Ännu är mysteriet vad Oumuamua är olöst

Oumuamua är den första interstellära asteroid som observerats av astronomer. Den upptäcktes när den passerade genom solsystemet i oktober 2017 och antogs först vara en komet (några år senare upptäcktes den första interstellära kometen) men omklassificerades senare till asteroid eftersom den inte visa några tecken på komet (svans, gas is). Ett år senare släpptes en forskningsrapport från Harvarduniversitetet. 

Enligt den kunde det röra sig om ett tillverkat föremål från en utomjordisk civilisation. Detta efter att det har konstaterats att föremålet ökade hastigheten i solsystemet vilket den logiskt inte borde gjort då solen borde bromsat upp den.

En förklaring? Objektet drevs fram av en utomjordisk maskin, till exempel en ljusslit - en bred, millimetertunn maskin som accelererar när den skjuts av solstrålning. Den främsta förespråkaren för detta argument var Avi Loeb astrofysiker vid Harvard University. Men en del anser att väte släpptes ut då objektet kom närmre solen och att detta gav en ökning av hastigheten. Sanningen får vi nog aldrig veta.

Nyligen föreslogvid  Yale University professor Gregory Laughlin och Dr Darryl Seligman från University of Chicago att Oumuamua bestod av molekylär väteis.

Dr Thiem Hoang av KASI och professor Avi Loeb från Harvard & Smithsonian Center for Astrophysics var nyfiken på om ett väte is-baserat objekt kunde ha gjort resan från interstellära rymden in vårt solsystem. Avstånd och tid måste inräknas.

Deras modellering innebar att det interstellära objektet är cirka 100 miljoner år gammalt och  att det producerades i ett gigantiskt molekylärt moln på ett avstånd av högst 516308 ljusår från oss och sedan slungade sig hitåt i en hastighet av 30km/h.

Deras studie hade som teori att förstörelsen av väteis i det interstellära mediet enbart skulle ske genom avdunstning från solljus därav kunde objektet fortleva om det kommit från högst detta avstånd.

Loeb säger dock angående detta "Vi var misstänksamma att väteisberg inte kunde överleva resan – som sannolikt skulle ta hundratals miljoner år – eftersom is avdunstar för snabbt och om huruvida dess bildande kunde skett i något molekylärt moln. Men termisk sublimering genom kollisionsuppvärmning i gigantiska molekylära moln kan förstöra molekylära väteisberg av Oumuamua-storlek innan de flyr ut i interstellära rummet," sa Professor Loeb.

"Denna slutsats utesluter teorin att 'Oumuamua reste till vårt solsystem från ett gigantisk molekylärt moln." 'Oumuamua ses därmed inte längre som ett objekt gjort av molekylär väteis enligt studien av astrofysiker från Harvard & Smithsonian Center for Astrophysics och Korea Astronomy and Space Science Institute (KASI).

I dag ses åter möjligheten att Oumuamua i själva verket kan vara utomjordisk teknologi. Vi har ingen förklaring till objektet och komet och asteroidteorin är båda lika svåra att få att passa in på objektet.

Men de flesta forskare tror dock fortfarande att tanken att vi såg främmande teknik i vårt solsystem som en teori och inget mer just nu.

Jag (min anm) undrar om vi någon gång kommer att få svaret. Det skulle vara om liknande objekt dyker upp där utifrån eller kusliga tanke Oumuamua återvänder. Vi ska även se det som möjligt att om det är ett skepp med främmande teknik är det troligen ett skepp med enbart teknik för att spionera i andra solsystem (eller enbart i vårt) inte ett skepp med varelser. Varelser hade knappast åkt rätt igenom vårt solsystem utan att på något vis ge sig tillkänna (tror jag men kan ha fel). Men om Oumuamua återvänder kan det tydas som att det ligger dolt något mer någonstans därute och då blir det oroande. Hemsk tanke det ligger kanske något därute dolt och väntar kanske en armada av skepp för att invadera jorden. Inget är omöjligt.

Bild från flickr.com på Oumuamua.

Venus ett framtida rymdäventyr. En ogästvänlig yta väntar men i dess övre atmosfär är det tvärtom.

Venus är inte en drömdestination för blivande rymdturister. Istället för att vara ett paradis är planeten en helvetisk värld med temperatur på ca 460 C vid ytan. Atmosfären är giftig och lufttrycket på ytan högt.


Trots detta arbetar NASA för närvarande på en bemannad färd till Venus. Det blir en resa utan landning på ytan då dennas temperatur gör detta omöjligt. Ytan är varmare än smältpunkten för ex bly och vismut. Metaller vilka i denna heta miljö kan falla ner som snöflingor på de högsta bergstopparna på Venus.


Ytan består av karga klippor och vidsträckta slätter. Men en bemannad farkost ska inte landa. Tanken är istället att använda Venus täta övre atmosfär som bas för utforskning av Venus.


En atmosfär som är den mest jordliknande platsen i solsystemet. Mellan höjder på 50km och 60km kan tryck och temperatur jämföras med regioner i jordens lägre atmosfär. 

Det atmosfäriska trycket i Venus atmosfär på 55 km höjd är ungefär hälften av trycket på Jordens havsnivå. Människan skulle utan problem kunna existera här utan tryckutjämnande dräkt. Trycket motsvarar här detsamma som på Kilimanjaros topp (vilkens höjd är ca 5000 meter över havsnivån) och temperaturen ligger mellan 20° C och 30° C. 


Atmosfären vid denna höjd är tät nog för att skydda astronauter från joniserande strålning från rymden. Venus atmosfär består av 97 % koldioxid, 3% kväve och resten spårämnen. Inget syre finns så syrgasmask behövs för besök utanför en rymdkapsel.

Venus reflekterar ca 75% av det ljus som faller in från solen. De starkt reflekterande molnlagren finns mellan 45km och 65km höjd.

 De finns i ett töcken av svavelsyra under denna nivå. Nivån mellan 45 -30 km över Venus yta bildas svavelsyradroppar i atmosfären . Därför behöver farkoster i denna atmosfär korrosionsskydd.


 Den övre atmosfären är dock en annan historia. Vissa typer av extremophile organismer som finns på jorden kan klara förhållandena i atmosfären på denna höjd på Venus. Arter såsom Acidianus infernus  kan leva här(detta är bakterier).
  

 Luftburna mikrober har hittats i jordens moln. Men det bevisar inte mer än att liv kan vara möjligt i den högre atmosfären på Venus. De nuvarande klimatförhållandena och sammansättning av atmosfären på Venus är resultatet av en skenande växthuseffekt (en extrem växthuseffekt som inte kan vändas enligt den kunskap vi har i dag) vilken en gång omvandlat Venus från en troligen gästfri jordliknande tvillingplanet till Jorden till en ogästvänlig plats i dess tidigaste historia. 


Troligen kan vi inte vänta lika dramatiska växthuseffekter på Jorden även om klimatförändringar är på väg. Venus skulle vara en mycket intressant plats att kolonisera om vi kunde vända växthuseffekten där. Till dess vi eventuellt kan detta (om ens någonsin) får vi besöka dess övre atmosfär vilken är den mest gästvänliga platsen på Venus och även i hela vårt solsystem utanför Jorden som vi vet idag.


Bild på Venus.

Nasa utvecklar ny teknik i syfte att kunna undersöka djupet på de hav som finns däruppe.

Vi vet idag att flera kanske de flesta månar o planeter i solsystemet innehåller sjöar och hav, ytliga som underjordiska, isbelagda som öppna. Hav vilka kan innehålla liv.

Men för att undersöka djupet på dessa behövs verktyg. Verktyg utformade och testade på Jorden i så verkliga förhållanden som det går.

Exempel på månar med intressanta hav är Jupiters måne Europa och Saturnus månar Ganymedes och Dione. Dvärgplaneterna Pluto och Ceres hav är även de högintressanta.

Ett medel skulle drönare med avancerade kameror mm elektronik vara då av ett slag som kan röra sig fritt men kontrollerat i vätska. Dessa utvecklas just nu.

För mer av detta slag av spännande lösningar se medföljande länk här.