Google

Translate blog

söndag 31 maj 2009

Vi kristna har fått olika platser att tro på genom tiderna.


Jag menar att det är skillnad att ha och behålla en tro i dag när få medmänniskor tror på en Gud och samhället är sekulariserat. Mot vad det var att leva med sin tro tidigare när samhället och människorna tog tron på en Gud som en självklarhet.

Kan det vara så att vi som fötts i dag är en annan slags människor psykiskt som kan leva och få en tro i en svårare religiös tid än de som föddes för länge sedan in i ett religiöst samhälle där tron var en självklar del av vardagen?

Är vi mer viljestarka, friare att välja och därför mer kristet trogna än våra förfäder i många fall var som tvingades visa en kristen livssyn? Vi är färre men trognare den kristna läran.
Kan det vara så?

Är dagens människa den människa som först nu har sin plats i historien? Är vi den sista eller en av de sista generationerna på jorden innan Jesus kommer tillbaka?

Är den ondska och ogudaktighet som finns i dag mer subtil och verkande i det dolda än tidigare ondska som var mer synlig och lättare att se?

Har vi utöver den ondska som ses och uppmärksammas i medierna och vårt dagliga liv även en dold ondska att bekämpa? En ondska och lockelse vi inte ser eller förstår som ond.

Funderingar som kan tolkas efter egen subjektiv bedömning och erfarenhet. Men jag påstår att det finns en del sanning i detta resonemang. All sanning finns inte ingen människa förstår helheten av tillvaron.

lördag 30 maj 2009

Den gamla adliga uppfostran handlade inte om strykpedagogik utan om dygder.


Dygderna var att lära sig rida, skjuta med båge, simma, fäkta, jaga, tapperhet, mod, höviskhet mot kvinnan, spela schack, skriva vers och att sjunga.

Adelns barn hade ofta informatorer som uppfostrare och ledsagare. Inte var det i första hand läsning och skrivande som var det viktigaste för adelns barn. Det var på en tid när kreti och pletis barn inte fick någon utbildning överhuvudtaget.

Adelsgossarna skulle lära sig att rida och många av dem titulerades senare som riddare.
Simma var något mycket få kunde av befolkningen. Man tvättade sig sparsamt och vattendoppning sågs av de flesta som skadligt för hälsan.

De flesta som råkade trilla i vattendrag, ofta på grund av att de gick över någon ranglig bro eller som sjöman, trillade överbord och drunknade.

Att skjuta med pil och båge och döda så mycket man fick möjlighet av det vilda sågs som högstatus.

Tapperhet var ofta det samma som dumdristighet och tapperhet bland adeln var ofta att som befäl under krigen skicka fram underklassens barn som slaktoffer i främsta ledet. Men det sågs som tapperhet att sända fram dessa och om slaget då vanns kunde belöningarna bli stora från kungen. Många adelsmän hade fått sina titlar genom att vinna slag.

Kvinnan skulle äras och erövras. Många gånger genom att gossen sjöng eller läste dikter för henne. Detta gällde adelns barn. Kvinnor i sig inom denna grupp sågs som sköra dockor som skulle behaga och passas upp. Utbildning för dessa var inte att tänka på. Inom bondeklassen etc. skulle en vacker kvinna vara bred om höfterna så hon lättare överlevde ett tjog förlossningar.
Schackspelande var något adelsgossarna roade sig med på kvällskvisten i glada vänners lag. Det ansågs som ett spel som var förbehållet intelligensen i samhället och dit ansåg sig adelns skikt tillhöra. När väl universitetsutbildningen kom sågs dock administrativa kunskaper mer värda än adelns kunskaper. Många professorer ansåg därför att man skulle få tjänster utefter kunskap och utbildning och inte efter adelskalendern.

fredag 29 maj 2009

Finns likhetstecken mellan diagnoserna hysteri och utbrändhet?


Då, vid förra sekelskiftet, var Freud i full fart med sin psykoanalys och kvinnor fick ofta diagnosen hysteri.

I dag får många diagnosen utbrändhet. Finns likheter med dessa diagnoser eller tillstånd?

Jag tror det. Båda handlar om sista stadiet i att mista kontrollen över sitt liv när de ger av sig själv utan att få något tillbaks (känslor mm).

Att kollapsa psykiskt efter att ha försökt leva som man anser man bör leva med krav man ej orkar uppfylla.

Att sedan komma tillbaks kan ta tid och risken för återfall existerar därefter alltid.
Några kommer aldrig tillbaks utan försvinner från arbetsmarknad eller familj för alltid.

Det är de som inte fick hjälp efter sin kollaps utan själv fick försöka repa sig under sjukskrivning och ordinerad vila.

De som fick hjälp kom igen, ofta till sin gamla arbetsplats men många gånger utan sin gamla familj som de lämnade.

Frågan är då varför människor skapar en verklighet där kraven är övermänskliga för andra och en själv. Varför tillåter människan att andra låter kraven stiga på sig? Varför tillåter de andra att krossa sig själv utefter de krav som ställs?

Frågor som är individuella att besvara men svåra att ställa och förödmjukande att besvara då svaret blir att den svarande ser sig själv som ett offer.
Tankar att begrunda för alla anser jag.

torsdag 28 maj 2009

Tala utan att tänka är som att skjuta utan att sikta.


Detta är ett gammalt ordspråk som barn fick lära sig i skolan under 1840-talet när folkskolan var ny.

Moralen i detta kan vi förstå. Tig om du inte har något av värde att säga.
Tänk först tala sedan. Tala är silver tiga är guld.

Man fostrades till att inte vara nyfiken och lägga sig i det man av andra inte hade med att göra. Man lärdes att respektera överheten och lyda.

Agan var uppfostringsmedlet i hemmen, skolorna och även arbetsgivare hade rätt att aga uppstudsiga eller lata anställda.


Agan var ofta godtyckligt utdelad. Det var de bäst ställdas samhälle där de som stod lägst på samhällsstegen var en billig arbetskraft. Slavtiden var över i de flesta länder.
Men ännu fanns det slavar i exempelvis USA.

Men med folkskolestadgan här i Sverige började en utbildning av svenska folkets lägre skikts barn. Något som sågs som onödigt av många inte bara av överklass och kyrka. Dessa var rädda för en upplyst underklass som därmed kunde ställa krav och ta intryck av revolutionen i Frankrike. Visserligen en misslyckad sådan men ändå. Även under 1840 talet sågs det uppror av den nya arbetarklassen. Så det var med skeptiska tongångar en massutbildning kom till stånd. Läs och skrivförmåga var makt.

Men även underklassen var skeptisk till att sända sina barn till skola. Vad ska det vara bra till tyckte småbrukaren vars barn sågs som självklara arvtagare till bondeyrket eller dräng- och pigsysslor och då behövdes inte läs och skrivförmåga.

Det var även en tid som snart skulle resultera i massutvandring till drömlandet Amerika.

Här drömde många fattiga att den nya rättvisa socialiststaten skulle konstrueras. En dröm som blev dess motsats i landet over there. Socialistskräcken har därefter följt USA:s historia in i vår tid.

Att arbeta och tiga var en dygd då och har numera åter blivit det i vår tid. Dessemellan fanns folkhemstanken. I dag är människor lika rädda för att stå utanför arbetsmarknaden som då. Förr var svälten en fara vid utanförskap. I dag möjligheten till ett drägligt liv utifrån vår tids värderingar.

onsdag 27 maj 2009

Agrar eller lantbrukare.


Fyra av fem fransmän var under 1700-talet boende på landet och beroende av lantbruk. Skillnaden mot många andra stater och då kanske främst Ryssland var att det inte fanns livegenskap. De var självägande bönder liksom i Sverige.

Ingen fransk bonde var skyldig till dagsverken hos storgodsägarna. De som arbetade hos storgodsägarna hade dagslön. Inte heller det förödmjukande statarsystemet som vi hade i Sverige fanns.

En sak var dock förbehållet adeln och det var jakträtten. Adelsmannen hade rätt att jaga inte bara på sitt eget gods utan även på böndernas. Han ägde även vinpressen och kvarnen i den by han levde och tog betalt av bönderna när de behövde använda densamma.

Ja allt var inte lika för alla men ändå mindre olika än i många andra stater på denna tid.

Statarsystemet i Sverige däremot som uppkom under 1700-talet och höll på till 1945 kan man läsa om här.

tisdag 26 maj 2009

Sjuårskriget var västvärldens krig


Kriget fanns inte bara i Sverige eller Europa utan utkämpades även i Amerika.
Här var kampen mellan britter o fransmännen. Storbritanniens arme o flotta betalades genom skatter o det var i första hand den reguljära armen från moderlandet som kämpade och övervann fransmännen. I annat fall hade kanske USA i dag varit fransktalande.
I Kanada är det även i dag franska som gäller i vissa provinser.

Historiker som studerat detta krig påstår att det var fullständig oreda med patriotism under denna tid. Man ställde inte upp med folk från flera av kolonierna man gjorde affärer med fienden och hur kriget kunde vinnas och förloras är höjt i historiens dunkel.

Men vann gjorde Storbritannien och vi fick början till det som i dag är ett engelsktalande USA. Ett annat problem man hade under dessa år var indianerna men det är en annan historia.

Sjuårskriget kan man läsa om här

måndag 25 maj 2009

Parlamentet inte monarken var det som hade makten här.


Landet var Storbritannien.
Här sågs parlamentet som allenarådande med möjlighet till nästan allt.

Det var här mer suveränt än vilken härskare som helst ute i Europa. En anledning till detta var att feodalsystemet inte existerade i Storbritannien. Det fanns inte en makt i makten som styrde vid sidan om den suveräna.

Makten låg i parlamentet och här hos ministrarna. Kungen i England måste ha parlamentets stöd för att få igenom sina beslut. I Europa måste regeringen ha monarkins stöd för att kunna få igenom sina beslut.

Det var skillnaden på ministerstyre och monarkistyre. Lite om Europa och dess historia sin helhet kan man studera om här.