Två, kanske tre, nya tidigare okända partiklar upptäckta i uppbyggnaden av den verklighet vi alla lever i.

Den stora Hadron Collider (LHC) är världens största och kraftigaste partikelacceleratoranläggning. Dess arbete består i att kollidera motsatt riktade protonstrålar med energi på upp till 7 biljoner elektronvolt per stråle innebärande totalt 14 biljoner elektronvolt. 


Detta kraftfulla instrument med en storlek av en 27 km ring  finns på Cern vid Geneve har nyligen upptäckt två nya partiklar.


Två Baryoner (grundläggande subatomära partiklar) som var och en består av tre kvarkar. Kvarkar är ännu mindre partiklar än baryoner som finns av olika slag: upp, ner, topp, botten, konstiga och charm. Dessa i sin tur bygger upp Hadronerna vilka i sig delas in i två undergrupper:  Baryoner som är uppbyggda av tre kvarkar och mesoner och de som består av en kvark och en anti-kvark.


Varje typ av baryon har en mix av kvarkar. Protoner är exempelvis baryoner och består av två upp kvarkar och en ner kvark per styck. 


De två nyupptäckt partiklarna klassificeras som botten baryoner. En kallas Σb(6097) + och består av en botten kvark och två upp kvarkar medan den andra har fått namnet Σb(6097)- och består av en botten kvark och två ned kvarkar.


En tredje partikeln kan även finnas upptäckte forskarna. Namnet på denna ej ännu bekräftade existens är  Z sub c-(4100). Det är en ännu mystik meson (som kan finnas, tecken på detta finns). Denna  partikel är i så fall en typ av instabil partikel som fladdrar förbi under en kort tid och existerar enbart vid högenergirika kollisioner. Den bör bestå av två kvarkar och två antikvarkar.



Nog upptäcks mer och fler små partiklar ännu. Frågan är om det finns en gräns för hur många som finns i uppbygganden av vårt universum? Kanske det är så att vi snart kan bekräfta att det minsta som kan finnas är enbart strängar (strängteorin). 
Skulle teorin vara sann då är det även sant att det finns betydligt fler dimensioner än de tre (höjd, bredd och djup) plus tid vi anser oss orientera oss inom idag.


En sak anser jag vi kan vara överens om. Att vad vi finner eller hur många partiklar eller vågor av okänt slag vi hittar är inget av detta något som är onödigt i uppbyggnaden av vårt universum. Inget kom till vid BigBang som inte har betydelse. Det fanns en anledning till allt som kom till då och allt behövs för att hålla ihop vår verklighet.
Bild; Acceleratorkedjan i Large Hadron Collider (LHC). Bild från Wikipedia.

James Webb Space Telescope lanseras 2021 därefter kan vi upptäcka mer om vår verklighet

James Webb Space Telescope lanseras under 2021 och kommer då att bli en stor uppgradering i avsökningen av universum.

Observatoriet (se bild ovan) kommer att söka efter skenet efter de första stjärnorna och galaxerna som uppkom efter Big Bang. Observatoriet kommer även att utforska avlägsna planeter runt andra stjärnor därute. Men även att lösa mysterier i vårt eget solsystem.

Anläggningen kommer att styras från Mission Operations Center (MOC) på Space Telescope Science Institute i Baltimore i Maryland.

James Webb Space teleskopet blir världens främsta rymdobservatorium i framtiden. Det kommer att lösa mysterier i vårt solsystem, se bortom det till avlägsna planeter runt andra stjärnor och de mystiska strukturerna och ursprunget till vårt universum och vår plats i detta. Observatoriet är ett internationellt projekt som leds av NASA med sina partner, den Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Canadian Space Agency (CSA).

Förhoppningarna är stora på vad som kan hittas med detta teleskop. Självfallet är jag lika nyfiken på vad som kommer att hittas och (förmodar jag)  kommer många överraskningar att hittas som kommer att förvåna mänskligheten.

Bild på hur det ska se ut.

Det har nyligen upptäckts 12 nya månar runt Jupiter

Tolv nya månar har nyligen upptäckts runt den största planeten i vårt solsystem Jupiter.

Därför är nu det kända antalet månar runt Jupiter nu 79 stycken. Men det antas att det finns några hundra fler små månar i storlek ner till någon km stora att upptäcka där.

De tolv nya månarna har upptäckts genom observationer från ett flertal skilda teleskop. Redan under våren 2017 hittades de första och därefter efterhand de andra av en astronom i USA med namnet Scott Sheppard.

Upptäckterna gjordes i samband med ett helt annat arbete där man sökte efter avlägsna himlakroppar i vårt solsystem och Jupiter då låg i det sökfält man undersökte. Slumpen kan det kallas att dessa månar upptäcktes.

Nio av dessa tolv månar rör sig i motsatt riktning mot Jupiters egen rotation. De antas vara rester efter tre större månar som har kolliderat med asteroider, kometer och kanske andra mindre eller större månar.

Två av de andra månarna rör sig i samma riktning som Jupiter roterar men i en inre närmre bana mot de nio nämnda ovan. Dessa två antas vara rester av en sönderbruten måne.

 Den tolfte hittade månen är en fara. Den rör sig i samma riktning som Jupiters i en yttre bana på kollisionskurs med de nio månarna nämnda ovan och någon av dessa nio kommer den med all säkerhet att krocka med en gång i framtiden.  

Sammanlagt har nu Jupiter sjuttionio månar. De nu upptäckt är ännu ej namngivna men säkert spännande objekt att undersöka likt de övriga.

Ingen eller inget är det andra likt varken på Jorden eller i rymden. Allt kan man lära och förstå mer av till förmodad förståelse av verkligheten och vår värld.

Bilden är av Jupiter med de mest som vi vet idag högintressantaste månarna runt densamma.

En ny lista släppt med namn på 86 stjärnor därute

Sedan 1919 har IAU (Internationella astronomiska unionen) namngett stjärnor.

Stjärnor har i många fall enbart nummer och bokstavsbeteckningar och de exoplaneter som upptäckts runt dessa har samma beteckning som sin sol plus en liten bokstav med början på första upptäckten med ett a och så vidare alfabetiskt. Detta har jag visat nästan dagligen i bloggen här när främmande solsystem beskrivs.

Men de nu namngivna 86 stjärnorna har fått olika namn från skilda epoker med mera. Att just dessa fått namn beror på att det i flertalet fall upptäckts exoplaneter av större intresse runt dem och då bör namn vara enklare att minnas än bokstäver och sifferbeteckningar vilka är mer anonyma och tråkiga för allmänheten och svårare att komma ihåg.  

Läs mer här om de senaste namngivningsformerna och hur det gått till. Se även en lista på namnen.

Bilden är en bit av universum.

Ljus av nya slag har konstruerats. Men ännu är de inte användbara kommersiellt eller upptäckta naturliga.

Forskare har lyckats konstruera nya slag av ljus. Ljus vilka kanske finns i universum eller i mikrovärlden men vilka vi ännu inte sett naturliga.

Ljus vilka konstruerats ur nanomaterial av fysiker.

Ljus som strålar ut likt formen av en gaffel. Ljus vilket strålar  i korkskruvsformat och ex ljus vilket böjs spirallikt.

Se länk på hur man gått tillväga och bilder på detsamma från Harvard university.

Det intressanta är att det gick att konstruera. Det bör visa att naturlagarna inte är så fasta som vi tror. Ljus kan se annorlunda ut och uppföra sig på sätt vi inte trodde.

Kan det visa att verkligheten består av fler dimensioner än de hittills av de flesta accepterade?

Kanske vi inte ska helt bortse från strängteorin. 

Bilden är en fantasi (?) men kan konstiga ljussken misstolkade som UFO vara ljus av för oss okänt slag men naturliga om man tar till sig strängteorins dimensionstänkande. Kan de vara Ljus läckta från andra universum med andra naturlagar ex?

Blinkande snabba ljusrörelser i snabba oväntade rörelser däruppe i atmosfären är jag dock övertygad om är klotblixtar och inte UFO vilket de ofta tros vara.

Nya verktyg för att söka liv i rymden konstrueras hela tiden

Vi kan vara överens om att vetenskapen inte ger sig. Denna har bestämt sig för att det ska finnas liv därute och konkurrerar nu med varandra om att vara den som först hittar detta och därmed går in i historieböckerna som den som upptäckte liv därute först.

Nya och mer avancerade teleskop vilka söker på alla slag av våglängder efter tecken på aktivitet därute skapas på löpande band.

Man ska snart söka än mer avancerat efter signaturmönster och aminosyror med en känslighet av 10000 mer än tidigare.

Ännu har nämligen all forskning efter liv på planeter eller månar etc i vårt solsystem gett noll resultat. Samma sak när vi sett utanför vårt solsystem.

Inget visar att vi inte är ensamma. Men forskarna ger sig inte det handlar om att de bestämt sig för att hitta något därute. Ett arbete som aldrig kommer att ta slut.

Fortfarande upptäcks otroligt annorlunda djurarter på vår planet vad kan då ev finnas därute?

Det finns ännu stora mängder av djur och växter vilka ännu inte setts eller katalogiserats av mänskliga ögon här på Jorden.

Ännu hittas och katalogiseras nya arter varje år. Vår planet är ännu inte färdigutforskad.

Det är inte bara små nästan för ögat osynliga organismer som hittas i våra dagar. Det är även större djur.

Om ni följer länken här ska ni få se tio djurarter vilka var okända fram till i fjol.

Om så udda varelser ännu kan hittas på Jorden vilka kan då finnas i universum om nu liv finns där?

Det finns galaxer där inga nya stjärnor längre bildas. Vad har hänt där?

I de flesta galaxer föds och dör stjärnor hela tiden under den tid galaxen funnits Nu och då. Det är den vanligaste händelsekedjan i en  galax.

Men sedan finns det galaxer där allt stannat av inga nya stjärnor bildas fastän material för detta finns.

Under en kort period har i dessa galaxer stjärnor bildats snabbt för att sedan plötsligt stanna av. Galaxen kan ses som ett fossil i rymden. Allt är stilla.

Observationer tyder på att det i dessa galaxer fanns en väldig fart i stjärnbildande vilket under en kort period astronomiskt sett gjorde att betydligt fler stjärnor bildades här än i övriga galaxer i tid räknat där stjärnbildning fortfarande fortgår.

Lösningen på varför allt stannat av här och inte i andra galaxer måste finnas i detta. Men hur?

Galaxer liksom allt annat som jag vill kalla skapat har genom evolutionen kört i baklås i dessa fossila galaxer.

Gåtan är varför. Vad hände som inte skulle ha hänt? Kanske evolutionen skapade accelererande stjärnskapande  slutförde något slag av energi vi inte förstår  som behövdes för fortsatt stjärnbildning.

Kanske kan inte stjärnbildning som fortfarande i låt oss säga normal takt fortsätter utan avbrott i de flesta galaxer enbart kan fungera om takten inte är för stor.  En rätt takt verkar inte ta slut på fortsatt bildande i så motto att den energi som behövs för detta inte försvinner eller går i vila eller kan återbildas utan att ta slut för fortsatt evolution och stjärnbildande. Om nu processen av fortsatt bildande eller stopp för bildande handlar om något vi ännu inte förstår eller kan förstå.