Fyra av fem fransmän var under 1700-talet boende på landet och beroende av lantbruk. Skillnaden mot många andra stater och då kanske främst Ryssland var att det inte fanns livegenskap. De var självägande bönder liksom i Sverige.
Ingen fransk bonde var skyldig till dagsverken hos storgodsägarna. De som arbetade hos storgodsägarna hade dagslön. Inte heller det förödmjukande statarsystemet som vi hade i Sverige fanns.
En sak var dock förbehållet adeln och det var jakträtten. Adelsmannen hade rätt att jaga inte bara på sitt eget gods utan även på böndernas. Han ägde även vinpressen och kvarnen i den by han levde och tog betalt av bönderna när de behövde använda densamma.
Ja allt var inte lika för alla men ändå mindre olika än i många andra stater på denna tid.
Statarsystemet i Sverige däremot som uppkom under 1700-talet och höll på till 1945 kan man läsa om här.
Ingen fransk bonde var skyldig till dagsverken hos storgodsägarna. De som arbetade hos storgodsägarna hade dagslön. Inte heller det förödmjukande statarsystemet som vi hade i Sverige fanns.
En sak var dock förbehållet adeln och det var jakträtten. Adelsmannen hade rätt att jaga inte bara på sitt eget gods utan även på böndernas. Han ägde även vinpressen och kvarnen i den by han levde och tog betalt av bönderna när de behövde använda densamma.
Ja allt var inte lika för alla men ändå mindre olika än i många andra stater på denna tid.
Statarsystemet i Sverige däremot som uppkom under 1700-talet och höll på till 1945 kan man läsa om här.
