Google

Translate blog

torsdag 5 augusti 2021

Galileoprojektet igång, innebärande sökning efter mindre objekt i vårt närområde som kan komma från utomjordiska civilisationer.

 


Galileoprojektets grundare består av en forskargrupp och rådgivande nämnder i samarbete med Center for Astrophysics | Harvard och Smithsonian institution. I dagarna har gruppen tillkännagett Galileoprojektets arbetssätt. Genom denna länk kan man läsa mer utförligt om detta. 

Det är ett vetenskapligt projekt för att främja ett systematiskt och experimentellt sökande efter korsvaliderade bevis på potentiella astroarkeologiska artefakter (något som svävar däruppe från kanske miljoner år tillbaka eller kvarlämnats på jorden eller någon annan planet, måne etc här) eller i dag aktiv teknisk utrustning som tillverkats av förmodade befintliga eller utdöda utomjordiska tekniskt avancerade civilisationer vid besök i vårt solsystem.

Professor Avi Loeb, chef för Galileoprojektet, förklarar: "År 2017 observerade världen för första gången ett interstellärt objekt, kallat 'Oumuamua, som kort besökte vårt solsystem. Baserat på astronomiska observationer visade sig "Oumuamua ha mycket avvikande egenskaper som trotsar  naturliga förklaringar. Vi kan bara spekulera i om "Oumuamua kan förklaras av att vi aldrig tidigare ha sett detta slag av naturliga objekt eller om 'Oumuamua  är ett utomjordiskt tekniskt avancerat objekt då man kan tolka det likna en mycket tunn ljussegel- eller kommunikationsfarkost ."  

 

Besöket var snabbt och vi upptäckte objektet sent på dess färd genom solsystemet då vi först upptäckte var det redan  förbi solen och på väg bort. Men spännande var det. Arbetet som nu börjar enligt ovan är ett mastodontarbete utan slut. Med fantasins hjälp kan detta sökande ske hur länge som helst efter fynd vi får hoppas de finns därute eller här (min anm.).Kanske det bästa vore att de inte fanns därute att övervakas av något okänt är knappast trevligt då man inte vet varför de  skulle övervaka oss utan att ge sig till känna.

Bild flickr.com på en romersk artefakt som kan tolkas som rymdturister i forna tider.

onsdag 4 augusti 2021

Steady-state universum

 


  Big Bang är vår bästa teori på hur universum började enligt NASA. Allt var en punkt av materia av en storlek så liten att vi inte kan föreställa oss detta. Men i detta fanns allt som nu är universum med dess energi och materia. Va detta kom i från finns ingen förklaring för. Men vid BigBang började en expansion som accelererade och så gör ännu. Universum bildades och bildas och utökas ännu i storlek.

En expansion som driver galaxer allt längre från varandra och en gång kommer rymden att se tom ut enbart den galax där vi själva finns kan då upplevas.

 En del forskare var inte överens med tanken på att allt efterhand försvinner utefter expansionen utan ansåg att densiteten förblir konstant även i ett expanderande universum. Innebärande att det skapas ny materia med en hastighet av cirka tre väteatomer per kubikmeter och miljon år och därmed nya stjärnor mellan galaxerna.

 Denna modell föll dock ur intressesfären genom upptäckten av CMB. Den kosmiska bakgrundsstrålningen i form av mikrovågsstrålning vilken modellen inte kan förklara utifrån ovan teori..

Steady state-teorin är som sagt en kosmologisk teori enligt vilken ny materia skapas ur intet i tomrummen som utvidgar sig mellan galaxerna i ett expanderande universum.

Man antog att då universum kunde expandera ur ingenting och materia plötsligt fanns i form av protoner, neutroner kvarkar med mera som skapades ur intet vilket var förutsättningen för BigBang och expansionen kunde detta innebära att expansionen av universum även fick materia att uppstå från och ur ingenting (min tolkning). Man kan förstå slutsatsen. Men varför bakgrundsstrålning finns är svårt att förklara och varför den finns överallt och att materia enligt nu gällande teori likt energi inte kan uppstå eller utplånas utan bara omvandlas är en gåta. Den materia som först fanns och den energi som då kom till kan inte försvinna eller förökas med utan bara omvandlas till någon annan materia eller energi.

En gåta är att det inte förklarar vad BigBang var och var det kom från och varför, Tanken på vad som fanns innan uppkommer man ska tänka att det inte fanns något innan. Som människa kan man bara uppfatta detta som ett stort frågetecken. En tanke är att se den lilla punkt där allt av energi och materia fanns och som slutade med BigBang kan ses som ett frö som såtts och nu sprängde sitt skal och börja växta (expandera). 

Bild mixpixel.net

tisdag 3 augusti 2021

Hubble har hittat vatten på månen Ganymedes

 


Jupiter har minst 79 månar den största heter Ganymedes och denna måne är även den största månen i hela solsystemet. Dess diameter är cirka 5200 kilometer och är det nionde största objektet i solsystemet.  Ganymedes är därmed större än såväl planeten Merkurius som samtliga dvärgplaneter därute.

Hubbleteleskopet har nu bevisat att det finns vattenånga i atmosfären vilket har misstänkts länge men nu bekräftas och därmed stiger intresset för Ganymedes betydligt. Forskare använde nya och arkivlagda datamängder (från två decennier) från NASA:s rymdteleskop Hubble och analyserade och gjorde då upptäckten som mu publicerats i tidskriften Nature astronomy. 

 

Det var i en del av ett stort observationsprogram med syftet att stödja NASA:s Juno-uppdrag 2018 som  ledde Lorenz Roth vid KTH i Stockholm teamet som ville mäta mängden syre med hjälp av insamlat material från Hubbleteleskopet. Teamets analys innebar en kombination av data från två instrument: Hubbles kosmiska Origins-spektrograf (COS) från 2018 och arkivbilder från Space Telescope Imaging Spectrograph (STIS) från 1998 till 2010.

 

Till deras förvåning och tvärtemot de ursprungliga tolkningarna av data från 1998, upptäckte de att det knappt fanns några fria syreatomer i Ganymedes atmosfär. Detta innebär att det måste finnas en annan förklaring till de uppenbara skillnaderna i de UV aurora-bilder som man taget som visar på motsatsen.

Roth och hans team tittade därför närmare på den relativa fördelningen av norrskenet i UV-bilderna. Ganymedes yttemperatur varierar kraftigt under dagen och runt middagstid nära ekvatorn kan det bli tillräckligt varmt för att isytan släpper ut (eller sublimerar) några små mängder vattenmolekyler (is finns i mängd här). Faktum är att de upplevda skillnaderna i UV-bilderna är direkt korrelerade med vad vatten skulle förväntas ge för effekt i månens atmosfär.

Tidigare forskning har gett indicier på att här finns  mer vatten under ytan inklusive isen än alla jordens hav rymmer. Temperaturen där är dock så kall att vattnet på ytan är fruset. Ganymedes hav skulle enligt beräkningar ligga ungefär 16 mil under skorpan; Därför skulle vattenångan inte representera avdunstningen av detta hav enligt tidigare rön. Men nu har det visar sig att vattenånga kan komma fram.

Troligen är det värme från vulkanism som sänder ut gejsrar av vattenånga ibland. Kanske haven inte finns så djupt som beräknats. Gejsrar som sprutar upp vattenånga finns på andra månar som ex på Saturnus måne Enceladus och Jupiters måne Europa (min anm.). Om det kan finnas liv i dessa hav är omöjligt att veta med dagens kunskap.

Bild på månen Ganymedes från vikipedia

måndag 2 augusti 2021

Universum kan ses som ett hologram

 


Hologram. Detta är i grunden ett tvådimensionellt objekt som kodas för att se ut som en tredimensionell bild. Enligt denna teori då det gäller universum och verkligheten kan hela det tredimensionella universumet (där vi finns) vara "kodat" på ett tvådimensionellt gränssnitt. Det kanske inte låter lika spännande som att leva i en simulering (en fantasi eller drömvärld av någon större intelligens) men det har fördelen att det är en vetenskapligt testbar teori. Vid en forskningsinsats under 2017 vid University of Southampton, Storbritannien, visades att teorin kunde överensstämma med det observerade mönstret av CMB-variationer. Den kosmiska bakgrundsstrålningens variationer. 

 

Den holografiska principen är en teori inom kvantfysiken och då inom strängteorin där man säger att beskrivningen av en rymd (en volym) finns, eller kan tänkas, kodifierad på något som kan beskrivas som rymdens gränssnitt eller gravitationshorisont.  Teorin beskrevs först av Gerard 't Hooft, men den specifika strängteori - tolkningen lanserades av Leonard Susskind.

I ett större perspektiv säger teorin i förklarande syfte att hela universum kan ses som en tvådimensionell informationsstruktur som "målats" på den kosmologiska horisonten.  Teorin kan utöver det härledas till en svarta håls informationsparadox vilket innebär  paradoxen ( en icke överensstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar vilket man kan tolka som att något är fel i mätresultatet eller i den accepterade fysiken) utgående från en kombination av kvantmekanik och allmän relativitetsteori.

Paradoxen säger att fysisk information kan försvinna permanent i ett svart hål och därmed möjliggöra för många olika kvantmekaniska tillstånd att omvandlas till vad som helst utan samband med tidigare fysiska tillstånd eller skeende.

Teorin är kontroversiell eftersom den bryter mot den allmänna vetenskapliga föreställningen att en komplett information om ett fysiskt system (tillstånd) vid en viss tidpunkt bestämmer dess status vid varje annan tidpunkt efter denna i en lång händelsekedja.

Innebärande att vi ser det som självklart att något måste ske för att något annat ska ske men det som skedde, skedde, på grund av ett tidigare skeende. Det som skett ger möjlighet eller måste tvinga fram nästa skeende.  Det kan ses som den då kallade dialektiken i filosofin. 

 

Bild flickr.com.

söndag 1 augusti 2021

Galaxen Markarian 509 undersöks nu med ALMA-teleskopet

 


Italienska astronomer undersöker just nu galaxen Markarian 509 med hjälp av  ALMA-observatoriet i Chile. Galaxen finns ca 460 miljoner ljusår bort.

I galaxen finns inte ett i storlek genomsnitt svart hål utan ett som är 300 miljoner gånger solens massa och som växer.

Observationer tyder på att Mrk 509 är en utbuktningsliknande medelstor galax med joniserande gas i form av utbuktande strängar där stjärnbildning pågår. För närvarande pågår detta med en hastighet av cirka 5 solmassor per år.

Mrk 509 är ett komplext system som har genomgått mindre och fortfarande har pågående sammanslagningar av gas i form av   gasflöden från varm joniserad gas av joniserade ultrasnabba utflöden. Ett team av astronomer med ledning av Maria Vitttoria Zanchettin vid Universitetet i Trieste, Italien, analyserade nyligen data från ALMA för att hitta ytterligare bevis på molekylär vind. Kolmonoxid (CO) har upptäckts i gasen.

Studier visar att Mrk 509 har en molekylär gasreservoar med en solmassa på 1,7 miljarder nivåer vars skiva har en lutning av 44 grader och en massa på cirka 20 miljarder solmassa och som är cirka 17 000 ljusår i storlek. I denna skiva uppskattas andelen molekylär gas till cirka 5 %.

Studien fann  betydande problem med molekylär gaskinematik på två olika platser i skivan. I dessa två regioner indikeras den molekylära gasen ha en avvikelse från skivans rotation. Det tolkades som utslag av en molekylär vind och betecknades som Vind A och Vind B.


Astronomer märkte  att vind A har en hastighet på cirka 250 km/ s, cirka 980 ljusår från AGN, i samma område där joniserad gasvind upptäcktes. För vind B identifierades den på ett avstånd av cirka 4 600 ljusår från AGN (AGN innebär den aktiva galaxkärnanmed hastighet upp till 200 km / s.

Bild från www.esa  på galaxen Markarian 509

lördag 31 juli 2021

Plasma-filled cosmos (inflationsteorin)

 


Den kosmiska mikrovågsbakgrunden i universum anses vara överbliven strålning från Big Bang från då universum började eller kom till ur ingenting. Vid Big Bang skedde enligt teorin en snabb inflation och expansion. En expansion som ökar än i dag i alla riktningar i rummet och därmed utvidgar universum till att bli större och större. I detta representeras värmen från Big Bang från mikrovågsstrålningen (bakgrundsstrålningen).

 

Man kan inte se mikrovågsstrålning  (CMB)  med blotta ögat. Men den finns överallt i universum. Osynlig men närvarande. Då det är så kallt minus -273.15 grader Celsius i universum innebär det att universums mikrovågsstrålning mest är synlig i det elektromagnetiska spektrumet.

Astronomer har observerat att temperaturen i den kosmiska mikrovågsbakgrunden (CMB) är  jämn och enhetlig. Temperatur kan bli enhetlig (likartad) endast om avlägsna delar av universum kan interagera med varandra och utbyta energi. De snabbaste interaktionerna sker som vi vet med ljusets hastighet (inget kan färdas snabbare än ljuset inte enligt dagens fysik).

Men när CMB-strålningen upptäcktes ansågs två regioner som är långt ifrån varandra i rymden idag ha separerats temperaturmässigt genom sitt större avstånd över tid sedan BigBang genom begränsningen av ljusets hastighet. Vilket ej skett utan temperaturen är likartad oberoende av avstånd vilket forskare sett svårförståeligt utifrån  förklaring av dagens fysik.

 Inflationsteorin utarbetades vilken förklarar detta genom att säga att strax efter Big Bang expanderade universum enormt på mycket kort tid. Expansionen innebar att universum växte i storlek från en submikroskopisk storlek till storleken på en golfboll på 10-35 sekunder och fortsatte vidare och gör så än i dag. Således är regioner som en gång var i kontakt med varandra nu långt ifrån varandra i universum. Enligt en liknelse skulle det kunna förklaras som om du och din vän kunde blanda era koppar med te från samma kanna medan ni fortfarande var i kontakt med varandra och då få samma temperatur i era koppar. Men skulle ni komma långt från varandra och tiden går skulle era koppar likväl ha samma temperatur på teet. Detta är vad man ser i universum då det gäller bakgrundsstrålningen. Man får lite tankar till kvarkvärlden där en kvark reagerar på om något sker med en kvark oberoende av avståndet mellan dessa.

 

Efter inflationen fortsatte universums expansion men i långsammare takt (? Jag undrar vad som menas med detta då all forskning visar en fortsatt ökningstakt av expansionshastigheten). När rymden expanderade svalnade universum och därefter bildades protoner och neutroner som i sig bildade materia.

 

Inflationsteorin förutspår hur stjärnor och galaxer bildades i universum. Vårt universum skulle ha varit mikroskopiskt i storlek före inflationen och  skillnader i densitete av materia skulle  sträckas ut av inflationen. Efter inflationen skulle dessa skillnader i densiteten i materia vara svaga, men med tiden skulle de något övertäta regionerna locka till sig närliggande materia genom tyngdkraften (gravitationen). Detta skulle då påbörjat den gradvisa processen av galaxbildning. Inflationsteorin förklarar därmed varför CMB är så nästintill enhetlig och även hur galaxer, stjärnor, planeter och människor kom att bli till.

Obs denna teori är bara en av de  teorier som finns om universum och dess tillblivelse (min anm.)Konkret då expansionen sker i utrymme som efterhand skapas är allt lika och kan genom detta förklara varför temperaturskillnader inte finns på mikrovågsstrålningen. Tänk på den absoluta nollpunkten den är lika överallt där inget stör som planeter eller stjärnors ytor och direkta omgivning.

Bild pixabay.com Kan vi finnas i en bubbla av en storlek så liten att vi inte kan förstå det tillsammans med andra mikrouniversum? Microuniversum som bubblar i en oändlighet i ett okänt gränslöst medium.

fredag 30 juli 2021

Här bildas troligen en måne

 


Astronomer har nyligen gjort den första tydliga upptäckten av en dammig skiva som omger en exoplanet. Fröet till bildningen av en ny måne. Resultaten publicerades  den 20 juli i AstrophysicalJournal Letters. 

Skivor av gas och damm som blir över från stjärnbildning kan skapa skivor av gas och damm runt en nybildad stjärna som i sin tur är material för planetbildning. Planeter bildas genom att dammet i ringen (skivan) sammanslås och gravitation drar större bitar till än större bitar och andra strukturer.

 

Astronomer hade tidigare hittat en skiva runt PDS 70, en ung stjärna nästan 400 ljusår bort i stjärnbilden Centaurus, Centaur. 2020 bekräftades här även närvaron av två planeter. Där den ena i storlek som Jupiter och den andra i storlek som Saturnus. Dessa beteckas som PDS 70b och PDS 70b c. Planeterna finns i ett hålrum mellan två dammringar en nära stjärnan, den andra längre ut från denna. Observationerna visade även   en mindre dammskiva runt PDS 70c men de kunde inte skilja dess storlek från den ljusare skivan i närheten (skivan runt stjärnan PDS 70).

Nu presenterar däremot ett team lett av Myriam Benisty (University of Chile och University of Grenoble, Frankrike) högupplöst data från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) som tydligt visar att PDS 70c har en egen skiva separat från den större, omfattande dammskivan runt stjärnan.

Upptäckten  är unik då man nu för första gången bevisat en skiva runt en planet det blir  " till läroboksexempel på planet- och månbildning", enligt Sebsatiaan Haffert (University of Arizona), som dock själv inte var involverad i studien. En sådan upptäckt bekräftar astronomers teorier om hur månar och planeter bildas.

Både runt PDS 70b och c samlas fortfarande  gas och damm in om än långsamt. Men enbart PDS 70c har en egen dammskiva. Denna planet, som beräknas vara av storlek som Jupiter men med flera gånger mer massa ligger 34 gånger längre från sin sol än jorden gör från vår sol. Avståndet kan jämföras med Neptunus omloppsbana från Jorden.

Även om skivan skiljer sig från stjärnskivans yttre  i datan, kunde ALMA-teleskopet inte separera dem från varandra helt tydligt i strukturstorlek så Benistys team är fortfarande oklara med hur långt den sträcker sig eller hur massiv den är. Som störst skulle PDS 70cs skiva kunna vara 1,2 a.u./ 1 a.u. är avståndet jorden-solen) i diameter innehållande ungefär 3 månmassor (ca 3 % jordens massa) av material. PDS 70 c:s skivmaterial kan konstruera månar på olika sätt.

Små dammpartiklar kan fastna samman i skivan vilket skapar förhållanden precis rätt för dessa partiklar att hålla ihop och bilda stenar som ökar i storlek efterhand som mer samlas samman genom krockar o gravitation till kanske slutresultatet en  måne. 

 

Det är ett sätt att bilda en måne vi tror kan fungera (fler finns). " Vi vet ännu så lite om satellitbildning", säger Jason Wang (California Institute of Technology), som självständigt har studerat PDS 70-systemet. Han tillägger att även om denna upptäckt inte löser alla månbildande mysterier, "är det verkligen en språngbräda för att förstå när och hur effektivt satelliter bildas runt planeter."

Den andra planeten, PDS 70b, visar tecken på svagt damm nära sin omloppsbana men inget som omger planeten kan ses som en ring. PDS 70b har inte en skiva likt PDS 70c visar upp.

Spännande upptäckt som vi kanske i framtiden kan lära mer av (min anm.) I sammanhanget kan nämnas att enligt en teori har vår måne bildats efter en kollision mellan Jorden och en annan större planet med namnet Theia.

ALMA-teleskopets bild av en disk runt exoplanet PDS 70c. Bild vikipedia.