Kol upptäckt i en av de första galaxerna.

 

Ett internationellt team av astronomer under ledning från University of Cambridge har med hjälp av James Webb Space Telescope (JWST) observerat en mycket ung galax i universums första tid och fann att den innehöll överraskande mängder av kol. Kol är ett viktigt grundämne för liv som vi känner det.

Inom astronomin klassas grundämnen som är tyngre än väte och helium som metaller. Det mycket tidiga universum bestod nästan helt av väte. De enklaste av grundämnena och små mängder av helium och litium.

Alla andra grundämnen som utgör universum av idag bildades inuti stjärnor (ex i supernovor). När stjärnor exploderar som supernovor uppkommer tyngre grundämnen som kastas ut i galaxerna och ur dess produceras nästa generation av stjärnor. Med varje ny generation av stjärnor och "stjärnstoft" bildas fler metaller och efter miljarder år utvecklas universum till en punkt där  steniga planeter som jorden och det liv som vi har på jorden kom till.

Möjligheten att spåra metallers ursprung och utveckling hjälper oss att förstå hur universum utvecklades ur nästan bara två grundämnen (väte och något helium och litium) till den otroliga komplexitet vi ser idag.

"De allra första stjärnorna är den heliga graalen till den kemiska evolutionen", beskriver studiens huvudförfattare Dr Francesco D'Eugenio, vid Kavliinstitutet för kosmologi i Cambridge. – Eftersom de bara bestod av urelementen (nämnda ovan) var  väldigt annorlunda mot dagens stjärnor. Genom att studera hur och när de första metallerna bildades inuti stjärnor kan vi sätta en tidsram för de tidigaste stegen på den väg som ledde till livets uppkomst.

Resultaten av studien och upptäckten har accepterats för publicering i tidskriften Astronomy & Astrophysics och baseras på data från JWST (James Webb teleskopet) Advanced Deep Extragalactic Survey (JADES).

Forskningen stöddes delvis av European Research Council, Royal Society och Science and Technology Facilities Council (STFC), en del av UK Research and Innovation (UKRI).

Bild https://www.goodfon.com/

Astronomer har upptäckt ett tidigare okänt mycket stort kluster.

 

Superkluster är bland de största strukturerna i det kända universum och innebär en mångfald galaxer av kluster sammanbundna i ett otroligt stort kluster av kluster av galaxer. Deras upptäckt kan bana väg för en bättre förståelse av stora kosmiska glödtrådars bildning och evolution. Kosmiska glödtrådar som kan ses binda samman galaxerna med varandra.

Nyligen rapporterade en grupp astronomer under ledning av Vittorio Ghirardini vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Garching, Tyskland, upptäckten av ett nytt superkluster. Strukturen identifierades genom att analysera data från eROSITA Final Ekvatorialdjupsundersökning (eFEDS). Den nyupptäckta strukturen består av åtta galaxhopar med en rödförskjutning på 0,36.

Iakttagelserna visar att de nordligaste klustren i denna struktur går igenom en betydande fusionsverksamhet utanför axeln. Optiska undersökningar och röntgendata tyder på ett trefaldigt samgående system med en dubbel fusion och en förfusion.

De minst massiva klustren av detta superkluster är eFEDS J093546.4-000115, och eFEDS J093543.9-000334, har massor på omkring 130 biljoner solmassor. Massorna av de återstående fem klustren bedöms vara mellan 140 och 250 biljoner solmassor.

Dessutom avslöjade informationen två radioreliker i norra och sydöstra delen av de nordligaste klustren och en utökad radiogloria vilket också stärker det pågående fusionsaktivitetsscenariot.

Bild från pixabay.com som kan ge frågan över vad mer finns däruppe?

Det finns galaxer med två svarta hål i centrum

Forskare vid Clemson University har gått samman med ett internationellt team av astronomer för att identifiera periodiska gammastrålutsläpp från 11 aktiva galaxer. Galaxer vilka enligt rön kan innehålla två supermassiva svarta hål i sitt centrum, till skillnad mot vedertagen teori att alla galaxer innehåller ett enda centrumhål.

Galaxer som värdar för två centrumhål (svarta hål) har enbart teoretiskt ansetts existera. "I allmänhet kännetecknas supermassiva svarta hål av en massa  större än en miljon av vår sols massa," sade Pablo Peñil doktorstuderande vid Universidad Complutense de Madrid i Spanien och huvudförfattare till studien och tillägger.

 "Vissa av dessa supermassiva svarta hål, kända som aktiva galaktiska kärnor (AGN), har visat sig accelerera partiklar till nära ljusets hastighet i form av kolliminerade  strålar så kallade jetstrålar. Utsläppen från dessa strålar upptäcks genom hela det elektromagnetiska spektrumet men det mesta av energin frigörs i form av gammastrålar. "

Gammastrålar är de mest extrema ljusformen och upptäcktes av det stora areateleskopet ombord på NASA: s Fermi Gamma-ray Space Telescope. AGN (active galactic nuclei aktiv galaxkärna)  Strålarna kännetecknas av plötsliga och oförutsägbara variationer i ljusstyrka. "Tidigare var  bara två galaxer kända där utkast av detta slag  visades som  periodiska förändringar av gammastrålning. Tack vare vår studie kan vi med säkerhet nu säga att detta beteende finns hos 11 andra källor (11 galaxers centrum)," sa medförfattaren Sara Buson professor vid University of Würzburg i Tyskland. "Dessutom fann vår studie ytterligare 13 andra galaxer med antydningar av cykliska utsläpp av samma slag. Men för att säkert bekräfta detta måste vi vänta på att Fermi-LAT samlar in ännu mer data." 

 Teamets  första svåra steg i arbetet som resulterade i studien var att identifiera ett stort antal galaxer som avger gammastrålning med jämna mellanrum under ett år och försöka ta itu med frågan om vad som producerade det periodiska beteendet i dessa AGN. Flera av de potentiella förklaringarna är fascinerande.

"Nästa steg är att förbereda observationskampanjer med fler teleskop för att noga följa upp dessa galaxer och förhoppningsvis få svar på orsakerna bakom vad nab upptäckt i dessa  observationer," sa medförfattaren Marco Ajello, docent vid College of Sciences fysiska avdelning och astronomi vid Clemson University. "Vi har några teorier - från fyr-effekter producerade av strålarna från moduleringar i flödet av materia till det svarta hålet - men den intressantaste  lösningen skulle vara att periodicitet produceras av ett par supermassiva svarta hål som roterar runt varandra . Att förstå sambandet mellan dessa svarta hål och deras miljö kommer att vara avgörande för en bättre förståelse av galaxbildning”.

Om nu denna sista teori visar sig riktig (min anm.)

Bild från vikipedia vilken visar en konceptbild av Fermi-satelliten.

Stora mängder nya stjärnor formerar sig just nu till en ny galax

Astronomer har upptäckt mer än 300 nyfödda stjärnor (stjärnor i en ålder av ca 10000 år) där troligen även planetsystem bildas



För denna upptäckt som finns i riktning mot Orion Molecular Cloud Complex har använts teleskopen Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) och Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA).


 Ringen av damm och gas som omger en ung stjärna, även känd som en protoplanetär disk stöder att det är nya solsystem som bildas. Med hjälp av VLA- och ALMA-teleskopen kunde astronomerna kika genom de täta molnen av damm och gas i Orion Complex och såg då de protoplanetära diskarna som bildas runt de nybildade stjärnorna  enligt ett uttalande från National Radio Astronomy Observatory (NRAO). Vi är inte helt säkra på hur gamla de är men de är förmodligen yngre än 10000 år." sägs det i uttalandet.


En intressant upptäckt (min anm.) då oftast nybildande stjärnor upptäcks i ett fåtal på samma plats men här är det hundratals på samma plats.


Bild från vikipedia på Bild från vikipedia på M51 även kallad Malströmsgalaxen.

Hubbleteleskopet har upptäckt en tidigare okänd galax i vårt närområde.

I Universum kan ses oräkneliga stjärnor och galaxers ljus. Ibland döljs ljusen från ett objekt av ett annat objekt. Det kan vara anledningen till att följande dvärggalax aldrig upptäckts tidigare fast den finns i relativ närhet till oss. 


Upptäckten gjordes nyligen av astronomer vilka använde Hubbleteleskopet till att fotografera den klotformiga stjärnhopen NGC6752 (finns 13 000 ljusår bort i Vintergatan i riktning mot stjärnbilden Påfågeln). 


Under denna fotografering avslöjade Hubble:s en aldrig tidigare upptäckt dvärggalax befinnande sig långt bakom klustrets. En dvärggalax ca 30 miljoner ljusårs bort (cirka 2 300 gånger längre bort än stjärnklustret NGC 6752).


Dvärgalaxen mäter endast omkring 3000 ljusår i sin största utsträckning (knappt 1/30th diametern på Vintergatan) och dess ljus är ungefär tusen gånger svagare än Vintergatans.


Den är ca 13 miljarder år gammal och ligger isolerad därute från Vintergatan vilket från tidernas början resulterat i ingen interaktion alls med andra galaxer. Dvärggalaxen är därmed den astronomiska motsvarigheten till ett levande fossil från det tidigaste skedet av universums existens. Dess namn har blivit Bedin 1.

Bild på stjärnhimlen där den hittills okända dvärggalaxen hittades. Bild nedan på en påfågel att jämföra med stjärnbilden påfågeln ovan. Nog kan man se viss likhet med uppfällda fjädrar och en bit av stjärnhimlen tycker jag. 

Fartvidunder av stjärnor i Vintergatan upptäckta vilket kan vara tecken på att de egentligen inte hör hemma i galaxen utan kommit utifrån.

Astronomer har upptäckt att enstaka stjärnor är otroligt snabba fartvidunder i Vintergatan. 


De rusar fram i en otrolig hastighet. Två av de snabbaste stjärnorna uppskattas till att rusa med en hastighet av 700 km per sekund. I jämförelse kan nämnas att vår sol kretsar kring galaxens centrum med en hastighet av ungefär 200 km per sekund.
 


Det är möjligt att dessa snabbrusande stjärnor skapades i en annan galax och har  slungats ut i intergalaktiska rymden på kollisionskurs med Vintergatan.


Vår galax stjärnor är i antal flera hundra miljarder stjärnor varav de flesta finns i en tät disk och utbuktning kring galaxens centrum i vars centrum ligger ett supermassivt svart hål. Återstoden av stjärnorna finns i spiralarmarna vilka omger vår galax (där även vårt solsystem finns).
  

De snabbrusande stjärnorna rör sig så fort att de nog med tiden  kommer att dra sig loss från gravitationen av Vintergatan och försvinna  ut i tomma rymden på väg mot någon annan galax eller evig ensamhet tomma rymden.


De kan ha sitt ursprung från näraliggande dvärggalaxer som ex de Magellanska molnen. Dessa stora och lilla Magellanska molnen är på väg in i en framtid där de slukas av Vintergatan 

Det antas även i vissa undersökningar att ett tredje moln  funnits ett mindre vilket redan slukats av Vintergatan, Kanske det är rester av detta som de snabba stjärnorna kommer från.


Men snabbrusarna kan även ha färdats genom rymden från en avlägsen galax och infångats av Vintergatan. Interstellärt objekt  finns och kommer hit ibland. Ex Oumuamua som kom för ca ett år sedan och snabbt rusade rätt igenom vårt solsystem utan att fångas in av gravitationen från någon planet eller solen. 

Kanske även enstaka eller smågrupper av vilsna stjärnor en gång gjort detta och nu är på väg rakt igenom Vintergatan. I så fall är de högintressanta då de kan ge insikter om andra sammansättningar i andra galaxers stjärnor.


Stjärnorna i Vintergatans tros alla ha en grundläggande sammansättning där huvuddelen av deras massa består av väte.


Om de snabba stjärnorna befinns innehålla ett större överflöd av ex tyngre beståndsdelar ger det en misstanke av att de  kommit från en annan galax.

Men kan vi vara säkra på det? Knappast dessa stjärnor kan höra hemma i Vintergatan från dess bildande. Det kan finnas mer än en sort av stjärnmassa här alla behöver inte  ha en huvuddel bestående av väte.


Det enda vi kan vara säkra på är att det finns stjärnor i Vintergatan som rör sig snabbare än huvuddelen av stjärnorna. Varför de gör detta kan bero på dess sammansättning, att de kommit utifrån eller någon okänd faktor. Frågan blir även varför, hur länge de gjort detta och om hastigheten kommer att minskas och kanske stabiliseras till ungefär samma som huvuddelen av stjärnornas fart däruppe (eller istället öka).

Bild från Wikipedia: 
Schematisk bild av Oumuamua där den följer sin hyperboliska bana genom det inre solsystemet. Oumuamua  ät ett objekt som inte är stjärna och inte tillhör solsystemet och heller inte är bundet till någon annan stjärna.

SPT2319-55 en galax som kanske inte finns numera men en gång ven en ödesdiger vind här.

För första gången har forskare gett ut en rapport publicerad i tidningen Science magasine.  om en galaktisk vind i aktion i universums barndom. Tack vare lite tur och en hel del noggrann undersökning observerade forskare att en vind innehållande material för stjärnbildning svepte bort detta från galaxen SPT2319-55 då .

Hur galaxen ser ut idag vet ingen och kan inte sökas. Men då vinden med materia så snabbt lämnade galaxen som vi ser det idag är det möjligt att galaxen inte existerar idag. Stjärnbildningen var stor först här efter Big Bang men sedan fick stjärnbildningsmaterialet kurs från galaxen ser det ut som och det är detta vi kan se numera. Miljarder ljusår bort.

 Utan en början av snabb stjärnbildning skulle galaxen inte existerat redan då.

Men stjärnorna i den måste ha åldrats sedan des och i nutid kanske alla slocknat. Det kan vi inte veta. Stjärnor döds och slocknar men om inte nytt stjärnmaterial finns för nya stjärnor slocknar teoretiskt en galax till slut.

Detta kan ha hänt SPT2319-55  om vi tolkat det skeende vi kan se från denna.

 Om nu inte av någon för oss okänd händelse nytt stjärnmaterial kommit in i galaxen under de följande eonerna.

Resultaten i rapportens analys utefter de data man har visar att vinden agerar för att störa och ta bort den molekylära gasen i SPT2319−55. Detta får sannolikt resultatet att den först snabba stjärnbildning i galaxen (100 miljoner år troligen efter Big Bang var stjärnbildningen stor) kommer  att släcka ny stjärnbildning genom att materian för detsamma försvinner. 

SPT2319-55 kan därför ha försvunnet numera.

Enligt forskarna kan därför SPT2319-55 ha dött ung som galax genom brist på stjärnförnyelse. Såvida inte nya gasmoln kommit in i galaxen eller försvunnen materia återkommit på något vis.

Det finns mycket vi inte kan förklara av universum och ofta får ett svar till effekt att nya frågor uppkommer. Kommer vi en gång att förstå vad vi lever i och vad vi är? Min tro är att det knappast är möjligt även om superdatorer tar över teoretiserandet och påstår möjligheter. De kan ju aldrig komma med svar utan alla data om verkligheten och dess händelser i tid och rum.

Inget säger ens att tid och rum existerar fast vi upplever det vi kallar detta. Vi är individer i en för människan upplevd verklighet för att kunna se, förstå och agera. Men för att förstå verkligheten (om den finns som vi upplever den) bör neutrala krafter utanför vår verklighet och vårt universum vara de som undersöker den och komma med svar. Men det faller troligen enligt den kunskap vi har på sin egen orimlighet.

Upptäckt: En galax nästan utan mörk materia. Hur är det möjligt?

Mörk materia antas genomströmma och finnas överallt i universum troligen som ett sammanhållande kitt av verkligheten. 23 % av universum är mörk osynlig materia, 5 % den materia vi består av och vi kan använda och ta i. Utöver det finns 72 % osynlig mörk energi men den lämnar vi därhän just i detta inlägg.

Istället far vi iväg till stjärnbilden Valfisken och 63 miljoner ljusår från Vintergatan till galaxen NGC 1052. Galaxen där man nu misstänker att nästan ingen mörk materia existerar utan enbart den materia vi kan se o känna på.

Galaxen i sig är lika stor som Vintergatan men innehåller nästintill ingen mörk materia som vi kan anta den visar tecken på i andra galaxer. Mycket lite kan dock finnas här. Stjärntätheten är även mycket tunn i denna galax.

Galaxen vilken upptäckts av Hubbleteleskopet har en klumpform vilket förvånar astronomer då denna form och glesheten av stjärnor i denna är unik. Du ser rätt igen den.  Åldern på den är ca 10 miljarder år.

Att en galax inte har någon eller nästan ingen mörk materia enligt vad man kan förstå  är så ovanligt att forskare idag förundras över galaxen då all tidigare kunskap visat på en stor mängd mörk materia i tidigare upptäckta galaxer inklusive Vintergatan.

Varför denna inte har det är ännu en gåta då något vi inte förstår hänt eller händer här. Läs mer om denna upptäckt som är en av de färskaste från Hubbleteleskopet.

Bild galaxen NGC 1052  till vänster i vars närhet NGC 1052- DF2 finns högerut.

Hemlös supernovas hem som stjärna äntligen funnet.

SN2015J är det bekant? Troligen inte, men det är namnet på en supernova därute, upptäckt för några år sedan. En exploderad stjärna vars plats när det smällde har varit en gåta tills helt nyligen.

Att veta var en stjärna som exploderat som en supernova hört hemma är inga problem annars den har ju exploderat i den galax där den nu finns som ett stort ljussken.

Kunde det vara en ensam stjärna i den tomma rymden som exploderat blev en frågeställning som arbetades utefter. Men ensamma stjärnor är inget som har upptäckts hittills.

Kunde den ha stötts ut ur Vintergatan vid explosionen? Inte heller detta verkade riktigt i detta fall.

En grupp forskare vid ESO VLT i Paranal och Magellan teleskopet (tillhör Washington Carnegie Institution) i Las Campanas startade ett projekt där man minutiöst räknade ut var den kunde hört hemma när den var en sol (stjärna). Snart förstod man att Vintergatan aldrig varit dess plats.

Men  nu kom lösningen. Den verkar med största sannolikhet ha stötts ut från en galax av betydligt mindre format än Vintergatan. En kompakt men svag (få stjärnor ingår i den och avståndet mellan dem är stort) dvärggalax av en storlek av en trettiondel av Vintergatan.

SN2015J har visat sig sända ut stora mängder röntgenstrålning. Det är den största röntgenstrålningskällan av de hittills kända supernovorna i universum. Detta har säkert betydelse för varför den är en ensam supernova därute utan  kontakt med sin hemgalax.

Något hände vid dess explosion eller blev anledningen till att den hamnade lite utanför efter detta. Ett samband med att den nu är en så stark röntgenkälla bör finnas med i denna anledning. Men det är bara en tanke. Det kan vara anledningar till att den finns där den finns och även till att den är vad man vet om den idag den starkaste röntgenkällan av de supernovor vi upptäckt hittills.

Läs mer om det som man idag vet om SN2015J här och dess händelsekedja vi nu tror oss förstå.

Bilden är på Krabbnebulosan i Oxens stjärnbild. Detta då jag inte hittat någon fri  bild att publicera på SN2015J.

Ekon av ljus kommer från galaxen M82

Eko upplever vi ex här på Jorden när vi ropar bland berg och dalar och ekot av våra röster studsar tillbaks mot bergssidorna.

Men här handlar det om eko av ljus. Observera att det är inte samma sak som reflexer av ljus eller för den delen pulsarer.

Det är Hubbleteleskopet som fångat dessa ekon kallade ljusekon (Light echo). De kommer 11,7 miljoner ljusår från oss från galaxen M82  därifrån från supernovan SN2014J.

Hubbleteleskopet har under två år studerat detta fenomen och en film har skapats vilken visar ljusekot. Se här.

Skenet ses som en krusande yta av ljus. En exploderande stjärna vilket gett upphov till denna supernova vars sken studsar mot ett omgivande dammoln ger denna effekt  vi ser då vi härifrån ligger i rätt riktning för att uppleva det fullt ut.

Hittills ska ett femtontal liknande ljuseffekter  eller ljusekon ha upptäckts utanför vår Vintergata, uppkomna ur supernovor. Det behövs supernovors skarpa ljussken för att dessa ljusekon ska upptäckas. Säkert finns otaliga svaga ljusekon från stjärnor överallt, men för svaga för att vi ska upptäcka dem med dagens teleskop.

Bilden är på det berömda Hubbleteleskopet vilket gett oss mycket ny  kunskap om universum genom åren.

En av de tidigaste galaxerna upptäckt i Lodjurets stjärnbild.

På norra stjärnhimlen finns en stjärnbild benämnd Lodjuret troligen inte så känd för de flesta. I ögat  på Lodjuret har nu en dvärggalax 11 miljarder ljusår bort upptäckts. En av de första galaxerna vilka bildats och vi kan se. 

Genom att spektrumundersöka dennas ljus har man bekräftat att de första galaxerna efter BigBang så långt vi kan se hade en mycket låg halt av syre.

Vi vet sedan tidigare att de första galaxerna bestod i huvudsak av väte och helium och att syre var en senare skapelse i dessa efter hand som de åldrades.

Syret uppkom efter att mängder av stjärnor uppstått i dessa första galaxer och de kärnfusioner som skedde från  blå jättestjärnor vilka var i majoritet vid den första  utvecklingen av de första galaxerna.

Vår Vintergata vilken vi ser betydligt närmare i tiden är en syrerik galax.

Ovanstående galax verkar ha stjärnor av inte äldre datum än några miljoner år när vi ser ljuset härifrån vilket varit på väg under 11 miljarder ljusår. Ca 80% av stjärnorna här verkar enbart vara av den åldern då vi ser ljuset. Galaxen är även intressant då den ger en fingervisning av hur det tidiga universum såg ut (vårt universum är knappt 14 miljarder år gammalt).

Det är en artikel från Virgina University detta bloggs inlägg kommer från.

Tidsbubblor med gräns mot andra tidsbubblor. Är det en sådan vi är fångar i?

Ibland har verkligheten beskrivits som att vi i vårt universum finns i en tidsbubbla och det runt om oss finns andra tidsbubblor likt bubblor i ett bubbelbad. Obegränsat många.

BigBang som startpunkten för dessa oräkneliga bubblor alla skilda från varandra men expanderande var och en i något som samtidigt skapas eller redan finns där att expandera i.

En vacker bild på hur en tidsbubbla kan se ut, ensam men vacker, är bilden ovan. 

Att se en bubbelbads oräkneliga bubblor ger inte samma vackra vy att tänka över.

Men det finns mycket som vi ännu inte förstår och kan upptäcka i vår tidsbubbla av verkligheten ex har en ny förvånande galax nu upptäckts.

MACS 2129-1 en galax vilken inte skapar liv längre.

En ovanlig galax därute har upptäckts därute av Hubbleteleskopet. Just denna galax är ovanlig på det sättet att det i denna inte längre produceras nya stjärnor.

Stjärnor slutade produceras här redan efter några miljarder år efter BigBang.

Galaxen i sig är en vanlig skivformad snabbt roterande galax. Vad man trodde skedde här var en snabb produktion av stjärnor. Men istället var det en kompakt pannkaksliknande galax där inget sådant skedde.

Denna form av galax brukar vara slutformen på en spiralgalax där allt stillnat. Men  denna galax är roterande likt spiralgalaxer och i dessa brukar stjärnbildning ske i snabb takt.

Varför denna hoppat över spiralformen och blivit en skivgalax där inget sådant sker men likväl rotationen finns kvar är en ny upptäckt.

Galaxen är stor ca tre  gånger större än vår Vintergata.

De rön man kan anta är att galaxer kan bränna ut sig i stjärnproduktion tidigt.

Kanske gåtan har med galaxens svarta hål att göra. Ingen vet säkert. Ingen vet heller om stjärnbildning åter kan ske efter ett långt uppehåll. Vi vet inte tillräckligt om galaxbildning, Big Bang eller svarta hål.

Ett svart hål förflyttat från sin galax centrum

Hubbleteleskopet har funnit ett svart hål som ligger utanför sin galax centrum. Svarta hål finns alltid, vad man vet, i en galax centrum (detta är första galaxen där man säkert vet att inget finns. 

Visst finns svarta hål även på andra platser också, lite överallt däruppe i universum. Men centrum av en galax innehåller alltid ett. Det har man ansett sedan ett antal år tillbaks. Säkert har det en betydelse när man teoretiserar om universums skapelse eller galaxers tillblivelse just det att här ska finnas ett svart hål.

Men just i denna galax har en energi av 1000 miljoner supernovor lyckats förflytta denna galax svarta hål ut från centrum. Hur och varifrån denna nästan omöjliga energi kommit från är en gåta.

Eventuellt är effekten från två krockande galaxer där två svarta hål gått samman men ingen vet och för att försöka veta mer om detta mysterium vilket Hubbleteleskopet upptäckt i dagarna forskas det för fullt om fenomenet. Läs om  forskarnas rapport om fenomenet här.

Därute finns Galaxer vilka efterhand dör ut

Galaxers stjärnor har ett begränsat liv. en dag slocknar stjärnor en efter en genom att deras bränsle förbrukats. Det är en lång process.

Men en galax får samtidigt nytt material från den döende stjärnan vilket kan skapa nya stjärnor. En process vilken hela tiden sker i de flesta galaxer.

 Men sedan finns det galaxer vilkas nya material vid stjärndöd försvinner ut från galaxen och nya stjärnors bildande stryps. En process som kallas Ram Pressure Stripping.

Processen vilken på något vis börjat här är ännu en inte helt löst gåta. Men det tros ha att göra med mörk energi och mörk materia.

Gåtan försöker man lösa på bland annat ICRAR (international centre for radio astronomy research i Australien).

Upptäckt av rester klotformiga galaxer upptäckta i Vintergatan

Vintergatan är en spiralgalax. Här undersöks sedan ett bra tag stjärnor i det infraröda spektret. Det var genom detta upptäckten av stjärnor vilka tidigare enbart setts i klotformiga galaxer nu upptäcktes.

Klotformationer av stjärnor anses som en av de första galaxbildningarna vid universums födelse. Stjärnhopar av miljoner stjärnor.

Men dessa slags stjärnhopar har tidigare inte upptäckts i Vintergatan.

Teorin är nu att många de klotformade stjärnhoparna i universums början med tiden blev sammanslagna och bildade spiralgalaxer.

En teori vilken knappast kan ses som otrolig utan tvärtom mycket trolig.

4,5 miljarder ljusår från oss finns det något obehagligt

I mitten av varje galax finns det ett svart hål. Det finns även svarta hål på andra platser i galaxerna där stjärnor kollapsat. Mellan galaxerna misstänks det även att det kan finnas detsamma.

Men på ett avstånd  av 4,5 miljarder år finns ett ovanligt svart hål.

I utkanten av galaxen SDSS J141711.07 + 522540,8 här finns vandrande svarta hål. Säkert eller troligen finns dessa även på andra platser i universum.

Men det är kusligt att de finns och vandrar runt däruppe. Det var röntgenteleskopet Chandra som slutligen bevisade det som antogs att det fanns svarta hål där och att dessa vandrade.

Dragonfly44 en galax vilken kan bestå av planeter och solar vilka är osynliga. Mörk materia är byggstenen i galaxen.

Dragonfly44 finns i Comahopen en galaxhop vilken täcker det mesta av stjärnbilden Berenikes hår.

Dragonfly44 är nästan enbart uppbyggt av mörk materia. En otroligt spännande upptäckt. Få stjärnor ses här då flertalet objekt eller hur det är i denna galax av storlek som vår Vintergata består av osynlig mörk materia vilken vi varken kan se eller förstå med nuvarande vetenskap.

Upptäckten att det är så bevisades av att galaxens få stjärnor av materia av vanligt slag inte skulle kunna hållit i hop i galaxform om inget höll dem samman. Det är endast mörk materia som kan vara förklaringen till detta.

Om det sedan är solar och planeter av mörk materia och troligen mörk energi som källa eller enbart mörk materia utan speciell form vet vi inte.

Men det finns en stor mängd osynlig materia här. Det ska finnas fler likartade galaxer men ingen av denna storlek har hittats tidigare. Hur mörk materia bildats och om det kan finnas mängder av galaxer med detta osynliga material därute vet vi inte. Att denna hittats beror på att det finns några stjärnor här av samma slag som våra stjärnor i vår vintergata.

Tänk om det är så att det finns galaxer av mörk materia, bestående av krafter av mörk energi där varelser uppbyggda av mörk materia lever och vilka ser vår värld som sin mörka osynliga materia?

Jordliknande planet funnen runt Proxima Centauri. Ännu hemlighålls detta.

Proxima Centauri är den stjärna som ligger närmast oss i galaxen som ligger närmst oss Alfa Centauri.

Här har nu upptäckts en exoplanet vilken ser ut att vara jordliknande. Avståndet till sin sol är rätt för att det ska kunna finnas flytande vatten.

Upptäckten ska enligt en källa offentliggöras i slutet av augusti. Men vissa uppgifter säger att den ska hemlighållas.

Vi får se vad som är sanning när augusti månad närmar sig slutet. 

Kiso 5639 är en för sin ålder ovanligt formad dvärggalax.

Formen påminner om en pannkaka men då den ses från sidan härifrån är den lik en fyrverkeriraket. se bild.

Enligt Hubbleteleskopets upptäckter har ca 10% av de äldsta galaxerna denna form. Men de yngre galaxerna har det sällan. Kiso 5639 finns på ca 80 miljoner ljusårs avstånd och tillhör därför detta ovanliga yngre galaxbestånd.

Här är stor aktivitet av stjärnbildning. Det ovanliga är även att den ser ut som en fyrverkeriraket från den vinkel vi kan se den.

Det beror troligen på en stor aktivitet i ett gasmoln som lyses upp av stjärnorna i galaxen. Ett moln vilket för ca 1 miljon år sedan krockade med galaxen och sedan dess gett sken av en fyrverkerirakets utsläpp och gör att galaxen får ett unikt utseende sett från vår plats i universum.

I stjärnbilden Lilla lejonet finns en blå galax en mycket unik sådan vilken kan ge en pusselbit för att förstå Big Bang.

Bilden visar denna galax i stjärnbilden Leo Minor (Lilla Lejonet).

Leo Minor eller på svenska Lilla Lejonet är en liten stjärnbild vilken kan ses från norra stjärnhimlen. Här kan en liten blå galax ses och det spännande med denna är att i ingen annan hittills upptäckt galax är nivån av tunga grundämnen så låg som här.

Galaxen ska ses som en dvärggalax med en diameter av 1000 ljusår och med det i dessa sammanhang låga antalet stjärnor av enbart några miljoner stycken.

Det intressanta är att här finns inga metaller till skillnad mot i vår Vintergata där tunga grundämnen är vanliga.

Då galaxens stjärnor är blå är de relativt nybildade då blå stjärnor anses vara detta. 

Men avståndet är 30 miljoner ljusår bort vilket inte ger en lösning utan blir enbart ytterligare ett mysterium. Det finns nämligen många galaxer vilka finns på mycket längre avstånd från oss och vilkas stjärnor är mycket gamla och en del av en ålder så de exploderat i supernovor.

Forskare förundras och försöker lösa den lilla blå galaxens gåta.