Google

Translate blog

lördag 22 augusti 2020

Vintergatan av mindre format har upptäckts därute


Astronomer har upptäckt en extremt avlägsen och därför mycket ung galax som är förvånansvärt lik vår egen Vintergata förutom i storlek. För ändamålet användes Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) där Europeiska Sydobservatoriet (ESO) är en av partnerna. Galaxen ligger så långt bort att ljuset har tagit 12 miljarder år för att nå oss. Vi ser den  som den såg ut när universum bara var 1,4 miljarder år gammalt.

Den är oväntat välstrukturerad vilket strider mot teorier om att alla tidiga galaxer i det unga universum var turbulenta och instabila. Denna oväntade upptäckt utmanar förståelsen av hur snabbt galaxer bildades. “Den stora överraskningen är att denna galax är så snarlik betydligt äldre galaxer i dagens universum. Det motsäger våra galaxmodeller och tidigare mindre detaljerade, observationer” säger medförfattaren till en ny rapport om upptäckten Filippo Fraternali vid Kapteyns astronomiska institut vid Groningens universitet i Nederländerna.

I det unga universum bildades galaxer vilket gör att astronomerna förväntade sig att de skulle vara kaotiskt byggda och sakna de distinkta strukturer som äldre galaxer som Vintergatan.

SPT0418-47 verkar inte ha spiralarmar vilket Vintergatan har däremot är den lik Vintergatan så till vida att stjärnorna ligger i en central förtätning och en roterande skiva med mängder av stjärnor som roterar runt galaxens centrum. Det är första gången som detta har observerats så tidigt i universums historia vilket gör SPT0418-47 (namnet på galaxen) till den mest avlägsna Vintergatkopian i universums barndom. I detta fall ser galaxen ut som en nästan perfekt ring av ljus tack vare upplinjeringen av den. 

Genom avancerad datormodellering kunde forskarlaget återskapa den avlägsna galaxens verkliga utseende vilket gav möjlighet att studera gasrörelserna i datainsamlingen från ALMA. “När jag såg den rekonstruerade bilden av SPT0418-47 för första gången kunde jag knappt tro mina ögon: en skattkammare (ny kunskap min anm.) hade öppnat sig”, säger Rizzo.

“Resultatet visade sig vara ganska svårt att förstå sig på: trots att stjärnor bildades i snabb takt och därför måste ingå i en energirik process var SPT0418-47 den mest välordnade galax som någonsin hade observerats i det tidiga universum” säger medförfattaren Simona Vegetti vid Max Planckinstitutet för astrofysik. “Resultatet var oväntat och har betydande implikationer för vår fortsatta förståelse av galaxers utveckling”.

Kan det vara en spegelbild (min anm.) av när Vintergatan bildades och att armarna ännu inte är bildade vi ser? Det är mycket vi inte vet om universum och tid och rum. Rymden är  krökt

Bild från vikipedia på Vintergatan från Death Valley i Kalifornien USA

fredag 21 augusti 2020

Kan en katastrof ha förhindrat Asteroiden Psyches bildande till en planet.


Psyche är en stor asteroid i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter uppkallad efter Psyche inom den grekiska mytologin. Det var den 16:e asteroiden som upptäcktes. Den upptäcktes av Annibale de Gasparis vid dåvarande observatoriet i Neapel den 17 mars, 1852.

Nya 2D och 3D-datormodelleringar av på bilder av Psyche visar att den är den största metallasteroiden i asteroidbältet och består av poröst sammansatt metallrikt stenmaterial. Viktigt att veta för NASA: s kommande asteroidrese- uppdrag till Psyche: Journey to a Metal World och som beräknas lanseras 2022. 

 "Detta uppdrag kommer att vara det första där det besöks en  asteroid  som består av metallfragment och ju mer vi vet om Psyche före lanseringen desto mer sannolikt kommer vi före uppdraget att veta vilka verktyg som är mest lämpliga att använda för att ta prover på Psyche och samla in data där," säger Wendy K. Caldwell, Los Alamos National Laboratory Chick Keller Postdoc Fellow huvudförfattare av en uppsats som publicerades nyligen i tidskriften Icarus om asteroiden. "Psyche är en intressant asteroid att studera eftersom den sannolikt är resterna av en planetkärna som stördes under sitt bildande till planet. Därför kan vi lära oss mycket om planetbildning från Psyche då det främst är metallrikt stoff den består av." 

Metaller deformeras på olikt vis än andra vanligare asteroidmaterial såsom kiseldioxider, och liknande vid en sammanstötning med en annan kropp vilket Psyche har gjort enligt vad vi tycker oss se spår av på dess form och yta.
En spännande tur blir det säkert (min anm.) till denna metallrika asteroid och med dess spår av sitt förflutna (min anm.).
Bild från vikipedia på Psyche.

torsdag 20 augusti 2020

Dvärgplaneten Ceres en annorlunda oceanvärld.




Rymdsonden Dawn gick in i omloppsbana runt Ceres (en dvärgplanet i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars)  den 6 mars 2015 och tog då många högupplösta bilder på planeten. På bilder från Hubbletelekopet hade tidigare setts lysande punkter på asteroiden och på ett av fotona taget av Dawn den 19 februari sågs två distinkta fläckar med hög reflektionsförmåga inuti en krater. Detta ledde till spekulationer om en möjlig isvulkan. Men vid bedömning av NASA den 3 mars 2015 meddelades att observationen är förenlig med högreflekterande material som innehåller is eller salter, och att en isvulkan var en osannolik förklaring.

Dvärgplaneten Ceres  antogs länge vara en karg rymdsten. Men har nu visat sig vara en oceanvärld med reservoar av havsvatten under sin yta. Ceres är det största objektet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

NASA Dawns bilder tagna ca 35 kilometer från asteroiden har en grupp forskare från USA och Europa mu åter analyserat. De fokuserade på den 20 miljoner år gamla Occatorkratern och kom fram till att det finns en "omfattande reservoar" av saltvatten under  ytan. Vi kan nu säga att Ceres är ett slags oceanvärld, liksom några av Saturnus och Jupiters månar, säger Maria Cristina De Sanctis, från Roms Istituto Nazionale di Astrofisica till AFP.

Teamet bakom analysen säger att saltfyndigheter även såg ut att ha byggts upp under de senaste två miljoner åren. Detta tyder på att saltavlagringar fortfarande kan stiga upp från planetens inre enligt, De Sanctis.

"Det material som finns på Ceres är oerhört viktigt när det gäller astrobiologi," sade hon och tillägger.

"Vi vet att dessa mineraler är nödvändiga för uppkomsten av liv.". Det betyder inte att det finns vatten på ytan av Ceres. Men det verkar finnas flytande vatten under ytan.
Månar som Europa och Enceladus, som kretsar kring Jupiter respektive Saturnus, är också misstänkta havsvärldar där tidvattenenergi som genereras av deras banor runt gasjättarna ger isfritt vatten under ytan”, säger Dr O'Neill.

"Under ytan finns där  hav där liv potentiellt skulle kunna existera." Ceres däremot är i en helt annan situation, ute i asteroidbältet och miljontals km från  planeter eller solen, säger Dr O'Neill. Den energi de kan få är något av energi från radioaktivitet i sitt inre, men inte tillräckligt för att hålla ytan varm under långa tidsperioder.

Hur det blev en oceanvärld är en gåta, säger Dr O'Neill, men det ser ut som det inre av Ceres innehåller vätska: starkt salt vätska (kan vara salthalten som gör att den inte fryser min anm.).

En av anledningarna till att all vätska under Ceres yta inte har frusit kan vara kemin i dess skorpa, som innehåller föreningar som kallas klatrat

Klatrat är gasmolekyler fångade inuti vatten "burar" och klatrat är en bra isolering.
" Det intressanta med klatrat är att det avger värme riktigt dåligt; de är som att ha en värmesköld runt en planet," Dr O'Neill säger.

På så sätt kan de bromsa värmeförlusten från Ceres. Av vad vi förstår om Ceres historia, tror Dr Raymond att det skulle ha kunnat varit något skede i dess utveckling då Ceres kunnat vara livsvänligt.

Det var varmare då i havet  och det fanns gott om energi  på grund av alla kemiska förändringar som då hände på planeten.
Men det är osannolikt att detta skede  kvarstod över tillräckligt lång tid för att möjliggöra uppkomsten av liv, säger hon.

Så om livet någonsin existerade på Ceres skulle det ha behövts ett interplanetärt livsinnehåll som en typ av extremofila bakterier som kommit dit för att möjliggöra detta.

Men då något haft en tillräckligt stor inverkan på Ceres att mobilisera vatten och salter på planeten kan detta ske igen.

Mycket spännande asteroid är denna (min anm.) och ännu förstår vi inte allt om den.
Bild av Ceres tagen av Dawn den 19 februari 2015 från vikipedia