Frigörelsen från föräldrarna har alltid varit viktigt för att komma in i vuxenlivet.
I vissa stammar har ritualer funnits. I västlandet var konfirmationen ett steg in i vuxenlivet. Trots och olydnad en annan.
Man önskade att urskilja sig från föräldragenerationen och sökte urskiljningsmetoder. Så har det alltid varit, även de gamla grekerna förfasade sig över den nya generationen som satte sig upp mot de normer som fanns i samhället för 2500 är sedan.
I dag är urskiljandet liksom då stort, man urskiljer sig genom kläder, musiksmak mm och använder slangord som föräldrarna inte förstår. Detta accelererade som så mycket annat i slutet av 1960-talet.
Dock får vår generation av ungdomar svårare och svårare att hitta dessa instrument till åtskillnad. Ja hitta är fel ord. Istället är det att bli åtskilda som blir mer och mer omöjligt.
Detta då många ur dagens föräldrageneration tar till sig ungdomskultur. Piercing är ex på något även äldre i dag tar till sig såväl som klädstil och musik från sina tonåringar.
Är det bra? Absolut inte. Det gör bara den tonårsgeneration som växer upp frustrerad. De får ingen egen stil utan föräldragenerationen tar även den till sig. Varför gör den detta?
Jag ser det som ett tecken på förvirring. Det är bara att hoppas att dagens tonårsgeneration inte blir lika förvirrad när de blir vuxna utan respekterar sina barns tonårstid och inte som sina föräldrar idag i många fall gör, försöker bli eviga tonåringar.
