Den blå AG Carinae.

 

Den stora blå stjärnan AG Carinae är inte en vanlig stjärna. AG Carinae är en av de ljusaste stjärnorna i vintergatan och fräser varmt och skinande med briljansen av 1 miljon solar. Den finns i stjärnbilden Kölen 20000 ljusår bort. I dess närhet skulle det behövas solskyddsfaktorer 70 gånger säkrare än under vår sol när vi solar på Jorden.  

 

Stjärnan gör snabbt av med ditt bränsle. Den pulserar i sitt närområde och omges av en damm och gasrik nebulosa. Ett eller flera jätteutbrott för 10000 år sedan skapade det vackra, expanderande skalet av damm och gas som ses här (nebulosan). Stjärnor som den här är sällsynta hittills har mindre än 50 i vår och närliggande galaxer upptäckts.

 

Rymdteleskopet Hubble har tagit en bra bild av objektet som för en dragkamp mellan gravitation och strålning för att undvika självförstörelse.

Det expanderande skalet av gas och damm som omger stjärnan är ungefär fem ljusår brett (nebulosan) vilket motsvarar avståndet härifrån oss till närmaste stjärnan bortom solen, Proxima Centauri. Lysande blå variabler som denna verkar spendera år i lugn för att sedan bryta ut i ett starkt utbrott. Dessa stjärnor är extrema och mycket annorlunda vanliga stjärnor som vår sol. Faktum är att AG Carinae uppskattas vara upp till 70 gånger mer massiv än vår sol och lysa som 1 miljon solar i storlek som vår sol.

 

" Jag gillar att studera den här typen av stjärnor eftersom jag är fascinerad av deras instabilitet. De gör något konstigt, säger Kerstin Weis, expert på ljusblå variabler vid Ruhrs universitet i Bochum, Tyskland. Liksom många andra lysande blå variabler förblir AG Carinae instabil.  Stjärnan har upplevt mindre utbrott som inte har varit lika kraftfulla som det som skapade den nuvarande nebulosan.

 

Även om AG Carinae är i ett lugnt skede sett från oss just nu (vi ser ju hur den såg ut för 20000 ljusår sedan)  fortsätter den som  superhet stjärna att stråla ut brännande strålning och en kraftfull stjärnvind (strömmar av laddade partiklar). Detta utflöde fortsätter att forma nebulosan och skulpterar invecklade strukturer när utflöde av gas skjuter in i det yttre av nebulosan. stjärnvinden färdas i upp till 1 miljon km/tim, cirka 10 gånger snabbare än den expanderande nebulosans rörelser. Med tiden kom den heta stjärnvinden ikapp det svalare materialet och plöjde in i det och trycka det längre bort från stjärnan. Denna effekt har rensat ut en hålighet runt stjärnan. Ovan bild är inte den som avses för att se den följ länken ovan. Bilden ovan visar rödtoningen mer åt brunaktiga hållet (min anm).

 

Det röda materialet (brunaktiga) är glödande vätgas med något av kvävgas. Det diffusa röda materialet längst upp till vänster pekar ut var vinden har brutit igenom i ett svagt materialområde och svept vidare ut i rymden.

De mest framträdande funktionerna  markerade i blått (blåvita ovan) är  strukturer formade som tandpetares och sneda bubblor. Dessa strukturer är dammklumpar upplysta av stjärnans reflekterade ljus. De tandformade egenskaperna, mest framträdande till vänster och botten, är tätare dammklumpar som har skulpterats av stjärnvinden. Hubbles skarpa bild avslöjar dessa känsliga strukturer i detalj.

Stjärnor av dessa slag tillbringar tiotusentals år i lugn fas och flammar sedan upp. De förväntas i de flesta fall avsluta sina liv i gigantiska supernovaexplosioner som berikar universum med tyngre element bortom järn.

Bild vikipedia på hur Hubbleteleskopet såg AG Carinae.

Så bildas Plutos blå dis.

När New Horizon passerade Pluto 2015 visades i en av de många bilderna som togs att denna lilla iskalla värld har en dimmig blå atmosfär. Nu visas i nya data att Plutos dis bildas av solens svaga ljus utsänt 6 miljarder km bort. Teleskopet SOFIA  NASA: s teleskop på ett flygplan där stratosfäriska observatoriet för infraröd astronomi finns att detta tunna dis är gjort av mycket små partiklar som är kvar i atmosfären under längre tidsperioder innan detta faller ner till ytan.


 SOFIA:s data visar att dessa dispartiklar aktivt fylls på i de mellersta lagren av Plutos atmosfär. SOFIA undersökte i de infraröda och synliga ljusvåglängderna och New Horizon de övre och nedre lagren med hjälp av radiostrålningsvågor och ultraviolett ljus. Dessa kombinerade observationer tagna nära i tid har gett den mest kompletta bilden hittills av Plutos atmosfär.


Atmosfären är blå och dimmig skapad av ytans is som förångas under det svaga ljuset från solen, Plutos atmosfär består främst av kvävgas tillsammans med små mängder metan och kolmonoxid. Dispartiklarna bildas högt upp i atmosfären när metan och andra gaser reagerar på solljuset innan de sedan långsamt regnar ner mot den isiga ytan.


New Horizons fann bevis på att dessa partiklar gav upphov till det blåtonade diset i Plutos atmosfär. SOFIAS data visade även att partiklarna är extremt små. De är endast 0,06-0,10 mikrometer tjocka eller cirka 1000 gånger mindre än bredden på ett människohår. På grund av sin ringa storlek blir skenet blått då blått ljus sprids mer än andra färger på partiklar som faller mot en yta.


Pluto får därmed en blå nyans och nog är det vackert.


Bild från Vikimedia på Pluto med sin måne Charon.

Finns det liv på blå planeter med en väteatmosfär.

När nya och mer kraftfulla teleskop som James Webbteleskopet under de närmaste åren kommer i drift får astronomer lättare för att tränga ner i och  analysera atmosfären på en exoplanet.


Men vi måste då även tänka oss att en planet med en atmosfär av väte istället för  syre kan innehålla livsformer på sin yta. Det är en möjlighet som astronomer som Sara Seager hoppas kunna upptäcka. Seager är  professor i planetarisk vetenskap, fysik och flygteknik och astronautik vid MIT. I en artikel publicerad i tidskriften Nature Astronomy har hon och hennes kollegor genom laboratoriestudier observerat att mikrober kan överleva och frodas i atmosfärer som domineras av väte - en miljö som skiljer sig mycket från jordens kväve- och syrerika atmosfär. 


Väte är en mycket lättare gas än kväve och syre och en atmosfär rik på väte skulle sträcka sig mycket längre ut från en stenig planet. Den kan därför lättare upptäckas och studeras av kraftfulla teleskop jämfört med planeter med mer kompakta, jordliknande atmosfärer.


Det finns en mångfald av beboeliga världar där ute och vi har bekräftat att jorden-baserat liv kan överleva i väterika atmosfärer," säger Seager. "Vi bör definitivt lägga till dessa typer av planeter till menyn av alternativ när man tänker på liv på andra världar och när vi söker det."


Den lilla mängd väte som finns kvar i dag på jorden i dag konsumeras av vissa gamla linjer av mikroorganismer, inklusive methanogener - organismer som lever i extrema klimat  djupt under is eller i ökenjord där de slukar väte tillsammans med koldioxid och producerar metan.

När det gäller hur en stenig väterik planet skulle se ut frammanar Seager en jämförelse med jordens högsta topp, Mount Everest. Vandrare som försöker vandra till den toppen på luft upplever att denna förtunnas på grund av det faktum att tätheten i alla atmosfärer avtar exponentiellt med höjd baserat på att kväve- och syredominerade atmosfärer avtar betydligt snabbare ju högre vi kommer än om atmosfären hade varit av väte. Om en vandrare vid klättring upp på  Everest i en atmosfär som domineras av väte (och själv levde av väteatmosfär och inte syre , min anm,)  en gas 14 gånger lättare än kväve  skulle  hon kunna klättra 14 gånger högre upp innan luften tog slut och andningshjälp behövts i form av tuber. Om forskare någonsin får chansen att se ner på en planet med väteatmosfär föreställer Seager sig att de kan upptäcka en yta som är annorlunda men inte oigenkännlig från jordens.


"Vi anser att om vi  ser ner på  ytan på en planet med väteatmosfär skulle där finnas väterika mineraler snarare än vad vi kallar oxiderade sådana som på jorden och även hav då vi tror att allt liv behöver vätska av något slag och du kan förmodligen fortfarande se en blå himmel," säger Seager. 



Spännande tankar (min anm.) men jag tvivlar på om avancerat liv kan finnas på väteatmosfärplaneter troligen är det bara det enkla liv av mikroorganismer som även fanns här i jordens barndom när vi hade mycket mer väte i vår atmosfär och som kunde leva i denna och vilka vi än har ett sortiment av (se ovan).


Bild: från  på en likt Jorden utifrån sedd blå planet. OBS ovan planetbild är dock en fantasiplanet.

Phaethon är en blå asteroid vilken var i närkontakt med Jorden under 2017

En blå asteroid kallad 3200 Phaethon svepte förbi jorden förra året.


Asteroiden är anledningen till Geminiderna ett årligt meteorregn som årligen inträffar med sitt maximum 12-14 dec. 


Geminiderna har samma heliocentriska bana som 3200 Phaethon. Det gör Geminiderna till den enda meteorsvärmen som inte är förorsakad av en komet (om nu inte asteroiden likväl är en komet, meningarna går isär)


3200 Phaethon är en blå stenbumling vilken 2017 kom ganska nära jorden. Det gav forskarna en unik möjlighet att studera den på nära håll. De fann att denna blåa asteroid (det finns en anledning till blåheten se länge ner i inlägget) är ännu underligare än de väntat.


 – Det är en konstig blå asteroid som är ursprunget till Geminiderna och blivit så varm att metaller på ytan smält och blåfärgat asteroiden sade Theodore Kareta, graduate forskare vid University of Arizona efter det att denna studerat asteroidens förbiflygning i fjol.


Dess excentriska omloppsbana för den nära solen och sedan kastar den sig mot Mars. Det är en ”mycket excentrisk, lutande bana”, säger Kareta. 


Denna senaste närkontakt ( i fjol) visade att Phaethon är mycket mörkare än vi trodde tidigare — bara lite ljusare än träkol — och dess yta är homogent och jämnt bränd av solen. En blåtoning har blivit följden.


Fjolårets förbiflygning har gett forskare nya data. De arbetar fortfarande med att räkna ut Phaethons sanna natur. ”Är det en vilande komet, en asteroid eller är objektet något annat slag?


Forskare kommer att kunna svara på många frågor om objektet när den japanska rymdorganisationen JAXA, avslutar en höghastighets förbiflygning av objektet 2025. Denna rymdfarkost kommer också att studera mindre föremål som kommer från Phaethon (Geminiderna).


Blåtoningen är inte svår att förstå då extrem värme drabbat den. Järn blir blåtonat ex vid upphettning och avsvalning. I rymdens vakuum finns inte syre som får järn att rosta.


Bild på ovanstående asteroid är suddig. Men för en konstnärs illustration av densamma följ länken som medföljer inlägget ovan.

Deneb är en av de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen. Men dess tid börjar närma sig slutet.

Deneb finns i stjärnbilden Svanen. Avståndet från oss är med dagens mätinstrument i detta fall omöjligt att säga. Någonstans mellan 16-32000 ljusår från oss är det troligen.

Stjärnans parallax är nästan omätbart. Detta beroende på avståndet och det är inget ovanligt med objekt så långt bort från oss. För att förstå detta dilemma se följande länk.

Denebs ljusstyrka är otroliga 60000 gånger starkare än vår sol. Om Deneb  funnits på samma avstånd från oss som Sirius skulle den lysa starkare sett från oss än vad vår måne gör. Sirius ligger ca 8 ljusår från oss.

Deneb sänder varje dag ut lika mycket ljus som vår sol gör på 140 år. Storleken är ca 200 gånger större i diameter än vår sol och är en av de starkast lysande och största stjärnorna i spektralklass A. Läs mer om spektralklassificering här. 

Deneb är en blå jätte vilket är färgen på de hetaste stjärnorna. Stjärnor av denna typ eller spektralklass gör av med sitt bränsle otroligt snabbt jämfört med ex en gul sol lik vår.

 Inom endast några miljoner år beräknas Deneb att explodera i en supernova. Redan nu har vätefusionen i dess inre upphört vilket är ett tecken på dess slut inom en icke avlägsen framtid. 

Bilden visar storleken av Deneb  i förhållande till vår sol

ISS uppdrag just nu spåra om de blå strålarna verkligen finns

Länge har det diskuterats om de elektriska urladdningarna i övre atmosfären vilka kan ge blå eller röda snabba blixtar däruppe är synvillor. 

De har kallats pixlar eller älvor och då de uppstått vad man tror över åskväder har de varit svåra att se eller bevisa.

Blå snabba blinkningar ca 18 km över oss vid åskväder. Nu ska en kort film ha gjorts där man kan se att fenomenet finns och då blivit dokumenterat som verkligt.

Rymdstationen ISS ligger även bra till för att observera och söka fler blå blixtar och försöka förstå och mäta dessa. ISS har många uppdrag och på tur är just nu detta.

Den rundaste stjärnan i universum utsedd.

Har du hört talas om Kepler 11145123? Om inte är du inte ensam. 

Men kanske den blir berömd nu. Stjärnan vilken utsetts till universums rundaste stjärna.

Avståndet till denna nästan helt runda stjärna är 5000 ljusår från oss 

Se bild på denna blå vackra stjärna och lite mer information om hur den utsetts som rundast

Archernar är en av de ljusstarkaste stjärnorna

Achernar kan inte ses från norra halvklotet utan enbart från södra. Det är en av de tio starkast lysande stjärnorna vi kan se från Jorden. En blå het ovalformad stjärna vilkens ljusstyrka är ca 3000 starkare än vår sol.

Storleksmässigt är den 6-8 gånger större än vår sol och ligger på avstånd från oss av 144 ljusår i stjärnbilden Floden.

Men få förutom astronomer och intresserade rymdfantaster har hört talas om den. Detta till skillnad från flera av de andra ljusstarka stjärnor vi har däruppe. Den mest kända är Sirius.

I stjärnbilden Lilla lejonet finns en blå galax en mycket unik sådan vilken kan ge en pusselbit för att förstå Big Bang.

Bilden visar denna galax i stjärnbilden Leo Minor (Lilla Lejonet).

Leo Minor eller på svenska Lilla Lejonet är en liten stjärnbild vilken kan ses från norra stjärnhimlen. Här kan en liten blå galax ses och det spännande med denna är att i ingen annan hittills upptäckt galax är nivån av tunga grundämnen så låg som här.

Galaxen ska ses som en dvärggalax med en diameter av 1000 ljusår och med det i dessa sammanhang låga antalet stjärnor av enbart några miljoner stycken.

Det intressanta är att här finns inga metaller till skillnad mot i vår Vintergata där tunga grundämnen är vanliga.

Då galaxens stjärnor är blå är de relativt nybildade då blå stjärnor anses vara detta. 

Men avståndet är 30 miljoner ljusår bort vilket inte ger en lösning utan blir enbart ytterligare ett mysterium. Det finns nämligen många galaxer vilka finns på mycket längre avstånd från oss och vilkas stjärnor är mycket gamla och en del av en ålder så de exploderat i supernovor.

Forskare förundras och försöker lösa den lilla blå galaxens gåta.

Lite vilse går astronomerna när de anser att blå planeter visar på livsmöjlig miljö

Nu har idén kommit att det bör sökas efter blå planeter när man söker livsdugliga planeter. Detta efter att vår planet Jorden ser blå ut när den ses utifrån solsystemets yttersta gränser.

Visst om vi ska söka planeter vilka har en syreatmosfär och vatten kan det bli rätt även om detta inte automatiskt innebär liv även om planeten är i livsdugliga zonen.

Vad säger att en blå planet är livsduglig? Absolut ingenting. Inte ens i vårt solsystem stämmer det. Vad som inte nämns är att den blåaste planeten i vårt solsystem är Neptunus.

En gasplanet där garanterat inget liv finns.  Jag tror absolut inte att färgen är så stor indikator på liv. Det finns mycket som kan förändra en planets svaga färg på väg hit. Sök exoplaneter men bedöm dem inte efter jordiska förhållanden och Jordens färg sedd utifrån rymden.

Bilden ovan är på Neptunus.

GJ 3470b en exoplanet kretsande runt en röd dvärgstjärna 100 ljusår iväg. Här finns en vacker blå himmel likt på Jorden.

GJ3470b är en exoplanet runt stjärnan GJ3470. Solsystemet finns i kräftans stjärnbild.

Fyra gånger större än jorden och kan jämföras i storlek med Neptunus i vårt solsystem. En exoplanet innebär att den har atmosfär. I detta fall med effekten likt på Jorden med  en blå himmel.

Undersökningen visar att atmosfären är  tjock och väterik  vilket är förklaringen till den blå himmel som ses runt planeten.

 Stjärnan runt vilken den har sin bana  är en röd dvärgstjärna (sol)

.

Röda dvärgar är den vanligaste stjärntypen i universum och är gamla stjärnor runt vilka det inte är ovanligt att planeter finns.

För mer kortfattat enkelt beskriven information om röda solar eller dvärgstjärnor följ denna länk.

 GJ3470b kan ses som en tvillingplanet till vår Neptunus då den ser blå ut och har väteatmosfär. troligen bör den då även ses som en gasjätte. Om kortfattad enkel information om Neptunus önskas, följ denna länk

Kanske ska man se planetbildningar som konstruktioner utefter en mall där det finns begränsningar för hur de kan se ut i sammansättning och storlek. Neptunusstorleken och sammansättningen i denna klass blir då gasjätte och väteatmosfär med färgen blå.

Bilden ovan är från Wikipedia och visar en del av kräftans stjärnbild.

Nya foton på Pluto visar vatten och blå himmel. Jordliknande så det förslår.

För ett tag sedan släppte  NASA nya foton från Pluto efter att ha förvarnat om en stor upptäckt  och världen väntade. Det blev inte upptäckten av liv vilket världen hoppades som kom utan mindre upptäckter men ändå förunderliga och mystiska.

Vackra bilder på en blå himmel. Ljusbytningen av grå och röda partiklar i atmosfären på himlen i en viss vinkel kom den att  se klarblå ut. På Jorden är himlen blå på grund av mycket små kvävepartiklars ljusbrytning. PÅ Pluto är det större partiklar som bryter ljuset.

Den andra upptäckten som släpptes var att det finns vatten på Pluto. Små mängder vatten i större isfält vilka består av andra flyktiga ämnen.

Detta vatten har tidigare mystiskt sett rött ut på bilderna.  Något forskare ser som svårt att förstå.  Sambandet mellan de röda partiklarna på ytan och det frusna vattnet är ett mysterium enligt dessa.

Kanske det enligt mitt funderande finns ett samband med de röda sotliknande partiklarna i atmosfären och färgupplevelsen.

Första fotot på en blå jetstråle taget från en astronaut i rymden.

För första gången blev en så kallad blå stråle avfotograferad från rymden. Vad är då en blå stråle? Jo följande.

"Blå jetstrålar (engelska Blue jets) börjar på åskmolnets ovansida och expanderar som en jetstråle till en halv mils diameter, de når ca 8 mils höjd.

De rör sig med ca 100 km/s och varar i ca 250 millisekunder." citerat från vikipedia.

Det unika fotot vilket kan ses här är fascinerande.

Hur dessa urladdningar uppkommer och varför är en gåta ännu likt mycket som har med åska att göra.

Idag är blir det blå måne senast det hände var 2012.

Få gånger har månen sett blå ut i historien. För att detta ska ske måste något slag av damm skymma månens sken. Vulkanutbrott och damm kan ge detta sken. Mycket ovanligt. I Sverige sågs detta senast under 1950-talet och tidigare efter Krakatus utbrott under 1880-talet.

Uttrycket används sparsamt på svenska men är vanligt på engelska blue moon.

Betydelsen är egentligen att det är då vi har två fullmånar under en kalendermånad.  Detta  är vad som sker idag. Andra fullmånen i juli månad. Första fullmåne var det den 2 juli och nu är det dags igen den 31 juli.

Ut och se om vädret tillåter. Andra fullmånen i denna månad  juli 2015.

Neptunus den blå planeten har ett för människan dödligt skydd för besökande.

Om nu människan skulle kunna besöka denna gasplanet skulle katastrofen vara ett faktum. Människor kan inte besöka denna gasvärld då den inte har en yta. Men utöver det kan de inte heller besöka gasbubblan vilket planeten kan ses som.

Detta då planeten har ett magnetfält vilket slår ut allt levande. Det är dödligt och livsfarligt. Cirka 27 gånger starkare fält än vad vår Jord har.

Neptunus är med andra ord en livsfarlig och livsfientlig plats i vårt solsystem. Samtidigt är det en av de vackraste planeterna. Blå och klar lyser den upp sin plats.

Den är även den åttonde och sista eller yttersta av vårt solsystems planeter. Utanför denna finns sedan dvärgplaneter exempelvis är nästa himlakropp utanför Neptunus dvärgplaneten Pluto.

Det blå hålet

Citat: Perfekt cirkelformat, drygt 300 meter i diameter och 124 meter djupt.

Det blå hålet i Belizes barriärrev har utnämnts till en av världens häftigaste platser.

Och det blir knappast mindre spektakulärt av att det enligt forskare förklarar mayacivilisationens frånfälle. Slut citat.

Att detta fantastiska slukhål kan ge förklaringen till och mayacivilisationens fall och bekräfta anledningen forskare haft om fallet kan tyckas konstigt.

Men det handlar om sedimentavlagringar vilka visar att det under den tid civilisationen föll inträffade en katastrofartad torrperiod. Torka som tvingade människor att ge sig av och lämna byggnader mm om de skulle kunna odla mat.

En varning och en påminnelse till oss idag om hur beroende vi är av klimatet och därför borde stoppat miljöförstöringen för länge sedan istället för att gynna marknadskrafternas kortsiktiga vinstintressen.

Ser du stjärnan i det blå?

Ja, om du lyfter på huvudet och ser uppåt en mörk natt och molnen inte skymmer sikten ser du troligen många stjärnor.

Men ovanstående rubrik behöver inte tolkas så krasst. Det betyder även att du kanske ser lösningen på dina problem i fjärran och hur du ska nå dit för ett lugnare livsmönster.

I detta fall innebär då stjärnan hoppet. Inte att förväxlas med blå dunster, vilket innebär bluff och båg i betydelsen dagdrömmar som inte kan realiseras.

Istället ska du se det som möjligheter och en väg att gå.

Ser du stjärnan i det blå? Om inte, sök den.

Den finns, och där du ska söka är inom dig själv.

Lycka till med att hitta den.