Google

Translate blog

söndag 8 december 2019

Fossil eller inte fossil är frågan vetenskapen tolkar om gamla fynd


Allt är inte guld som glimmar. Allt som ser ut som ett fossil är inte rester av forntida liv.


Sökandet efter bevis på livet på Mars kan hjälpas av nya insikter i gamla stenar på jorden. Ny forskning visar att strukturer som tidigare ansågs vara fossiler i själva verket (i många fall) är mineralfyndigheter. Kunskap om vilket som är vilket är viktigt att veta när vi nu snart kan leta efter tecken på liv på Mars. Vi vill inte misstolka vad vi finner där. 


Mikroskopiska rörliknande  och glödtrådliknande rester i sten har tidigare tolkats som förstenade djur men kan lika väl vara bildningar av kemiska reaktioner med järnrika mineral visar en ny studie. Tidigare forskning har tidigare föreslagit att sådana strukturer var bland de äldsta fossilen och tecknen på tidigt liv på jorden.


De nya resultaten kan underlätta sökandet efter utomjordiska liv under framtida uppdrag till Mars genom att göra det lättare att skilja mellan fossil och icke-biologiska strukturer.


Upptäckten gjordes av en vetenskapsman från universitetet i Edinburgh som utvecklat teknik för att söka bevis på att livet en gång existerade på Mars.


Studien, publicerades  i Journal Proceedings of The Royal Society B och finansierades av Europeiska unionens Horizon 2020-program.


Dr Sean McMahon rapportens författare  säger: "Kemiska reaktioner som dessa har studerats i hundratals år. Men de hade inte tidigare visats efterlikna dessa små järn-rika strukturer inuti stenar. Dessa resultat kräver en omprövning av många forntida exempel för att se om de är fossil eller icke-biologiska mineralfyndigheter.


Hur många feltolkningar finns inte i forskarvärldens slutledningar (min anm)? Jag misstänker att det finns otaliga.


Bild från  här en sten med fossil av skilda slag  motivet från Afrika.

lördag 7 december 2019

Det finns ett stort svart hål i Vintergatan som inte borde finnas där.


Astronomer i Peking har upptäckt ett svart hål i Vintergatan så enormt stort att det utmanar befintliga modeller av hur stjärnorna utvecklas  sa forskare i ett uttalande torsdagen  28 nov 2019 i tidskriften Nature.


LB-1 är namnet på fenomenet vilket är 15 000 ljusår från jorden och har en massa 70 gånger större än solen, enligt tidskriften Nature.



Vintergatan i sig  beräknas innehålla 100000000 svarta hål inklusive centrumhålet Sagittarius* .  LB-1 är dubbelt så massivt som något forskarna trodde var möjligt, säger LiU Jifeng en professor vid astronomiska observatoriet i Kina som ledde forskningen.


"Svarta hål av sådan massa bör inte ens existera i vår galax, enligt de flesta av de nuvarande modellerna ", tillade han.


Supermassiva svarta hål är minst en miljon gånger större än solen och deras ursprung är osäkra. Sagittarius* det svart hålet i vintergatans centrum är ex 3,7 miljoner solmassor men ses som centrumhå något som finns i alla galaxers centrum.


Men forskarna trodde tills nu att stjärnor i Vintergatan kastar ut merparten av sin gas genom de vindar som uppstår vid solflammor vilket förhindrar uppkomsten av ett svart hål av en storlek som LB-1, sade Liu.


"Det betyder att detta är ett tidigare okänt slag av svart hål, som bildas av en okänd fysisk mekanism!"


LB-1 upptäcktes av ett internationellt team av forskare som använde Kinas sofistikerade LAMOST teleskop.


Ytterligare bilder från två av världens största optiska teleskop-Spaniens Gran Telescopio Canarias och Keck I-teleskopet i USA-bekräftade att storleken på LB-1, som National Astronomical Observatory of China upptäckt är "inget annat än Fantastiskt ".


Vad eller hur detta svarta hål uppstått, eller (min anm) kanske har det funnits sedan BigBang, är en obesvarad fråga.



Bild ovan från vikipedia. En konstnärs vy av Vintergatan med inlagd svensk text som beskriver galaxens armar, solens position, en skala med ungefärliga avstånd samt galaktiska longituder. Förstora den för att se bättre.

fredag 6 december 2019

I Vintergatans närområde dvärggalaxerna Draco och Bildhuggargalaxen


I två separata studier med NASA: s kommande James webb rymdteleskop planerar ett team av astronomer att iaktta dvärggalaxerna Draco och Sculpturgalaxen (Bildhuggargalaxen). 


James webb rymdteleskop är ännu inte i gång men blir världens främsta rymdteleskop när det lanseras 2021.


Dvärggalaxer finns i ett antal vid de flesta galaxer, i mer eller mindre stort antal. Vi har ett flertal gånger i denna blogg diskuterat de kända Stora och Lilla Magellanska molnen som finns i Vintergatans närområde. Men det finns fler än dessa därute i Vintergatans närområde. Bland annat de nämnda här ovan.


 Studierna som planeras framåt innefattar Inte bara Bildhuggargalaxen och Draco utan även vår granngalax Andromedagalaxen och dvärggalaxer där.


Studiernas syfte är att  lära mer om galaxbildning och egenskaperna hos mörk materia den mystisk substans som tros vara cirka 85% av materien i universum.


I den första studien ska forskarlaget söka kunskap om mörk materia genom att mäta rörelserna av stjärnorna i de två dvärggalaxerna till Vintergatan (de nämnda två ovan).

I den andra studien kommer de att undersöka rörelserna av fyra dvärggalaxer runt vår närmsta galaktiska granne Andromedagalaxen. Detta kommer att bidra till att avgöra om någon av Andromedagalaxens satellitgalaxers omloppsbanor går runt galaxen som planeterna gör i vårt solsystem eller inte.  Om de gör det skulle det få viktiga konsekvenser för förståelsen av galaxbildning.


Den ansvarige forskaren för båda programmen är Roeland van der Marel som har sin arbetsplats vid rymdteleskopet vid Science Institute (STScI) i Baltimore, Maryland.

Van der Marel och hans team planerar att studera fyra dvärgalaxer vilka rör sig runt Andromeda för att avgöra om de är grupperade inom ett plant plan i rymden (som beskrevs ovan) eller om de rör sig runt Andromeda i alla riktningar.


Till skillnad från det första observationsprogrammet ska i andra programmet laget inte mäta hur stjärnorna inne i dvärggalaxerna rör sig utan enbart avgöra hur dvärggalaxer som helhet rör sig runt Andromeda. Detta kommer att ge insikter i den process där stora galaxer bildas genom anhopning och ackumulering av mindre galaxer och hur det fungerar.


Studien förväntas lösa mysterier i vårt solsystem liksom i andra solsystem och ursprunget till vårt universum och vår plats i den. Programmet som med hjälp av James Webb observatorium är ett internationellt program som leds av NASA med dess partner ESA (European Space Agency) och Canadian Space Agency.

För mer information om programmet läs här.

Bild på Bildhuggargalaxen från vikipedia.

torsdag 5 december 2019

Comet 2i/Borisov kommer som närmst oss den 8 december.


Ett nytt foto (följ länken) visar solsystemets andra bekräftade interstellära besökare. Den första var asteroiden oumuamua.


Ett team av astronomer från Yale University i Connecticut studerade Comet 2i/Borisov söndagen den 24 nov. med  Keck Observatory på Hawaii och då sågs objektets svans vara nästan 160 000 kilometer lång. Det är ungefär 14 gånger jordens diameter och mer än 40% av avståndet till månen.


Kometens kärna anses dock enbart vara1,6 km i diameter.

Kometen upptäcktes i slutet av augusti av amatörastronomen Gennadiy Borisov. Analys av objektets hastighet och bana visade att den kom in i vårt solsystem utifrån vilket gör den till den andra kända interstellära objektet  efter asteroiden oumuamua som först sågs i oktober 2017.


Astronomer såg dock inte Oumuamua förrän den redan hade farit förbi jorden på väg från oss vilket begränsade möjligheten för detaljerad studie av denna asteroid. Men Comet Borisov upptäcktes tidigare och kan kunde ses redan på väg mot oss och kan följas på dess bana då den kommer som närmst oss den 8 december. Oumuamua och Borisov är sannolikt bara början av interstellära objekt som finns och vi nu börjat uppmärksamma.


Det finns förmodligen (enligt astronomerna) massor av dessa objekt inom vårt solsystem som tillfälligt besöker det. Det handlar bara om att finna dem.

Något som kan förenklas när det  nya stora observatoriet synoptic Survey teleskopet kommer i drift då detta kommer att ge möjlighet till amatörastronomer att hjälpa till i sökandet on-line.


Säkert (min anm) kommer många nya objekt att hittas som i flera fall kan lära mer  om vad som finns utanför vårt solsystem och vad som skett där.

Bild på hur kometens bana bör bli. Grön bågformad markering. 

onsdag 4 december 2019

Är verkligheten enbart subjektiv. Ny forskning tyder på det.


Är verkligheten något som inte finns lika för alla utan något varje människa skapar utifrån miljö och arv? En subjektiv verklighet i motsatts till en objektiv sådan som är lika för alla.


Fysiker har länge misstänkt att kvantmekaniken tillåter två observatörer att uppleva olika motstridiga realiteter. Nu har fysiker utfört det första experimentet som bevisar det.


Om det finns en objektiv verklighet som alla kan enas om är därför inte möjlig. 1961 var nobelprisvinnaren fysikern Eugene Wigner den som skisserade ett tankeexperiment som visade en av de mindre kända paradoxerna av kvantmekanik. Experimentet visar hur den märkliga karaktären av universum tillåter två observatörer ex Wigner och Wigner att uppleva olika realiteter på samma plats.


Proietti och Co: s resultat (två andra fysiker i nutid vid universitetet i Wien) tyder på att den objektiva verkligheten inte existerar. Med andra ord, experimentet de gjorde antyder att en eller flera av de antaganden som de fick fram eller arbetade med visade att det finns en verklighet vi kan enas om. Men bara genom att människan har en valmöjlighet och kommer överens om denna. Valmöjligheten till vilken verklighet vi upplever eller övertygas om är sann för den som gör valet. Men även tanken att något i vår verklighetsuppfattning inte stämmer har många upplevt.


För mer och utförligare utläggning om detta tankeväckande men svårförstådda ämne se medföljande artikel här.



Fri Bild ovan  från pixabay.com

tisdag 3 december 2019

Galaxen NGC 6240 är unik i dess centrum finns 3 svarta hål!


En internationell forskargrupp under ledning av forskare från Göttingen och Potsdam visade för första gången att galaxen NGC6240 innehåller tre supermassiva svarta hål. Denna unika observation publicerades i tidskriften astronomi &Amp; astrofysik. Observationen visar att de svarta hålen finns nära varandra i galaxens kärna. Studien pekar på att troligen tre galaxer en gång sammanslogs och fick till resultat en av de största galaxerna vi känner till.


NGC 6240, vilken finns 300000000 ljusår bort känd som en oregelbunden galax på grund av sin form. Tills nu har astronomer antagit att den bildats genom kollision mellan två mindre galaxer och innehöll två svarta hål i sin kärna.


Men ny forskning visar att det finns tre svarta hål i dess centrum," rapporterar professor Wolfram vid  universitetet i Göttingen, den ledande författaren av studien. Var och ett av de tre hålen har en massa av mer än 90000000 gånger vår sols storlek. De svarta hålen är belägna i en region i rymden ca 3000 ljusår tvärs över. Detta Innebär att de tre svarta hålen är mittpunkterna av tre sammanslagna galaxer.


Det låter som stort avstånd men i universum är avstånd av detta slag inte stora (min anm).


Bild på galaxen NGC 6240 som finns i riktning mot stjärnbilden.

måndag 2 december 2019

Regelbundna hårliknande sken kommer och går vid svarta hål.


Svarta hål beskrivas med tre observerbara parametrar. Det svarta hålets massa,  rörelse och dess elektriska laddning. Inget mer kan iakttas då övrigt som ljus mm fastnar i det svarta hålets gravitationskraft och är därmed är omöjligt att iaktta.


Om två svarta hål som matchade på alla tre värden likväl har skilda ursprung är  det omöjligt att skilja ett från den andra.  Men det är något som man önskar kunna. Ett svart hål kan ha sitt ursprung av en stjärna som kollapsat till en neutronstjärna men även vara en rest eller skapelse efter eller i samband med BigBang.


Enligt nya beräkningar tyder det på att vissa svarta hål kan växa till sig och få fenomen som liknar hår runt sig vilka dock efter hand försvinner igen. Men återkommer. Andra har inte detta. Teoretiskt kan man tänka sig att detta kan vara det vi söker till en katalogisering av svarta hål. De ena slaget är neutronstjärnor och det andra de som skapades i samband med BigBang. Enligt teorin (ännu är det teori) kan rotationshastigheten vara det skiljer ut dem och förhoppningsvis kan katalogisera dem enligt ovan. Men ingen vet om det kan göras enligt denna teori.


"Detta är ett intressant fynd, eftersom det är ett övergående beteende", säger författaren till rapporten om ämnet Lior Burko fysiker vid Theiss Research i Kalifornien.  Teoretiker är på jakt efter något som kan skilja svarta hål från varandra och hoppas detta är lösningen. Även om alla dessa beräkningar är för teoretiska, finns det hopp om verkliga observationer som skulle matcha eller motsäga resultaten.


Låt se vad det kan ge (min anm) men för min del anser jag att de svarta hål som finns i centrum av som det verkar alla galaxer är av vikt och har funnits sedan BigBang övriga på andra platser anser jag är neutronstjärnor (kollapsade stjärnor). Vad sedan de så kallade hårliknande strukturerna innebär som kommer och går vid vissa svarta hål kan mycket möjligt enligt mig helt enkelt vara starka elektriska urladdningar vilket kan uppstå av någon anledning vid vissa svarta hål kanske just på grund av snabbare rotation vid dessa hål än vid de som detta fenomen inte sker vid.


Bild  kanske det ser ut så här vid händelsen som omtalas ovan. Alternativt som bilden som medföljer artikeln inlägget grundas på se länk ovan i text.