Supernovan ASASSN-15lh är 570 miljarder gånger ljusstarkare än vår sols ljusstyrka

 

Bild Wikimedia ASASSN-15lh är den mest ljusstarka supernova som någonsin observerats. 570 miljarder ljusstarkare än vår sol och den finns 3 800 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Indus.

Explosionen kallad ASASSN-15lh lyste upp med en styrka av 570 miljarder högre än vår sols ljusstyrka. En ljusstyrka av ungefär 20 gånger den totala utstrålningen från de 100 miljarder stjärnor som finns i Vintergatan.

Den rekordstora explosionen anses vara ett enastående exempel på en superluminös supernova en extremt sällsynt explosion som vissa stjärnor ger när de kollapsar. Forskare är dock okunniga om vilket slag av stjärnor och stjärnscenarier som är ansvariga för dessa extrema supernovor.

I en ny studie under ledning av Subo Dong, astronom vid Kavli-institutet för astronomi och astrofysik (KIAA) vid Pekinguniversitetet publicerades nyligen en studie om upptäckten i Science. 

Här beskrivs ASASSN-15lh som en av de närmast oss liggande superljusstarka supernovorna som någonsin observerats. Den finns cirka 3,8 miljarder ljusår bort. Upptäckten gjordes av All Sky Automated Survey for SuperNovae-projektet (ASAS-SN)  där bland annat David Bersier, astrofysiklektor vid LJMU:s Astrophysics Research Institute är medlem. Med huvudkontor vid Ohio State University (USA) använder ASAS-SN åtta små teleskop på Hawaii och i Chile för att scanna hela himlen varannan natt och söka efter nya objekt.

Så snart observationen av ASASSN-15lh gjordes, kontaktade Dong med kollegor betydligt större markbaserade teleskop runt om i världen, inklusive NASAs satellit Swift, för att samla in så mycket data som möjligt. Den intensiva observationskampanjen fortsätter än idag. Bara under de första fyra månaderna efter att stjärnan exploderade kastades så mycket energi ut från ASASSN-15lh att det skulle ta vår sol i dess nuvarande tillstånd mer än 90 miljarder år att kasta ut lika mycket. Genom att undersöka denna ljusa, långsamt avtagande efterglöd har astronomer fått några grundläggande ledtrådar om ursprunget till ASASSN-15lh.

En av de bästa hypoteserna om fenomenet är att superluminösa supernovas som denna med enorm energi kommer från starkt magnetiserade, snabbt roterande neutronstjärnor kallade magnetarer vilka är de kvarvarande, hyperkomprimerade kärnorna från massiva exploderade stjärnor. Men ASASSN-15lh är så kraftfullt att detta övertygande magnetarscenario inte räcker till den nödvändiga energin som kastats ut. Istället kan ASASSN-15lh-liknande supernovor utlösas av kollapsen av otroligt massiva stjärnor som överstiger den högsta massnivå som de flesta astronomer skulle spekulera om ens är möjliga.

David Bersier beskriver "Vi var initialt förbryllade över ASASSN-15lh men med mer data insåg vi att det tillhörde en klass som kallas 'superljusa' supernovor, eftersom den delar flera egenskaper med andra objekt i denna klass. För att sätta saker i kontext, i dess nuvarande takt skulle det ta vår sol 90 miljarder år att avge lika mycket energi som ASASSN-15lh avger på  fyra månader.

"Astronomer har svårt att förklara hur något kan vara så ljusstarkt. Den nuvarande tanken är att det där fanns en snabbt roterande neutronstjärna med ett mycket starkt magnetfält (tänk på en gigantisk magnet i stadsstorlek men med solens massa). Men ASASSN-15lh utmanar den modellen och efter denna extraordinära upptäckt kan vi nu behöva tänka ut en ny."

All Sky Automated Survey for SuperNovae (ASAS-SN) är ett internationellt samarbete med huvudkontor vid The Ohio State University.

Universums tidiga galaxer är ljusstarkare än de teoretiskt borde vara.

 

Med hjälp av James Webb Space Telescope (JWST) har upptäckts att nästan alla universums tidigaste galaxer var fyllda med bländande gasmoln som lyste starkare än de framväxande stjärnorna i molnet. Fenomenet som kan hjälpa till att lösa ett mysterium som hotar nuvarande teori om kosmos.

Galaxer bildades så tidigt som ca 500 miljoner år efter Big Bang, då som oregelbundna mindre stjärnhopar med en ljusstyrka som är svår att förklara: Ljusstyrka av denna storlek borde bara komma kunna komma från massiva galaxer med lika många stjärnor som Vintergatan. Men tidiga galaxer tog form på en bråkdel av den tid en det tog för vår galax att bildas och var lika ljusstarka.

Upptäckten hotar att vända upp och ner på fysikernas förståelse av hur galaxer bildas och  den vanligaste kosmologiska modellen som säger att några miljoner år efter Big Bang (för 13,8 miljarder år sedan) kondenserades energi till materia från vilken de första stjärnorna långsamt bildades.

Men då JWST kom i drift upptäcktes alldeles för många stjärnor i denna tid. Nu har astronomer hittat ett möjligt svar (en ny teori): en stor grupp av 12 miljarder år gamla galaxer, varav nästan 90 procent av dessa var insvepta i ljusstark gas som kan ha antänts av ljuset och hettan från de omgivande stjärnorna vilket utlöste intensiva utbrott av stjärnbildning då gasen svalnade. Den nya forskningsteorin har godkänts för publicering i The Astrophysical Journal.

Vår artikel bevisar att växelverkan med granngalaxerna är orsaken till den ovanliga ljusstyrkan hos tidiga galaxer, beskriver huvudförfattaren Anshu Gupta, astrofysiker vid Curtin University i Australien, till Live Science. Den explosionsartade stjärnbildning som utlöstes av växelverkan kan också förklara de tidiga galaxernas massiva natur, påtalar han.

Växelverkan mellan stjärnor och gas vilket då kan förklara ljusstyrkan.

Astronomer upptäckte de ljusstarka gasmolnen i data som samlats in som en del av JWST:s Advanced Deep Extragalactic Survey, där tre av teleskopets instrument användes för att samla in infraröda bilder av galaxer för spektral analys.

Jag anser att ovan nya teori om växelverkan  är mycket trovärdig.

En bild från https://www.livescience.com   tagen av James Webb Space Telescope av galaxen MACS0647-JD enbart 400 miljoner år efter Big Bang. (Bildkredit: NASA, ESA, CSA, & STScI, APagan (STScI)/ Alamy Live News via Digitaleye)

BlueWalker 3, är en enorm och ljusstark kommunikationssatellit som kan störa många.

 

BlueWalker-3 är så stor att den liksom James Webb Space Telescope fälldes upp  från nyttolastkåpan efter uppskjutningen. Den reflekterande antennen sträcker sig över 8 x 8 meter. Nästa generations BlueBird-satelliter förväntas bli ännu större.

En mörk natt utanför städers ljus man se stjärnorna på samma sätt som våra förfäder gjorde för århundraden sedan. Men natthimlen förorenas numera i snabb takt även utanför städernas ljus. Sedan Sputnik 1 1957 har tusentals satelliter och bitar av rymdskrot från dessa rört sig i  omloppsbana runt Jorden. I början gav det många UFO-rapporter men numera vet folk att det troligen är reliker av satelliter eller aktiva satelliter som rör sig då man ser en ljuspunkt i rörelse  däruppe,

Satelliter som korsar  natthimlen är spännande att se på då de som ljuspunkter rör sig över  natthimlen. Men med tillkomsten av satellitkonstellationer - som innehåller hundratals eller tusentals satelliter kan det bli för mycket och kan ses som föroreningar av nattskyn.

BlueWalker 3, en prototyp för en satellitkonstellation den innehåller ljusstarka satelliter som förorenar vår natthimmel med stort ljussken. BlueWalker 3 är den nu största kommersiella kommunikationssatelliten i låg omloppsbana runt jorden och mycket ljusstark.

En klar natt särskilt nära skymningen, kan du se satelliter som sveper över natthimlen. Dessa satelliter ligger i låg omloppsbana runt jorden några hundra kilometer ovanför jorden och färdas i en hastighet av  nästan 8 kilometer per sekund.

Med appar och webbplatser kan man identifiera eller förutsäga ankomsten av när vissa satelliters synlighet på en bestämd plats bäst kan ses. Och det är intressant att se den internationella rymdstationen svepa förbi däruppe och inse att  ljusfläcken är en farkost med en besättning av astronauter.

Under de senaste åren har takten i satellituppskjutningar accelererat.

Ungefär 50 Starlink-satelliter skjuts upp i omloppsbana med varje Falcon 9-raket och ger initialt ett lika ljust tåg av nya satelliter. 

När Starlink-satelliterna sprider sig och flyttar till sina operativa banor är de nära gränsen för vad som kan ses med det blotta ögat. Sådana satelliter är dock tillräckligt ljusstarka för att ge spår i bilder tagna med teleskop. Dessa spår kan göra att vi missar  fenomen, såsom ex ett kort sken av en gammablixt.

Den nyligen lanserade BlueBird-prototypen, BlueWalker 3, har skapat äkta oro bland astronomer. Oron att detta objekt kommer att störa markteleskopen än mer.

Det kan ge stor negativ inverkan för astronomin. Ljusstarka satelliter gör mer skada på astronomiska bilder än svaglysande satelliter.

Dessutom sänder många av dessa satelliter på radiofrekvenser som kan störa radioastronomin.

Kanske man i framtiden kan sortera bort dessa signaler som är komna ur jordiska instrument (min anm.).

Bild från https://www.universetoday.com på hur en illustratör föreställer sig satellitkonstellationen.

Deneb är en av de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen. Men dess tid börjar närma sig slutet.

Deneb finns i stjärnbilden Svanen. Avståndet från oss är med dagens mätinstrument i detta fall omöjligt att säga. Någonstans mellan 16-32000 ljusår från oss är det troligen.

Stjärnans parallax är nästan omätbart. Detta beroende på avståndet och det är inget ovanligt med objekt så långt bort från oss. För att förstå detta dilemma se följande länk.

Denebs ljusstyrka är otroliga 60000 gånger starkare än vår sol. Om Deneb  funnits på samma avstånd från oss som Sirius skulle den lysa starkare sett från oss än vad vår måne gör. Sirius ligger ca 8 ljusår från oss.

Deneb sänder varje dag ut lika mycket ljus som vår sol gör på 140 år. Storleken är ca 200 gånger större i diameter än vår sol och är en av de starkast lysande och största stjärnorna i spektralklass A. Läs mer om spektralklassificering här. 

Deneb är en blå jätte vilket är färgen på de hetaste stjärnorna. Stjärnor av denna typ eller spektralklass gör av med sitt bränsle otroligt snabbt jämfört med ex en gul sol lik vår.

 Inom endast några miljoner år beräknas Deneb att explodera i en supernova. Redan nu har vätefusionen i dess inre upphört vilket är ett tecken på dess slut inom en icke avlägsen framtid. 

Bilden visar storleken av Deneb  i förhållande till vår sol

Archernar är en av de ljusstarkaste stjärnorna

Achernar kan inte ses från norra halvklotet utan enbart från södra. Det är en av de tio starkast lysande stjärnorna vi kan se från Jorden. En blå het ovalformad stjärna vilkens ljusstyrka är ca 3000 starkare än vår sol.

Storleksmässigt är den 6-8 gånger större än vår sol och ligger på avstånd från oss av 144 ljusår i stjärnbilden Floden.

Men få förutom astronomer och intresserade rymdfantaster har hört talas om den. Detta till skillnad från flera av de andra ljusstarka stjärnor vi har däruppe. Den mest kända är Sirius.