Google

Translate blog

lördag 17 augusti 2019

Vår vintergata är en vriden sådan. Svaret på varför kan vara viktigt.


Vintergatan har alltid skildrats som en platt spiralformad disk därav namnet spiralgalax.


Men då vi inte kan fotografera av den utifrån som vi kan av andra galaxer har vi tänkt oss hur den ser ut utifrån vissa mätningar och andra likartade galaxer som ex Andromediagalaxen som antas vara mycket lik Vintergatan i form.


Nu har dock Warszawas universitet använt sig av jättestjärnor för mätning för att visa galaxens verkliga form.


Att kartlägga en galax är av förklarliga skäl inte en helt enkel uppgift. Vår tidigare syn på Vintergatans utseende har byggt på observationer av 2,5 miljoner stjärnor att ställa mot de 2,5 miljarder som kan finnas i klustret Vintergatan. För att få fram en mer korrekt återgivning har Dorotea Skowron och hennes  team mätt avståndet till cepheider  . Det är de unga jättestjärnorna som många gånger lyser tusentals gånger starkare än vår egen sol och är synliga även i galaxens utkant.


Då dessa stjärnors ljusstyrka varierar har detta kunnat användas för att fastställa avståndet till andra galaxer.


Stjärnornas regelbundna pulser har gett en mer exakt bild av Vintergatans sammansättning och vår galax visar sig då vara tilltufsad av någonting.
  

Våra resultat visar att Vintergatan inte är platt, utan när man kommer långt ut från galaxens centrum så är ser den skev och vriden ut. Skevningen kan ha uppstått genom tidigare möten med satellitgalaxer, intergalaktisk gas eller mörk materia, säger Przemek Mroz som ingår i teamet.


Troligen är det helt riktigt att en eller flera galaxer har krockat och gett Vintergatan sin form (min anm).


Bild  Ej på Vintergatan men en tydlig bild på galaxvridning. I detta fall på galax NGC 2623 vilken fått sin ovanliga och vridna form som resultatet av en stor sammanstötning och efterföljande samgående mellan två separata galaxer. Galaxen finns i Krabbans stjärnbild 250 miljoner ljusår bort. Denna bild visar tydligare vad som menas med vriden galax än en bild på Vintergatan gör. Vi ska även komma ihåg att vi själva finns i Vintergatan och därför inte kan fotografera hela Vintergatan utifrån.

fredag 16 augusti 2019

Nog blir man frustrerad då Israel lyckats förstöra för vetenskapen kanske för alltid på månen.


Det var precis innan midnatt den 11 April 2019 då  Israel Aerospace Industries mission control center i Yehud, Israel förstod att deras månfarkost kraschade på månen istället för att landa på den.


Resultat en laglig (förstår ej att det kan vara det?) spridning av björndjur på månens yta.


Som väl är hade det inte sas det som planerats in att medtaga  en del dna med sig från skilda växter och djur i experimentsyfte. Troddes det.

Men det hade skickats med en del dna likväl fast detta skulle göras i en framtida farkost. 


 Några veckor innan hade Spivack genom stiftelsen Arch likväl inkluderat DNA i nyttolasten. 


Hektar en av forskarna och en ingenjör av Spivack's team lade ett tunt lager av epoxiharts mellan varje lager av nickel, en syntetisk motsvarighet av det fossiliserade trädens harts som bevarar forntida insekter. I kådan stoppade de hårsäckar och blodprov från Spivack och 24 andra institut. Prov som säger han representerar olika genetiska tvärsnitt av mänskligt dna dessutom några torkade björndjur och prover från stora heliga platser, som Bodhi trädet i Indien. Några tusen extra uttorkade björndjur strös på band som fästes i kådbanden. 


Vid den israeliska månlandaren Beresheet krasch i våras spreds en stor mängd trögkrypare ) björndjur) ut på månens yta. Kanske lever de fortfarande. Björndjur är kanske de mest livskraftiga djur som finns. De kan överleva i vakuum, uttorkade, kyla och hetta. Nästan inget tar död på dem.


Jag anser att denna krasch på månen förstörde möjligheten för framtida forskare att säkert veta om björndjur som kanske en gång hittas där är från jorden eller redan fanns på månen. DNA som sändes kan tror jag muteras och bilda någon form av nya björndjur vilket även det kan lura framtida forskare till tron att det fanns liv innan denna krasch.


Jag anser att denna krasch med sin last för all framtid förstört möjligheten att säkert veta om månens ursprungligen innehöll dna eller liv. Israel tog med liv och spred på månen. Klanteri av oförlåtligt slag i rymdforskningens historia. Det går inte att göras ogjort.


Bild på björndjur från Vikimedia.

torsdag 15 augusti 2019

Söker utomjordiska intelligenser kontakt med laserljussignaler kan vi numera upptäcka det.


Sedan uppfinningen av radion har astronomer lyssnat på skilda radiofrekvenser i syfte att höra om någon därute söker kontakt eller finns där. Men ännu har inga signaler kommit på de kända frekvenserna från rymden som får oss att misstänka att någon finns därute. Ensamheten som jordbor består.


 Men om intelligent utomjordiskt liv existerar kan dessa utomjordingar använda andra former av teknik för att kommunicera eller söka kontakt. Vilka kan bara fantasin begränsa. Då de är okända varelser kan deras teknik även vara okänd för oss.


Men en signalform som kan användas och vi nu kan upptäcka om den används är lasertekniken. Vi kommer att upptäcka ifall laserstrålar är en teknik som används av eventuella utomjordiska intelligenser för kontaktförsök.


Genombrott i att lyssna av detta kommer utifrån det omfattande sökandet för utomjordisk intelligens (SETI) programmet.


Teleskopet som använts i de försök som nu arbetats fram för att avsöka efter laserkontakt är Telescope Array System (VERITAS) vid Fred Lawrence Whipple observatoriet i Amado, Arizona. 


En stjärna med sitt solsystem vilken varit mycket uppmärksammad senaste åren är Tabbys star vilken visat på ljusdämpning då och då har avsökts i syfte att finna signalering med laserblinkande därifrån.


Om någon sänder lasersignalering från något solsystem har vi nu mycket känslig utrustning för att upptäcka det. Avsökning pågår solsystem för solsystem,

Men finns det något att finna däruppe (min anm)? Jag tvekar!


Bilden är från Vikipedia och är på VERITAS Telescope Array System (VERITAS) vid Fred Lawrence Whipple observatoriet i Amado, Arizona vilket omnämns ovan.

onsdag 14 augusti 2019

Exoplanet GJ 357d kan innehålla vatten och vara bebodd.


Astronomer har hittat en närliggande exoplanet som kan vara möjlig för jordiskt liv att leva på.


Det var en internationell grupp av astronomer som upptäckte planeten med hjälp av NASAS satellitteleskop TESS tidigare i år när detta riktades mot stjärnbilden hydran vilken finns ungefär 31 ljusår från jorden.


Exoplaneten som finns i ett solsystem med solen GJ 357 som moderstjärna och fick beteckningen GJ 357 d. Den antas vara ca två gånger större än jorden. Dess massa beräknas vara sex gånger större än Jordens massa.


Belägenheten är i den yttre kanten av denna stjärnas ”beboeliga zon”, och forskarna antar att denna planet kan ha flytande vatten på ytan. Om planeten har en tät atmosfär kommer framtida studier att visa.


Här finns även några andra planeter i detta solsystem. GJ 357 b och GJ 357c men de finns ej i den zon runt sin sol vi kallar den för jordiskt liv möjligt beboeliga zonen runt en stjärna.


Själv tvivlar jag inte på att det finns planeter därute som vi utan större problem skulle kunna kolonisera. Planeter med syre och vatten och en behaglig temperatur.


Planeter vi kan plantera växter på och kolonisera med djur på och skapa kretslopp.

Men jag tvivlar inte heller på att vi är unika och att det redan finns liv därute på någon planet tror jag inte på.


Bild från Wikimedia och en fri sådan på hur det kan se ut i solsystem GJ 357.

tisdag 13 augusti 2019

Det lokala tomrummet i det närbelägna universum och icketomrum liknar ett organ.


Bilden ovan visar hur vår region av universum ser ut? Det är en ny karttyp som gjorts utifrån storskaliga galaxrörelser i vårt närliggande universum.


Kartan spänner över 600 000 000 ljusår där Vintergatan ses  på stjärnbilden Jungfruns kluster av galaxer i en än större grupp av galaxer.


I Detta område finns även det massiva Coma Clustert och det omfattande Perseus clustert av galaxer.


Här ses även en stor region nästan tom på galaxer vilket kallas det lokala tomrummet.

Jag själv tycker bilden får tankarna att gå till en levande orgasm. Byggt som innanmätet av en stor mage eller inälvssamling.


Man kan anser jag få tankarna till att universum kan vara en makrostor organism där allt hör ihop. Jag tycker bilden är kuslig.


Bilden kommer från NASA vilka publicerar dagens bild varje dag på olika objekt eller rymdrelaterade ting på adressen denna länk.

måndag 12 augusti 2019

En mycket het planet formad som en amerikansk fotboll


En mycket het planet med formen som en fotboll (amerikansk fotboll) har upptäckts vilkens hetta förvånar. Om formen har sin utgångspunkt av att den är så het förtäljer inte upptäckten.


Men hettans styrka kommer enligt rön av att tungmetaller stigande upp genom planetens atmosfär. Detta till skillnad mot på Venus där värmen kommer från solen och hålls kvar på planeten av en väldigt tjock atmosfär. En atmosfär bestående  på Venus av upptill 96 procent av koldioxid vilket ger Venus en mycket hög växthuseffekt.


Observationerna av planeten ovan vilken har namnet WASP-121b  är gjorda av NASA:s Hubbleteleskop vilket avslöjade mystiska gasutsläpp av magnesium och järn från planetens yta.


WASP-121b är en exoplanet belägen 850 ljusår från jorden, i stjärnbilden Akterskeppet. Planeten  är klassificerad som en het Jupiter med en temperatur på 2 500°C varmt nog för att smälta järn.


Observationerna visade som beskrevs ovan tungmetaller tyngre än väte och helium som avdunstar från denna planet ut i rymden. Planeten ligger mycket nära sin sol WASP-121.


Tungmetaller har tidigare setts i andra heta så kallade  heta jupitrar ( namnet kommer ur att de är stora gasplaneter likt vår Jupiter i vårt solsystem) men då endast i de lägre atmosfärskiktet”, säger forskaren David Sing på Johns Hopkins universitet i Baltimore, Maryland. ”Från  WASP-121b ser vi magnesium och järngas så långt bort från planeten att det visar att gravitationen inte kan hålla denna kvar vid planeten”.


Ultraviolett ljus från stjärnan (WASP-121) är ljusare och varmare än solen (jämfört med vår sol) och värmer den övre atmosfären och får som resultat att gasen lämnar planeten.


När det gäller WASP-121b är väte och heliumgas utflödet nästan som en flod och drar ovanstående metaller med sig uppåt och bort. ”Det är en mycket effektiv mekanism för massförlust” säger forskarna. Massförlust av tungmetaller mm.


Jag anser att närheten till sin sol får detta skeende av hetta och massförlust av metallgas mm och troligen ska formen på planeten ses komma som effekt från detta skeende och avstånd från sin sol.


Bilden är från Vikipedia och visar en föreställning av WASP-121b, gjord av en okänd konstnär.

söndag 11 augusti 2019

Månen är betydligt äldre än vi ansett tills nu.


Tills nu och med det vetande vi tillskansat oss med modern vetenskap har det ansetts att månen formades 150 miljoner år efter solsystemets skapelse vilket var för 4,5 miljarder år sedan. Men nu visar en ny studie att månen sannolikt är 100 miljoner år äldre än man tidigare antaget (den formades 50 miljoner år efter solsystemet) vilket blir ca 50 miljoner år efter jordens tillblivelse.


Det innebär att kraschen av den himlakropp (troligen en planet av Mars storlek)  som kraschade med jorden och resulterade i månen ha skett 50 miljoner år efter att jorden bildats och jorden då fortfarande till stor del inte var fast (min anm). Men kanske den inte var fastare 100 miljoner år senare heller då den enligt tidigare beräkningar kraschade med jorden.


Under Apollo 11-uppdraget 1969 (första månlandningen) tog astronauterna med sig 21,55 kilo materia från månens yta. Även vid senare månlandningar till och med den sista färden i dec 1972 tog astronauter med sig materia tillbaka. Materia som sedan dess undersökts i skilda projekt och nu senast vid institutet för geologi och mineralogi vid Kölns universitet där resultatet blev månens tillblivelseålders förändring.


Analyserna av den kemiska sammansättningen av detta material visade att månens ålder måste omvärderas. Resultaten visar att månen började bildas redan 50 miljoner år efter att det övriga solsystemet bildades för 4,56 miljarder år sedan. Om detta då motsäger teorin att en himlakropp kraschade med jorden och månen då bildades säger inte dessa nya fakta. Men troligen ligger den teorin fast.


Vad som mätts för att få resultatet är den radioaktiva isotopen hafnium vilken ger tidsangivelse utifrån hafnium och volfram vilka i sig utgör naturliga ”atomklockor” då isotopen hafnium-182 bryts ned till volfram-182 över känd tid.


Det vore intressant att i den rapport som nu framlagts veta om forskarna nu behöver ändra teorin om månens bildade genom en planet i storlek av Mars kollision med jorden resulterade i månen.


Bilden är en vacker anser jag. En vinterbild på ett landskap med månen i skyn.