Resultat en laglig (förstår ej att det kan vara det?) spridning av björndjur på månens yta.
Som väl är hade det inte sas det som planerats in att medtaga en del dna med sig från skilda växter och djur i experimentsyfte. Troddes det.
Men det hade skickats med en del dna likväl fast detta skulle göras i en framtida farkost.
Några veckor innan hade Spivack genom stiftelsen Arch likväl inkluderat DNA i nyttolasten.
Hektar en av forskarna och en ingenjör av Spivack's team lade ett tunt lager av epoxiharts mellan varje lager av nickel, en syntetisk motsvarighet av det fossiliserade trädens harts som bevarar forntida insekter. I kådan stoppade de hårsäckar och blodprov från Spivack och 24 andra institut. Prov som säger han representerar olika genetiska tvärsnitt av mänskligt dna dessutom några torkade björndjur och prover från stora heliga platser, som Bodhi trädet i Indien. Några tusen extra uttorkade björndjur strös på band som fästes i kådbanden.
Vid den israeliska månlandaren Beresheet krasch i våras spreds en stor mängd trögkrypare ) björndjur) ut på månens yta. Kanske lever de fortfarande. Björndjur är kanske de mest livskraftiga djur som finns. De kan överleva i vakuum, uttorkade, kyla och hetta. Nästan inget tar död på dem.
Jag anser att denna krasch på månen förstörde möjligheten för framtida forskare att säkert veta om björndjur som kanske en gång hittas där är från jorden eller redan fanns på månen. DNA som sändes kan tror jag muteras och bilda någon form av nya björndjur vilket även det kan lura framtida forskare till tron att det fanns liv innan denna krasch.
Jag anser att denna krasch med sin last för all framtid förstört möjligheten att säkert veta om månens ursprungligen innehöll dna eller liv. Israel tog med liv och spred på månen. Klanteri av oförlåtligt slag i rymdforskningens historia. Det går inte att göras ogjort.
Bild på björndjur från Vikimedia.
