Google

Translate blog

Visar inlägg med etikett igår. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett igår. Visa alla inlägg

tisdag 19 oktober 2010

Barfotabarn - idag och igår

Med detta kan menas barn likväl som äldre som är vilsna i tillvaron. Den som inte hittar en lösning på nästa steg i livet, utan övergivet ser sig omkring utan att se några möjligheter. Ensamma barn, ensamma och utstötta vuxna av slaget arbetslösa och sjuka mm.

De som söker tröst men ingen får. De som kasserats på arbetsmarknaden. De som mobbas i skolorna. De fattiga som inte kan få det bättre utan hjälp men som ingen hjälper.
Barfotabarn i livet, de segregerade av människor och stat. De stigmatiserade av medmänniskor och grannskap.

De har alltid funnits, och finns ännu.
Du har tappat ditt ord (ur Barfotabarn 1933 av Nils Ferlin)
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

fredag 7 maj 2010

Är mer lämpligt i dag än tidigare.


Förr fanns tabun inom alla områden.


Man skulle uppföra sig enligt en mall som var beroende på om man tillhörde arbetarklassen eller högre klasser i samhället.

Som anställd och beroende skulle man bocka och buga för överheten. Detta skulle läras in under folkskoletiden då man som pojke skulle lyfta på mössan och bocka för lärare och lärarinna när dessa kom gående på skolgården.

I dag är denna sed över, ett hej räcker i dag.

Man skulle inte hoppa i säng med sin älskade förrän kyrkklockan ringt för bröllop. Att bo ihop innan detta sågs som fasansfullt. Barn fick inte födas före bröllop, om så skedde talades det om horunge och stackars detta barn som retades som en sådan under alla år.

Mycket var olämpligt förr som ingen i dag reflekterar över alls.

Lämpligt och olämpligt beteende och uppträdande är beroende på tid och förändras över tiden. Inget är bestående i dag.

Hur allt kunnat förändras så fort i vår tid är en gåta då människan egentligen är mycket konservativ och misstänksam av sig.

tisdag 7 oktober 2008

Vad är rätt, våra förfäders tro eller vår?


Kremering tillåts snart av alla kyrkliga samfund.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158208
Men det var inte länge sedan som alla samfund sa nej. De åberopade att uppståndelsen skulle omöjliggöras om en människa brändes. Benen skulle inte få kött och liv igen om de inte förmultnat enligt bibelns begravningsritual. Av jord är du kommen jord ska du åter bli.
På yttersta dagen ska benen få liv igen.
Det var även tidigare ett straff som skulle omöjliggöra en uppståndelse när man brände dömda brottslingar och vägrade personer en vila i helgad jord.

Vad är sant, våra förfäders tro eller vår tids omtolkning av kremering? Jag har inget svar men det tål att fundera över.



Drottning Kristinas vetgirighet blev döden för


en av västvärldens mest berömda filosofer, Descartes. Kanske det var en anledning till att hon senare avsa sig kronan och reste till Rom som katolik.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Drottning_Kristina

Ingen svensk kung eller drottning kunde nämligen vara katolik och sitta kvar som Sveriges regent. Nåväl, när det gällde Descartes som utöver vetenskapsman även var katolik inbjöds han till Kristina för att diskutera sina tankar vilka kom att bli normgivande långt in på 1900-talet.

Kristina var mycket intresserad av allt inom vetenskap och diskuterade gärna med den tidens lärde. Tyvärr tålde inte Descartes vårt kyliga klimat utan dog här den kalla vintern 1650. Han fick en infektion efter en mycket kort tid på Stockholms dragiga och kalla slott vilket inte var ovanligt på denna tid. Ja, varken infektioner eller dragiga och kalla slott eller kojor. Slotten byggda i sten var många gånger betydligt kyligare bostäder än böndernas trähus med eldstad i mitten av huset. Att värma upp slotten var näst intill omöjligt, man fick vara glad om man kunde hålla frosten borta på några ställen i de fuktiga stenbyggnaderna.

Nog har slott och herresäten förbättrats sedan dess. I dag skulle ingen velat bo en kall vinter på slott med 1600 tals standard. Ute i Sydeuropa var det dock skillnad, här var klimatet bättre och enbart fukt och mögel plågade slottsborna här. Så hur vi än ser på äldre tider så kan vi vara säkra på att bostadsstandarden i dag är betydligt bättre. De sämsta bostadsområdena i dag har i flesta fall betydligt bättre boendemiljö än slotten hade i Sverige för några hundra år sedan. Det tål att tänka på.

söndag 20 juli 2008

Bilar av idag tråkiga att köra - svårt lära om. Automatare HJÄLP!


Bilkörning har blivit svårare i dag. Jag körde bil dagligen i över 20 år men slutade med detta 1993. Körkort har jag kvar och nu har jag försökt att uppgradera mina körkunskaper igen.
Jag har ingen bil.

Men bilfirmornas provkörningsdagar besöker jag och testar att köra igen. Men fy, automatväxel, motorstopp, svårt att bara komma igång. Saknar kopplingen.
Gick ej alls, så aldrig igen en automatväxlad bil.
Känsligheten på gaspedalen har även gjort att dagens bilar är mer snabba på att reagera på små tryckförändringar på pedalen. Varför har man gjort detta? Hemskt.

Är det då ingen ny bil jag kan köra och känna igen mig i? Jo, dieselbilar reagerar långsammare. Här känner jag mig hemma. Självklart skulle jag även göra detta i en äldre modell av bil. Hade alltid Volvobilar en gång. Amason, 244 och 245 var de bilar jag ägde.
Bra lättkörda och om man jämför med dagens bilar inte så snabba i reaktionen av gaspedalstryck.


15 år utan att köra bil har lärt mig att mycket har hänt med bilarna. Vad är alla konstiga reglage och displayer till för? Någon undrar kanske om jag inte ens åkt bil under dessa år? Svaret är mycket lite, jag har till kanske 98 % åkt buss, cyklat eller gått när jag transporterat mig.

Men körkunskapen, har jag numera förstått, ska eller bör man hålla kvar. Jag har slarvat med detta och då jag inte har bekanta som har bil kan jag inte låna en bil för att köra då och då. Hyra vill jag inte. Alternativet blir då att hänga på när det är provkörningsdagar hos bilförsäljarna och ta en kort tur. Man får i vilket fall som helst då testa många olika märken. Men som sagt, aldrig mer bakom ratten i en bil med automatväxel. Den skräckupplevelsen önskar jag aldrig uppleva igen. Jag gjorde bort mig totalt. Vilken bil det var?
Det var Dodge Nitro.