NASA:s Chandra X-ray Observatory och James Webb Space Telescope studerade The Green Monster

 

Bild wikipedia  Kompositbild i infrarött (röd), synligt  ljus (gul) och röntgenljus (grön och blå).

För första gången har astronomer kombinerat data från NASA:s Chandra X-ray Observatory och James Webb Space Telescope med syftet att studera den välkända supernovaresten Cassiopeia A (Cas A). Cassiopeia A är näst efter solen den starkast astronomiska radiokällan från jorden sett. Det är en supernovarest efter en supernova som inträffade (från vår synvinkel) omkring år 1667. Avståndet från jorden är ca 10000-12000 ljusår.

I en ny sammansatt bild ses röntgenstrålar från Chandra (blå), infraröda data från Webb (röd, grön, blå) och optiska data från Hubble (röd och vit). De yttre delarna av bilden innehåller också infrarött i data från NASA:s rymdteleskop Spitzer (rött, grönt och blått). 

Data från Chandra avslöjar het gas främst från supernovaresterna från den förstörda stjärnan, inklusive grundämnen som kisel och järn. I de yttre delarna av Cas A spränger den expanderande tryckvågen ner i den omgivande gasen som kastades ut av stjärnan före explosionen. Röntgenstrålarna produceras av energirika elektroner som rör sig i spiralform runt magnetfältslinjer i tryckvågen. Dessa elektroner lyser upp som tunna bågar i de yttre regionerna av Cas A och i delar av det inre. Webb ser infraröd strålning från stoft som värmts upp inbäddat i den heta gasen som Chandra ser, och från mycket kallare supernovarester. Hubble-data visar stjärnor i området.

En separat grafik visar en Chandra-färgbild, där rött visar järn och magnesium vid låga röntgenenergier, grönt visar kisel vid mellanliggande röntgenenergier och blått visar röntgenstrålar med hög energi från elektroner som snurrar runt magnetiska fältlinjer. En kontur av det gröna monstret, plus platserna för tryckvågen och skräp som är rikt på kisel och järn är märkta. En detaljerad analys av forskarna visade att filament i den yttre delen av Cas A, från tryckvågen, stämmer väl överens med röntgenegenskaperna hos det gröna monstret, inklusive mindre järn och kisel här än i supernovaresterna. Denna tolkning framgår av Chandra-färgbilden, som visar att färgerna inuti det gröna monstrets kontur bäst matchar färgerna på tryckvågen snarare än skräpet med järn och kisel. Författarna drar slutsatsen att det gröna monstret skapades av en tryckvåg från den exploderade stjärnan som slog in i material som omgav den vilket stöder tidigare förslag från Webb-data.

 Resultaten presenterades av Dan Milisavljevic från Purdue University vid det 243:e mötet för American Astronomical Society i New Orleans. Det beskrivs detaljerat i två artiklar som skickats in till Astrophysical Journal Letters, under ledning av Milisavljevic med fokus på Webb-resultaten (preprint här) och den andra under ledning av Jacco Vink från University of Amsterdam med fokus på Chandra-resultaten (preprint här). Medförfattare till Vinks artikel är Manan Agarwal (Amsterdams universitet, Nederländerna), Patrick Slane (Centrum för astrofysik | Harvard & Smithsonian – CfA), Ilse De Looze (Ghent University, Belgien), Dan Milisavljevic, Daniel Patnaude (CfA), Paul Plucinsky (CfA) och Tea Temin (Princeton University). Relaterade artiklar av andra medlemmar i forskargruppen är under utarbetande.

Sombrerogalaxen på ny bild och vad vi ser.

 

Bild https://webbtelescope.org Sombrerogalaxen även katalogiserad som NGC 4594, är en spiralgalax med en massa som motsvarar 800 miljarder solar. Den finns mellan stjärnbilderna Jungfrun och Korpen.

Webbteleskopets bild av Sombrerogalaxen lyser inte med den karakteristiska glödande kärna som syns i synligt ljus istället avslöjas en slät inre skiva då bilden tas i infrarött ljus. Den skarpa upplösningen hos Webbs MIRI (Mid-Infrared Instrument) sätter fokus på detaljer i galaxens yttre ring vilket ger insikter om hur stoft som är en viktig byggsten i astronomiska objekt i universum fördelas. Galaxens yttre ring som verkade slät som ett snötäcke i bilder från NASA:s pensionerade rymdteleskop Spitzer visar intrikata klumpar i  infrarött ljus.

Astronomerna beskriver det som att stoftets klumpiga natur är vad MIRI detekterar som kolhaltiga molekyler som kallas polycykliska aromatiska kolväten vilket kan tyda på närvaron av unga stjärnbildningsområden. Men till skillnad från vissa galaxer som studerats med Webb, inklusive Messier 82, där 10 gånger så många stjärnor blir till som i Vintergatan är Sombrerogalaxen inte en av dessa där snabb stjärnbildning sker. Ringarna i galaxen producerar mindre än en solmassa av stjärnor per år, jämfört med Vintergatans ungefär två solmassor per år.

Det  supermassiva svarta hålet som är en aktiv galaxkärna, i mitten av Sombrerogalaxen är ganska foglig fast den har en massa på 9 miljarder solmassor. Det klassificeras som en aktiv galaxkärna med låg ljusstyrka, som långsamt drar till sig infallande material i form av gas och stoff från galaxen, samtidigt som den skickar iväg en ljusstark relativt svag jetstråle.

I Sombrerogalaxen finns cirka 2 000 klotformiga stjärnhopar, samlingar av hundratusentals gamla stjärnor som hålls samman av gravitation. Denna typ av system fungerar som ett pseudolaboratorium för astronomer att studera stjärnor – tusentals stjärnor inom ett system med samma ålder, med varierande massor och andra egenskaper vilket är en spännande möjlighet för jämförelsestudier.

I MIRI-bilden finns galaxer i olika former och färger i rymdens bakgrund. De olika färgerna på dessa bakgrundsgalaxer kan berätta för astronomer om deras egenskaper och innehåll inklusive hur långt bort de befinner sig.

Tiden med Webbteleskopet är mer konkurrenskraftig än någonsin. Det har kommit in 2 377 förslag från astronomer om önskad tid med teleskopet till slutdatumet för ansökningar den15 oktober 2024 och av cirka 78 000 timmars observationstid från juli 2025 och ett år framåt. Men allt kan inte godkännas då tiden inte räcker till för detta.

Förslagen täcker ett brett spektrum av vetenskapliga ämnen där avlägsna galaxer är bland de mest efterfrågade observationstiderna, följt av exoplaneters atmosfärer, stjärnor och stjärnpopulationer och exoplanetsystem.

Gasstrålning upptäckt komma från stjärnor under bildning.

 

NASA:s James Webb Space Telescope har fångat ett nytt fenomen. De klarröda strimmorna längst upp till vänster i bilden ovan från den 20 juni 2024 föreställer  protostjärnutflöden – gasstrålar från nya stjärnor som alla lutar i samma riktning.

Bilden stöder astronomernas antagande att när moln besående av gas och damm kollapsar och bildar stjärnor, tenderar dessa stjärnor att rotera i samma riktning. Innan Webbteleskopet sågs  dessa objekt som klumpar i teleskopen eller var de osynliga i optiska våglängder. Men Webbs känsliga infraröda teleskop kunde tränga igenom det tjocka stoftet av damm och gas och avslöja stjärnorna och deras utflöden.

Bild https://www.nasa.gov  I den här bilden av Ormnebulosan som finns i stjärnbilden Ormen  från NASA:s James Webb Space Telescope har astronomer hittat en grupp protostellära utflöden i linje inom ett litet område (det övre vänstra hörnet). Ormnebulosan är en reflektionsnebulosa vilket innebär att den består av ett moln av gas och stoft som inte skapar sitt eget ljus, utan istället lyser genom att reflektera ljuset från stjärnor nära eller inuti nebulosan.

NASA, ESA, CSA, STScI, Klaus Pontoppidan (NASA-JPL), Joel Green (STScI)

Sammanflätade galaxer (Webbteleskopets 2 års bild).

 

För att hedra Webbteleskopets tvåårsdag observerade teleskopet  och tog  en bild av Arp 142, ett interagerande galaxpar med smeknamnet Pingvinen och Ägget. Resultatet blev bilden ovan som är en kombination av kort- och mellaninfrarött ljus vilket visuellt visar hur galaxerna interagerar – se den svaga uppochnedvända blå U-formationen som omsluter båda galaxerna – tillsammans med en "stjärnglans", av nya stjärnbildningar i Pingvinen.

Teleskopets specialisering på att fånga infrarött ljus något människliga ögon inte kan visar att dessa galaxer som tillsammans kallas Arp 142 är låsta i en långsam kosmisk dans. Webbs observationer, som kombinerar kort- och mellaninfrarött ljus från Webbs NIRCam (Near-Infrared Camera) respektive MIRI (Mid-Infrared Instrument) visar tydligt att de förenas av ett dis representerat i blått som är en blandning av stjärnor och gas.

Deras pågående interaktion började för mellan 25 och 75 miljoner år sedan när pingvinen (individuellt katalogiserad som NGC 2936) och ägget (NGC 2937) genomförde sin första närliggande passage. De kommer att fortsätta att svänga och fullborda flera ytterligare loopar innan de går samman till en enda galax hundratals miljoner in i framtiden.

Innan de närmade sig för första gången hade pingvinen formen av en spiralgalax.  Idag glimmar dess galaktiska centrum i form av ett öga, dess tidigare spiralarmar som en näbb, ett huvud, en ryggrad och en utdragen svans.

Som alla spiralgalaxer är Pingvinen (fd spiralgalax) fortfarande mycket rik på gas och stoft. Galaxernas "dans" drog gravitationellt med sig pingvinens tunnare områden av gas och stoft vilket fick dem att krascha i vågor och bilda stjärnor. Leta efter dessa områden på två ställen i bilden ovan: det som ser ut som en fisk och i "näbben" och "fjädrarna" i "svansen".

Runt dessa nybildade stjärnor finns rökliknande materia som innehåller kolhaltiga molekyler, så kallade Polycykliska aromatiska kolväten, som Webb är exceptionellt bra på att upptäcka. Stoft, som ses som svagare, djupare orange bågar, sveper från näbben till stjärtfjädrarna.

Äggets kompakta form är däremot i stort sett oförändrad historiskt. Som elliptisk galax är den fylld med åldrande stjärnor och innehåller mycket mindre gas och stoft än Pingvinen och här bildas få nya stjärnor.

En orsak till äggets ostörda utseende är att galaxerna har ungefär samma massa (tyngd), vilket är anledningen till att den mindre elliptiska galaxen inte redan har sammansmält eller förvrängts formmässigt av Pingvinen (med stor sannolikhet på grund en slags jämvikt av gravitationen).

Det uppskattas att pingvinen och ägget ligger ungefär 100 000 ljusår från varandra. Vintergatan och vår närmaste granngalax Andromedagalaxen, ligger ungefär 2,5 miljoner ljusår från varandra. Men även dessa kommer att sammanslås och då om ca 4 miljarder år.

Titta nu längst upp till höger för att upptäcka en galax som inte är på den här dansen. Denna galax ligger 100 miljoner ljusår närmare jorden, katalogiserad PGC 1237172. Den är ganska ung och kryllar av nya, blå stjärnor.

Vill du ha ett partytrick till? Se denna Webb bild 

i mellaninfrarött ljus för att se PGC-1237172 praktiskt taget försvinna. Mellaninfrarött ljus fångar till stor del svalare, äldre stjärnor och en otrolig mängd stoft. Eftersom galaxens stjärnpopulation är så ung "försvinner" den i mellaninfrarött ljus.

Ta också en stund för att skanna bakgrunden. Webbs bild svämmar över av avlägsna galaxer. Vissa har spiralformade och ovala former som de som är trådlika genom pingvinens "stjärtfjädrar", medan andra ses utspridda överallt som formlösa prickar. Detta är ett bevis på känsligheten och upplösningen hos teleskopets infraröda instrument. (Jämför Webbs syn med Iakttagelse 2018 som kombinerar infrarött ljus från NASA:s pensionerade rymdteleskop Spitzer och nära-infrarött och synligt ljus från NASA:s rymdteleskop Hubble.) 

Även om dessa observationer bara tog några timmar, avslöjade Webb mycket mer av avlägsna, rödare och dammigare galaxer än tidigare teleskop – ytterligare en anledning att förvänta sig att Webb kommer att fortsätta att utöka vår förståelse av universum.

Vill du veta mer? Ta en rundtur genom bilden, "flyg igenom" den i en visualisering och jämför Webbs bild med rymdteleskopet Hubbles. 

Arp 142 ligger 326 miljoner ljusår från jorden i stjärnbilden Hydran.

Bild https://webbtelescope.org/. Galaxparet ARP142. Den förvrängda spiralgalaxen i mitten, Pingvinen, och den kompakta elliptiska galaxen till vänster, Ägget, är låsta i en aktiv omfamning. En ny bild i kort- och mellaninfrarött ljus från James Webb Space Telescope som togs för att markera dess andra år i drift visar att deras växelverkan markeras av ett svagt uppochnedvänt U-format blått sken. 

Fyrverkeri runt en stjärna som håller på att bildas

 

Bilden ovan är tagen av NASA:s James Webb SpaceTelescope med Webbs MIRI (Mid-Infrared Instrument). Bilden visar ett lysande mycket ungt objekt som är en stjärna under bildning. En så kallad protostjärna som här ses växa i en timglasforms  hals och vilken drar in material från en tunn protoplanetär skiva sedd från kanten som en mörk linje på bilden.

Protostjärnan är ett relativt ungt objekt cirka 100 000 år och är fortfarande omgiven av sitt ursprungliga molekylmoln varifrån dess början kom till ett stort område av gas och stoft. Webbs tidigare observation av L1527 (beteckningen på protostjärnan) med NIRCam (Near-Infrared Camera), möjliggjorde att se in i detta område och avslöjade då molekylmolnet och protostjärnan i ogenomskinliga livfulla färger.

Både NIRCam och MIRI visar effekterna av utflöden av materia, som sänds ut i motsatta riktningar längs protostjärnans rotationsaxel när objektet drar till sig gas och stoft från det omgivande molnet. Dessa utflöden tar formen av bogchocker till det omgivande molekylmolnet som visas som trådliknande strukturer överallt. De är även orsaken till den ljusa timglasstrukturen i molekylmolnet när det ger energi till den omgivande materian och får regionerna ovan och under att glöda. Detta skapar en effekt som påminner om fyrverkeri som lyser upp en molnig natthimmel.

Till skillnad från NIRCam, som mest visar ljuset som reflekteras från stoft, ger MIRI en inblick i hur dessa utflöden påverkar regionens kraftigaste stoft och gaser.

De områden som är färgade i blått är mestadels kolhaltiga molekyler som kallas polycykliska aromatiska kolväten. Själva protostjärnan och det täta täcket av stoft är en blandning av gaser som omger den och ses här i rött. (De tomteblossliknande röda förlängningarna är en artefakt av teleskopets optik). Däremellan avslöjar MIRI ett vitt område direkt ovanför och under protostjärnan vilket inte syns lika starkt i NIRCam-vyn. Detta område är en blandning av kolväten, joniserat neon och kraftigt stoft vilket visar att protostjärnan driver materia ganska långt bort från den när den konsumerar materia från skivan.

Kombinationen av analyser från både kortvågigt och mellaninfrarött ljus avslöjar det övergripande beteendet i detta system, inklusive hur den centrala protostjärnan påverkar sin omgivning. Andra stjärnor i Oxen, stjärnbildningsområdet där L1527 finns håller på att bildas på samma sätt vilket kan leda till att molekylmoln splittras och antingen hindrar nya stjärnor från att bildas eller katalyserar deras utveckling.

Inlägget ovan är en sammanfattning från https://webbtelescope.org/ för intresserade av mer information hänvisas till den artikeln som är skriven av

Matthew Brown

Space Telescope Science Institute, Baltimore, Maryland

Christine Pulliam

Space Telescope Science Institute, Baltimore, Maryland

Bild Protostjärnan vilken finns inuti det mörka molekylmolnet L1527 i mellaninfrarött ljus.

Webbteleskopet upptäckte en stor vattenplym på månen Enceladus

 

Ett vattenutkast (en gejser) på Saturnus måne Enceladus som sträckte mer än 9 km upp i skyn har upptäckts av astronomer med  hjälp av NASAs James Webb Space Telescope. Det är inte första gången en vattenkaskad har setts på denna måne. Men det är första gången det setts på så stort avstånd med ett teleskop. 

Enceladus, är en vattenvärld med en ishöljd yta dess storlek är 500 km i diameter. Enceladus underjordiska hav (ytan är istäckt) är ett  spännande vetenskapliga mål i sökandet efter liv bortom jorden .

Inklämt mellan månens isiga yta och dess steniga kärna finns  saltvattenhavet. Gejserliknande utkast  spyr ut vatten av ispartiklar, vattenånga och organiska kemikalier ur sprickor i månens yta. Huvudförfattaren Geronimo Villanueva vid  NASA: s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland beskriver det  med orden; När jag såg på uppgifterna tänkte jag först att jag måste ha uppfattat fel. Det var bara så förvånande att upptäcka en vattenplym som sträckte sig mer än 9 km upp i skyn.

Plymens höjd var inte det enda som fascinerade. Även den hastighet med vilken vattenångan strömmade ut cirka 79 liter per sekund, är imponerande..

Cassini-farkosten tillbringade över ett decennium (med början under 2004)  med att utforska det saturniska systemet och avbildade inte bara Enceladus vattenplymer för första gången utan flög direkt genom dem och fick prov på vad de bestod av (saltvatten blev svaret). 

Medan Cassinis position i det saturniska systemet gav ovärderliga kunskaper om Enceladus  ger Webbs unika teleskop som ligger i fast bana i  Sun-Earth Lagrange Point 2  tillsammans med den anmärkningsvärda känsligheten hos dess integrerade fältenhet ombord på NIRSpec (Near-Infrared Spectrograph) Instrumentet än mer kunskap.

"Enceladus bana runt Saturnus tar 33 timmar. När den svävar runt Saturnus kastar månen ut vatten och lämnar en halo efter sig i den täta E-ringen runt Saturnus, beskriver Villanueva det i studien. 

Under de kommande åren kommer Webb att fungera som det primära observationsverktyget av Enceladus tillade medförfattare Stefanie Milam vid NASA Goddard. På grund av Webbs våglängdstäckning och känslighet och från vad vi har lärt oss från tidigare uppdrag har vi nu ett helt nytt teleskops möjligheter.

Webbs observationer av Enceladus görs under programmet Guaranteed Time Observation (GTO) 1250. Det ursprungliga målet med detta program är att visa Webbs förmåga inom ett visst vetenskapsområde och sätta scenen för framtida studier. 

Teamets nuvarande resultat publicerades i Nature Astronomy den 17 maj.

Bild vikipedia på Saturnus måne Encelaudus där två vattenplymer ses ovanför Enceladus från isvulkaner som matar Saturnus E-ring. Dessa verkar utstråla från de så kallade "tigerränderna" nära Enceladus sydpol.

Galaxer som Vintergatan fanns redan under universums första tid.

 

Nya bilder av NASA: s James Webb Space Telescope (JWST) visar för första gången spiralformade stjärnformationer som sträcker sig från galaxers centrum till det yttre av en galaxskiva. Detta vid en tidpunkt då universum enbart var 25 % av sin nuvarande ålder. Upptäckten av galaxer liknande vår Vintergata så tidigt i universums historia kräver att forskare förändrar teorin om galaxers utveckling.

Före JWST var det rymdteleskopet Hubbles bilder som var de bästa från rymden men teleskopet hade inte bildskärpa nog för att upptäcka spiralformade galaxer från universums tidigaste tid. I en Hubble-bild är en galax, med beteckningen EGS-23205 synlig som en skivformad fläck, men i motsvarande JWST-bild på samma objekt som togs i somras är det en spiralgalax.

"Jag såg dessa bilddata och sa: 'Vi släpper allt annat!'" säger Shardha Jogee, professor i astronomi vid University of Texas i Austin. "Spiralerna som inte syns i Hubble-datan dök upp i JWST-bilden och visade JWST: s enorma bildskärpa att se den underliggande strukturen i galaxer", sa hon och beskrev data från Cosmic Evolution Early Release Science Survey (CEERS), ledd av UT Austin-professorn, Steven Finkelstein.

Teamet identifierade även en annan liknande galax, EGS-24268 vars ljus nått oss 11 miljarder ljusår bort. Båda galaxernas upptäckt visar att minst två spiralgalaxer existerade längre tillbaka i tiden än man tidigare vetat.

I en artikel som snart kommer att publiceras i The Astrophysical Journal Letters lyfter forskarna fram dessa två galaxer och visar exempel på fyra andra spiralgalaxer från mer än 8 miljarder år tillbaka i tiden.

"I studien arbetas det på en ny teori där ingen hade använt den här typen av data eller gjort den här typen av kvantitativ analys tidigare", säger Yuchen "Kay" Guo, doktorand vilken ledde analysen”.

Spiralformen spelar en viktig roll i galaxernas utveckling genom att gas trycks in i de centrala regionerna av galaxer vilket då ökar stjärnbildningen.

"Spiralformen löser problemet med försörjningskedjan i galaxer", sa Jogee. "Precis som vi behöver föra råmaterial från hamnen till fabriker långt in i ett land för tillverkning av nya produkter transporterar en spiral kraftfullt gas till den centrala regionen där gasen snabbt omvandlas till nya stjärnor i en takt som vanligtvis är 10 till 100 gånger snabbare än i resten av galaxen." Upptäckten av spiraler under en sådan tidig epok av universum skakar om galaxernas evolutionsscenarier på flera sätt.

Denna upptäckt av tidiga spiraler innebär att galaxutvecklingsmodeller nu tar en ny väg (tidigare ej bekräftad) via spiralformen för att produktionen av stjärnor i en galax centrala del under galaxens tidigaste existens enligt Jogee.

Själva existensen av dessa tidiga spiralformer utmanar tidigare teoretiska modeller av galaxbildning. Teamet kommer att testa olika datamodeller i sin kommande studie.

Bild vikipedia som föreställer en Konceptbild av James Webb-teleskopet (James Webb Space Telescope).

Koldioxid upptäckt i en exoplanets atmosfär

Koldioxid, vars kemiska formel är CO2 är vid rumstemperatur en färglös gas. Den fyller viktiga biologiska funktioner och spelar en central roll för jordens växtlighet. Koldioxid är även en växthusgas.

NASA:s rymdteleskop James Webb har nu upptäckt det första tydliga beviset av närvaron av  koldioxid i atmosfären på en planet utanför vårt solsystem. Denna observation gjordes i atmosfären av en stor gasplanet som kretsar kring en solliknande stjärna 700 ljusår från oss. Fyndet, som nu godkännts för publicering i Nature, ger bevis på  att Webbteleskopet i framtiden kanske även kan upptäcka och mäta koldioxidnärvaro i  tunnare atmosfärer på mindre och steniga planeter. Planeter lika Jorden där det kan finnas liv av något slag.

WASP-39 b som det handlar om här är en het gasjätte med en massa ungefär som Saturnus med en diameter 1,3 gånger större än Jupiters. Dess extrema låga densitet är delvis relaterad till dess höga temperatur (cirka 900 grader Celsius).

 Till skillnad från de svalare och kompakta gasjättarna i vårt solsystem kretsar WASP-39 b mycket närmre sin stjärna (sol) bara ungefär en åttondel av avståndet som finns mellan solen och Merkurius – och fullbordar ett varv på drygt fyra jorddagar (dock ska vi komma ihåg att WASP -39b kretsar kring en svalare och mindre sol WASP-39, än vår sol).

Planetens upptäckt rapporterades första gången 2011 av markbaserade teleskop vilka upptäckte den subtila, periodiska dimningen av ljuset från WASP-39 (solen)  när planeten passerade framför denna.

Forskargruppen använde nu Webbs near-infrared spectrograph (NIRSpec) för sina observationer av WASP-39 b. Spektrumundersökningen av exoplanetens atmosfär visade  4,1 och 4,6 mikron av koldioxid vilket är det första tydligy detaljerade beviset för koldioxid som någonsin upptäckts på en planet utanför vårt solsystem.

"Så snart datan dök upp på min skärm tog koldioxidupptäckten tag i mig", säger Zafar Rustamkulov, doktorand vid Johns Hopkins University och medlem i JWST Transiting Exoplanet Community Early Release Science-teamet, som genomförde denna undersökning. "Det var ett speciellt ögonblick som passerade en viktig tröskel inom exoplanetvetenskap."

Inget observatorium har någonsin tidigare mätt sådana subtila skillnader i ljusstyrka för så många enskilda färger, på över 3- till 5,5 i mikronområdet i ett exoplanetöverföringspektrum tidigare. Tillgång till denna del av spektrumet är avgörande för att mäta mängden av gaser som vattenånga metan, samt koldioxid, som tros finnas i många olika typer av exoplaneters atmosfär.

"Att upptäcka en så tydlig signal av koldioxid på WASP-39 b bådar gott för framtida upptäckter av sammansättning i atmosfärer på mindre planeter", säger Natalie Batalha vid University of California i Santa Cruz, som var ledare av teamet som gjorde upptäckten.

Vi ser att James Webbteleskopet verkligen kommer att leverera nya rön, Upptäckter och skarpa bilder från universum kommer ofta nu från detta teleskop (min anm.).

Bild vikipedia på Exoplaneten WASP-39b vilken visat sig innehålla betydande mängder vatten i sin atmosfär och nu även koldioxid. (konstnärs koncept).

Nu är det snart dags för världens kraftfullaste teleskop att sändas upp.

 

James Webb Space Telescope är planerat att gå till rymden för tjänst den 18 december 2021. Med det hoppas astronomer hitta de första galaxerna som bildats i universum, planeter med jordliknande atmosfärer och mycket annat vi vill lära oss och förstå av universum.

För att se djupt in i universum har teleskopet en mycket stor spegel och som måste hållas extremt kall. Men att få en ömtålig utrustning som denna till rymden är ingen enkel uppgift. Det har varit många svårigheter att övervinna för att designa och testa utrustning för att  anpassa det mest kraftfulla rymdteleskop som någonsin byggts.

Webbteleskopet har en spegel på över 6 meter i diameter en solskugga i en tennisbanas storlek för att blockera solstrålning och fyra separata kamera- och sensorsystem för att samla in data. James Webbs rymdteleskop kommer att kretsa en miljon mil från jorden– cirka 4500 gånger mer avlägset än den internationella rymdstationen och det är ett avstånd som omöjliggör reperationer på plats av astronauter.

För att läsa mer om detta teleskop som nu snart kan revolutionera vår kunskap om universum. Svara på frågor vi ställer men säkert även ge fler frågor att besvara se denna länk.

Bild på teleskopet från vikipedia.

Trapezium-klustret, ska nu undersökas

Orionnebulosan är hem för en livlig stjärnpbildningsplats som kallas Trapezium Cluster. Här finns ungefär tusen mycket unga stjärnor inklämda i ett utrymme på 4 ljusår i diameter. Stjärnor som är runt en miljon år gamla vilket är mycket ungt i detta sammanhang. Om vi räknar vårt solsystem som en medelålders person skulle stjärnorna i Trapezium vara enbart jämförbart vara som ett tre eller fyra dagar gammalt barn.


Astronomer ska använda  James Webbteleskopet ett kraftfullt rymdteleskop som arbetar i det infraröda fältet för att studera dessa unga stjärnor inklusive de bruna dvärgarna och proto planetära diskar där troligen planeter bildas.


Men det blir inte nu, då James Webb Space Teleskopet inte är i drift ännu men kommer att blir världens främsta rymdvetenskapliga observatorium när det lanseras 2021. Det kommer att lösa mysterier i vårt solsystem och se bort mot avlägsna världar runt andra stjärnor och sondera mystiska strukturers ursprung i universum och vår plats i kosmos. James Webbteleskopet är ett internationellt program leds av NASA med partners, ESA (European Space Agency) och Canadian Space Agency är involverade. 


Anledningen till att Trapezium Clustert i Orionnebulosan är som det verkar i dag först ut att undersökas är att detta är den  närmaste regionen av massiv stjärnbildning från oss räknat, säger McCaughrean en av forskarna vid James Webb. "Det finns platser närmare solen som har unga låg-massa stjärnor men det finns ingen närmare plats som har så varierat utbud av objekt att undersöka ”(bruna dvärgar. Gasplaneter gasmoln mm min anm.) 


Bortsett från att undersöka klustrets unga stjärnor, kommer forskarna att bland annat titta på bruna dvärgar där. Bruna dvärgar är objekt som bildas likt stjärnor via gravitationskollapsen av moln av gas och damm men inte har tillräckligt med material för att utveckla temperatur och tryck för att vätefusion ska uppkomma och ses därför  som misslyckade stjärnbildningar.


Även mindre objekt som gasplaneter som Jupiter och Saturnus ska undersökas i klustret. Om det bildas stenplaneter just nu i skivor runt solar ska även undersökas.


McCaughrean och hans team försöker svara på  frågan. "Kan vi hitta någon form av egenskaper som dessa objekt uppvisar för att hjälpa oss att räkna ut om det bildads planeter i isolering eller snarare faktiskt bildadas  planeter i omloppsbana runt stjärnor och dessa blir utslängda i någon form av interaktion?" Vissa nyfödda stjärnor i denna plantskola omges av skivor av gas och damm som visas som silhuetter mot den ljusa nebulosan. Astronomer anser att planeter bör ha börjat bildas i dessa diskar. 


Säkert kommer ny kunskap (min anm) ur detta men vi får vänta tills teleskopet är igång 2021.


Bild från vikipedia  som visar Trapezium i optiskt (vänster) och infrarött ljus (höger) från Hubble. NASA foto.

En mycket intressant planet har upptäckts därute. Låt oss presentera Wolf 503b.

Wolf 503b är namnet den fått, planeten som är högintressant att vidare undersöka med  det avancerade teleskopet James Webb Space Telescope  när det kommit på plats under 2021. Då kan det kemiska innehållet i planetens atmosfär och den troliga förekomsten av molekyler som väte och vatten sökas. Misstanken att det kan komma överraskande resultat från denna planet är stor.

Wolf 503b finns cirka 145 ljusår från jorden i stjärnbilden Jungfrun i bana runt solen Wolf 503.

Den ligger i den livsmöjliga zonen runt sin sol.

Wolf 503b är ungefär som Jordens vilket är ovanligt att finna med dagens teknik. Ofta är det planeter 3 a 4 gånger större eller  mer vi finner därute. Detta beroende på svårigheten att se planeter av storlek som Jordens med dagens teknik.

Men Wolf 503b ligger relativt nära oss och ljusförhållandena är bra för att vi kunnat upptäcka den. Detta gör det även möjligt till fortsatta undersökningar av den med avancerade mätinstrument. Men tyvärr finns inte möjligheten till detta förrän 2021 när James Webb SpaceTelescope är i arbete med det slags instrument som behövs för detta.

Det blir spännande att följa fortsatt undersökning av denna spännande planet om några år.

Bild James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp under mars 2021

James Webb Space Telescope lanseras 2021 därefter kan vi upptäcka mer om vår verklighet

James Webb Space Telescope lanseras under 2021 och kommer då att bli en stor uppgradering i avsökningen av universum.

Observatoriet (se bild ovan) kommer att söka efter skenet efter de första stjärnorna och galaxerna som uppkom efter Big Bang. Observatoriet kommer även att utforska avlägsna planeter runt andra stjärnor därute. Men även att lösa mysterier i vårt eget solsystem.

Anläggningen kommer att styras från Mission Operations Center (MOC) på Space Telescope Science Institute i Baltimore i Maryland.

James Webb Space teleskopet blir världens främsta rymdobservatorium i framtiden. Det kommer att lösa mysterier i vårt solsystem, se bortom det till avlägsna planeter runt andra stjärnor och de mystiska strukturerna och ursprunget till vårt universum och vår plats i detta. Observatoriet är ett internationellt projekt som leds av NASA med sina partner, den Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Canadian Space Agency (CSA).

Förhoppningarna är stora på vad som kan hittas med detta teleskop. Självfallet är jag lika nyfiken på vad som kommer att hittas och (förmodar jag)  kommer många överraskningar att hittas som kommer att förvåna mänskligheten.

Bild på hur det ska se ut.

2018 kommer ett nytt teleskop att hjälpa till med att sortera planeter som exoplaneter.

Falska förhoppningar om livsdugliga planeter förekommer ofta. Detta då vi inte har möjlighet att kontrollera atmosfärförhållandena på de flesta planeter som upptäckts.

All form av atmosfär eller möjlig atmosfär är svår att upptäcka med dagens teknik.

2018 ska detta bli något lättare med ett teleskop med namnet James Webb Space telescope vilket då kan börja användas.  Se mer om detta här.

Genom detta kan fler falska förhoppningar om liv där ute lättare uteslutas och de mer intressanta platserna för detta uppmärksammas mer.