Google

Translate blog

onsdag 31 januari 2018

Vårt solsystem är udda uppbyggt mot flertalet (kanske alla?) andra solsystem vi hittills upptäckt därute.


Solsystem är inte ovanliga. Troligen har nästan alla stjärnor däruppe ett planetsystem i banor om sig.

Men få om ens något likt det vi ingår med vår Jorden i, vårt solsystem och plats i universum.

Det som verkar vara det vanliga solsystemet vilket vårt inte ingår i är att det ska ha bildats likartade storlekar av planeter i ett specifikt system. Exoplaneter vi sett runt andra solsystem är alla i ungefär samma storlekar runt sin sol. Utöver det är avstånden mellan planeterna regelbundna. Det visar att de bildats samtidigt eller mycket nära tidsmässigt.

Så inte i vårt. Här finns stenplaneter i olika storlekar stora gasplaneter ingen lik i storlek som den andra. Närmst solen finns stenplaneten Merkurius en liten planet sedan kommer visserligen två jämnstora planeter Venus och Jorden men sedan kommer en liten planet igen, Mars.

Utanför denna finns kaos eller ett asteroidbälte bortom det en jättegasplanet och sedan ytterligare tre sådana i olika storlek därefter en liten dvärgplanet och utanför detta asteroider igen och kanske planet 9.

Avstånden mellan planeterna har inget samband utan skiljs åt. Så vårt solsystem är unikt och bör ha bildats annorlunda mot de vi hittills bland andra solar hittat.

Varför det är så? Ingen vet men allt kan inte ha bildats samtidigt i vårt solsystem vilket vi anser det gjort i andra solars system vad vi vet eller tror oss veta idag från de upptäckter vi hittills har klassificerat.

Tre miljarder ljusår bort finns ett kluster av hundratals galaxer. Välkommen till Abell 1758.


Det finns kluster av varierande storlekar av galaxer. Ett stort och uppdelat sådant finns ca 3 miljarder ljusår bort. Detta vilket kallas Abell1758 och är i sin tur uppdelat i två cluster med ett avstånd från av varandra av 2,4 miljoner ljusår.

Namngivna som Abell 1758N (norr) och Abell 1758S (söder). Abell 1758N är i sin tur uppdelat i två mindre cluster Abell 1758NE (öster) och AbellNW (väster).

Inom clustren har upptäckts radiostörningsvågor vilka antas komma från oroligheter inom clustren då sammanslagits med än mindre cluster eller just gör detta.

Det är oroligt inom desamma. Intresset riktar sig mot detta orosmoment och hur det integrerar inom clustren. Här tänker man även försöka undersöka om mörk materia är inblandat om det är inblandat och hur denna integrerar i så fall. Allt i syfte för att förstå mer av universum och kanske även av hur Big Bang en gång agerade.

Begreppet Abell kommer från astronomen George Ogden Abell. Denne levde mellan 1927-1983 och arbetade på university of California där han under 1040-1950 talet koncentrerade sig på att fotografera galaxer och galaxhopar vid Palomar Sky Survey.
Under 1950-talet och framåt ägnade han mycket tid på att analysera resultaten från sin forskning, vilket resulterade i den hittills första och mycket betydelsefulla utvecklingen av metoder till att skilja galaxhopar åt med syftet att klassificera dem efter olika typer.

Bilden är på ett annat kluster Abell 520 se gärna lista på fler kluster här

tisdag 30 januari 2018

Hur tunga kan neutronstjärnor bli?


En neutronstjärna är endast ca 20 km i diameter. Men dess massa motsvarar 1,4 – 2,16 solmassor. En neutronstjärna är slutet av en stjärnas liv av storlek av ungefär vår sol eller mindre. Större stjärnor  exploderar i en supernova.

Men hur tunga kan neutronstjärnor bli?
Forskare har nu slagit fast att de inte kan bli tyngre än 2,16 solmassor.  Ett exempel på en sådan är pulsaren  PSR J0348 + 0432.
En pulsar är en roterande neutronstjärna vilken pulserar ut regelbunden strålning på alla slags våglängder.
Tätheten i en neutronstjärna kan jämföras med att ett ölglas skulle rymma vikten motsvarande Himalayas berg.

Nog är det tänkvärt och svårt att förstå. Men likväl sant.

Bilden ett panorama över Himalaya

måndag 29 januari 2018

Det har upptäckts en stjärna med ett mystiskt beteende.


När astronomer vid ESO:s instrument MUSE på Very Large Telescope i Chile riktade teleskopen mot stjärnhopen NGC 3201 sågs där en stjärna uppföra sig väldigt underligt.

Ett inaktivt osynligt svart hål verkar störa stjärnan. Det är det första inaktiva svarta hål som upptäckts bland de ca 150 stjärnhopar som finns i Vintergatan.

För astronomer är förhållandet mellan svarta hål och klothopar spännande och gåtfullt. Detta då deras stora massor och höga åldrar av de stjärnor som finns här tros ha samband med de små aktiva svarta hål som existerar där. Hål vilka väger lika mycket som en stjärna men är betydligt mindre och därför inte ska jämföras med de stora svarta hål vilka finns i centrum av galaxerna inklusive vår Vintergatan.

 Under stjärnhopens långa liv skulle dessa små svarta hål skapats allt eftersom tyngre stjärnor exploderat och störtat samman inåt.

Nyligen har upptäckts både radio- och röntgenkällor i dessa klothopar från dessa svarta hål.  2016 upptäcktes även gravitationsvågor från två små svarta hål vilka slogs samman. Det antas att dessa relativt små svarta hål kan vara mer vanliga i klotformiga stjärnhopar än vad man tidigare trott.

Tills relativt nyligen antogs att nästan alla svarta hål försvinner från klotformiga stjärnhopar efter en kort tid och att system som dessa och är inaktiva inte borde existera. Men nu vet vi bättre men förstår inte mer för det.

OBS skillnaden mellan ett aktivt och inaktivt svart hål är att det aktiva slukar material i närområdet medan det inaktiva bara finns där och slukar ingenting men stör omgivningen som ovan nämnd stjärna.

Bilden är på stjärnhopen NGC 3201 i Vintergatan där ovanstående upptäckts.

söndag 28 januari 2018

Vintergatans stjärnor är inte alla från början hemmahörande i vår galax.


Alla stjärnor vi kan se däruppe är stjärnor som tillhör Vintergatan den galax  även vi och vår sol hör hemma. Vintergatan är en av oräkneliga galaxer i universum. Övriga oräkneliga galaxers stjärnor kan vi inte se med blotta ögat utan enbart galaxen i sig om den inte finns för långt bort.

Vår sol är som merparten av stjärnorna vi ser tillblivna i Vintergatan.

Men alla stjärnor i Vintergatan är det inte. Det finns en hop stjärnor vilka kommer utifrån. Stjärnor vilka dragits in i den större Vintergatan från mindre dvärggalaxer i närområdet.

Exempelvis från lilla och stora Magellanska molnen vilka är två mindre dvärggalaxer som kan ses som satellitgalaxer till Vintergatan.

Kanske inte så spännande upplysning men allt som kan ge mer kunskap om universum anser jag är viktigt att förmedla för förståelsen av vad universum är och hur det ses fungera.

Bilden är på Magellanska molnen

lördag 27 januari 2018

Varifrån kom Hypatia stone? En liten svårförklarad asteroid som hittades 1996.


Det var 1996 och i Egypten man fann denna mycket lilla sten. 3,5 cm rakt över som störst. Eventuellt antogs den vara en bit av en kometkärna och om så den första bit av en sådan som någonsin hittats.

Historiskt har vårt solsystem bildats ur en nebulosas innehåll. Men Hypatia stone har ett innehåll vilket inte stämmer med något annat i det som vi hittills hittat eller förstår av vårt solsystems sammansättning kommit från en nebulosa.

 Om man ska försöka få in dess innehåll i nebulosateorin måste den arbetas om. Detta enbart för denna lilla stens skull.

Troligare är istället att den kommit utifrån en gång och hört till något helt annat därute.

Den innehåller mikrodiamanter vilket kan förklaras av kolomvandling vid värmen i nedfarten genom Jordens atmosfär. Inget svårt att förklara enligt den kunskap vi har.

Svårare eller idag inte möjligt att förklara utifrån vad vi vet om vårt solsystem är dess innehåll och uppblandning av rent aluminium, moissanite, silverjodid, indiumfosid, nickel och järn.

Detta i föreningar aldrig tidigare sedda. Ett ex är en förening av nickel-indiumfosid med mycket hög nickelhalt i järn. Förening vilken aldrig på naturlig väg kan bildas i en nebulosa enligt den kunskap som finns idag.

Ännu idag mer än 20 år efter att stenen hittades vet vi inte varifrån den kommit eller hur dess föreningar kunnat bildats på naturlig väg vilket är den väg vi förutsätter vi ska leta efter.  

Bilden är på Hypatia vilken var född mellan 350 och 370 e.Kr, död mars 415 (politiskt mord). Hypatia var grekisk filosof av den nyplatonska skolan, dotter till matematikern, filosofen och astronomen Theon. Hon studerade dessa ämnen under faderns ledning och anses vara den första kända kvinnliga matematikern vars liv är väldokumenterat. Bild och text från Wikipedia.
Bild på den omtalade stenen i delar numera ses genom medföljande länk ovan.
 

fredag 26 januari 2018

Oförklarliga, snabba, överraskande och riktade radiovågor sveper mot oss från platser utanför Vintergatan.


FRB121102 (FRB betyder fast radio burst) är en av ett fyrtiotal mystiska radiovågsutbrott vilka snabba och polariserade på rak kurs genomkorsar universum snabbt, kort och från olika platser. Antalet är det som hittills upptäckts.

En snabb våg innehållande alla slag av mellanvågsfrekvenser inom radiovågsfältet.

Vågor vilka forskare försökt förstå bättre. En lista på de som hittills upptäckts kan man läsa om här. 

Många lekmän har ansett och anser fortfarande att dessa riktade vågor är kontaktförsök från främmande intelligenser därute. Forskare är inte överens om detta.

Ovanstående FRB121102 vilket detta inlägg i första hand handlar om kom från en dvärggalax tre miljarder ljusår från Jorden. Att tro att någon där sänder en riktad stråle till Jorden vilken skulle ta minst 6 miljarder år att få svar på tror få.

Troligare är att det är ett stort svart hål med ett starkt magnetfält som reagerat på detta sätt. OBS kom ihåg att ett polariserat ljus går rakt fram och en stjärna en bit från oss kan inte uppleva det som riktat mot dem. För att uppleva det som riktat måste man vara i skottlinjen för ljus av detta slag och just detta med flera upptäckta låg vi i riktning mot.

Frekvenserna av radiovågor som kom från FRB 121102 var ljuspulser som varade mellan 0,00003 sekunder till 0,009 sekunder. Så korta pulser kan användas för att ange storleken på det objektet vilket avger dem. Objekt vilka kan vara så små som 10 kilometer i diameter den typiska storleken på en neutronstjärna.

En fråga som kan ställas är hur många polariserade vågor som avges åt skida håll däruppe. Troligen oräkneliga och som jag ser det är de inte oförklarliga vågor om man ska tro forskares funderingar och det bör man nog göra.