Google

Translate blog

Visar inlägg med etikett rymdfärd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rymdfärd. Visa alla inlägg

söndag 9 december 2018

En rysk miljardär planerar tillsammans med NASA att söka efter liv på Saturnus måne Enceladus.


Enceladus är en av Saturnus månar. Månen är cirka 500 kilometer i diameter vilket motsvarar en knapp sjättedel av Jordens månes diameter. Trots denna storlek har Enceladus en varierad terräng med gamla områden med många kratrar till yngre slätmarkområden. Upptäckten av att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att månen är geologiskt aktiv ännu idag.


Gejsrar från isvulkaner på Enceladus sydpol som sprutar ut is och vattenånga har setts. Enligt forskare som analyserat bilderna där vattenplymer ses innebär gejsrarna att det måste finnas vatten under den isbelagda ytan. Det är de geologiska aktiviteterna i månen som skapar värmen för att hålla vattnet flytande under isen.


Tidigare har flytande vatten bara hittats på Jupiters måne Europa. Europa är Jupiters fjärde största måne. Den är täckt av is vilket skulle förklara varför den nästan helt saknar kratrar (ev krtrar döljs under istäcket) . Under istäcket antas att ett flytande hav av  vatten ska finnas. Enligt mig verkar denna måne intressantare än Enceladus att undersöka. 

Misstanken att Enceladus undre yta kan vara för varm för liv med anledning av gejsrarna och även att det kan vara förorenat vatten från geologiska processer finns (tycker mig). 


Men under Enceladus yta anses en vattenocean under den södra isskorpan finnas med en volym som Lake Superior (Övre sjön) i Nordamerika. Övre sjön är den största av Nordamerikas stora sjöar. Det är den största sötvattensjön i världen räknat på yta.


 Genom att jämföra med gravimetriska data från Cassinis förbiflygningar av månen mellan 2005–2011 kunde forskarna bekräfta att Enceladus troligtvis har en ocean av flytande vatten under sin frusna yta. Under den isiga skorpan ligger ett saltvattenhav vilket inte bör avvika alltför mycket från jordens oceaner enligt de teorier som finns idag.


Den ryska miljardären entreprenör och fysikern Yuri Milner vill skicka en obemannad farkost till denna måne för att undersöka på plats om liv finns i detta hav och NASA vill hjälpa honom med detta.


 Enceladus har blivit ett favoritmål i sökandet efter utomjordiskt liv i vårt solsystem eftersom dess hav tros vara ganska likt haven på jorden utifrån de  data Cassini sände tillbaka under sitt uppdrag där 2008  då gejsrar” av vattenånga sågs. Cassini flög rakt igenom några av dessa vattenplymer och kunde då analysera deras sammansättning.
Resultatet blev att de innehåller vattenånga, ispartiklar, komplexa organiska molekyler och salter. 


Cassini fann inte liv men hittade värdefulla ledtrådar  som pekade på att det kan finnas liv i havet under ytan. Det kan vara endast mikrober men även detta är liv.


Vi får se vad man finner om nu uppdraget blir av. Planer finns men alla planer förverkligas inte som man tänkt. 


Bild 1 Bild av Enceladus tagen av Cassini. Bild 2 månen Europa vilken jag ser som minst lika intressant som Enceladus.

tisdag 11 augusti 2015

Nya idéer om hur rymdfärder kan förkortas i framtiden. Mars- Jorden 30 minuter.



Tänk att kunna resa till Mars på 30 minuter.  Idéerna om hur det kan gå till finns plus flera andra om förkortad tid att resa i universum.

Problemet med resor i rymden är annars avstånden. Men kanske kan de överbryggas genom nya uppfinningar med andra medel att resa utefter.

En intressant artikel om detta har nyligen publicerats i nät tidningen space.com.

Det blir för omständligt att här redogöra för allt som står i denna utan istället är det lättare att själv läsa denna av mig tipsade artikel genom att följa denna länk.

Kanske finns det hopp om interstellära resor  i framtiden och inte bara i fantasins värld.

lördag 18 april 2015

Hur länge klarar en människa en vistelse i rymden utan att bli tokig.


Citat: Den amerikanska astronauten Scott Kelly och den ryska kosmonauten Michail Kornienko lyfte på fredagskvällen från kazakstanska Baikonur i en rysk Sojuzraket.

De två ska spendera nästan ett helt år, 342 dagar, på den internationella rymdstationen ISS. Vistelsen är ett halvår längre än de vanliga ISS-besöken och kommer att ge forskare möjligheten att undersöka hur kroppen reagerar på tyngdlöshet under mycket långa tider. Slut citat.

Hur länge klarar en människa en vistelse i rymden utan tyngdlagens kraft vilken kroppen är anpassad för? Vi har sett hur astronauter vilka återvänt haft balansproblem när de kommit tillbaks. Muskler förtvinar.

Säkert kan i framtiden konstgjord tyngdkraft konstrueras i rymdfarkosterna. Tyngdlösheten bekämpas.

Men vad som är betydligt allvarligare för långa rymdfärder är den psykiska pressen av isolation och instängdhet. För att inte tala om omöjligheten av att vid behov avbryta färden och komma tillbaks till Jorden.

Här kan ingen teknik vara ersättningen. Jag ser detta som omöjligt att leva under innan det i en eventuell framtid kan konstrueras jätterymdskepp av samhällskaraktär likt de som finns i sf-litteraturen.

Lika verklighetsfrämmande är det att tro att de som nu anmält sig för enkelbiljett till Mars i framtiden inte kommer att ångra sig efter en tid på Mars.

fredag 26 december 2014

Mars närmar sig. Många vill dit - men förstår nog inte att hemlängtan kan bli följden - då ingen väg tillbaks finns.


Citat: Om allt går enligt planerna vill Nasa att det ska stå människor på Mars yta i början av 2030-talet. Innan dess ska det byggas upp stationer och farkoster på vägen, allt för att göra resan så enkel och smidig som det bara går. Slut citat.

Människor har alla tider riskerat allt för att se och upptäcka nya platser dit ingen varit förut. Vi har djungel- och polarforskarna och snart kommer efter månresenärerna nya upptäcktsresenärer att landa på Mars. Många känner sig kallade men få blir utvalda och tiden blir ca 2030 om allt stämmer och inget som stoppar det hela händer på vår oroliga planet.

Vår tids upptäcktsresande kan dock få uppleva något föregående upptäcktsresande slapp. Omöjligheten att komma hem igen.

Det fodras därför ett slags människor på färden som offrar allt, sin familj, vår planet och natur. Möjligheten att träffa nya människor, resa på semester eller studera vidare och sadla om.

Det fodrar mycket för att hitta rätt personer, annars blir det snart en grupp psykiskt sjuka på Mars och då är projektet totalt misslyckat.