur galaxens magnetiska struktur fungerar, enligt ett uttalande som släpptes med bilden. De skulle vilja veta hur vanliga dessa typer av magnetiska fält är i galaktiska glorior och vilka former fälten tar och varför.


Att studera sådana magnetfält kan också hjälpa astronomer att förstå hur galaxer utvecklar magnetfält och om flytande rörelser i en galax som forskarna kallar Dynamo-effekten genererar magnetfält. 


Observationerna i detta fall gjordes med Karl G. Jansky Very Large array, ett teleskop som drivs av National Radio Astronomy Observatory (NRAO).


 Richard Henriksen, en astrofysiker vid Queen ' s University i Kanada, sade i ett NRAO uttalande. ”NGC 4631 är ganska bra att studera,. Vår Dynamo-modell visar produktion  av spiralformade magnetfält i Halo som en fortsättning på de normala spiralarmarna i galaxens skiva."


Bild på ovanstående galax från vikipedia.

Stor meteorkrater hittad i nordöstra Kina

Kinesiska forskare vid Guangzhou Institute of Geochemistry under the Chinese Academy of Sciences har upptäckt en krater från ett meteornedslag för ca 10000 år sedan. Nedslaget har en diameter av 1850 meter och ett djup på 150 meter och finns i Yilan County i nordöstra Heilongjiang-provinsen i sydvästra Kinas i Lesser Khingan bergen.


 Den skålformade nedslagskratern är välbevarad enbart en tredjedel av kanterna är borta. Gropen efter nedslaget är till stor del i dag täckt av björk.


Yilans krater vilket är dess namn bildades då den slog ner på krit- och granitberggrund. Men för det exakta datumet för dess nedslag behövs ytterligare studier. Avlagringar i botten av kratern visar att det en gång innan nedslaget skedde fanns en sjö på platsen. Denna försvann vid nedslaget som skedde i denna.


Det finns cirka 190 bekräftade kratrar över hela världen inklusive ovan enligt Earth Impact databas där uppgifter av detta slag finns 


Bild från vikipedia på Världskarta  av kratrarna på jorden från Earth Impact databas uppdaterad i november 2017 (hovra över en krater för att visa detaljer) OBS om detta inte går vid tryck på bilden ovan gå först går in på denna sida vilket är länken till vikipedia. 

Ännu en ny teori om mörk energi har sett dagens ljus

International Journal of Modern physics har publicerat en artikel från IKBFU Physics and Mathematics Institute Artyom Astashenok and the Institute i Kaliningrad där en magisterskrivande student Alexander Teplyakov beskriver en ny teori om mörk energi.


Under lång tid trodde man att rymden var fylld med materia som byggt upp stjärnor, planeter, asteroider, kometer och gas. Men sedan dess har universums accelererande expansion bevisats strida mot tyngdlagen om det bara funnits materia. Tyngdlagen gör att ting dras mot varandra och att gravitationskraften tenderar att bromsa expansionen av universum. Men detta stämmer inte med verkligheten istället sker en ökande expansion av universum.


Därför föddes idén att universum är fyllt inte bara med vanlig materia utan även med "mörk energi", som har speciella egenskaper. Ingen vet vad det är och hur det fungerar, så det heter "Dark Energy" och 70 % av universum består av denna energi. Obs även mörk materia ska finnas enligt teorin (min anm.) men nämns inte här. Kanske (fortfarande min anm.) behövs ingen mörk materia för att förklara universums expansionsökning över tid utan enbart mörk energi.


Artyom Astashenok säger följande i rapporten vilket är en ny idé.


"Den så kallade Casimireffekten (uppkallad efter den holländska fysikern Hendrik Casimir) består i det faktum att två metallplattor placerade i vakuum dras till varandra något som varit känt länge.


 Det är svårt att förstå att så sker då inget i detta vakuum kan förklaras utifrån vanlig materia eller energislag vi kan förklara. Utifrån detta har teorin om mörk energi (okänt energislag) kommit och kanske även mörk materia.


Men enligt kvantteorin dyker partiklar ständigt upp och försvinner vilket ger en mycket liten attraktion (men tillräcklig i detta vakuum) mellan dessa plattor.  Och den nya idén är att detta sker på ungefär samma sätt i rymden. Detta accelererar utvidgningen av universum likt plattorna ovan som dras samman. 


Det behöver inte finnas en okänd form av energi enbart samma effekt som casimireffekten utifrån kvantteorin. Men det finns då en manifestation av universums gränser. Detta innebär naturligtvis inte att universum har ett slut utan att någon form av komplex topologi se beskrivning av begreppet topologi här. 


Du tänka dig en analogi från jorden. När något inte har några gränser men likväl är ändlig. Skillnaden mellan jorden och universum är att i det första fallet har vi att göra med två-dimensionell rymd, och i den andra med tredimensionell.


Svårt (min anm.) ja det tycker jag med. Men mörk energi och mörk materia skulle vara skönt att slippa tänka på och lämna över till feltänk och historien. Jag kan istället tänka mig effekten av det svårförstådda men likväl existerande kvantarna.


Bild  från vikipedia på Universums sammansättning enligt en analys av data från WMAP (Wilkinson Microwave Anisotropy Probe)