Google

Translate blog

måndag 20 juli 2020

En struktur av 1,4 miljarder ljusårs längd kallad sydpolväggen har upptäckts


Nya 3D-kartor över universum har avslöjat en av de största kosmiska strukturer som någonsin hittats. En nästan otänkbart enorm vägg av galaxer som sträcker sig 1,4 miljarder ljusår tvärsöver innehållande hundratusentals galaxer.

Sydpolväggen kallas den på svenska. En galaxvägg som bara kan ses i teleskop då stora delar av den finns en halv miljard ljusår bort bakom ljuset av Vintergatan.
Astronomer har länge märkt att galaxer inte är utspridda slumpmässigt i universum utan snarare klumpade ihop och då som pärlband på ett halsband som omger gigantiska och till stor del tomma håligheter. Kartläggning av dessa intergalaktiska trådar tillhör området kosmografi vilket är "kartografi i kosmos," säger en av rapportskrivarna om upptäckten av sydpolväggen forskaren Daniel Pomarede kosmolog vid Paris-Saclay University i Frankrike.

Tidigare kosmografika arbeten har kartlagt omfattningen av andra galaktiska samlingar såsom den nuvarande strukturella rekordhållaren Hercules-Corona Borealis Great Wall som spänner över 10 miljarder ljusår, eller mer än en tiondel av storleken på det synliga universum.

Att veta hur universum ser ut i så stor skala hjälper oss att bekräfta våra nuvarande kosmologiska modeller säger Neta Bahcall astrofysiker vid Princeton University i New Jersey.

Men att bestämma exakt var dessa enorma, kors och tvärsstrukturer börjar och slutar är knepigt, tillade hon och tillägger.

"När man tittar på nätverket av glödtrådar och hålrum, blir det en semantisk fråga om vad som är anslutet till vad. "

JA det är spännande (min anm.) att försöka förstå varför dessa strukturer finns och hur de konstruerats och om lösningen på hur, kan ge besked på universums början. Likt Neta Bahcall säger ovan är jag också undrande över vad dessa strukturer är anslutna till, varför och om de är anslutna med varandra eller något.

Fri Bild från needpix.com vacker bild på barns förundran från en plats i fantasin mot Jorden.


söndag 19 juli 2020

Finns det ett geléliknande ämne eller ej på månens baksida forskare tvistar om upptäckten


Det kinesiska rymdskeppet Chang'e 4 gjorde sin historiska landning i den 180 kilometer stora kratern Von Kármán  på månens baksida i januari 2019.

Kinesiska forskare har nu publicerat en analys av ett mystiskt ämne som sedan hittades på månen av Yutu2-rover (rymdbilen) i juli 2019.  Ämnet ansågs geléliknande men analys visar nu att det troligen är uppbyggt av sten. I en artikel i Earth and Planetetary Science Letters visas analys gjord av Gou Sheng och kollegor från data från Yutu 2: s panoramakameror och rymdbilens instrument för synlig och infraröd spektrometerstrålar (VNIS).

De använde ett förfarande som kallas spektralmixning för att bryta upp de uppmätta spektret från VNIS för att bestämma materialets sannolika sammansättning.
Forskarna beskriver materialet som en mörkgrönaktig och glittrande slagsmälta breccia som mäter 52 ​​x 16 centimeter. Dessa egenskaper är tecken på att materialet troligast är glasad sten som vanligtvis kommer från stötsmälta eller från vulkanutbrott.

Resultaten är dock inte definitiva. I rapporten noteras att analysen begränsas av det faktum att VNIS-mätningarna gjordes under dåliga belysningsförhållanden.
Vi kan (min anm.) därför se mineralet som ett fortfarande inte helt löst mysterium.

Bild från wallpaperflame.com  vacker bild mot månen anser jag.

lördag 18 juli 2020

Pulsaren PSR J1913+1102 är låst tillsammans med en neutronstjärna.


En pulsar kallas en roterande neutronstjärna som genererar regelbundna pulser av strålning med våglängder från radiostrålning till gammastrålning. Den nu nyupptäckta och spännande pulsaren (känd som PSR J1913+1102)  är en del av ett binärt system innebärande att den är låst i en bana tillsammans med en annan neutronstjärna (som inte är en pulsar).

Neutronstjärnor är det som återstår efter en supernova inte att förväxla med en vit dvärgstjärna. De består av den mest tätpackade materia som är känd. Materia packat hundratusentals gånger jordens massa i en sfär stort som en stad av Stockholms storlek. Om ungefär en halv miljard år kommer de ovan nämnda två neutronstjärnorna att kollidera och släppa ut stora mängder energi i form av gravitationsvågor och ljus.

Pulsaren i detta system är ovanlig eftersom massorna av dessa två neutronstjärnor är helt annorlunda varandra då den ena är mycket större än den andra i detta fall pulsaren. Detta asymmetriska system ger forskarna förhoppningen att detta dubbla neutronstjärnsystem genom sina fusioner kommer att ge viktiga ledtrådar om olösta mysterier i astrofysik - inklusive en mer exakt bestämning av expansionshastigheten i universum känd som Hubble konstant.

Dr Ferdman en av forskarna vid University of British Columbia sade: "Detta kan möjliggöra en helt oberoende mätning av Hubble konstant - den takt med vilken universum expanderar. De två viktigaste metoderna för att göra detta är för närvarande i strid med varandra (då de ger skilda resultat min anm.) så detta kan vara ett avgörande sätt att bryta dödläget och förstå mer i detalj hur universum utvecklas."

Forskningen leds av UEA i samarbete med forskare vid Max Planck Institute for Radio Astronomy i Bonn, Arecibo Observatory i Puerto Rico, Columbia University, Cornell University, Franklin and Marshall College, University of Amsterdam, McGill University, West Virginia University, University of British Columbia, South African Radio Astronomy Observatory och Netherlands Institute for Radio Astronomy (ASTRON).

Vi får hoppas (min anm.) att forskarnas förhoppning att äntligen få konkret svar på expansionshastigheten av universum kan ges utifrån ovan. Skilda men korrekta mätmetoder som ger skilda resultat är oroväckande. Men jag tvivlar på att vi kan få ett korrekt resultat kanske vi istället får ett tredje resultat utifrån ovan och blir än mer förvirrade över universums expansionstakt. Hur beräkningen görs är svårt att förstå. Men HUbbles konstant kan förstås av matematiker.

Bild på hur en konstnär ser på konstellationen från www.eurekalert.org  

fredag 17 juli 2020

Blazaren 1ES 1218+304 undersöks av NASA


En blazar eller blasar  är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna.

Med hjälp av tre av NASA:s rymdobservatorier har astronomer genomfört en multivåglängdsstudie av utsläppen från en blazar som kallas 1ES 1218+304.e  och finns 15 miljoner ljusår bort.

De har genomfört en detaljerad studie tidsmässigt och spektralanalys av de data som samlats in mellan 2008 och 2020 av gammastrålning, röntgenstrålning och optiska/ ultravioletta våglängder.

Syftet med arbetet var att undersöka ursprunget till utsläppen från 1ES 1218+304 genom att analysera de senast tillgängliga uppgifterna.

Observationerna visade att det långa tidsgenomsnittet av gammastrålar från 1ES 1218+304 är svårt att beräkna men resultatet visar ett fotonindex på 1,71 och med ett flöde på ca 0,0000000189 foton/cm2/s. Gammastrålutsläppen befanns sträcka sig upp till ca 600 GeV. I avslutande kommentarer noterade astronomerna att baserat på insamlade data är det fortfarande för tidigt att bekräfta om 1ES 1218+304 är en normal (vanlig) eller en extrem blazar. Ytterligare stora multifrekventa observationer av den här källan kan visa vilket.

Blazarer är inte helt förstådda och ny forskning bör i framtiden (min anm.) ge mer kunskap. Vi vet inte så mycket om universum då det gäller sammansättning och strålningskällor och varför de finns och hur det fungerar däruppe.

Bild från vikipedia där en konstnär ger sin bild av hur en blazar kan se ut.

torsdag 16 juli 2020

Ny partikel upptäckt


Projektet Large Hadron Collider Beauty (LHCb) har för första gången observerat en exotisk partikel bestående av fyra charmkvarkar. Upptäckten ger fysiker hjälp till att bättre förstå kvarkar. Kvarkar är en typ av elementarpartiklar som är grundläggande byggstenar av all materia.

Kvarkar bildas tillsammans och bildar kompositpartiklar vilka kallas hadroner vilka inkluderar protoner och neutroner. Denna upptäckte av en ny kvark kan hjälpa forskare att bättre förstå de komplexa sätt kvarkar binder sig samman. Partiklar bestående av ovanliga kombinationer av kvarkar är ett idealiskt "laboratorium" för att studera en av de fyra kända grundläggande naturkrafterna, den starka interaktion som binder samman protoner, neutroner och atomkärnor. Det som vi benämner materia. Detaljerad kunskap om denna starka interaktion är också avgörande för att avgöra om nya, oväntade processer är ett tecken på att vi behöver omvärdera den fysik vi ser som allenarådande eller bara är standardfysik.

"Partiklar som består av fyra kvarkar är exotiska och den som nu har upptäckts är den första som består av fyra tunga kvarkar av samma slag och här då två charmkvarkar och två charmantikvarkar", säger den avgående talesmannen för LHCb-samarbetet Giovanni Passaleva.

"Hittills hade LHCb och andra experiment bara observerat tetrakvarkar med två tunga kvarkar och ingen med mer än två kvarkar av samma typ."  Säger LHCb talesman, Chris Parkes från University of Manchester och tillägger  " Dagens upptäckt öppnar ett annat spännande kapitel av vetande i att studera teorin om materia-partiklar. Denna  nya partikel är ett extremt fall då den är en exotisk-hadron, som innehåller fyra kvarkar  än de två eller tre i konventionella materia-partiklar som tidigare är kända och är den första att innehålla tunga kvarkar. Att studera ett extremt system gör det möjligt för forskare att testa teorier. Genom att studera denna partikel är förhoppningen  att vi kommer att upptäcka ytterligare partiklar i denna klass i framtiden. Vi kommer att testa vår teori om hur kvarkar kombineras som o styr protoner och neutroner."

Kanske ovan (min anm.) är en för många ointressant kunskap och svår att ta till sig. Men allt är viktigt i fysiken för en bättre kunskap och nya tankar i den verklighet vi lever i men bara skrapat på ytan av för att förstå. Upptäckterna avlöser varandra och nya rön av överraskande slag kommer hela tiden. Finns det en minsta partikel? Låt oss filosofera över tillvaron. För min del anser jag det minsta vi kan finna är strängar vågsträngar tänk på strängteorin. Bortanför den finns enligt mig troligen även ett annat stadium,  tiden. Även denna kan delas upp men bortanför denna finns början, av allt, men vad början är, det är ett enda stort frågetecken.

Bild från flickr.com på partikelacceleratorn på CERN vilken upptäckten gjorts.

onsdag 15 juli 2020

Under stjärnors sista tid blåser de ut livsviktiga material åt alla håll ex kol.


Stjärnhopen NGC 7789 känd som Caroline's Rose är en gammal öppen stjärnhop i Vintergatan cirka 8000 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Cassiopeia.

Här finns några vita dvärgstjärnor med ovanligt hög densitet vilka har analyserats i en ny studie av bland annat Paola Marigo, professor i fysik och astronomi vid universitetet i Padova.

Då döende stjärnor går in i sin sista tid strör de sin aska ut i kosmos genom nebulosor. Askan sprids via stjärnvindar och är berikade med många olika kemiska grundämnen inklusive kol. Just vita dvärgstärnors omvandling från ex en gul sol som vår är orsaken till kolet i universum och i vår galax och på Jorden.

"Resultaten utgör nya, stränga begränsningar för hur och när kol producerades av stjärnor i vår galax och blev ett av grundämnena som bildade solen och dess planetsystem för 4,6 miljarder år sedan," säger Jeffrey Cummings, en associate forskare vid Johns Hopkins University's Department of Physics & Astronomy och medförfattare till studien som publicerats i  Nature Astronomy.

Kol (min anm.) är ett grundämne vilket är viktigt för allt levande även i människan. Inget med eventuellt undantag av kisel kan ersätta detta grundämne för livsformer. SE denna sida på bilder av hur eventuella livsformer baserade på kisel kan se ut.

Kiselbaserat liv skulle  teoretiskt vara mycket annorlunda vårt men inte omöjligt.
Bild från pixabuy.com mot skyn.

tisdag 14 juli 2020

Två exoplaneters rörelsemönster


Vid ett internationellt samarbete av bland annat CNRS forskare har upptäckts ett ovanligt planetsystem runt stjärnanWASP-148 Till hjälp av upptäckten användes det franska instrumentet SOPHIE vid Observatoire de Haute-Provence (CNRS / Aix-Marseille Université).

WASP-148 är en sol 800 ljusår bort.  Då astronomer analyserade stjärnans rörelse blev slutsatsen att här finns två planeter, WASP-148b och WASP-148c. Observationerna visade även att dessa var starkt interagerande med varandra vilket även bekräftades av andra data. Medan WASP-148b kretsar ett varv runt  WASP-148  på nästan nio dagar (ett Wasp-146b år är därmed nio dagar) kretsar WASP-148c ett varv på 36 dagar (innebär att ett WASP-148c år därmed är 36 dagar). Detta innebär att WASP-148c har ett år av fyra gånger längre tid för ett år. 4*9 =36.

Förhållandet mellan dessa omloppsperioder innebär att WASP-148-systemet planeter är nära resonans vilket innebär att det finns en stark gravitationspåverkan mellan de två planeterna.

Vad astronomer menar som  unikum är just detta som kan visas matematiskt d (min anm.) Studiens slutsats är intressant i forskarvälden och ska enligt uppgift publiceras i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Bild från  pxhere.com  en vacker bild där man filosoferar över verkligheten i verkligheten.