Bild wikipedia Kompositbild i infrarött (röd), synligt ljus (gul) och röntgenljus (grön och blå).
För första gången har astronomer kombinerat data
från NASA:s Chandra X-ray Observatory och James Webb Space Telescope med syftet
att studera den välkända supernovaresten Cassiopeia A (Cas A). Cassiopeia A är
näst efter solen den starkast astronomiska radiokällan från jorden sett. Det
är en supernovarest efter en supernova som inträffade (från vår synvinkel)
omkring år 1667. Avståndet från jorden är ca 10000-12000 ljusår.
I en ny sammansatt bild ses röntgenstrålar från Chandra (blå), infraröda data från Webb (röd, grön, blå) och optiska data från Hubble (röd och vit). De yttre delarna av bilden innehåller också infrarött i data från NASA:s rymdteleskop Spitzer (rött, grönt och blått).
Data från Chandra avslöjar het gas främst från
supernovaresterna från den förstörda stjärnan, inklusive grundämnen som kisel och
järn. I de yttre delarna av Cas A spränger den expanderande tryckvågen ner i
den omgivande gasen som kastades ut av stjärnan före explosionen.
Röntgenstrålarna produceras av energirika elektroner som rör sig i spiralform
runt magnetfältslinjer i tryckvågen. Dessa elektroner lyser upp som tunna bågar
i de yttre regionerna av Cas A och i delar av det inre. Webb ser infraröd
strålning från stoft som värmts upp inbäddat i den heta gasen som Chandra ser,
och från mycket kallare supernovarester. Hubble-data visar stjärnor i området.
En separat grafik visar en Chandra-färgbild, där
rött visar järn och magnesium vid låga röntgenenergier, grönt visar kisel vid
mellanliggande röntgenenergier och blått visar röntgenstrålar med hög energi
från elektroner som snurrar runt magnetiska fältlinjer. En kontur av det gröna
monstret, plus platserna för tryckvågen och skräp som är rikt på kisel och järn
är märkta. En detaljerad analys av forskarna visade att filament i den yttre
delen av Cas A, från tryckvågen, stämmer väl överens med röntgenegenskaperna
hos det gröna monstret, inklusive mindre järn och kisel här än i
supernovaresterna. Denna tolkning framgår av Chandra-färgbilden, som visar att
färgerna inuti det gröna monstrets kontur bäst matchar färgerna på tryckvågen
snarare än skräpet med järn och kisel. Författarna drar slutsatsen att det
gröna monstret skapades av en tryckvåg från den exploderade stjärnan som slog
in i material som omgav den vilket stöder tidigare förslag från Webb-data.
Resultaten presenterades av Dan Milisavljevic från Purdue University vid det 243:e mötet för American Astronomical Society i New Orleans. Det beskrivs detaljerat i två artiklar som skickats in till Astrophysical Journal Letters, under ledning av Milisavljevic med fokus på Webb-resultaten (preprint här) och den andra under ledning av Jacco Vink från University of Amsterdam med fokus på Chandra-resultaten (preprint här). Medförfattare till Vinks artikel är Manan Agarwal (Amsterdams universitet, Nederländerna), Patrick Slane (Centrum för astrofysik | Harvard & Smithsonian – CfA), Ilse De Looze (Ghent University, Belgien), Dan Milisavljevic, Daniel Patnaude (CfA), Paul Plucinsky (CfA) och Tea Temin (Princeton University). Relaterade artiklar av andra medlemmar i forskargruppen är under utarbetande.
