Andromedagalaxen är på väg mot oss för att sluka Vintergatan

Andromedagalaxen är en spiralgalax i Vintergatans närområde och är svagt synlig med blotta ögat i riktning mot stjärnbilden med samma namn. Den är vår tvillinggalax då det gäller dess form. Avstånd från oss är ca 2,5 miljoner ljusår. Storleksmässigt är den dubbelt så stor som Vintergatan. 


Liksom de flesta stora galaxer, är den likt Vintergatan en galax som dragit till sig andra galaxer och likt Vintergatan har en del dvärggalaxer genom tiderna upptagits i den.

Likt Stora- och Lilla Magellanska molnen vilka är på väg att slukas av Vintergatan i framtiden har Andromediagalaxen slukat dvärggalaxer vilket man ser spåren av i dess utkant.


Vad som sker vid sammanslagningen i en framtid med Vintergatan är okänt. Men då avstånden mellan stjärnorna i båda galaxerna även i en sammanslagning blir långt händer förmodligen inte mer än att det blir en mycket stor galax i slutändan. Kanske kommer även en del solsystem att bli dubbelstjärnsystem.


Dock misstänker jag (min anm.) att det kommer att bli mycket turbulens av asteroider som får en kursändring och meterornedslagen kommer att öka i flera solsystem. Risken för jorden blir stora för meteornedslag under en begränsad tid.



Bild från Vikipedia på Andromedagalaxen.

Tidigare okända organiska föreningar har upptäckts i is på månen Enceladus.

Enceladus är en av Saturnus månar vilken besöktes av rymdskeppet Cassini under 2004.  Bilder från detta besök analyseras fortfarande. Enceladus har troligen en ocean av vatten under sin istäckta yta.


Nya resultat har nyligen kommit om att tidigare okända organiska föreningar i form av aminosyror har upptäckts i de gejsrar av iskorn som viner ut från månens inre.

 Den nya upptäckten kommer ur den pågående djupdykningen av data från NASA:s rymdskepp Cassinivilken fortfarande efter 15 år inte är klar. Kraftfulla hydrotermiska gejsrar matar ut material från Enceladus inre som blandats med vattnet från den inre oceanen tränger upp och fryses direkt och bildar iskorn. De upptäckta molekylerna i dessa iskorn (hagel) är då kondenserade på iskornen och har visat sig innehålla kväve- och syreföreningar.



På jorden är liknande föreningar en del av kemiska reaktioner som producerar aminosyror, byggstenarna i livsformer. Hydrotermiska ventiler på havsbottnen ger denna energi och reaktion på jorden. Forskarna tror Enceladus hydrotermiska ventiler kan fungera på samma sätt, leverera energi som leder till produktion av aminosyror i dess hav.


Om förutsättningarna är optimala kan dessa molekyler som kommer från djuphavet på Enceladus fungera som  här på jorden. Vi vet dock ännu inte om aminosyror behövs för att livet bortom jorden ska uppkomma men att hitta molekyler som bildar aminosyror är en viktig pusselbit, säger Nozair Khawaja, som ledde forskargruppen vid universitetet i Berlin. Hans fynd publicerades den 2 oktober i Royal Astronomical Society månadsskrift.


De nya fynden kompletterar forskarlagets upptäckt förra året av stora olösliga komplexa organiska molekyler som tros flyta på ytan av Enceladus hav. På grund av denna upptäckt gick forskarteamet djupare i analyshänseende för att hitta ingredienserna vilka upplösta i havet som behövs för de hydrotermiska processer som misstänks ske för bildande av aminosyra på Enceladus och fann ovanstående.


Jag ser det (min anm) som spännande upptäckter på en del av månarna därute. Kan livets byggstenar ha skapat någon form av livsformer i havet på Enceladus? Jag är pessimistisk om det men har full förståelse om andra är optimistiska. Forskarna däremot ska absolut gå vidare och lösa och besvara frågan. Men då behövs någon form av farkost ner i havet på Enceladus.

Bilden är en fri bild från NASA på uppbyggnaden av Enceladus

Ett kluster av galaxer därute ses sammankopplade av glödande gastrådar.

En vidsträckt mystisk struktur av gastrådar ses koppla samman galaxer därute har för första gången observerats. 


Observationerna avslöjar att ett galaxklustret vilket finns ca 12 miljarder ljusår bort i rikting mot stjärnbilden Vattumannen ses sammankopplade genom ett nätverk av svagt lysande gastrådar. Förekomsten av detta är centralt i teorier om hur galaxer först bildades efter Big Bang men först nu har dessa trådliknande mönster setts.


Den direkta upptäckten av nätet kom efter intensiva observationer utformade för att ta upp de svagaste kända strukturerna. Professor  Michele Fumagalli astrofysiker vid Durham University och medförfattare till studien om upptäckten säger: ”Det är mycket spännande att för första gången se flera och utökande filament i det tidiga universum. Vi har äntligen ett sätt att kartlägga dessa strukturer direkt och förstå i detalj deras roll för att reglera bildandet av supermassiva svarta hål och galaxer. ”


Observationerna gjordes med hjälp av European Southern Observatory: s Very Large Telescope med syftet att kartlägga ljuset som släpps ut av väte bestrålat av galaxerna i ett avlägset galaktiskt klustersom kallas SSA22. Klustret av galaxer som trådmönstret hittades i.


Teamet kunde upptäcka enskilda trådar av intergalaktisk gas mellan galaxerna i detta unga galaxkluster. Vi ska komma ihåg att vi ser hur det såg ut för 12 miljarder ljusår sedan.


Observationerna stärker den så kallade kalla mörka materiateorin i förhållande till galaxbildning. Det antyder att den vätgas som skapades vid Big Bang strålade iväg ut över rymden. På platser där gastrådarna korsas eller är sammanslagna bildades galaxer och vätetrådarna fortsätter hela tiden under universums barndom att driva på tillväxten av galaxer genom att mata dem en stadig ström av gas och troligen damm för stjärnbildning i stora mängder vilket resulterade i galaxer. 


I linje med denna teori avslöjar de senaste observationerna skärningspunkter mellan enorma gastrådar vilka kan ses som aktiva galaktiska centra  (centrum i en galax) och där bör ett svart hål befinna sig och även att de galaxer där mycket gas finns har en snabb stjärnbildningstakt.


Det visar enligt mig (min anm) även vikten av att en galax för att bildas och stjärnor i denna behövs ett svart hål i ett centrum. Skärningspunkten av dessa vätestrålar vilka vi kan se ljusa av galaxers ljus är där ett centrum finns och ett svart hål utanför detta bildas stjärnor. Däremot vet vi ännu inte varför allt hänger ihop och varför.


Bild från vikipedia  på SA-22-regionen; uppe till höger i en skala där detta område jämförs med storleken på Andromeda Galaxen.

Det går att låna energi där inget (ingen) finns.

Kan det vara möjligt att utvinna energi från tomma rymden? Ett team av forskare från Institute for Theoretical Physics at the TU Wien, Université Libre de Bruxelles i Belgien, och IIT Kanpur i Indien ser detta som möjligt. 


Enligt deras studie (vilken kortfattat redovisas här) visar det sig att det är möjligt att låna energi från tomrum men då under förutsättningen att den snarast lämnas tillbaks.  Energin kan då lånas ungefär som pengar från en bank, men likt pengalån måste det återlämnas men betydligt snabbare än ett pengalån. Amorteringstid finns inte. 

I den allmänna relativitetsteorin antas att "energin är större än noll, hela tiden överallt i universum", säger professor Daniel Grumiller från Institutet för teoretisk fysik i Wien (Wien). 


Om vi följer teorin den allmänna relativitetsteorin, innebär det att negativ energi innebär negativ massa. Positiva massor lockar varandra i form av att gravitationen drar dem samman. Men om en negativ massa uppstår uppför sig gravitationen som en kraft där massan trycks från varann. Enligt mig (min anm) kan det liknas av magnetism. En pluspol dras mot en minuspol och tvärtom. Med pluspol mot pluspol och minuspol mot minuspol trycker från varandra och aldrig mötas de två.

Enligt kvantteorin kan negativ energi finnas. 



Grumiller säger, "enligt kvantfysikens, är det möjligt att låna energi från ett vakuum på en viss plats. Genom att knyta samman den allmänna relativitetsteorin och kvantfysik, konstateras att energi som är lägre än noll är möjlig men bara i ett visst område och för en viss kort tidsgräns.


Mängden energi som kan lånas från ett vakuum innan den träffar sin "kreditgräns" beror på enligt kvantmekanik på dess fysiska kvantitet, även känd som entanglement entropi (en matematisk formel jag inte kan bedöma, se mer om den här. 


"I en viss bemärkelse är entanglement entropi ett mått på hur starkt beteendet är hos ett system styrd av kvantfysik", säger Grumiller." "Om Quantum entanglement spelar en avgörande roll vid någon punkt i rymden, till exempel nära kanten av ett svart hål kan negativt energiflöde inträffa under en viss tid i den regionen."

Grumiller säger även: "i en viss bemärkelse är entanglement entropi ett mått på hur starkt beteendet hos ett system styrs genom kvantfysik." 


Kanske (min anm) ska man tänka som kvantteoretikern för att försöka förstå. Enligt kvantteorin kan en kvark finnas på två platser samtidigt och avståndet mellan dessa två kan vara obegränsat. Om något händer den ena kvarken händer det samtidigt den andra kvarken oberoende av avståndet mellan dem.


Kan energi vara något liknande i kvarkmekaniken? Om man lånar energi i ett tomrum hämtas denna direkt i ett icketomrum men för att balans ska råda måste den mycket snart lämnas tillbaks. Då tomrummets negativa energi har ett samband med det lånade som är positiv energi och inte kan förflyttas för balansens skull i universum. Motsatsen att låna positiv energi vanligt känt slag av energi ger inte denna effekt av att det snabbt måste återställas då den negativa energin som hör samman med denna i tomrummet inte förändras den är fortsatt negativ ) ickeexisterandehär). 



Mina tankar i en verklighet vi kanske inte kan förstå men likväl måste acceptera om vi inte ska bli helt snurriga.



Bild tomhet 

I vissa delar av Vintergatan sjuder det av stjärnbildning. Varför?

Nya bilder tagna av rymdteleskopet Spitzer visar att det på en del platser i Vintergatan bubblar över som en kastrull med kokande vatten. Men inte av vatten utan av stjärnbildning.


Var och en av de massiva nyfödda stjärnor som finns i det avbildade interstellära molnet (se här) finns i en tät region av gas och stoft där rörelse och strålning visar att en stor stjärnbildning sker. Astronomer uppskattar att bubblorna av gas där detta sker är mellan 10 och 30 ljusår tvärs över. Den nyligen publicerade Spitzer-bilden innehåller minst 30 bubblor där nya stjärnor bildas i snabb takt.


"Denna aktiva region av stjärnbildning ligger inne i Vintergatan i stjärnbilden Örnen. "Svarta vener som rör sig i hela molnet är regioner med särskilt tätt kallt damm och gas där ännu fler nya stjärnor sannolikt kommer att bildas." Detta enligt ett utlåtande från de som studerat bilderna från teleskopet.


Jag (min anm.) ser inget konstigt i denna stjärnbildningstakt här. Den beror helt enkelt på ett stort överskott av damm och gas i denna region. Varför detta finns just här är dock svårt att svara på. Jag beskrev även för ett tag sedan i denna blogg att det hittats galaxer därute långt bort där all stjärnbildning upphört. Där ingen materia och gas längre finns i den koncentration som behövs för stjärnbildning ska vara möjlig. Inget mystiskt med det heller.


Bild från vikipedia.  Stjärnbilden Örnen (Aquila) som den ses med blotta ögat. Det är här stjärnbildningen pågår för fullt.

En komet från de interstellära djupen är på genomresa med gasmolekyler från ett okänt solsystem.

Ett internationellt team av astronomer har gjort en historisk upptäckt med hjälp av William Herschel Telescope (WHT. Upptäckten är  gasmolekyler i en komet som har kommit in i vårt solsystem från ett annat stjärnsystem. Det är första gången som astronomer har kunnat upptäcka denna typ av material i ett interstellärt föremål.


Upptäckten markerar ett viktigt steg framåt för vetenskapen eftersom det nu ger forskarna möjlighet att dechiffrera vad en komet från ett främmande solsystem bär med sig.


Komet Borisov är namnet på kometen efter namngivningen den 24 september efter upptäckaren amatörastronomen Gennadiy Borisov från Krimhalvön vilken gjorde upptäckten i augusti 2019. Observationer under de följande 12 dagarna visade att kometen inte likt tidigare upptäckta kometer hade en bana runt solen i vårt solsystem utan enbart passerade igenom vårt solsystem likt asteroiden Oumuamua gjorde (se gårdagens inlägg). Borislov har likartad bana som Oumuamua varifrån den kommer se bild ovan och en animerad film en bit ner i denna länk från vikipedia.


Gas som upptäcktes från kometen är Cyanogen (på svenska dicyan) 

 vilket är en produkt från en kolatom och en kväveatoms bindning. Det är en giftig men relativt vanlig i kometer även i vårt solsystems kometer.


Teamet drog slutsatsen att det mest anmärkningsvärda med kometen är att det verkar vara likartade kometer innehållsmässigt oberoende av om de kommer från vårt solsystem eller från andra solsystem. Åldersmässigt verkar kometen lika gammal som vårt solsystem 4,6 miljarder år.


Jag (min anm) ser två faror med att beskriva kometen som den gjorts. Ett vad säger att det är vanligt med likartade kometinnehåll efter att bara ha undersökt en komet som anses komma från ett annat solsystem än vårt?


Två åldersmässigt är kometen av samma ålder som de kometer och andra objekt som finns i vårt solsystem. Jag tvivlar på att det är ett interstellärt objekt. Jag tror utan bevis att det är en mycket långväga komet som har en bana långt utanför vårt närområde men likväl besöker oss med mycket långa tidepoker emellan eller har fått en stöt av ngot objekt därute som den nu försvinner från oss. Med det vill jag säga att jag anser att den en komet från vårt egen solsystem.


Bild kometen 2I/Borisovs bana genom vårt solsystem gul markering i jämförelse med röd markering som visar Oumuamuas. Båda anses som komna från universums djup.

Den mystiska asteroiden Oumuamua har en underlig rotation.

Kan det varit rester av en stor katastrof någonstans i universum. En explosion av två stora kollisioner kanske mellan två planeter. Kanske ett krig mellan två civilisationer och att Oumuamua (se länk här bredvid där en film visar dess rotation) är resterna av en av dessa sprängda planeter. Detta kan förklara den underliga rotationen, spets mot spets och hastigheten av asteroiden.


 Fantasin kan vidare säga att det kan vara denna underliga rotation och hastighet som är grunden till att det inuti Oumuamua kan finns en gravitation och tyngdkraft som kan göra en besättning icketyngdlös på sin färd genom universum. 


Det var 2017 astronomer upptäckte denna asteroid när den for igenom vårt solsystem.

En kombination av detta objekts otroliga snabbhet och lutning avslöjade att den inte tillhörde vårt solsystem. Istället var detta objekt en besökare från något avlägset okänt solsystem. Astronomer kallade objektet Oumuamua", vilket är ett hawaiianskt ord som grovt översätts till "Spanaren". Den upptäcktes från observatoriet på Hawaii. När den upptäcktes var den redan på väg tillbaka ut i de interstellära djupen varifrån den kom.

Men vad som orsakat dess rörelse eller eventuella katastrof som format den förundrar många än i dag. Se mina funderingar ovan.


Nu har astronomer en teori om att "Oumuamua kan ha kommit från ett fortfarande bildande system och att en population av gigantiska planeter kan ha haft rätt gravitationseffekter på stenbumlingar för att sprida dessa stenbitar över hela galaxen. 

Oumuamua i sig är några hundra meter lång men lång och smalformad något av en form som en gigantisk cigarr. Objektet har en matt röd färg samma slags nyans som många objekt har i Oorts moln där Pluto ingår. Pluto själv har även en roströdformad hjärtformation.


Oumuamua saknar tydliga tecken på att vara en komet vilket först misstäntkes att den var. Den har ingen svans inget gasutsläpp. Den är bara en stor sten i väldig fart roterande spets mot spets i en lutande rörelse. Därför är den bedömd vara en asteroid.

Själv anser jag att det (min anm.) är en asteroid som formats och eventuellt kastats ut från ett solsystem i en katastrofal krock mellan två stora objekt. Men än troligare en krock mellan två snabba objekt av större slag vilka kraschat in i varandra kanske inte så långt utanför vårt solsystem någonstans utanför vårt solsystem men likväl inte så långt bortanför Oorts moln. Kanske i dess utkant. 

Bild från vikimedia