Idéer söks från allmänheten om framtida rymduppdrag

 

Har du en idé till ett framtida rymduppdrag? Då vill ESA (European Space Agency ) veta detta. Man har utlyst en öppen uppmaning till idéer om nya uppdragskoncept inom hela sitt verksamhetsutbud. Alla välkomnas att lämna in sitt förslag, från forskningsinstitut och företag till "citizen scientist" allmänheten. Idéer kan lämnas in via ESA:s nya open space-innovationsplattform (OSIP), där det också ges fullständiga detaljer om tids-, process- och utvärderingskriterierna.

"Efter det framgångsrika Mötet i Space19+ ministermötet är det nu dags att plantera fröet till nya programbeslut för nya uppdrag och nya rymdprojekt", säger ESA:s generaldirektör Jan Wörner.

"Den här gången vill vi utnyttja insikt, kompetens och kreativitet i industrin, den akademiska världen och hos privatpersoner för att identifiera de bästa idéerna för nya rymduppdrag utöver vår nuvarande planering eller omfattning."

Spännande (min anm.) ta chansen att påverka och påtala vad du önskar det ska satsas på vid framtida uppdrag och hur det ska ske.

Bild från needpix.com

Då svarta hål slogs samman

 

Forskargruppen som i detta fall inkluderar fysiker från bland annat University of Maryland upptäckte 2019 två svarta håls sammanslagning. Ett av dessa svarta hål var 1 1 /2 gånger mer massivt än något som någonsin observerats vid en kollision. Forskarna tror i detta fall att det tyngre svarta hålet i paret kan vara resultatet av en tidigare sammanslagning mellan två svarta hål.

Händelsen, märkt GW190521 skulle därmed vara det första beviset för sådan tredubbel händelse. Forskarna identifierade de sammanslagande svarta hålen genom att upptäcka gravitationsvågorna—krusningar i rumtidens väv—vilket producerades i kollisionens sista ögonblick. Gravitationsvågorna från GW190521 upptäcktes den 21 maj 2019 av de två LIGO-detektorerna i Livingston, Louisiana och Hanford, Washington och Virgo detektorn nära Pisa, Italien.

Det större svarta hålet i det fusionerande paret har en massa som är 85 gånger större än solen. Ett möjligt scenario som därför föreslås är att det större objektet kan ha varit resultatet av en tidigare svart hål fusion snarare än resterna av en enda kollapsad stjärna. Enligt nuvarande förståelse ska inte svarta hål bildas med massor mellan 65 och 135 gånger större än vår sol då dessa inte kollapsar inåt när de dör utan istället exploderar som en supernova. Just därför tror man i detta fall att resultatet är från en trippelsammanslagning enligt ovan.

 GW190521 är en av de tre senaste gravitationsvågupptäckter som utmanar vår nuvarande förståelse av svarta hål och tillåter forskare att testa Einsteins teori om den allmänna relativitetsteorin på nya sätt.

De två andra händelserna inkluderade den första observerade sammanslagningen av två svarta hål med tydligt ojämlika massor och den andra en sammanslagning mellan ett svart hål och ett mystiskt objekt som troligast är det minsta svarta hål eller den största neutronstjärnan som någonsin observerats. Men det är osäkert vad som föll in i det svarta hål som gav upphov till den gravitationsvågen.

Bild från pxfere.com rymden utan specifikt mål.

Vegaraketen och dess uppdrag

 

Europeiska rymdorganisationen (ESA) Vegaraket återvände från rymden på onsdagen den 2 september till Franska Guyana efter sitt första uppdrag sedan ett misslyckande förra året.

 

Raketen lämnade jorden ungefär en timme före midnatt lokal tid efter att uppskjutningen skjutits upp flera gånger senast på grund av en tyfon som passerade över en spårningsstation i Sydkorea.

Det senaste uppdraget i juli 2019 misslyckades den gången cirka två minuter efter start på grund av ett uppenbart strukturellt fel som fick bärraketen att dela sig i två delar.

Det var då det första misslyckade uppdraget efter 14 lyckade uppskjutningar sedan verksamheten började med Vega  2012.

 

Europeiska rymdorganisationen generaldirektör Jan Woerner sade vid onsdagens uppskjutning att detta var ett "mycket viktigt projekt" som förebådade comeback av Vegaraketen.

Coronaviruspandemien och ihållande vindar över den sydamerikanska uppskjutningsplatsen orsakade också förseningar då det gällde datum.

Vega distribuerade denna gång ut i rymden framgångsrikt 53 små satelliter - de flesta mindre än 15 kg/st i vikt  på uppdrag av kunder från 13 länder.

"Jag hoppas att dessa mikrosatelliter njöt av sin tur på sin direktlinje till rymden!" sa Stephane Israel vd för lanseringen och tjänsteleverantör vid Arianespace, på Twitter.

Detta foto ovan släpptes den 2 september 2020 av Europeiska rymdorganisationen (ESA) och visar då Vega raketen lyfter från Europas Spaceport i Kourou, Franska Guyana. ESA:s Vega-raket med sina 53 små satelliter som nu plaserats ut under detta uppdrag lyckades väl och farkosten återvände i fullgott skick efter detta sitt 14 uppdrag sedan lanseringen 2012."AFP FOTO / ESA - CNES- ARIANEESPACE / JM GUILLON "

Jordens syre får månen att rosta

 

Hematit (även kallad blodsten, blodstensmalm eller järnglans) är en rödaktig järnoxid med formeln α-Fe2O3. Hematit är på jorden vanligt i tropiska jordar och är orsaken till den röda jorden i tropikerna.

Huvudförfattare till en rapport om rost på månen Shuai Li, biträdande forskare vid Hawai'i Institute of Geophysics and Planetology (HIGP) säger i en ny studie där han presenterar en ny teori om månens rödtonade poler att rödtoningen beror på att järnoxid på månen rostat då jordens syre hamnat här och resulterat i oxidation av hematit. Syre ska ha kommit från jordens övre atmosfärskikt genom årmiljarderna.

 

Detta syre "har kontinuerligt farit mot månens yta av solvinden när månen är i ett visst läge mot jordens magnetfält och då dragit med sig syre mot månen under årmiljarderna," enligt Shuai Li.  Järnoxidmineralet har upptäckts på höga breddgrader på månen där ytan och interiören är nästan helt utan syre (polerna).

Järn är mycket reaktivt med syre och bildar rödaktig rost vilket vi alla sett exempel på här på jorden.

Men i rapporten sägs även att väte finns i solvinden som träffar månens yta och den verkar i opposition (motverkar rostbildning)  till oxidation.

Detta får förekomsten av oxiderat järnbärande mineral på månen till en oväntad upptäckt och svår (min anm.) att ta till sig enligt teorin om syreförflyttning till månen.

 Enligt forskarna är de platser där hematit är närvarande högt korrelerade med vattenhalt på hög latitud. Som vi vet finns det vid månens poler vatten i form av tunn is och rörelser i denna  is (min anm. och teori) gör  är att vatten som innehåller syre frigörs och är anledningen till den rostfärgning vi ser på månen. 

Roströda fält ses i första hand vid månens poler där vattenhalten är högst och därmed syrehalten. Jag tror inte på teorin att syre kommit till månen från jorden då det syre som den vägen i små mängder eventuellt följt med jordens magnetfält inte hunnit fram innan solvindens dödande vätgas utplånat det. Jag anser att det istället beror på frigörande av syre i det vatten som finns i isen vid polerna.

Men det intressanta är att veta att det finns rostfärgade områden på månen.

Bild från vikipedia på hematit (blodsten).

18 metallfattiga stjärnor

 

Ett team av astronomer ledda av MIT:s Anirudh Chiti har upptäckt 18 metallfattiga röda jättestjärnor i dvärggalaxen Sgr dE vilken finns i riktning mot Skyttens stjärnbild. Detekteringen är baserad på spektralanalys med medelupplösning från MagE-spektrografen på Magellan-Baade-teleskopet i Las Campanas Observatory i Chile, metallhaltkänslighets fotometri från SkyMapper med tolkning från DR1.1-katalogen och korrekta rörelsedata från Gaia DR2 (Data Release 2).

Studien visar att nio stjärnor är mycket metallfattiga med en metallhalt under -2,0. Detta mer än fördubblar antalet kända  metallfattiga stjärnor i Sgr dSph. Objektet med den lägsta metallhalt (-3,08) av de 18 som beskrivs i rapporten är stjärnan Sgr-180.

Stjärnorna har temperaturer från 4106 C till 4897 C och innehåller inte mer koldioxid än ordinära stjärnor. Därav kan inget av dessa objekt klassificeras som koldioxidrikt fastän de bevisat är metallfattiga stjärnor vilka då borde vara mer koldioxidrika än ordinära stjärnor är.

 Detta är förbryllande då till exempel, stjärnorna i halo i Vintergatan i allmänhet uppvisar att en ökning av relativa kolhalter ha samband med en minskande metallhalt. Allt som allt är cirka 20 procent av stjärnorna i Vintergatans gloria klassificerade med metallhalt under -2,0. OBS det handlar om halo inte stjärnan i sig.

Bild i riktning mot Skyttens stjärnbild vilket även är riktningen mot Vintergatans centrum där denna dvärggalax med metallfattiga stjärnor finns. Dwarf Elliptical Galaxy (Sgr dE eller  Sag DEG). Bild från vikipedia.

Uppdrag Lucy fortsätter uppdateras

 

NASA har planerat flera asteroiduppdrag och genomfört en del asteroiduppdrag tidigare men har aldrig besökt Jupiterstrojanska asteroider. Två stora kluster av asteroidbälten som kretsar tillsammans med Jupiter i sin bana. Se animation här. 

 Lucy planeras sändas upp den 16 oktober 2021 och kommer då att göra sin första asteroid-förbiflygning i april 2025. Men först måste Lucy avsluta test-agendan här på jorden. Genom att nyligen ha klarat NASA:s standard Key Decision Point-D (KDP-D) har Lucys ingenjörer fått grönt ljus för att montera och testa farkosten och dess instrument, meddelade NASA den 28 augusti.

Forskarna hoppas att uppdraget ska ge bilder på de mineral som finns i de två trojanska klustrens asteroider. Man hoppas även få bekräftat att det finns vatten under dessa trojaners yta. Trojanerna bildades ungefär samtidigt som solsystemet vilket gör att de kan ses som enskilda fossiler från den tiden som kan hjälpa forskare att förstå hur hela vårt solsystem bildats.

Arbetet fortskrider och håller schemat fast coronaepidemin satt käppar i tidsplanen av leveranser av material och personal för hopsättning och testning av konstruktioner.

Bild från vikipedia på Lucyuppdragets logga.

Består Jorden år 2245 av mer databits än atomer

IBM och andra teknikforskningsföretag uppskattar att 90% av världens nuvarande digitala data producerats under det senaste decenniet något som fått fysikern Melvin Vopson vid University of Portsmouth i England att undra vart vi är på väg i framtiden.

Vopson gjorde en analys över dessa uppgifter och började med det faktum att jorden för närvarande innehåller ungefär 10 ^ 21, eller 100 miljarder bits av datorinformation. Om vi ​​antar en 20 % årlig tillväxttakt i digitalt innehåll kommer det att om 350 år finnas ett  antal  databits på jorden i större antal än atomerna på jorden varav det finns cirka 10 ^ 50 eller hundra biljoner biljoner biljoners biljon. Redan före denna tid skulle mänskligheten använda motsvarigheten till sin nuvarande energiförbrukning till att upprätthålla alla dessa nollor och ettor.

"Frågan är: Var lagrar vi denna information? Hur använder vi den?" säger Vopson och tillägger. "Jag kallar detta den osynliga krisen, eftersom den i dag är ett osynligt problem." Även om sådana tidsplaner kan verka tillräckligt långt bort i framtiden för att ignoreras för närvarande (vi vet ju inte vad framtiden har i sitt sköte eller om den ens finns min anm.) varnar Vopson också om ett annat scenario.

 1961 föreslog den tysk-amerikanska fysikern Rolf Landauer att då radering av en digital bit ger en liten mängd värme ger det energi ett samband mellan information och energi skulle därmed finnas.

Även om det fortfarande är en fråga om vetenskaplig debatt om detta känt som Landauers princip har det fått viss experimentell verifiering de senaste åren. I en studie från 2019 som publicerades i tidskriften AIP Advances menade Vopson att det därför kan finnas ett samband mellan information och massa. 

Antagandet bygger på den berömda ekvationen E = mc ^ 2 , av Albert Einstein. Einsteins ekvation visar att energi och massa är utbytbara vilket ledde till att Vopson beräknade den potentiella massan för en enda informationsbit som cirka 10 miljoner gånger mindre än en elektron.

Detta innebär att den nuvarande massan av information som produceras varje år är obetydlig eller som vikten av en enda E. coli- bakterie, säger Vopson. Men förutsatt att samma 20 % tillväxt per år fortsätter kan hälften av jordens massa konverteras till digitala data på mindre än 500 år.

Om vi ​​antar en tillväxttakt på 50 %  skulle hälften av planeten bestå av information år 2245. Vopsons resultat framlades den 11 augusti i AIP Advances. Argumenten i studien är tankeväckande och överraskande sa partikelfysikern Luis Herrera vid Salamanca-universitetet i Spanien. Denne var inte inblandad i arbetet men sa till WordsSideKick.com. ”Men tanken att information har massa förblir teoretisk och kommer att kräva experiment för att bevisas”.  

”Med tanke på den långa tidsramen som är inblandad och verkligheten i andra mer omedelbara kriser, tror jag att det finns mycket viktigare problem än det här," sade Herrera.

JA säkert så (min anm.) men nog är det intressant information men om vi behöver den eller om det finns en framtid lik ovan beräkningar visar är mer eller mindre tveksamt. Framtiden blir aldrig och har aldrig blivit som vi siat.

Bild på Jorden från ovan vikipedia