Marknadsföring av fas 3 are meningslös. Arbetsgivare är också påverkbara människor

Arbetsförmedlingen och staten vill locka arbetsgivare att anställa de långtidsarbetslösa genom bidrag men misslyckas självfallet med detta.

Anledningen är av två slag. Ingen anställer utan behov av arbetskraft och skulle alla långtidsarbetslösa eller arbetslösa överhuvudtaget få arbete, skulle snart nya hopar av arbetslösa finnas.

Efter allt fördomsfullt skrivande om långtidsarbetslösa vill få arbetsgivare anställa dessa personer, även om de får bidrag för detta, då misstanken finns att de är arbetsovilliga, funktionshindrade eller har konstiga onormala beteenden vilket kan skapa otrivsel på en arbetsplats.

Citat: Däremot tycker hon att det är synd att inte fler arbetsgivare tar chansen att anställa långtidsarbetslösa i sysselsättningsfasen. Under ett års tid subventionerar nämligen Arbetsförmedlingen anställningarna med upp till 85 procent. Ersättningen sjunker sedan successivt.

– Vi marknadsför den här gruppen mot arbetsgivare just nu.

– Jag tycker att fler ska anta det generösa erbjudande som de får genom att anställa de här personerna, säger Charlotte Humling, chef för Arbetsförmedlingen i Gävle. Slut citat.

Oberoende av vad som sägs i citatet ovan så är och förblir det nästintill omöjligt att få arbetsgivare att anställa dessa. Som fas 3 kan vissa arbetsgivare ta in dem som en affärsidé, då de mot en förvaringsplats får 5000 kr skattefritt för varje person o månad  bara de har en lokal och någon liten arbetsuppgift för dem som företaget inte behöver få utförd.

Men de få som fått arbete som fas 3 are är ofta de som kommit in i skolor och där gått bredvid lärare i klassrummen som hjälp i två år som fas 3 are. En del av dessa får sedan ett år med anställningsstöd  därefter hamnar de åter i fas 3.

Därför är knappast kostnaderna för skattebetalarna så höga av bidraget särskilt anställningsstöd. Men självklart finns kostnaderna för aktivitetsstöd och försörjningsstöd istället.

Förvaringsplatsen fas 3 fortsätter, kritik på skiten hjälper inte så länge Reinfeldt har makten.

Protester eller fakta hjälper inte, fas 3 finns kvar, nu kallat sysselsättningsfasen, för att kringgå riksdagsbeslutet att lägga ner fas 3.

Fas 3 finns inte längre enligt regeringen, den har ersatts av sysselsättningsfasen.

Samma skit efter namnbytet. Men likväl ingen fas 3…

Citat: Susanna Svensson blev arbetslös när företaget hon arbetat för i över 20 år blev uppköpt och fabriken flyttades utomlands. Häromdagen fyllde hon 50 år och nyligen flyttades hon över i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantins sista fas, det som tidigare hette Fas 3 och som nu kallas för sysselsättningsfasen.
 – Det känns hopplöst. Det känns som att jag aldrig kommer att komma därifrån, säger Susanna Svensson.

Och det finns fog för hennes oro. I december slogs det nytt rekord i antalet inskrivna i Fas 3, 1 178 personer i länet. Samtidigt är det väldigt få som lämnar åtgärden för riktiga jobb. Siffror från arbetsförmedlingen visar att sannolikheten är större att du lämnar Fas 3 på grund av pension än på grund av att du får ett riktigt jobb. Slut citat.

Enda utgången från fas 3 - som jag likväl vill kalla denna åtgärd, likt de flesta även gör - är oftast pension.

Så förvaring med gratisarbetande utan framtid är åtgärdens agenda för flertalet.
Var det så svenska folket ville behandla sina medmänniskor?!
Var det så staten ville behandla sitt folk?!

Svaret är enbart ett rungande jaa! Och skadeglädjen är stor bland merparten av svenskarna och regeringen, med blå ådra i borgerlighetens mantra, den intetsägande s.k. arbetslinjen, 

”Heil arbetslinjen” skulle de kunna säga, som delar synen på medmänniskan i fas 3 konstruktionen.

Djävulskt smart konstruktion.

Alliansens grymhet mot utförsäkrade fortsätter. Protester meningslösa!

Att vara sjuk är inget nöje. Att vara långvarigt sjuk och inte kunna göra vad man önskar på grund av sin sjukdom är påfrestande och då behövs trygghet och omtanke. Självklart även sjukvård för en eventuell rehabilitering.

Men vad som inte behövs är att ekonomin ska raseras utöver eländet med sjukdomen. Men detta är vad moderaterna fått respons och mandat för att utföra. Detta gör de med stor skadeglädje och svenska folket njuter med dem och stöttar ofoget.

Media uppmärksammar eländet då och då men svenska folket gäspar, de har vant sig vid det hårda kalla moderatstyrda Sverige, vilket håller sig kvar genom jobbskatteavdrag och segregation av sjuka och arbetslösa.

Inga protester hjälper, dessa låtsas inte om och så faller de i glömska. Meningslösheten att protestera har brett ut sig. Någon opposition finns inte inom politiken.

Men en dag i framtiden kommer en reaktion. Det finns en gräns på när vanliga svenskar inte accepterar hårdare segregation. Var gränsen går vet vi inte, men moderaterna kommer att passera den, om det nu inte redan gjorts och missnöjet redan börjat. Om inte förr så kommer den när det inte längre är möjligt att locka med fler jobbskatteavdrag.

Tonåringar försöker bli vuxna - Vuxna bli tonåringar - vår tids dilemma

Frigörelsen från föräldrarna har alltid varit viktigt för att komma in i vuxenlivet.

I vissa stammar har ritualer funnits. I västlandet var konfirmationen ett steg in i vuxenlivet. Trots och olydnad en annan.

Man önskade att urskilja sig från föräldragenerationen och sökte urskiljningsmetoder. Så har det alltid varit, även de gamla grekerna förfasade sig över den nya generationen som satte sig upp mot de normer som fanns i samhället för 2500 är sedan.

I dag är urskiljandet liksom då stort, man urskiljer sig genom kläder, musiksmak mm och använder slangord som föräldrarna inte förstår. Detta accelererade som så mycket annat i slutet av 1960-talet.

Dock får vår generation av ungdomar svårare och svårare att hitta dessa instrument till åtskillnad. Ja hitta är fel ord. Istället är det att bli åtskilda som blir mer och mer omöjligt.

Detta då många ur dagens föräldrageneration tar till sig ungdomskultur. Piercing är ex på något även äldre i dag tar till sig såväl som klädstil och musik från sina tonåringar.

Är det bra? Absolut inte. Det gör bara den tonårsgeneration som växer upp frustrerad. De får ingen egen stil utan föräldragenerationen tar även den till sig. Varför gör den detta?

Jag ser det som ett tecken på förvirring. Det är bara att hoppas att dagens tonårsgeneration inte blir lika förvirrad när de blir vuxna utan respekterar sina barns tonårstid och inte som sina föräldrar idag i många fall gör, försöker bli eviga tonåringar.

Coachning vår tids gissel.

Vart är du på väg?

Har du en plan och vad innebär den? Är den realistisk eller är den konstruerad utefter framgångsteoretikernas ”Du kan” budskap?

Coachning i all ära, men hur realistiskt är det?

Jag tvivlar på denna frälsningslära. Realism är mer konkret. Alla kan inte allting. Alla kan inte peppas till att ta bra beslut för sig själva. Alla kan inte det dessa coachningsläror försöker förmedla.

Det blir ofta fel. När någon som tror på dessa lärors mästare (vilka säkert inte alltid tror på den själva) försöker göra och leva utefter detta och misslyckas. Då blir resultatet än sämre när det gäller självkänslan än innan dessa coacher rörde till tillvaron.

Nej. Realism är bättre än detta hurtiga trams som inte leder längre för någon än vad livet lett utan dessa hurtbullars dumheter. Förverkligandekurser av skilda slag för utvalda grupper har funnits länge nu. Många som deltagit i dessa företags maranatamöten (hallelujamöten utan religionsanknytning) knäcks.

Stoppa hurtbullarna, så människor kan planera sina liv utan uppsträckningar och ledsamheter i onödan.