En stor kvasar från tidens början har upptäckts.

Astronomer har Nu upptäckt den mest massiva kvasar som någonsin hittats i det tidiga universum något som visar ett skeende vi inte kan förstå med nuvarande kunskap. Denna kvasar innehåller ett mycket stort svart hål med en massa motsvarande 1,5 miljarder solar (beräknat på vår sols massa).

Formellt betecknas kvasaren som J1007 +2115, men har även fått namnet Pōniuā'ena (betyder kryddpulver) från hawaiianska språket då upptäckten gjordes från teleskop på Maunakea.

Kvasarer är de mest energirika objekten i universum, och sedan upptäckten har astronomer varit angelägna om att avgöra när de först dök upp i universums historia. Enligt nuvarande teori drivs kvasarer av supermassiva svarta hål då dessa slukar den omgivande materian som damm, gas eller till och med hela stjärnor och därmed avger enorma mängder energi och ljus som omfattar en hel galax.

Det supermassiva svarta hålet som driver Pōniuā'ena gör denna kvasar till det mest avlägsna i tid och rum och är därför det tidigaste objekt som är känt i universum och i detta fall överstigande 1 miljard solmassor. Frågan om hur ett sådant massivt svart hål skulle kunna konstruerats när universum fortfarande var i sin linda har förundrat astronomer och kosmologer, säger medförfattare Xiaohui Fan, Regents professor och biträdande chef för UArizona Institutionen för astronomi.

Denna upptäckt utgör den största utmaningen hittills för teorin om svarta håls bildning och tillväxt i det tidiga universum säger astronomerna och någon säker teori om hur kvasarer som bildats i universums barndom finns inte i dag. Att det är slukande av stjärnor är inte troligt då stjärnor troligen inte bildats då.

Föreställningen att ett svart hål av Pōniuā'enas proportioner kunde ha utvecklats från ett mycket mindre svart hål som bildas av kollapsen av en enda stjärna på så kort tid eftersom Big Bang är näst intill omöjligt enligt nuvarande kosmologiska modeller.

Min uppfattning (min anm.) är att astronomer bör betänka att svarta hål bildades bland det första och att universums grundmateria vätemoln fanns då och kan vara grunden till kvasarer som denna i universums barndom genom att stora moln kommit in i de svarta hålen.

Bild från vikipedia som visar en konstnärs tolkning av en kvasargalax.

Natriumklorid finns på månen Europas yta vilket är positivt.

Jupiters måne Europas isiga skorpa döljer ett hav av saltvatten. Botten i detta är stenigt enligt vad vi antar. Sammantaget gör det Europas hav till en spännande plats att söka liv i.

 Havets potential att stödja liv är dock starkt beroende av dess sammansättning och kemikalieenergibudget som fortfarande i stort sett är okänt. För närvarande är vårt bästa undersökningsfält att försöka förstå Europas geologiskt unga och aktiva yta. Nuvarande tolkning från spektra från Galileo Near-Infrared Mapping Spectrometer (NIMS) visar en yta dominerad av tre kemiska slag fruset vatten, svavelsyrehydrat, och ett ytterligare icke-is material, som sedan tiden efter Galileos överflygning har tolkats som endogena sulfatsalter från havet under ytan.

 Men medan den sannolika förekomsten av svavelsyrehydrat förutspåtts som ett resultat från radiolytisk kemi som förekommer på kraftigt bestrålade och svavel-bombarderade ytor har sammansättningen av icke-is material begränsats av NIMS data i så motto att det inte säkert kunnat analyserats.

Men spektra som erhållits med rymdteleskopet Hubble genom detektion ur en 450 nm absorption tyder på bestrålad natriumklorid på ytan. Spektret från Hubble visar att detta korrelerar med geologiskt störd kaos-terräng.

  Laboratorieexperiment har visat att färgcentra bildas från natriumklorid (NaCl) och NaCl saltlake under Europa-liknande ytförhållanden (månen Europa menas här). Färgspektret i laboratorieprovsexperiment verkar visuellt likna dem som tagits av Galileo bilder av Europas yta.

Att det finns natriumklorid (vanligt koksalt) på månen Europas yta är en positiv upptäckt då det bekräftar havets troliga salthet och ger än mer trolighet för att liv kan ha uppstått i detta.

Alternativt (min anm.) kan det vid eventuellt behov om inget liv finns i detta betyda möjlighet för framtida generationer att odla jordiska fisk eller växtarter i detta hav.

Bild från vikipedia på månen Europa.

FRB kan vara tecken på en civilisation i universum

Det existerar  mystiska signaler från universums så kallade snabba radioblixtskurar (Fast Radio Burst) innebärande en kort puls av radiovågor med varaktighet på bara några millisekunder. De källor man hittills lyckats lokalisera har befunnit sig i avlägsna galaxer och varit extremt intensiva. Det är okänt hur radioblixtarna uppkommer men det finns hypoteser. Nu har en FRB observerats upprepas i ett relativt regelbundet mönster för första gången och även om det  förmodligen inte är aliens som skickar ut signalen säger en framstående astronom  professor Abraham Loeb på Harvards university att vi inte kan utesluta aliens som en förklaring.

Under 2018 upptäcktes ett interstellärt objekt asteroiden Oumuamua då föreslog bland annat Loeb att det kunde vara en konstgjord farkost av något slag. Idag vet ingen om detta var rätt eller inte men få tror det.

På frågan vad  Loeb tror att de upptäckta kraftfulla radiosignalerna (FRB) från universum är för något annat än  ljusa analogsignaler är att de kan vara någon form av främmande kommunikation. Han säger även att mönstret - eller periodiciteten - av skurarna kan ha en enklare förklaring. Men även den att det är en kraftfull läckande energistråle från rymdfarkoster i kosmos. 

Om vissa FRBs är läckage från en sådan stråle som missar eller spiller över kanterna på en främmande ljussegelfarkost är det en mycket avancerad civilisation bakom tekniken. Loeb anser även att det är möjligt att skurar kan komma från olika typer av källor, naturliga eller konstgjorda och att hitta en närliggande upprepad FRB eller upptäcka en i olika våglängder (såsom röntgen eller synligt ljus) kan göra  att lösningen på en av de mest mystiska mysterierna i kosmos kan få sin lösning.

Bild från vikimedia på en blick ut mot universum. Person okänd.

Spegeluniversum en ny tanke om vår verklighet

I en serie virala artiklar för ett tag sedan  hävdades  att NASA hade upptäckt partiklar från ett annat parallellt universum där tiden går baklänges. Själv beskrev jag detta den 26 maj se denna länk. Nu går NASA ut med att påståenden om ett universum där tiden går bakåt är sant. 

Den andra historien som nu beskrivits i media är mycket mer spännande och underlig. Den börjar med en  resa in i Big Bang och ut på andra sidan. I detta ligger påståendet att NASA upptäckt ett parallellt universum. Uppgifter som  först publicerades av den brittiska tabloiden The Daily Star för att sedan plockas upp av brittiska och amerikanska tidningar inklusive The New York Post.

Sanningshalten i detta är likt tanken att det finns ett universum där tiden går baklänges lika låg. Men idén utgår från vissa fakta om kvantvärlden. För den intresserade om detta som jag påstår feltolkade eller sensationskapande lösnummersäljande material. Men glöm inte att ta det med en nypa salt. Underhållande och fascinerande är det och science fiction betonat. Men självklart får var och en tro vad den vill, läs och begrunda.

Bild från flickr.com  på spegelbild av någon och detta kan visa en spegelbild av ett annat universum likt vårt och oss men likväl åtskilt.

Troligen finns det ett hav dolt under Plutos yta.

Pluto kan ha börjat som en het värld som bildades snabbt och våldsamt enligt en ny studie. Om det stämmer tyder mycket på att Pluto har ett underjordiskt hav sedan denna tid och att detta hav fortfarande existerar under ytan.

Nu säger forskare att detta hav uppvärmt av Plutos inre i sitt våta mörker kan innehålla livsformer.

Tidigare antogs att Pluto härstammade från kall och isig sten som klumpats samman i Kuiperbältet vid planetsystemets bildande men nu anser en del forskare istället att Pluto  hade en varm start full av explosiv kraft.

"När vi tittar på Pluto idag ser vi en väldigt kall fryst värld med en yttemperatur på cirka -228 grader Celsius", säger studieförfattaren till rapporten Carver Bierson, planetforskare vid universitetet i Santa Cruz i Kalifornien och tillägger  

"Jag tycker att det är fantastiskt att man genom att titta på den geologi som registrerats i ytan nu kan dra slutsatsen att Pluto hade en snabb och våldsam början som värmde det inre tillräckligt för att bilda ett hav under ytan."

Troligast har Plutos geologi kunnat mer förstås efter besöket av New Horizon och dess data som fortfarande analyseras (min anm.). Vi bör dock tänka på att vi inte vet om detta hav finns eller hur stort det är, om det existerar. Ännu mindre kan vi veta om det finns liv här. Men så länge vi inte kan ta reda på detta är möjligheten öppen.

Bild från vikipedia på Pluto sedd från New Horizons 14 juli 2015.

Det finns galaxer med två svarta hål i centrum

Forskare vid Clemson University har gått samman med ett internationellt team av astronomer för att identifiera periodiska gammastrålutsläpp från 11 aktiva galaxer. Galaxer vilka enligt rön kan innehålla två supermassiva svarta hål i sitt centrum, till skillnad mot vedertagen teori att alla galaxer innehåller ett enda centrumhål.

Galaxer som värdar för två centrumhål (svarta hål) har enbart teoretiskt ansetts existera. "I allmänhet kännetecknas supermassiva svarta hål av en massa  större än en miljon av vår sols massa," sade Pablo Peñil doktorstuderande vid Universidad Complutense de Madrid i Spanien och huvudförfattare till studien och tillägger.

 "Vissa av dessa supermassiva svarta hål, kända som aktiva galaktiska kärnor (AGN), har visat sig accelerera partiklar till nära ljusets hastighet i form av kolliminerade  strålar så kallade jetstrålar. Utsläppen från dessa strålar upptäcks genom hela det elektromagnetiska spektrumet men det mesta av energin frigörs i form av gammastrålar. "

Gammastrålar är de mest extrema ljusformen och upptäcktes av det stora areateleskopet ombord på NASA: s Fermi Gamma-ray Space Telescope. AGN (active galactic nuclei aktiv galaxkärna)  Strålarna kännetecknas av plötsliga och oförutsägbara variationer i ljusstyrka. "Tidigare var  bara två galaxer kända där utkast av detta slag  visades som  periodiska förändringar av gammastrålning. Tack vare vår studie kan vi med säkerhet nu säga att detta beteende finns hos 11 andra källor (11 galaxers centrum)," sa medförfattaren Sara Buson professor vid University of Würzburg i Tyskland. "Dessutom fann vår studie ytterligare 13 andra galaxer med antydningar av cykliska utsläpp av samma slag. Men för att säkert bekräfta detta måste vi vänta på att Fermi-LAT samlar in ännu mer data." 

 Teamets  första svåra steg i arbetet som resulterade i studien var att identifiera ett stort antal galaxer som avger gammastrålning med jämna mellanrum under ett år och försöka ta itu med frågan om vad som producerade det periodiska beteendet i dessa AGN. Flera av de potentiella förklaringarna är fascinerande.

"Nästa steg är att förbereda observationskampanjer med fler teleskop för att noga följa upp dessa galaxer och förhoppningsvis få svar på orsakerna bakom vad nab upptäckt i dessa  observationer," sa medförfattaren Marco Ajello, docent vid College of Sciences fysiska avdelning och astronomi vid Clemson University. "Vi har några teorier - från fyr-effekter producerade av strålarna från moduleringar i flödet av materia till det svarta hålet - men den intressantaste  lösningen skulle vara att periodicitet produceras av ett par supermassiva svarta hål som roterar runt varandra . Att förstå sambandet mellan dessa svarta hål och deras miljö kommer att vara avgörande för en bättre förståelse av galaxbildning”.

Om nu denna sista teori visar sig riktig (min anm.)

Bild från vikipedia vilken visar en konceptbild av Fermi-satelliten.

Förslag på turistturer till stratosfären med ballong.

För snart sju år sedan presenterade två företagare, företaget World View som skulle ta turister på en ballongresa till stratosfären, ca 3 mil från marken tillräckligt högt för att se rymdens mörker och krökningen av jorden. De resorna förverkligades aldrig och företaget försvann.

Men nu har samma företagare, tillkännagett starten av ett nytt företag med ett liknande klingande namn, Space Perspective med samma vision. Turistresor med ballong till stratosfären.

Grundarna av Space Perspective insisterar på att deras affärsplan är sund och erbjuder sevärdheterna  till dem som önskar en lugn timslång kryssning som en gigantisk berg-och dalbana där spänningen är över på några minuter.

Ms Poynter en av grundarna säger att Space Perspective söker få tillräckligt med investerare för sitt första utvecklingsarbete, inklusive en trolig testflygning under första kvartalet nästa år. Om allt går enligt planerna kan de första flygningarna med passagerare sedan ske i början av 2025 nästan ett decennium efter måldatumet de satte upp i sitt tidigare företag World View.

Förutom World View har Ms Poynter och Mr MacCallum (de båda ägarna till företaget)  försökt sig på andra ambitiösa rymdprojekt. De utvecklade ballongen som lyfte Alan Eustace, en Google-chef till nära toppen av stratosfären för ett framgångsrikt rekordhögt fallskärmshopp  2014. 

De samarbetade också med Dennis Tito en entreprenör som är en av  få privatpersoner som besökt den internationella rymdstationen ISS.

Kan då projektet bli verkligt? Ja (min anm.) jag tror det om kapital finns och resorna inte blir för dyra.

Bild från vikipedia på Rymdfärjan Endeavour rör sig genom stratosfären, februari 2010.