Google

Translate blog

onsdag 24 juli 2019

Här uttalas varför allt besökande och forskande på plats på månen plötsligt upphörde i dec 1972


Den gången månprogrammet var i gång trodde vi lekmän och unga då att detta var början på koloniseringen av rymden. Inte att det fick ett abrupt slut med landstigningen på månen i december 1972 och att allt som återstod av rymdframtid var rymdstationer med personalombyte då och då.


Fyrtio år senare har inget fortfarande skett. Månen ligger där den ligger ensam och utan besök. Mars diskuteras bli besökt av människor långt fram i tiden.

Varför hände inget efter 1972 av människobesök på månen???


 NASA administrator Jim Bridenstine har nu gett en förklaring till varför USA slutade med  bemannade månbesök och nu avvaktat i över 40 år med besöken.


"Det fanns och finns en teknisk risk då och nu i att fortsätta med besöken  och då finns det en politisk risk. Vi skulle vara på månen just nu om det inte var för den politiska risken. Vi skulle även ha varit på Mars i dag, uppriktigt sagt, men den politiska risken är för stor"


Jag (min anm) är att jag antar han menar att presidenten som ska ge klartecken för ett så dyrt program inte vågar detta sedan Kennedys dagar. Detta då kostnaden är enorm i dollar och det vid en teknisk katastrof däruppe skulle varit en risk att ex en demokratisk president då skulle fått avgå genom ett sådant kostsamt misslyckande.



Bridenstine säger till  CBS News."Jag talar om finansiering,-----" Under  1990-talet och början av 2000-talet gjordes ansträngningar att gå tillbaka till månen och vidare till Mars. Men det kostade för mycket pengar, säger han. Vi vill gå tillbaka till månen på ett hållbart sätt med andra ord att stanna inte bara för ett enstaka besök. Men vi vill också hålla ögonen på vad som är President Trumps mål? Vad är hans vision? Vill han exempelvis ha en amerikansk flagga på Mars.


Min (anm,) nog är skulle det vara intressant med ett snart besök på Mars. Men det ena utesluter inte det andra. Månens kolonisering och ett första besök på Mars. Fast visst kostar det. Jag anser att det var fel att hålla upp i fyrtio år då det gäller månkolonisering och början till Marsbesök. Varför inte byggt en rymdstation på månen istället för en bit ovan Jorden?


Mitt tips är att Triump först och främst önskar mänskligt besök på Mars med amerikanska flaggan där, Han vill likt John Kennedy som bestämde att månen skulle besökas innan 1960-talets slut troligen gärna ge order om att Mars ska besökas senast ett visst år.


Bild på när Eugene Cerman kör månbil. Han blev den sista att besöka månen under apolloprogrammet under den sista månlandning i dec 1972 under expeditionen Apollo 17.

tisdag 23 juli 2019

Åter en ny mätning av mysteriet med expansionsökningen av universum.


Ju längre bort från oss en galax är desto snabbare avlägsnar den från oss (expanderar) . (Man kan man förklara det med ballongtanken (min anm)? Min idé att det är samma sak med en ballongs utvidgning ju större den blir desto större och snabbare utvidgning av den sker.


Hubbleteleskopet har nu åter mätt expansionen utifrån Hubbles konstant med en ny utgångspunkt av mätpunkt.


Bakgrunden för Hubbles konstant är från 1924 då meddelade den amerikanske astronomen Edwin Hubble (vars namn namngivet Hubbleteleskopet) att han upptäckt galaxer utanför Vintergatan med hjälp av det då nya  kraftfulla Hookerteleskopet utanför Los Angeles.


Genom att mäta avståndet till dessa galaxer insåg han att ju längre bort en galax är desto snabbare verkar den avlägsna sig från oss. Detta bevisade att universum expanderar i alla riktningar. Men i större hastighet ju längre från oss ett objekt är. Det var en stor överraskning för astronomer då och det även för Albert Einstein som förutspått ett välbalanserat, statiskt universum.


 Expansionstakten är grunden för hubble-konstanten. Det är ett värde som ger  ledtrådar till ursprung, ålder, utveckling och framtida öde för universum.


Under nära ett århundrade har astronomer arbetat minutiöst med att exakt mäta dess utvidgning, ålder  och avstånd med Hubbles konstant. Innan Hubble Space Telescope lanserades 1990, var universums ålder tänkt ligga mellan 10 och 20 miljarder år, baserat på olika uppskattningar av Hubbles konstant. I dag anses det enligt de senaste mätningarna med Planckteleskopet, från 2013 vara13,798±0,037 miljarder år.


Astronomer har nu gjort en ny mätning av hur snabbtt universum expanderar och för detta använt en helt annan typ av stjärna som utgångspunkt än tidigare men Hubbles konstant använd fortfarande som mätkonstant.


 Den reviderade mätning, som kommer från NASA: s Hubbleteleskop kan leda till en ny tolkning av universums grundläggande egenskaper.


Forskare har under nästan ett århundrade vetat att universum expanderar vilket innebär att avståndet mellan galaxerna i universum blir allt mer omfattande varje sekund. Men exakt hur snabbt har sökts länge genom uträkning av Hubble konstant. Men ett säkert värde har inte kunnat ges.


Professor Wendy Freedman och kollegor vid University of Chicago har nu gjort arbetat utefter en ny mätningsmetod för expansionstakten av universums utvidgning med hjälp Hubbletelskopet, Hubbles konstant och en ny utgångspunkt.


 Eventuellt behövs nu enligt dessa forskare en ny modell för den underliggande fysiken  av universum för att förklara resultatet.


Freedman och hennes team meddelade att de vid den nya mätningen av Hubbles konstant använt en typ av stjärna som tidigare inte använts vid detta slag av mätning.
 En röd jätte. 

Deras nya observationer gjorda med Hubbletelekopet indikerar att expansionstakten av universum i närområdet är strax under 70 kilometer per sekund per megaparsec (km/s/Mpc). (ju längre bort vi mäter stiger värdet på expasionstakten)  En parsec motsvarar 3.26 ljusårs avstånd. En rapport om resultatet av deras undersökning är antagen för publicering i Astrophysical Journal.


För min del anser jag att min ballongteori håller men säkert behövs omtolkningar av dagens fysik. Det finns mycket motsägningar och undringar i många resultat i den fysiska forskningen.


Bild på Hubbleteleskopet från vilket så mycket nya rön kommit oss till godo som är intresserade av universum och verkligheten utanför vårt planethem Jorden. Bilden  från vikipedia.

måndag 22 juli 2019

Det saknade järnet i universum är troligen hittat


I interstellära rymden ska det enligt den teori vi arbetar efter om verkligheten finnas mycket järn. Men forskare har upptäckt endast låga mängder av det hittills. Mycket järn är bundet i manteln i Jorden och troligast i alla nadra planeter men det saknas järn i alla fall.


Nu, en ny studie visat järn troligen inte saknas men är dolt därute.


En grupp forskare föreslår nu att interstellärt järn kombinerat med en viss typ av en kolkedja av molekyler kallat ” iron pseudocarbynes” döljer järnet i sig. Detta genom att dessa ” ironpseudocarbynes” visar samma signatur som kolmolekyler (och inte visar på sitt järninnehåll)  vid forskarnas mätningar enligt ett uttalande från Arizona State University (ASU).


Dessa torn av kosmiskt stoft och gas utgör bland annat delar av Örnnebulosan.

I den extremt kalla temperaturen av interstellära rymden, kan kolkedjor kondensera på järnkluster av damm och bilda dessa ” iron pseudocarbynes”. Under miljarder år skulle järn ha kombinerats med kol till ” iron pseudocarbynes” och bli dolt i dessa kolkedjors täckning och blandning.


Tarakeshar och hans team av forskarkolleger undersökte strukturen och egenskaperna hos dessa molekyler i labbet. De använde infraröd spektroskopi för att titta på molekylens spektrum eller mönster av ljus och kom då fram till att detta kan vara förklaringen till det saknade järnet i rymden. Detta genom att efter experimentet förstå att järn döljs i dess kolkedjor.


Bild från vikipedia visande Örnnebulosan som omtalas ovan.

söndag 21 juli 2019

Växelström på Jupiter


Den analys som nu kommit fram genom Junos uppdrag vid Jupiter visar att norrskenet på Jupiter drivs med växelström inte likström som uppstår vid Jordens norrsken vilket ibland stör elproduktionen här. Det är även likström solen slungar ut.

För att mer förstå vad som sker här på Jorden vid kraftiga solutbrott och hur likström ställer till det följ denna länk, 



Jupiter är en den största planeten i solsystemet och har en aurora med en strålande effekt på 100 terawatt, eller 100 miljarder kilowatt. Det är den ljusaste auroran i vårt solsystem. Likt jordens norrsken är Jupiters centrerat kring polerna. Norrskenet drivs av ett system av elektriska strömmar vilka löper genom gasjättens magnetosfär.


”' Jupiters elektriska nuvarande system drivs av stor centrifugalkraft i Jupiters snabbt roterande magnetosfär” Joachim Saur, forskare vid universitetet i Köln sade i ett pressmeddelande följande. ”På grund av Jupiters snabba rotation där en dag på Jupiter varar endast tio timmar flyttar sig centrifugalkraften i den joniserade gasen i Jupiters magnetfält och genererar elektriska strömmar”.


Junos instrument (Rymdsonden Juno besökte Jupiter under juli 2016) användes för att mäta de direkta elektriska ström som löper genom Jupiters magnetosfär. Analysen av Junos insamlade data visade att ström riktas längs gasjättens magnetiska fältlinjer med en styrka som uppgick till 50 miljoner ampere.


Här var växelström den ström som bildades i motsatt till vad som sker på Jorden. 

Kunde denna styrka användas av oss hade det varit eller kommer att bli en stor elkälla den gången vi eventuellt koloniserar eller har stationer på månar vid Jupiter. På dessa kan vi inte använda sol eller vindkraft. Men el finns i otroliga mängder vid Jupiter om vi skulle kunna hämta denna vid dess poler till månarna när vi en gång kommer dit. Hur det ska gå till kan man undra men jag ser inte det som omöjligt med någon slags överföring av elkraften dock självklart inte med ledningar av fast material.


Jupiter blir kanske en gång ett tankställe för elkraft vid fortsatta färder längre ut i solsystemet.

lördag 20 juli 2019

En speciellt osäker asteroid och de övriga därute i vårt närområde


Vi såg inte meteoren som flög in och exploderade över Tjeljabinsk i Ryssland den 15 februari 2013 förrän den kom in i atmosfären och exploderade.  Ingen dog som ett direkt resultat av explosionen men många sakades av glassplitter efter tryckvågen.

  Nästa gång kanske det blir värre. Även från kända asteroider existerar risken att de kan kollidera med jorden de närmsta hundra åren. För okända vet vi inget då de just är okända.


För närvarande finns det sex kända asteroider med minst 0,1% chans att krascha  med jorden innan det 23: e århundradet. En katastrof uppifrån har hänt förr historiskt och överraskande och kan ske igen. Därför behövs övervakning över vårt närområde.


Vi har exempelvis en asteroid som kallas 2019 LF6 vilken gör ett varv runt solen varje 151;e dag. Den har tidigare upptäckts och då haft ett annat namn men nu återupptäckts och förhoppningsvis ska vi nu inte förlora kontakten med den igen.


Denna är ett exempel på asteroid vi kan vara orolig över. Asteroider vi vet finns men som vi förlorar kontakten med.


Det finns ett hundratal jordnära asteroider vilka vi hoppas få kontroll över då det gäller deras rörelser. Möjligheten är stor att vi får detta. Men sedan finns det ett okänt antal asteroider av skilda storlekar som då och då som helt okända objekt dyker upp och ibland inte ses förrän de drämmer in i jordens atmosfär.


Det är problem och skrämmande. Frågan är om vi någonsin kan få full kontroll på rymden i vårt närområde?


Bild Explosionen av meteoren över Tjeljabinsk.

fredag 19 juli 2019

Hubbleteleskopet har upptäckt virvlande av materia vid ett svart hål.


Spiralgalaxen NGC 3147 finns 130 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Draken. Här har astronomer upptäckt virvlande gas nära det svarta hål som finns i galaxens centrum. Ett svart hål med en   vikt av  ungefär 250 miljoner gånger massan av vår sol. 


Intressant är att gasmassan runt hålet är så djupt inbäddat i det svarta hålets gravitationsfält men likväl inte försvinner in i hålet. Det är en unik demonstration av Einsteins relativitetsteori. 


Det är Hubbleteleskopet som hittat fenomenet. Det är en gåta är att gasmassan finns där utifrån nuvarande astronomiska teorier. Men det erbjuder en unik möjlighet att testa Albert Einsteins teorier relativitetsteorier. Allmän relativitetsteori beskriver gravitationen som krökning av rymden och speciell relativitetsteori beskriver förhållandet mellan tid och rum.


”Vi har aldrig sett effekterna av både allmänna och speciella relativitetsteorin i synligt ljus med denna klarhet”, sade Marco Chiaberge av Europeiska rymdorganisationen, och Space Telescope Science Institute och Johns Hopkins University, Baltimore, Maryland, en av medlemmarna i teamet som bakom Hubble-studien.


Disken är så djupt inbäddade i det svarta hålets intensiva gravitationsfält att ljuset från gasmassan ändras helt enligt Einsteins teorier. Relativitetsteorin ger astronomer en unik blick på de dynamiska processerna nära ett svart hål.


Vad detta kommer att ge för besked får framtida forskning om fenomenet visa. Det intressanta nu är att detta fenomen finns och att det visar att vi ännu har mycket mer att försöka förstå då det gäller vad universum är och vad det fungerar som. Det visar även att Einsteins teorier ännu en gång bekräftas.


Bilden är från vikipedia tagen av Hubbleteleskopet och visar galax NGC 3147.

torsdag 18 juli 2019

Ska det bli skyddade kulturminnesplatser (fornminnesplatser) på månen?


När Neil Armstrong satte sin fot på månen den 21 juli 1969 som den första människan någonsin inträffade ett historiskt ögonblick i tid och rum.  Det var första gången en människa satt sin fot på en annan kropp i vårt solsystem.


Femtio år senare diskuterar nu experter hur man bevarar mänsklighetens första steg bortom jorden.


Kan en nationalpark på månen vara lösningen där Armstrongs fotavtryck kan bevaras för nyfikna framtida turister?  Andra platser i området är flaggan som astronauterna satte på månen då. Troligen blekt i dag på grund av den hårda ultravioletta strålningen från solen.


Andra platser finns även att bevara från första spåren efter månlandaren mm.

Går vi vidare finns även första månbilen på Mars. Landningsspåren från den första landningen där.


Frågan om vi ska minnesskydda dessa platser och fler kan säkert nämnas. Jag anser att vi ska detta. Det är viktigt att för eventuella framtida människor och kanske turister bevara dessa platser så inga marodörer i framtiden förstör dem.


Det finns ju alltid risk för att historieförfalskare förstör platserna annars och sedan påstår att de aldrig ägt rum. Redan nu finns historieförfalskare som påstår att månlandningen aldrig ägt rum, jorden är platt och att judeutrotningen aldrig skett.

Det är farligt med sådana förfalskningsläror och att människor lyckats övertygas om sådana sjuka villoläror.
  

Bild: Buzz Aldrin andremannen vid den första månlandningen vid landningsplatsen på månen den 21 juli 1969. Obs: månlandningen skedde den 20 20:17:39 UTC juli men det var den 21 juli 02:56 UTC 1969 det första steget togs på månen.