Gasstrålning upptäckt komma från stjärnor under bildning.

 

NASA:s James Webb Space Telescope har fångat ett nytt fenomen. De klarröda strimmorna längst upp till vänster i bilden ovan från den 20 juni 2024 föreställer  protostjärnutflöden – gasstrålar från nya stjärnor som alla lutar i samma riktning.

Bilden stöder astronomernas antagande att när moln besående av gas och damm kollapsar och bildar stjärnor, tenderar dessa stjärnor att rotera i samma riktning. Innan Webbteleskopet sågs  dessa objekt som klumpar i teleskopen eller var de osynliga i optiska våglängder. Men Webbs känsliga infraröda teleskop kunde tränga igenom det tjocka stoftet av damm och gas och avslöja stjärnorna och deras utflöden.

Bild https://www.nasa.gov  I den här bilden av Ormnebulosan som finns i stjärnbilden Ormen  från NASA:s James Webb Space Telescope har astronomer hittat en grupp protostellära utflöden i linje inom ett litet område (det övre vänstra hörnet). Ormnebulosan är en reflektionsnebulosa vilket innebär att den består av ett moln av gas och stoft som inte skapar sitt eget ljus, utan istället lyser genom att reflektera ljuset från stjärnor nära eller inuti nebulosan.

NASA, ESA, CSA, STScI, Klaus Pontoppidan (NASA-JPL), Joel Green (STScI)

Ett kluster av galaxer därute ses sammankopplade av glödande gastrådar.

En vidsträckt mystisk struktur av gastrådar ses koppla samman galaxer därute har för första gången observerats. 


Observationerna avslöjar att ett galaxklustret vilket finns ca 12 miljarder ljusår bort i rikting mot stjärnbilden Vattumannen ses sammankopplade genom ett nätverk av svagt lysande gastrådar. Förekomsten av detta är centralt i teorier om hur galaxer först bildades efter Big Bang men först nu har dessa trådliknande mönster setts.


Den direkta upptäckten av nätet kom efter intensiva observationer utformade för att ta upp de svagaste kända strukturerna. Professor  Michele Fumagalli astrofysiker vid Durham University och medförfattare till studien om upptäckten säger: ”Det är mycket spännande att för första gången se flera och utökande filament i det tidiga universum. Vi har äntligen ett sätt att kartlägga dessa strukturer direkt och förstå i detalj deras roll för att reglera bildandet av supermassiva svarta hål och galaxer. ”


Observationerna gjordes med hjälp av European Southern Observatory: s Very Large Telescope med syftet att kartlägga ljuset som släpps ut av väte bestrålat av galaxerna i ett avlägset galaktiskt klustersom kallas SSA22. Klustret av galaxer som trådmönstret hittades i.


Teamet kunde upptäcka enskilda trådar av intergalaktisk gas mellan galaxerna i detta unga galaxkluster. Vi ska komma ihåg att vi ser hur det såg ut för 12 miljarder ljusår sedan.


Observationerna stärker den så kallade kalla mörka materiateorin i förhållande till galaxbildning. Det antyder att den vätgas som skapades vid Big Bang strålade iväg ut över rymden. På platser där gastrådarna korsas eller är sammanslagna bildades galaxer och vätetrådarna fortsätter hela tiden under universums barndom att driva på tillväxten av galaxer genom att mata dem en stadig ström av gas och troligen damm för stjärnbildning i stora mängder vilket resulterade i galaxer. 


I linje med denna teori avslöjar de senaste observationerna skärningspunkter mellan enorma gastrådar vilka kan ses som aktiva galaktiska centra  (centrum i en galax) och där bör ett svart hål befinna sig och även att de galaxer där mycket gas finns har en snabb stjärnbildningstakt.


Det visar enligt mig (min anm) även vikten av att en galax för att bildas och stjärnor i denna behövs ett svart hål i ett centrum. Skärningspunkten av dessa vätestrålar vilka vi kan se ljusa av galaxers ljus är där ett centrum finns och ett svart hål utanför detta bildas stjärnor. Däremot vet vi ännu inte varför allt hänger ihop och varför.


Bild från vikipedia  på SA-22-regionen; uppe till höger i en skala där detta område jämförs med storleken på Andromeda Galaxen.