Ett verktyg för att söka efter liv därute.

Frågan om det finns liv på planeter därute är högintressant inom astronomin.  Ett sätt astronomer nu börjat försöka ta reda på detta är genom att analysera ljuset som kan ses från en planets atmosfär. En del av det ljus från den stjärna där planeten ingår interagerar med planetens atmosfär och ger viktiga ledtrådar till de gaser atmosfären innehåller.

Om gaser som syre, metan eller ozon upptäcks kan det tyda på förekomsten av levande organismer i atmosfär eller på planetens yta. Sådana gaser kallas biosignaturer.  Vad slags liv säger det dock inget om. Det kan vara avancerat som på jorden eller enbart bakterier, mikroorganismer eller inget liv alls.

Ett forskarlag från EPFL och Tor Vergata University of Rome har tagit fram en statistisk modell som kan hjälpa astronomer att tolka resultaten i sökandet efter dessa "livstecken". Deras forskning har just publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

I dag har 200 av de exoplaneter som hittills hittats av sammanlagt över 4000 st. (merparten gasplaneter) visat sig vara telluslika vilket innebär att de huvudsakligen består av sten som jorden.  Under de kommande åren kommer användningen av gasspektroskopi för att upptäcka biosignaturer i planeternas atmosfärer bli en allt viktigare del av sökandet. Många forskningsprogram pågår redan inom området, till exempel CHEOPS exoplanet-hunting satellit en satellit som gick in i omloppsbana runt jorden i december 2019 och det optiska James-Webb-teleskopet vilket om allt går i lås ska lanseras i oktober 2021.

Vi kan bara hoppas att det i framtiden (min anm.) kommer än känsligare utrustning. Att hitta biosignaturer innebär att vi kan misstänka möjligt liv på en planet inte att där finns liv.

Bild från pixabuy.com

Aluminumoxid funnet i exoplanets atmosfär

Astronomer från SRON - Nederländska institut för rymdforskning - har visat att det finns aluminiumoxid (AlO) i spektrumet från exoplaneten WASP-43 b.

WASP-43b är en gasjätte i storlek som Jupiter i konstellationen Sextanten en liten svag stjärnbild vid himmelsekvatorn där ytterligare 88 moderna stjärnbilder ( i vår tid namngivna stjärnbilder) finns. WASP-42b finns runt sin sol WASP-43 en K-stjärna 261 ljusår bort.

 Upptäckten ären överraskning eftersom AlO förväntas (där detta finns) vara dolt i de nedre atmosfärskikten. Detta är andra gången astronomer observerar molekylen i en exoplanets övre atmosfär.

För att bestämma sammansättningen av en exoplanets atmosfär undersöker astronomer ljuset från stjärnan i spektrum när den förmörkar sin moderstjärna. Under en sådan "transit" lyser stjärnan genom planetens atmosfär och stjärnljuset absorberas vid vissa våglängder. Detta resulterar i en spektral "streckkod" som förråder närvaron av vissa molekyler - i detta fall aluminiumoxid.

En uppenbar förklaring till de starka rörelser som uppstår i atmosfären i WASP-43b:s atmosfär som resulterar att detta ämne finns högre upp i atmosfären vet vi inte.  

Frågan är nu om WASP-43b är ett exceptionellt fall eller om detta fenomen är normalt för en varm gasplanet. Framtida rymdteleskop som James Webb teleskop  och ARIEL(Atmospheric Remote-sensing Infrared Exoplanet Large-survey)  kanske kan ge ett svar.

Svaret kan även (min anm.) finnas i gasplanetens storlek och ålder eller något slag av vulkanutbrott från en fastare yta som rört om i atmosfären tillfälligt.

Bild från vikipedia på Exoplanet WASP-43b och dess faser runt son sol WASP-43

Tunguskahändelsens katastrof kan ha orsakats av en asteroid som snuddat vår atmosfär och fortsatt vidare ut i solsystemet

Tunguskahändelsen var en explosionsartad händelse i Sibirien den 30 juni 1908. Händelsen anses vara den mest kända kollisionen mellan jorden och en annan himlakropp under de senaste 100000 åren. Men än i dag har inga tecken på en nedslagskrater hittats.

Forskare har sökte efter fragment av nedslaget och en krater. Men först under 1920-talet fann man mängder av fallna träd men ingen krater alla träd fallna i en riktning.

På 1960-talet ansåg vissa forskarna att händelseförloppet visade på  en kärnexplosion i skyn med en energi på ca 5 Megaton. Idag har forskare jämfört med liknande händelser som Tjeljabinsk meteorsvärm under 2013 då en större meteorit exploderade i atmosfären. 

Med tanke på storleken av påverkan i regionen 2013 uppskattas att den ursprungliga asteroiden var ca 70 meter i diameter. Denna storlek skulle förklara varför ingen nedslagskrater har hittats. Fragment av Tjeljabinskmeteoriten hittades strax efter kollisionen och man kan förvänta sig att hade händelsen i Tunguska varit likartad  borde fragment ha nått jorden. Men trots flera sökningar har ingenting hittats.

Meteorer har dock ibland bara snuddat vår atmosfär och fortsatt sin färd utan nedslag eller upplösning. Den mest kända händelsen av detta slag var Great Daylight Fireball 1972.  Det var en asteroid stor som en lastbil som studsade i den övre atmosfären. Meteoren sågs över delar av Utah och Wyoming.

Teamet funderade på om en liknande händelse kunde ha skapat Tunguska explosionen. De fann att det mest sannolika scenariot är att en järnasteroid med en storlek av ca 200 meter i storlek kommit in och snuddat övre atmosfären och gett upphov till en explosion i atmosfären och en stark tryckvåg och fortsatt sin färd ut i solsystemet igen (utan att någon del av asteroiden föll ner på jorden). Den snabba kompressionen av luft nära asteroiden skulle varit tillräckligt för att skapa explosionen som observerades och mängden av träd som föll. Det innebär att den fortfarande kan kretsa någonstans kring solen än i dag och kan komma tillbaks.

Själv (min anm.) anser jag detta fullt möjligt och mycket troligt händelseförlopp.

Bild förödelsen efter Tunguskanedslaget, Från vikipedia.

Rörelserna i den övre atmosfären på Mars kartlagda men är olika de på Jorden.

120 till 300 kilometer I atmosfären på Mars har nu rörelserna i denna mäts upp. Det gjordes med insamlad data från ett instrument i en rymdfarkost som ursprungligen inte är avsedd att samla vindmätningar.


Under 2016 föreslog forskaren Mehdi Benna med kollegor att Mars Atmosphere och volatile EvolutioN (MAVEN). En projektgrupp inom detta på distans skulle medverka i ett nytt projekt med MAVEN för att använda dess naturgas- och jon-masspektrometer (NGIMS) instrument i ett unikt experiment. De ville se om delar av instrumentet som normalt var stillastående kunde "svänga fram och tillbaka som en vindrutetorkare tillräckligt snabbt" för att göra det möjligt för verktyget att samla in en ny typ av data.



MAVEN projektgrupp var dock ovilliga att genomföra de ändringar Benna och hans kollegor begärt. Trots allt hade MAVEN och NGIMS kretsat kring Mars sedan 2013 och fungerade ganska bra för att samla in information om sammansättningen av mars atmosfären. Att söka vindriktningar med instrumenten visste man inte om det gick och skulle man förändra något kanske instrumenten inte längre fungerade  för fortsatt användning till vad instrumenten var avsedda för.

Benna och hans kollegor hävdade dock att detta projekt skulle samla in nya typer av viktig data som skulle ge ny förståelse av den övre atmosfären på Mars och hjälpa oss att bättre förstå planetariska klimat.

Benna som arbetar vid NASA Goddard Space Flight Center med UMBC Center for Space Sciences Technology (CSST) hade tidigare kommit med en idé som kan ses som vindrutetorkaridé för att samla in information om globala cirkulationsmönster i Jordens övre atmosfär. Under detta arbete slog  det honom att MAVEN och NGIMS skulle kunna göra samma sak på Mars då dessa instrument var likartade till de han använt på Jorden.


De fick till slut tillåtelse och arbetet på Mars satte fart och resulterade nyligen i en rapport i samarbete med Yuni Lee även denne från UMBC: s CSST, och kollegor från University of Michigan, George Mason University och NASA.


Rapporten är baserad på data som samlats in två dagar per månad i två år från 2016 till 2018. Vissa resultat bekräftade vad man redan antaget de skulle visa medan andra blev stora överraskningar. "Det uppfriskande är att de mönster som vi observerade i den övre atmosfären matchar globalt vad man skulle förutsäga från modeller", säger Benna. "Fysiken fungerar."


Sammantaget var de genomsnittliga cirkulationsmönstren från säsong till säsong mycket stabila på mars. Detta är som att säga att på den östra kusten av Förenta staterna under hela året har vädersystem som flyter från väst till öst på ett förutsägbart sätt. Men så förutsägbart är vindar och väder inte på Jorden.


En överraskning kom när laget analyserade kortare variationer av vindar i den övre atmosfären. "På mars är den genomsnittliga cirkulationen stadig men om du tar en ögonblicksbild vid en given tidpunkt, märks likväl att vindarna är mycket varierande,"säger Benna. För att förstå varför det är så behövs mer mätningar. Stadiga förutsägbara vindar vilka likväl inom detta är varierande. 


En andra överraskning var att vinden hundratals kilometer över planetens yta fortfarande innehöll information om landformar nedan som berg, raviner och dalar. Då luftmassan flyter över dessa funktioner, " skapas vågmönster i atmosfären som flyter upp till den övre atmosfären" och kan upptäckas av MAVEN och NGIMS, säger Benna. "På jorden ser vi samma sorts vågor, men inte på så höga höjder. Det var den stora överraskningen, att dessa kan gå upp till 280 kilometer hög. "


Benna och kollegor har två hypoteser för varför vågorna, som kallas "ortografiska vågor,"finns så högt upp i Mars atmosfär. Det kan bero på att atmosfären på Mars är mycket tunnare än den är på jorden vilket får till resultat, att vågorna färdas längre obehindrat likt ringar som färdas längre i vatten än i dy.


Dessutom är den genomsnittliga skillnaden mellan geografiska toppar och dalar mycket större på Mars än på jorden. Det är inte ovanligt att bergen är 20 kilometer höga på Mars medan Mount Everest är knappt nio kilometer högt och övriga berg på Jorden betydligt lägre.


Säkert (min anm.) ger högre berg effekter längre upp i atmosfären än lägre som på Jorden. Säkert är den bromsande effekten även lägre på rörelser i en tunnare atmosfär. Att sedan Mars har högre berg än Jorden beror på lägre erosion av vind och regn.


Bild från vikimedia på ytan på Mars  då  NASA: s Curiosity Mars Rover kör över en sanddyn på Mars den 9 februari, 2014.

Månen Titans mystiska atmosfär utforskas

Saturnus måne Titan är en mycket intressant måne eftersom den likt Jorden har en atmosfär.  


Dr. Kelly Miller, forskare i Swri's Space Science, Engineering Division är huvudförfattare till en ny studie där månens atmosfär studeras. En atmosfär som är mystiskt ifråga om sitt ursprung.


Månen är även den enda förutom Jorden i solsystemet som innehåller stora mängder vätska på sin yta. Skillnaden är dock att vätskan på Jorden är vatten medan det på Titan är flytande kolväten.


En hel del organisk kemi bör finnas på Titan för att kolväten ska ha uppstått. Vad källan är vet man inte. Atmosfären är tjockare än jordens atmosfär och består främst av kvävgas.


Den viktigaste teorin om atmosfärens ursprung har varit att is av ammoniak från kometer är källan alternativt fotokemi som bildat kväve tillTitans atmosfär.

En udda aspekt av Titans atmosfär är att den till ca 5 procent består av metan. 

Den i dag aktuella datan om Titans atmosfär kommer från rymdfarkosten Rosetta den Europeiska rymdorganisationens sond som studerade den avlägsna kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko vilken på sin färd 2017 även samlade data över Titan.


”Kometer och objekt i det yttre solsystemet är verkligen intressanta eftersom de troligen är rester från överblivna byggstenar då  solsystemet skapades”, säger  Dr. Kelly Miller” i ovanstående rapport.


För att studera Titans atmosfär kombinerade Miller befintliga data från organiskt material som hittats i meteoriter med tidigare termiska modeller av Titans inre för att se hur mycket gasformigt material som kan produceras och om det var jämförbart med atmosfären på Titan.


”Om du konstruerar något kommer  det att producera gaser”, säger Miller och  fann att cirka hälften av kvävet i atmosfären och  potentiellt allt metan skulle  resultera från den effekt av dessa organiska föreningar som införlivades i Titan under dess första existens. Detta kan vara anledningen till dagens tjocka atmosfär och vätskan på dess yta i dag.


Analysresultaten visar dock inte något som bevisar att liv finns eller har funnits på Titan.

Bild storleksförhållande mellan Jorden vår måne och Saturnus måne Titan (den gula).

Nu har japanska forskare lyckats se igenom atmosfären på Venus. Resultat se nedan.

En japansk forskargrupp har nyligen identifierat en mycket omfattande strimmig struktur bland i atmosfären viöken täcker planeten Venus utifrån observationer från rymdfarkosten Akatsuki.


Gruppen visade på ursprunget till denna struktur med hjälp av storskaliga klimatförändringssimuleringar genom datakörningar. Gruppen  leddes av ett  Project Assistant bestående av Professor Hiroki Kashimura (Kobe University, Graduate School of Science) och resultaten publicerades den 9 januari i skriften Nature Communications.


Venus kallas som vi vet ofta jordens tvillingplanet på grund av dess liknande storlek och gravitation. Men en stor olikhet finns, klimatet på Venus är väldigt olikt Jordens. Venus snurrar ett varv runt solen på 225 dygn (ett venusår)  men behöver hela 243 dygn på sig för att rotera ett enda varv runt sin egen axel (ett dygn tar det för Jorden) . Som om inte det räckte roterar Venus också baklänges, Den rör sig runt sin egen axel i motsatt riktning till hur Jorden roterar  i sin bana runt solen. Cirka 60 km ovanför Venus yta viner en östvind vilken på 4 jorddagar sveper ett varv runt Venus i en hastighet av 360km/h.


Skyn över Venus är helt täckt av tjocka moln av koldioxid och kväve (i första hand) och belägna på en höjd av 45-70 km vilket gör det svårt att observera planetens yta från jordbaserade teleskop. Yttemperaturen på Venus är 460 grader Celsius.


En infraröd övervakningskamera ”IR2” som mäter våglängder av 2 μm (0,002 mm) har nu använts för att tränga in och se in i atmosfären.  Kameran fångade detaljerad molnmorfologi av de lägre nivåerna av molnen, ca 50 km från ytan.


Optiska och ultravioletta strålar blockeras av de övre molnlagen vilket förhindrar optisk undersökning men tack vare infraröd teknik kunde dynamiska strukturer i lägre molnen nu avslöjas av IR2.


Studien jämförde detaljerad observationsdata av de lägre molnnivåerna av Venus tagna av Akatsuki's (teleskopets namn se bild) IR2 kamera med hög upplösning genom dess programvara AFE-Venus.


Mönstret i atmosfären som avslöjades  av IR2 kameran visade  en strimmig struktur och kan vara ett fenomen unikt för Venus.


 Förklaringen till den strimmiga struktur  är ett fenomen som är likt Jordens atmosfärs polarjetströmmar. I mitten av och på höga breddgrader bildas över jorden en storskalig dynamik av vindar tropiska cykloner och polarjetströmmar. 


Resultatet från Venus visar då resultaten körs i datasimulering att det är samma fenomen, samma mekanism, som sker i molnlagren över Venus vilket tyder på att jetströmmar (lik de på Jorden) bildas på höga latituder på Venus.


På lägre breddgrader genererar en atmosfärisk våg på grund av fördelningen av storskaliga flöden och planetens rotation stora virvlar över ekvatorn till ner till breddgrader på 60 grader i båda riktningarna.


Man kan med detta dra slutsatsen (som vi vet nu)  att atmosfär eller väderfenomen på likartade storleksordning av planeter som Jorden och Venus uppför sig lika oberoende av atmosfärsinnehåll och densitet av denna.

Bild 1  teleskopet Akatsuki som användes vid undersökningen av Venus atmosfär. Bild 2  de innersta planeterna i vårt solsystem. Från vänster ses Merkurius, Venus, Jorden och Mars.

För andra gången har det hittats en planet därute med atmosfär av enbart helium.

Astronomer har upptäckt en avlägsen planet vilken fått namnet HAT-P-11b i bana runt sin sol HAT-P-11, 124 ljusår från oss i Svanens stjärnbild.


Denna planet ser uppsvälld ut vilket har sin förklaring.


Det är den andra exoplanet som upptäckts med en atmosfär av helium. Helium är det näst vanligaste grundämnet i universum (en gas) vanligast är väte.


Ett internationellt team av forskare, däribland Jessica Spake och Dr David Sing från Universitetet i Exeter har upptäckt att gasen (atmosfären)  är på väg att försvinna från denna planet. Kanske av samma anledning som Mars förlorade sin. Heliumflykten från exoplaneten just nu ser uppsvälld ut.


 Exoplaneten HAT-P-11b motsvarar i storlek Neptunus i vårt solsystem men efterhand som atmosfären försvinner kommer HAT-P-11b storlek att ses minska. 


Forskarna beskriver i en ny rapport att denna upptäckt kan  öppna upp för ny kunskap om de extrema atmosfäriska förhållanden som finns runt de hetaste exoplaneterna.


Jessica Spake på Exeteravdelningen för fysik och astronomi säger: ”Detta är en riktigt spännande upptäckt särskilt som helium upptäcktes i en exoplanets atmosfär för första gången tidigare i år.


Observationerna visar att helium sprängs bort från planeten av strålning från sin värdstjärna (sol). Förhoppningsvis kan vi använda denna nya studie att lära oss vilka typer av planeter som har stort innehåll av väte och helium och hur länge de kan hålla gaserna kvar i sin atmosfär ”.


Kanske som jag ser det även ge kunskap om ex Mars försvunna atmosfär. Då i hur länge den fanns eller hur lång tid det tog innan den förtunnades till den låga nivå den har idag.

Dock består Mars atmosfär nästan enbart idag av koldioxid (95,32 %) och 0% helium. Men vad säger att inte det en gång fanns helium även här men att just denna gas försvunnet. Se annars här på förteckning av vilka gaser som finns i Mars atmosfär.
Bild Mars tunna atmosfär syns som en ljus rand.

Bild ovan HAT-P-11 till höger och Neptunus som jämförelse till vänster.

Venus ett framtida rymdäventyr. En ogästvänlig yta väntar men i dess övre atmosfär är det tvärtom.

Venus är inte en drömdestination för blivande rymdturister. Istället för att vara ett paradis är planeten en helvetisk värld med temperatur på ca 460 C vid ytan. Atmosfären är giftig och lufttrycket på ytan högt.


Trots detta arbetar NASA för närvarande på en bemannad färd till Venus. Det blir en resa utan landning på ytan då dennas temperatur gör detta omöjligt. Ytan är varmare än smältpunkten för ex bly och vismut. Metaller vilka i denna heta miljö kan falla ner som snöflingor på de högsta bergstopparna på Venus.


Ytan består av karga klippor och vidsträckta slätter. Men en bemannad farkost ska inte landa. Tanken är istället att använda Venus täta övre atmosfär som bas för utforskning av Venus.


En atmosfär som är den mest jordliknande platsen i solsystemet. Mellan höjder på 50km och 60km kan tryck och temperatur jämföras med regioner i jordens lägre atmosfär. 

Det atmosfäriska trycket i Venus atmosfär på 55 km höjd är ungefär hälften av trycket på Jordens havsnivå. Människan skulle utan problem kunna existera här utan tryckutjämnande dräkt. Trycket motsvarar här detsamma som på Kilimanjaros topp (vilkens höjd är ca 5000 meter över havsnivån) och temperaturen ligger mellan 20° C och 30° C. 


Atmosfären vid denna höjd är tät nog för att skydda astronauter från joniserande strålning från rymden. Venus atmosfär består av 97 % koldioxid, 3% kväve och resten spårämnen. Inget syre finns så syrgasmask behövs för besök utanför en rymdkapsel.

Venus reflekterar ca 75% av det ljus som faller in från solen. De starkt reflekterande molnlagren finns mellan 45km och 65km höjd.

 De finns i ett töcken av svavelsyra under denna nivå. Nivån mellan 45 -30 km över Venus yta bildas svavelsyradroppar i atmosfären . Därför behöver farkoster i denna atmosfär korrosionsskydd.


 Den övre atmosfären är dock en annan historia. Vissa typer av extremophile organismer som finns på jorden kan klara förhållandena i atmosfären på denna höjd på Venus. Arter såsom Acidianus infernus  kan leva här(detta är bakterier).
  

 Luftburna mikrober har hittats i jordens moln. Men det bevisar inte mer än att liv kan vara möjligt i den högre atmosfären på Venus. De nuvarande klimatförhållandena och sammansättning av atmosfären på Venus är resultatet av en skenande växthuseffekt (en extrem växthuseffekt som inte kan vändas enligt den kunskap vi har i dag) vilken en gång omvandlat Venus från en troligen gästfri jordliknande tvillingplanet till Jorden till en ogästvänlig plats i dess tidigaste historia. 


Troligen kan vi inte vänta lika dramatiska växthuseffekter på Jorden även om klimatförändringar är på väg. Venus skulle vara en mycket intressant plats att kolonisera om vi kunde vända växthuseffekten där. Till dess vi eventuellt kan detta (om ens någonsin) får vi besöka dess övre atmosfär vilken är den mest gästvänliga platsen på Venus och även i hela vårt solsystem utanför Jorden som vi vet idag.


Bild på Venus.

Moln av damm sveper omkring vår värld. Se fenomenet.

Luften ser klar ut och är skön att andas  men likväl finns det miljontals partiklar i denna luft. Fasta och flytande partiklar så kallade aerosoler.

Aerosolerna finns i luften över hav, öknar, berg, skogar, is och varje ekosystem man kan tänka sig på vår planet.

Man kan se rök från skogsbränder.  askmoln  från utbrott av vulkaner eller damm farande i vinden av skilda slag. Det är aerosoler. Satelliter som Terra, Aqua, Aura och Suomi NPP har koll på större dammoln runt vår planet. Se bilder på sådana genom medföljande länk.

Bilden är på en av ovannämnda satelliter som håller koll på dammolnen av aerosoler runt vår Jord. Satelliten Aura är det som ses på bilden.

Gränsen mellan Jordens yttersta atmosfär och rymden är numera ca 2 mil kortare. Innebär i värsta fall krigsrisk.

Gränsdragningar är svårt. Vad ska man utgå från eller till.

De olika skikten av atmosfären sträcker sig enligt gängse regler 10 mil upp från havsytan. Upptill denna nivå är ett lands territorium därefter är det internationell rymd.

Men nya mätningar och forskning säger att detta inte stämmer utan rymden ska definieras redan från 8 mils höjd.  

Nu undrar säkert en del vad det har för betydelse om gränsen mellan jorden och rymden är 20 % mindre om det inte gör att vi får det sämre här på Jorden. Den har ju i så fall alltid haft denna gräns om nu inget har minskat denna av någon anledning som känns hotande. Men inget visar på detta.

 Problemet är istället att det måste accepteras av alla stater för att det i framtiden inte ska ske politiska eller territoriella  schismer. 

Luftrummet för en stat sträcker sig uppåt dit rymden tar vid utanför detta får inte militära vapensystem finnas. Om ex en satellit finns i luftrummet som en stat äger är det ok eller om den är fredlig i internationell rymd är det även ok. Men skulle den vara av militär art och finnas i den internationella rymden är det ett brott och en provokation. Militära farkoster kan ses som krigshot.

Förändringar av nuvarande regler skulle fodra förhandlingar av skilda slag och nya schismer stater emellan. Se bara hur klimatavtalen sluts och upplöses och förhandlas om. Därför anses att dessa nya rön knappast kommer att uppmärksammas mer än som en rapport och de regler som idag gäller mellan stater och i rymden förblir som de är.

Något som däremot  behöver förhandlas om är nedskräpningen av rymden i Jordens närområde.

Man var säker på det fanns men först nu har första planeten upptäckts där teorin stämmer.

Upptäckterna går fort numera i sökandet efter planeter därute och vad de kan innehålla.

Hubbleteleskopet finner lite av varje hela tiden på den bit av skyn den avsöker.

Nu har ytterligare ett fynd gjorts som aldrig tidigare hittats.

En planet där det finns helium i atmosfären. Det ansågs redan år 2000 att just helium skulle vara den lättaste gasen att upptäcka i en exoplanets (utomjordisk planet) atmosfär.

Men så blev det inte, först nu har den första hittats. Det är atmosfären på Wasp-107b som vi nu vet innehåller helium.

Planeten hör till den röda stjärnan Wasp 107 vilken finns i riktning mot Jungfruns stjärnbild ca 200 ljusår från oss.

Helium  kommer på andra plats i det periodiska systemet och ligger på nr  2 även som det vanligaste grundämnet i universum efter väte. Det är även en av de huvudsakliga beståndsdelarna i gasplaneterna Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus. 

Det är därför lite förvånande att vi först nu hittat en planet därute med konstaterat helium. Troligen beror det på att avstånd får våra mätinstrument att inte upptäcka det. De har inte varit tillräckligt noggranna för att kunna upptäcka det på exoplaneter.

Den nu starka signalen från helium som mätts visar att en ny teknik behövs för att studera övre skikten av exoplaneters  atmosfärer  ger ett bredare utbud av planeter att finna mer noggranna resultat på. Nuvarande metoder, som använder ultraviolett ljus gör att fynd enbart kan ske på de närmaste exoplaneterna från oss.

Vi vet det finns helium i Jordens övre atmosfär och ny teknik kan hjälpa oss att upptäcka atmosfär runt medelstora exoplaneter  vilket är mycket svårt med dagens teknik.  WASP-107b är har den lägsta densiteten bland kända exoplaneter. Den har ungefär samma storlek som Jupiter men bara 12 procent av Jupiter massa. Den tar mindre än sex dagar på sig att kretsa kring sin sol.

Ruttna ägg doftar det runt en av planeterna i vårt solsystem. Obs: inte runt Jorden.

Ingen kommer någonsin att behöva känna doften av starkt ruttnande ägg kommen ur svavelväte här då omgivningen är en plats där temperaturen ligger på -200 C.

Utöver det finns ingen yta i området utan det är i atmosfären denna odör finns.

Planeten där denna odör finns är den sjunde planeten i vårt solsystem. Uranus.

Upptäckten att det förhåller sig så är gjort från  Hawaii's Gemini North teleskop. 

Läs gärna mer om Uranus här vi vet idag en hel del om denna planet numera. 

Liv påstås kunna finnas över planeten Venus.

Möjligheten finns att det kan finnas mikroorganismer i atmosfären på Venus.

Cirka fem mil över Venus yta är temperaturen i atmosfären ca 60C. En temperatur vilken på lägre nivåer kraftigt ökar till mycket livsomöjliga temperaturer och på högre snabbt blir för låg.

Om nu något liv finns här på mellannivån är omöjligt att veta men enligt forskare möjligt.

Spektralanalyser visar att materia vilka kan innehålla eller skapa liv finns här.

Men inget bevisar att så har skett. Material kommer nerifrån och just på denna nivå är gastäten sådan att materia av livsuppehållande slag finns.

Säkert kommer undersökningar i detta skikt av atmosfären att göras på plats en gång. Men ingen resa dit är bestämd i nuläget.

För min del tvekar jag på att liv finns här. Att det som kan utvecklas till liv finns innebär inte att det verkligen gör det. Underverket Jorden där så mycket skilda slag av liv evolutionärt lyckats tränga in överallt är enligt mig unikt. Om vi är ensamma innan vi lyckats sprida liv härifrån medvetet eller av misstag tror jag är sant tills motsatsen bevisats att vi inte är ensamma.

Bild på Venus. Andra klotet från solen räknat.

En förbryllande upptäckt på Venus förbryllar NASA

Venus är en värld med tätt molnskikt och livsovänlig temperatur.

Så ser det ut med normalt kameraljus. Men sätts ett filter på kameran och ultraviolett ljus  används blir bilden en annan.

Mörka och ljusa streck ses då i molnskiktet. Något absorberar ultraviolett ljus och ger denna effekt.

Det som förbryllar är vad detta som sker i molntopparna där egentligen visar?

NASA har nu fått möjlighet att strata ett nytt projekt där arbetet blir att lösa denna gåta.

Venus har liknande  struktur och storlek som jorden men roterar i motsatt riktning som exempelvis Jorden (motsols). Dess tjocka atmosfär, som huvudsakligen består av koldioxid med moln av svavelsyradroppar resulterar i en stark växthuseffekt vilket får Venus till den hetaste planeten i vårt solsystem med en yttemperatur som är tillräckligt het för att smälta bly.

Detta vet vi. Men det som nu ses i uvstrålning förstår vi ännu inte. Vi får hoppas att NASA får en förklaring till detta då allt vi kan lära oss om vår verklighet är lika spännande och ofta förvånande. 

Det enda vi kan vara säkra på är att vi vet väldigt lite om verkligheten. Men tror oss veta mycket.  Vad människan bör tänka på är att vara ödmjuk för verkligheten då den är mer olik det vi tror oss veta än vi kan föreställa oss. Detta är jag helt övertygad av.

Bilden visar hur lika i storlek Jorden o Venus är.

ISS uppdrag just nu spåra om de blå strålarna verkligen finns

Länge har det diskuterats om de elektriska urladdningarna i övre atmosfären vilka kan ge blå eller röda snabba blixtar däruppe är synvillor. 

De har kallats pixlar eller älvor och då de uppstått vad man tror över åskväder har de varit svåra att se eller bevisa.

Blå snabba blinkningar ca 18 km över oss vid åskväder. Nu ska en kort film ha gjorts där man kan se att fenomenet finns och då blivit dokumenterat som verkligt.

Rymdstationen ISS ligger även bra till för att observera och söka fler blå blixtar och försöka förstå och mäta dessa. ISS har många uppdrag och på tur är just nu detta.

Månen Io utanför jätteplaneten Jupiter har en atmosfär vilken kollapsar då och då.

Io den tredje i storleksordning av Jupiters 67 månar. Månen vilken är den fjärde storleksmässigt av alla månar i vårt solsystem har en stenig yta och en atmosfär av svaveldioxid. Dessa ångor har sitt ursprung i en stor vulkanisk aktivitet.

Men då Io ligger i skugga för Jupiter fryser denna atmosfär till is. Detta är en nyupptäckt och kan ses som att atmosfären kollapsar varje gång Jupiter skuggar månen från solens strålar.

Så länge temperaturen inte sjunker under -235C är den gasformig men då skuggan når månen blir temperaturen ner till -270C och då bildas is.

En obemannad landning på ytan bör kanske ske under den tid då inte isen lägger sig.

Perlan 2 testad och ska nu ge nya rön om vad som händer i den övre atmosfären.

Spekulationer om vad som sker i övre atmosfären har funnits länge. Men inga bevis på vad det är som sker. Utifrån detta har Perlan 2 segelflygplanet konstruerats och ska nu lösa många frågor om vad som sker där uppe.

Testflygningen skedde den 23 september och den fungerade bra.

Nästa år ska planet slå höjdrekord och stiga upp till 27 km höjd.

Planets syfte är att studera atmosfäriska fenomen på plats.