Vissa exoplaneter har fri sikt direkt mot jorden

 

Tre decennier har gått sedan astronomen Carl Sagan på Cornell föreslog att Voyager 1 skulle ta en bild på jorden miljarder mil bort (en av de farkoster som numera lämnat vårt solsystem med en hälsning från mänskligheten till eventuella upphittare)  – vilket resulterat i det ikoniska Pale Blue Dot-fotografiet. Nu har två astronomer undersökt ett annat unikt kosmiskt perspektiv. Perspektivet de undersökt är vilka av de nu upptäckta över 4000 exoplanet därute som har sikt mot oss att de från sin siktpunkt kan söka biologiska spår i vår atmosfär (som syre etc).  

Lisa Kaltenegger, docent i astronomi vid Cornell University och föreståndare för Cornells Carl Sagan-institut; och Joshua Pepper, docent i fysik vid Lehigh University har identifierat 1 004 exoplanetvid stjärnor (liknande vår sol) som kan innehålla jordliknande planeter i sin beboeliga zon – allt inom cirka 300 ljusår från Jorden. Eventuella planeter med intelligent liv där bör kunna upptäcka Jordens kemiska spår av liv.

En spännande upplysning (min anm.) säkert finns det fler solar därute med planeter från vilket intelligent liv kan hålla koll på oss. Utöver det bör vi ta i beaktande att det även kan finnas intelligenta varelser därute som inte vill hittas men som söker själva. Dolda världar genom olika slag för oss ännu okända skydd. Kanske vi ska akta oss för att visa oss öppet som en beboelig planet. Alla är säkert inte goda civilisationer därute om nu intelligent liv finns där ute.

Bild från vikipedia på Jorden sedd från cirka 6 miljarder kilometer bort är jorden bara en liten prick, undanskymd av skingrat solsken.

Det kan finnas mer livsvänliga planeter därute än vad Jorden är

 

Det finns exoplaneter med bättre förhållanden för att liv ska frodas och uppstå än på jorden. Ett forskarlag har hittat 24 stycken exoplaneter av de över 4000 som hittills hittats som stämmer in på detta enligt de kriterier man uppställt. Till sin hjälp för forskarnas studie har man samarbetat med Max Planck Institute och resultaten har publicerats från Washington university.

Samtliga 24 planeter finns på mer än 100 ljusårs avstånd från oss och det handlar i regel om planeter som är både större och äldre än jorden och där förhållandena är något varmare och blötare än här.

Vatten är en förutsättning för liv men det räcker inte med stora hav. På jorden är det tropikerna som är artrikast och på samma sätt får en lovande exoplanet gärna ha en hög luftfuktighet och hög nederbörd. Forskarna drar även slutsatsen att den optimala temperaturen är fem grader över Jordens medeltemperatur. Något jag (min anm.) inte kan förstå.

Planeter tio procent större än jorden kommer sannolikt ha en större landmassa där liv kan utvecklas enligt forskarna vilket jag inte heller kan förstå då hav ofta kan innehålla mycket liv och livet en gång anses ha uppstått i hav på Jorden.

Planeter 1,5 gånger större än jorden svalnar långsammare och kan med sin gravitation hålla fast vid sin atmosfär under en längre period. Men detta (min anm.) verkar forskarna ha förutsatt att alla planeter förr eller senare mister sin atmosfär ut i rymden. Detta är även en nyhet för mig.

Liv har lättare för att frodas på planeter som rör sig kring stjärnor med ett längre livsspann och ett långsammare utvecklingsförlopp än vår egen sol. Solens förväntade livslängd understiger tio miljarder år och det tog fyra miljarder år av livsformer innan någon form av intelligent liv utvecklades på jorden (människan).

Forskarna menar även att G-stjärnor som vår sol riskerar att göra slut på allt sitt bränsle innan mer avancerat liv ens hinner uppstå. Solens ålder är 4,6 miljarder år och beräknas existera ytterligare åtta miljarder år. Denna tid är även då solsystemet uppkom och med detta Jorden. Liv uppstod på Jorden för knappt 4 miljarder år sedan.

Det ska tilläggas att ingen av de 24 exoplaneterna uppfyllde alla kriterier för att vara helt ideala. Deras solars livslängd var dock på 20-70 miljarder år viket gör att det finns gott om tid för planeter runt ex vita dvärgstjärnor att utvecklas och då med avancerade livsformer som kan matcha jordens och kanske än mer avancerade. Planeterna får dock inte vara så gamla att deras geotermiska aktivitet har avstannat och magnetfältet har försvunnit.

Forskningen är intressant)min anm.) och jag har ingen kritik till den slutsats som dras. Dock är jag undrande över dess slussats om att det optimala för temperaturen på en planet är 5 grader högre än på Jorden. Här ser vi ju denna höjning av temperatur vid klimatförändring som katastrofal för livet. Målet för temperaturhöjningen försöker man numera begränsa till 1,5C över detta anses katastrofalt för Jordens liv på de flesta platser.

Bild från pixabay

Ett verktyg för att söka efter liv därute.

Frågan om det finns liv på planeter därute är högintressant inom astronomin.  Ett sätt astronomer nu börjat försöka ta reda på detta är genom att analysera ljuset som kan ses från en planets atmosfär. En del av det ljus från den stjärna där planeten ingår interagerar med planetens atmosfär och ger viktiga ledtrådar till de gaser atmosfären innehåller.

Om gaser som syre, metan eller ozon upptäcks kan det tyda på förekomsten av levande organismer i atmosfär eller på planetens yta. Sådana gaser kallas biosignaturer.  Vad slags liv säger det dock inget om. Det kan vara avancerat som på jorden eller enbart bakterier, mikroorganismer eller inget liv alls.

Ett forskarlag från EPFL och Tor Vergata University of Rome har tagit fram en statistisk modell som kan hjälpa astronomer att tolka resultaten i sökandet efter dessa "livstecken". Deras forskning har just publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

I dag har 200 av de exoplaneter som hittills hittats av sammanlagt över 4000 st. (merparten gasplaneter) visat sig vara telluslika vilket innebär att de huvudsakligen består av sten som jorden.  Under de kommande åren kommer användningen av gasspektroskopi för att upptäcka biosignaturer i planeternas atmosfärer bli en allt viktigare del av sökandet. Många forskningsprogram pågår redan inom området, till exempel CHEOPS exoplanet-hunting satellit en satellit som gick in i omloppsbana runt jorden i december 2019 och det optiska James-Webb-teleskopet vilket om allt går i lås ska lanseras i oktober 2021.

Vi kan bara hoppas att det i framtiden (min anm.) kommer än känsligare utrustning. Att hitta biosignaturer innebär att vi kan misstänka möjligt liv på en planet inte att där finns liv.

Bild från pixabuy.com

Det kan finnas fler livsdugliga planeter därute än vi tidigare antaget

I en ny studie visas att stjärnor kan ha så många som sju jordliknande planeter om de saknar en gasjätte som Jupiter. Detta är slutsatsen i en studie ledd av UC Riversides astrobiolog Stephen Kane som publicerade denna teori  nyligen i Astronomical Journal.  Slutsatsen drog Kane efter att ha studerat det närliggande solsystemet Trappist-1 där det finns tre jordliknande planeter i den livsvänliga zonen.

"Detta fick mig att undra om det maximala antalet beboeliga planeter det är möjligt för en stjärna att ha och varför vår stjärna bara har en," skrev Kane.

Hans team skapade ett modellsystem där de simulerade planeter i olika storlekar som kretsar kring  stjärnor. En algoritm stod för gravitationskrafter och hjälpte till att testa hur planeterna interagerade med varandra under miljontals år.

De fann att det är möjligt för vissa stjärnor att stödja så många som sju och att en stjärna som vår sol skulle kunna stödja sex planeter med flytande vatten.

"Mer än sju går dock inte för då ligger planeterna för nära varandra och destabiliserar varandras banor," säger Kane. Vi (min anm.) måste tänka på att de måste ligga på rätt avstånd från sin sol i den livsvänliga zonen). Varför har då vårt solsystem bara en beboelig planet om det kan stödja sex?

Anledningen är att banorna då måste vara cirkulära för att inte störa varandra i vårt är de inte detta. Kane misstänker att det är Jupiter som omöjliggör detta. Jupiter har en massa (storlek)  som är  två och en halv gånger större än alla andra planeter i solsystemet tillsammans. Detta stora objekt stör andras banor vilket ger ej cirkelrunda banor runt solen. Se bild ovan från vikipedia. 

"Jupiter har en stor inverkan på beboeligheten i vårt solsystem eftersom det är massiv och stör andra banor," säger Kane.

Spännande upplysningar (min anm.) men jag tvivlar på om det finns några solsystem utan gasplaneter.

Exoplaneterna som kallas Mini-neptunus kan vara vattenvärldar.

Många exoplaneter blir kända som "super-jordar". Detta då de har en radie 1,3 gånger jordens och kallas även "mini-Neptunus". Detta då de har lägre densitet än jorden och anses av de flesta astronomer vara gasplaneter vars atmosfär (gas) till stor del består av väte och helium.

Nu har emellertid forskare vid Laboratoire d'Astrophysique de Marseille (CNRS/Aix-Marseille Université/Cnes) utarbetat en ny teori nämligen att den låga tätheten av mini-Neptuner även kan bero på närvaron av ett stort djupt vattenlager där en intensiv växthuseffekt får en stark värme att utvecklas orsakad av bestrålningen från deras värdstjärna (sol). 

Dessa vanliga exoplaneter så kallade mini-Neptunus finns oftast mycket nära sin sol på ungefär samma avstånd från sin sol som Venus, Merkurius i vårt solsystem och och än närmre än Merkurius vår sol i vårt solsystem.

Dessa hypoteser om vattenvärldar som nu lagts fram av franska forskare ska fortsättas arbetas med för att få kunskap om ifall de kan vara rätt.

För min del (min anm.) är jag tveksam jag tror på den gamla beprövade teorin om att dessa mini-Neptunus är gasplaneter.

Bild från vikipedia på Neptunus i vårt solsystem vilken inte är en vattenvärld fast den är blå utan en gasplanet. Bilden tagen av Vouyager 2. Bild 2 K2-288Bb är en potentiell mini-Neptunus även den från vikipedia.

Dammhöljda planeter kan innehålla liv

Dammiga amosfärer runt exoplaneter finns därute. Dessas ytor är omöjliga att se ner på utan att man sänder en sond ner på denna. Vi kan ta Venus i vårt eget solsystem som exempel dess yta kan vi inte se ens med de starkaste teleskop fast det är den närmsta planeten till jorden. Men vi vet att dess yta är ett hett inferno genom sonder som sänts ner genom molnen.

Exoplaneter därute vilka ligger precis innanför  den beboeliga zonen runt en röd dvärgstjärna (den vanligaste stjärntypen) och är dammhöljda kan innehålla liv. Detta då dammet får temperaturen enligt datasimuleringar att hålla en temperatur på planetens yta möjlig för liv.

Det finns många röda dvärgar. Dessa är svalare solar än ex vår gula sol. På en exoplanet vid röda dvärgar kan en dammhöljd atmosfär vara förutsättningen för liv då dammet likt en växthuseffekt behåller den svaga solstrålning som når planeten. Dessa planeter finns även på ett avstånd där den röda solens farliga strålning inte är för hög för liv vilket den är om planeten ligger i en mer värmerik och närmre bana (vi ska ha i tanke att röda dvärgar är små och har mindre värmeutstrålning men ju närmre vi kommer dem desto högre värme  och desto farligare i strålning når en planet likt vår sol agerar). 

Arbetet utfördes av fysiker Dr Ian Boutle baserad vid universitetet i Exeter och utgick även från att exoplaneten alltid vände samma sida mot sin sol.

Hans team utförde en serie simuleringar av steniga, jordstora exoplaneter med hjälp av toppmoderna klimatmodeller.

Det visades att naturligt förekommande mineraldamm kommer att ha en betydande inverkan på om en exoplanet kan stödja livet även då samma sida alltid är vänd mot sin sol.

Men att bevisa att det finns liv (min anm.) under detta dammhöljda atmosfärskikt är en helt annan fråga. Vad dammet bör innehålla eller ej bör innehålla sägs ej i rapporten.

Bild från vikimedia på planeten Tatooine en dammhöljd planet med liv från sf-serien Star Trek.

I framtiden kan vi ta bilder på ytan på exoplaneter

I en inte alltför avlägsen framtid kan vi troligen ta bilder av jordliknande planeters kontinenter, oceaner och moln.

Det blir annorlunda än i dag då exoplaneter som kretsar kring andra stjärnor ser ut som eldflugor i en strålkastare. Prickar i sin sols yta. Även när nästa generation av rymdteleskop är uppe kommer detta inte att förändras. Ett rymdteleskop tillverkat som nuvarande är skulle behöva vara 90 kilometer breda för att se ytan på en planet 100 ljusår bort.

Men en grupp forskare har en djärv plan för att övervinna dessa svårigheter. De vill  använda solsegelrymdfarkoster eventuellt en hel flotta av dem sända längre bort från jorden än någon tidigare rymdsond varit och där vända på sig och använda vår därifrån avlägsna sols gravitation som ett gigantisk förstoringsglas. Om det fungerar kommer vi (enligt dessa forskare) att fånga en bild av en exoplanet så skarp att vi kan se markformationer ner till 10 kilometer i diameter.

Projektet kallas Solar Gravity Lens, eller SGL. NASA och en samling av universitet, flygbolag och andra organisationer är inblandade liksom Planetary Societys grundare Lou Friedman den ursprungliga solseglingentrepenören.

Albert Einstein förutspådde för över ett sekel sedan tanken att gravitationen kan böja och förstora ljus, ett begrepp som kallas gravitationell linsning. Ur en observatörs synvinkel blir ljus från ett avlägset objekt som passerar nära ett massivt förgrundsobjekt förvrängt och förstorat, förutsatt att observatören är på rätt plats, känt som brännpunkten. Det liknar hur du kan fokusera en kamera genom att hitta rätt avstånd på ditt mål, snarare än att justera kamerans fokus.

Rymdteleskopet Hubble och andra observatorier har sett detta fenomen som bågar och ringar runt avlägsna galaxer, förvrängda och förstorade av gravitationen hos närmare liggande galaxer. Forskarna bakom SGL-projektet säger att vi kan göra samma sak med exoplaneter. Men då behöver vi behöver  resa dit  brännpunkten kan nås till objektet. För en exoplanet är detta i vissa fall 100 ljusår bort (avståndet vi kan arbeta mot högst) eller 97 miljarder kilometer bort vilket är 16 gånger längre från solen än Pluto. Voyager 1, som har rest längre ut i rymden än något annat objekt tillverkat på jorden har bara rest cirka 20 miljarder kilometer de senaste 40 åren.

Lösningen för att komma i väg snabbare anses vara solsegling.

Solsegel fångar dynamiken i ljuset från solen och använder denna drivkraft som framdrivning. Med hjälp av denna teknik kan en SGL rymdfarkost flyga nära solen  och då öka hastigheten och kasta sig mot de yttre delarna av vårt solsystem vilket gör resan ditut  25 år.

När farkosten är i brännpunkten skulle ljuset från exoplaneten smetas in i en cirkel som kallas en Einsteinring. Ringen skulle innehålla 2 delar. En del skulle komma från en enda 10 kilometer-del av exoplaneten och ge bara en enda pixel i den slutliga bilden. Den andra delen skulle innehålla ljus från resten av exoplaneten.

Med rätt optik, med 1 miljon bilder av ringarna från olika platser skulle det ge en bild som liknar den som togs vid rundflygningen av månen av Apollo 8 astronauterna 1968 på jorden och fånga ytegenskaper så små som 10 kilometer rakt över.

De tekniska utmaningarna för SGL är minst sagt stora för att detta ska kunna realiseras. Till att börja med är det frågan om exakt navigering och kommunikation över långa avstånd och behovet av ett solskydd för att hålla vår egen sols ljus borta från teleskopet.

NASA tror dock på konceptet och har nyligen tilldelat det 2000000 dollar  från sitt NIAC (NASA Innovative Advanced Concepts) program. NIAC, som har funnits sedan 1998.  Pengar från detta program betalas ut  för att hjälpa innovativa idéer att komma vidare. SGL är bara den tredje studien i programmets historia för att nå projektets tredje fas.

Om det realiseras (min anm.) blir det revolutionerande i vår kunskap om exoplaneter.

Bild: Från vikipedia av en konstnärs bild på hur en solnedgång på exoplaneten HD 188753 Ab skulle kunna se ut. Planeten finns 151 ljusår bort i stjärnbilden Svanen.

Oväntade former av liv kan finnas på främmande planeter. MEN!

Historiskt visar det sig att forskare kan överraskas av fenomen som inte passar in i deras vetande av verkligheten. 1800-talets fysikern David Brewster trodde felaktigt att ljus består av partiklar som rör sig i en rak linje från källan. Men detta påverkade inte hans observationer av många fenomen relaterade till ljus till exempel vad som kallas dubbelbrytning i kroppar under stress utan han fortsatte arbeta utefter sin teori fast den var svår att passa in i de observationer som gjordes. Många följde honom i tron på ljusets beskaffenhet.


De senaste åren har vi förändrat våra teorier om vad som räknas som en biosignatur och vilka planeter som kan vara beboeliga.


Men det bästa vi kan göra är att tolka de data vi har utifrån vår nuvarande accepterade teori om hur verkligheten är uppbyggd och av vad. 


Men om vi ​​upptäckte indicier på främmande liv skulle vi då inse det? Livet på andra planeter kan vara så annorlunda mot vad vi är vana vid att vi kanske inte känner igen några biologiska signaturer enligt den kunskap vi arbetar utefter. 


Scott Gaudi från Nasa's Advisory Council har sagt : "En sak är jag ganska säker på, nu har tillbringat mer än 20 år inom detta fält av exoplaneter ... förvänta dig det oväntade."


Jag anser (min anm) att detta ska vi alltid göra.

Bild från på alien (obs fantasi) själv anser jag avståndet till andra solsystem aldrig kan överbryggas av alisens om det nu finns varelser av en sådan intelligens att de har teknik därute. Av samma anledning anser jag att vi aldrig kan resa till ett annat solsystem om vi än som människocivilisation överleva i tusentals år till, med ett ökande teknikkunnande. Ljushastigheten är en gräns vi aldrig kan komma i närheten av som atomuppbyggda varelser för resor. Ljusvarelser (uppbyggda av ljus) är vi inte. Men även om vi var detta är det enbart ett fåtal solsystem vi skulle kunna nå inom rimlig tid.

Vatten finns på många exoplaneter. Men finns tillräckligt med vatten på dessa?

Tecken på att vatten finns verkar vanligt på de exoplaneter vi hittat därute. Optimismen att det därmed kan finnas liv där har varit positivt bland allmänheten. Men vad som inte alltid sägs är att de planeter vi hittat är jätteplaneter ofta gasplaneter. Mindre planeter som Jorden eller Mars är svårupptäckta från oss.


Nu har nya rön visat att de planeter man upptäckt vatten vid troligen enbart har detta i mycket liten skala så liten att det är tveksamt om det räcker för liv.

Forskarna undersökte data från atmosfären på 19 exoplaneter som insamlats av rymdbaserade och markbaserade teleskop. Dessa världar varierade mycket i temperatur, från nästan 20 grader C  till mer än 2 000 grader C och även i storlek, Från planeter ca 10 gånger Jordens massa till mer än 600 gånger Jordens massa, säger en av  studiens författare Nikku madhusudhan, en astrofysiker vid University of Cambridge i England.


Forskarna fann att vattenånga var vanligt i de främmande världarnas atmosfär detta fanns på 14 stycken av de 19 som ingick i undersökningen.  Det faktum att vi gör detaljerade mätningar av vattenånga i exoplaneters atmosfär är anmärkningsvärt eftersom vi ännu inte har gjort någon betydande upptäckt av vatten i de gasplaneter vi har i vårt eget solsystem säger " Madhusudhan och tillägger "Vi kan mäta vatten bättre på exoplaneter än i vårt eget solsystem." Hur (min anm) det kan vara möjligt låter jag läsaren själv läsa vidare om i länken här varifrån inlägget kommer det blir för långt annars att lägga in en diskussion om detta. 


Förutom vatten är de kemikalier som oftast upptäcks i stora exoplaneters atmosfär natrium och kalium. De mängder natrium och kalium som upptäcktes i exoplaneterna i undersökningen överensstämde med förväntningar forskarna ansåg sig veta om gasplaneterna i vårt eget solsystem. Emellertid är vattenånganivåer betydligt lägre än förväntat hos vårt solsystems gasplaneter än vad som hittats därute (om nu inget märfel gjorts min anm.). 


Det finns liv praktiskt taget varhelst det finns vatten på jorden, så att upptäcka att det finns mindre vatten i andra planetsystem än på Jorden kan innebära att där inte finns liv av det slag vi känner till. Men (min anm) vi har mycket litet kunskap om ens någon av hur det ser ut på stenplaneter i andra solsystem så vi ska inte dra för stora slutsatser av ovan undersökning. I vårt solsystem finns ju även några månar med gott om vatten ex Jupiters måne Europa.


Fri Bild från  som visar något som kanske inte finns mer än på Jorden. Liv och vatten.

CHEOPS rymdteleskop i drift för ESA, Syfte, underlätta exoplanet-undersökningar

Den 18 december 2019 sände Europeiska rymdorganisationen (ESA) CHaracterising Exoplanets Satellite (Cheops) rymdteleskop ut i rymden från Europas S paceport i Kourou, Franska Guyana, ombord på en Soyuz Launcher.


 Detta telekop kommer att ytterligare utvidga sökandet efter exoplaneter som var ett av ämnena i årets Nobel pris i fysik. Didier Queloz, en av Nobelpristagarna, är ordförande för CHEOPS Science team. 


Med deltagande av den tyska flygindustrin kommer CHEOPS att bestämma radier och densitet av ett stort antal exoplaneter och undersöka vilka av dem som kan ha en atmosfär. Förutom att tillhandahålla maskinvara ombord kommer DLR att bidra med sin omfattande expertis inom dataanalys. Rymdteleskopet kommer att undersöka exoplaneter. Rymdteleskopet kommer att studera flera hundra ljusa stjärnor där planetens omloppsbana redan har upptäckts av andra teleskop.  Dessa inkluderar Next-Generation TRANSIT survey (NGTS) teleskop system i Chile och NASA: s Transiting Exoplanet survey satellite (Tess) all-Sky Survey mission.


CHEOPS kommer att mäta mycket små förändringar i skenbar ljusstyrka som uppstår när en planet korsar sin sols skiva vilket kallas en "transitering". "Vi kan beskriva denna fluktuation i ljusstyrka som en" mini Stellar Eclipse", som transiterande exoplanet minskar intensiteten av ljuset från stjärnan för en kort tid förklarar," Juan Cabrera Perez, chef för extrasolar planeter och atmosfärer avdelning vid DLR Institute of Planetary Research. "Denna fluktuation kan mätas och analyseras – ett område där vi kan bidra med lämpliga verktyg och mångårig erfarenhet."


Uppdraget kommer att fokusera på stjärnor som kretsar kring planeter med storlekar som sträcker sig mellan jordens och Neptunus – med andra ord planeter med diametrar på ca 10000 till 50000 kilometer.


Bild från vikipedia av Konstnärs illustration av Cheops Space Observatory ser ut som den verkliga  finns inte fri att  i bild f publicera.

Rymdteleskopet Tess har hittat många exoplaneter. Men målet är tusentals fler.

Både transitmetoden (att observera skuggan av en planet då den passerar sin sol) och wobble method (att leta efter störningar i form av vinglande av solen i ett system på grund av en närliggande planets störning)  har använts för att identifiera tusentals exoplaneter i letandet efter en jordliknande planet. 


"I denna exoplanet-jakt har teleskopet TESSi dentifierat mer än 1200 planeter som stenplaneter med möjligt liv varav 29 av dessa av astronomer har bekräftats som mycket intressanta. TESS förväntas att identifiera mellan 10000 och 15000 exoplanetkandidater före 2025. 


Andra teleskop och byråer bidrar också till sökandet efter jordliknande planeter. TRAPPIST systemet vilket Hubble har funnit är ett av de mest intressanta. Flera intressanta planeter finns här runt en röd dvärgstjärna.


 "Fram till 2030 förväntas Europeiska rymdorganisationens Gaia och PLATO hitta ytterligare 20000-35000 planeter. Gaia kommer att leta med wobble method medan PLATO kommer att söka med transitmetoden likt Tess gör. " säger Benjamin Rackham (MIT, Massachusetts Institute of Technology).


Benjamin Rackham och Daniel apai (University of Arizona) är medlemmar i planetjaktprojektet Eden, som också stöder Tess arbete. ”Vi använder teleskop på marken och i rymden för att hitta exoplaneter för att förstå deras egenskaper och potential för att hysa liv. " säger Rackham.


Två projekt finns  i sökandet efter jordliknande planeter runt närliggande röda dvärgar. SPECULOOS-teamet installerade fyra robotteleskop i Atacamaöknen – och ett på norra halvklotet. Project Eden  använder nio teleskop i Arizona, Italien, Spanien och Taiwan för att följa röda dvärgstjärnor kontinuerligt.


SPECULOOS och EDEN teleskopen har mycket större än linser än TESS och kan därför hitta planeter runt stjärnor för svaga för TESS att studera.


Jakten pågår (min anm) vad som kommer att finnas att hitta därute får framtiden utvisa. Vi får bara hoppas att det vi hittar inte feltolkas.

Bild från vikipedia på TESS.

Det är möjligt det finns vattenvärldar därute med mycket fler livsformer än i jordiska hav.

Främmande världar (exoplaneter) där det förekommer starka havsströmmar kan vara överfyllda med livsformer (enligt teorin). Betydligt fler livsformer än de som finns i våra hav. 

Anledningen till att haven kan ha betydligt fler livsformer än jordens hav är att det i hav kan finnas effekter som bättre än hos oss flyttar näringsämnen i vattenskikten.

Detta är något som geovetare Stephanie Olson på University of Chicago sade i dag (aug. 23) i en presentation på Goldschmidt Geochemistry kongressen i Barcelona.


 Ett cirkulationsmönster känt som "uppvällning" kan vara avgörande för att främja livet i haven, sade Olson. Uppvällning uppstår när vinden rusar längs havets yta vilket skapar strömmar som trycker djupt näringsrikt vatten upp mot havets ytskikt där fotosyntetiska plankton lever. 


Plankton i sig producerar näringsämnen vilka i sin tur kan producera organiska föreningar som matar större organismer, som i sin tur blir måltider för ännu större organismer och så vidare upp i näringskedjan (något som sker i jordens hav).


"Vi fann att högre atmosfärisk densitet och långsammare rotation och närvaron av kontinenter inte är optimalt för uppvällning (så tolkar jag Olson min anm).


 "En ytterligare tanke är att jorden kanske inte är optimalt beboelig och livet på andra planeter kan vara ännu mer gästfria än vår egen planet." säger Olson.


Även om dessa fynd inte har setts eller upptäckts på de ca 4 000 exoplaneter som hittills har upptäckts kan de det ge  forskarna utgångsidéer att söka beboeliga världar utefter detta i framtiden.


Olson önskar att framtida generationer av teleskop kommer att byggas som bättre analyserar funktioner som atmosfärisk densitet och rotation hastighet vilket skulle kunna erbjuda en snabb inblick i en värld är bebolighet. Med rätt teknik bör vi kunna hitta den vattenvärld där livet frodas. Om nu denna finns därute (min anm).


Bilden är från Jorden men visar öppet vatten som det kan se ut på en exoplanet.

TESS har gjort en betydelsefull upptäckt därute

NASA meddelande nyligen att deras satellit TESS med sitt teleskop lycktas detektera en planet i storleksordning mellan Mars och Jordens storlek. Denna ska finnas runt stjärnan L 98-59 vilken befinner sig 34.6 ljusår bort från oss i riktning mot stjärnbilden Flygfisken (Volans).


 Planeten kallas L 98-59b och är den minsta planeten som upptäckts av TESS. Tillkännandet har meddelats i tidskriften  The Astronomical Journal.


– Upptäckten är en stor teknisk och vetenskaplig prestation för TESS, säger Kostov en av rapportskrivarna och tillägger . ”För atmosfäriska studier av små planeter behövs korta banor runt ljusa stjärnor. Men sådana planeter är svåra att upptäcka. Detta system (vilket används av TESS där ljusets avtagande mot en stjärna mäts) har potential för fascinerande framtida studier och upptäckter ”.


Två ytterligare planeterna upptäcktes i samma system båda större än jorden. TESS upptäcker exoplaneter med metoden transitering; det vill säga mäta minskningen i stjärnans ljusstyrka när en planet passerar framför den.


Ingen av de nyupptäckta planeterna finns i den zon som anses möjlig för liv.


Bilden är på stjärnbilden Flygfisken synlig på södra stjärnhimlen.

Teegarden's Star solsystemet där två spännande planeter hittats.

Två tidigare oupptäckta jordliknande planeter har hittats i vårt närområde gömda i mörkret runt den ljussvaga röda dvärgstjärnan Teegardens star 12,5 ljusår bort.


Forskare säger att detta har gjort att vi inte hittat denna stjärnas planeter tidigare. Det är en av de minsta och mest nedtonade kända stjärnorna och därmed svår att upptäcka fast den finns relativt nära oss.


2003 såg man på stjärnan men inget som visade att den hade planeter kunde då ses. Idag vet vi däremot (med de idag mer avancerade instrumentens hjälp) att det finns två planeter runt den i den för stjärnan beboeliga zonen. Här finns kanske vatten på dessa stenplaneter och möjligheten för liv att ha utvecklats.


Det är en lugn plats utan våldsamma solstormar och andra våldsamma naturskeenden. Planeterna ses även som de hittills funna mest liknande Jorden.


Storlekarna är ungefär likartade avståndet till sin sol gör att det bör vara rätt lika temperatur där som här. Därav misstanken att det kan finnas liv och troligen säkert vatten. Vatten verkar finnas överallt på alla planeter o asteroider i någon form så här bör hav finnas och floder flyta.


En spännande plats. Säker möjlig att kolonisera om nu inte dessa planeter redan har civilisationer.

Bilden visar stjärnan men området är mörkt och det är svårt att se.

Ytterligare 18 exoplaneter är nu hittade

Astronomer har upptäckt 18 exoplaneter till med en storlek lik jorden. Planeter därute som tidigare missats då vi inte kunnat upptäcka  planeter av denna storlek utan enbart tecken från betydligt större planeter bland runt stjärnorna därute. Många av exoplaneterna är upptäckta av upptäckta av Keplerteleskopet.


 Den största är lite över två gånger storleken av jorden. Den minsta ca 69 procent av jordens storlek. De har tidigare missats då tekniken inte kunnat upptäcka dem på grund av dess storlek. Men nya algoritmer har nu kunnat användas för att undersöka solsystem därute vi redan funnit så kallade superjordar runt.


Men som med dessa algoritmer visat innehåller även planeter av jordens storlek. Inte förvånande alls säkert finns likt i vårt solsystem även dvärgplaneter i dessa solsystem.

För att få mer info om hur man nu kan arbeta för att finna planeter därute i solsystem vi redan undersökt vilka är betydligt mer intressanta än de så kallade superjordar vi redan funnit följ denna länk.


En superjord (på grund av sin storlek betydligt lättare att finna) är en exoplanet med massa  större än Jordens men mindre än vårt solsystemets gasjättar Uranus och Neptunus vilka är 14 respektive 17 gånger så stora som jorden.


Bild från vikipedia på två möjliga superjordar med Jorden som jämförelse storleksmässigt. OBS: dessa på bilden är bara illustrationer.

Det finns vattenvärldar däruppe i rymden

De flesta exoplaneter med en storlek  mellan jordens och Neptunus anses i dag vara planeter med mycket vatten på sina ytor. Vattenvärldar som dessa ses som vanliga runt många solar (men saknas i vårt eget solsystem) och dessa innehåller tusentals gånger mer vatten än vad jorden gör.


Forskare har genom datorsimuleringar upptäckt detta förhållande (från början ansåg man dessa vara gasplaneter men det var fel) vilket innebär att dessa exoplaneter är minst till  25% och eventuellt mer än 50%, flytande eller fryst vattenmassa. (Jorden har däremot endast 0.02% vattenvikt.)


Under de senaste 20 åren har astronomer bekräftat förekomsten av tusentals exoplaneter (planeter runt andra stjärnor). NASA: s nyligen avslocknade Kepler rymdfarkost upptäckte 2 702 bekräftade exoplaneter och flera tusen fler troliga exoplaneter därute.


Många exoplaneter är ganska olika planeterna i vårt solsystem. Till exempel så kallade Superjordar vilka har diametrar upp till dubbelt så stora som jorden eller som de kallas ”sub-Neptune” världar upp till två till fyra gånger större än jorden. (Neptunus diameter är ungefär fyra gånger Jordens).


Tidigare forskning föreslog att så kallade sub Neptunes  eller superjordar var antingen gasdvärgplaneter med stenkärnor omgivna av gas rikt på väte och helium eller vattenvärldar med stora mängder flytande och fryst vatten förutom sten och gas.


För att undersöka vilket använde forskare datorsimuleringar av planetarisk tillväxt för att se vilka scenarier som bäst kan förklara massa och diametrar av dessa hittills upptäckta exoplaneter. Att veta massan och diametern på en planet kan hjälpa astronomer till att uppskatta dess genomsnittliga täthet (densitet) och datorsimuleringar av planetarisk tillväxt kan sedan hjälpa till att avslöja huruvida kompositioner av gas, sten, is eller vatten bäst kan förklara dessa tätheter. Svaret blev att det finns många vattenvärldar däruppe bland stjärnorna.


Bilden visar ingen vattenvärld utan Neptunus i vårt eget solsystem. Blå som vatten men en gasplanet.

Artificiell intelligens ett hjälpmedel för sökande efter dolda planeter

Astronomer vid The University of Texas i Austin har i samarbete med Google använt artificiell intelligens (AI) vilket resulterade i två hittade dittills dolda planeter i Kepler rymdteleskops arkiverade foton.


Tekniken att finna missade planeter i missad data kallas K2.


De två planeter varav en kallas K2-293b kretsar kring en stjärna på 1300 ljusårs avstånd från oss i stjärnbilden Vattumannen och K2-294b vilken kretsar kring en stjärna 1230 ljusår bort även denna finns  i Vattumannens stjärnbild.


För att det skulle vara möjligt att finna dem och förhoppningsvis fler i framtiden skapade teamet vilket leds av en grundutbildningsutbildning på UT Austin av forskningsledare Anne Dattilo där. Det används en algoritm som går till botten med de data som registrerats av Kepler och med denna som utgångspunkt söka efter eventuella  missad intressant data.


Nu hoppas man finna många fler missade planeter som gömmer sig i Keplers arkiverade databank. Upptäckterna ovan har accepterats för publicering i ett kommande nummer av The Astronomical Journal.


Dessa två planeter Dattilo's team hittade ”är båda mycket typiska planeter”, sade hon. ”De finns mycket nära sin värdstjärna, är heta och de har korta omloppstider. ”De är något större än jorden”.


Säkert finns många fler planeter i det arkiverade materialet men många av dem som finns en längre bit från sin sol kan vara omöjliga att finna på grund av att de är för  ljusmässigt svaga.


Bild är från Vikipedia och visar Keplerteleskopet

NASA försöker skapa annorlunda atmosfärer för att se om dessa kan innehålla livsformer.

Forskare vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien, mixtrar med olika atmosfärblandningar för att finna möjliga atmosfärer på heta planeter.


 Utgångspunkten är atmosfärer i blandningar av kolmonoxid och väte.


Dessa planeter som kallas ”heta Jupitrar” är gasjättar som kretsar väldigt nära sin sol till skillnad från någon av planeterna i vårt solsystem. Medan jorden tar 365 dagar att kretsa kring solen tar heta Jupitrar mindre än 10 dagar på sig runt sin sol. Deras närhet till en stjärna (sin sol) betyder att temperaturen på ytan kan variera från 530 till 2800C grader.


Men även i denna temperatur kan en atmosfär finnas (dock knappast liv tycker jag) . Vilken blandning denna atmosfär då har för att existera på planeten experimenteras nu ut. Vi ska komma ihåg att merparten av materia och grundämnen smälter i dessa temperaturer.


Varför vill då forskare veta om en viss sorts atmosfär kan finnas här? Som jag tolkar det är det för att förstå mer av vad de ser på dessa jätteplaneter och ta hänsyn till de effekter en atmosfär ger när planeten studeras. Man vill helt enkelt veta vad man ser där nere i hettan för att tolka resultaten utifrån planeternas rörelser och innehåll. Men jag har även förstått att de även kan tänka sig livsformer i denna atmosfär. Men jag är själv övertygad troende på att det inte är möjligt. 


Bild på vår egen Jupiter men som sådan enbart lik de heta jupiterlika exoplaneterna därute enbart i storlek.

En planet som ”minskar” i storlek har upptäckts därute av Hubbleteleskopet.

Astronomer har med hjälp av Hubbleteleskopet funnit bl.a. heta planeter av Jupiters storlek till heta superjordar (planeter 1,5 gånger jordens diameter). 


Men heta planeter i storlek som Neptunus har varit ovanligare att hitta. Hittills har enbart ett fåtal av denna storlek hittats i närheten av sin sol där de blir heta på grund av närheten till son sol. Däremot har en del i denna storleksklass så kallade medelstora exoplaneter hittats längre ut i sina solsystem där det är betydligt svalare.


Varför denna storlek inte hittats i närmiljön av sin sol har varit och är en gåta. Det förslås att underskottet beror på att de försvunnit härifrån vid solsystemets bildande. Men det förklarar inte varför så skulle skett.


För några år sedan fann astronomerna med hjälp av NASAS rymdteleskop Hubble att en av de varmast kända Neptunusliknande i storlek exoplaneterna  (GJ 436b) förlorar sin atmosfär (gashöljet det är ju gasplaneter).


Nu har astronomer genom Hubble funnit en mycket het Neptusliknande exoplanet 
GJ 3470b 100 ljusår från oss som håller på att förlora sin atmosfär (gasen) just nu från oss sett, med en hastighet 100 gånger snabbare än GJ 436b gör. Båda planeterna finns på ungefär samma avstånd från sin stjärna. Ca en tiondel avståndet mellan vårt solsystem innersta planet Merkurius och solen.


GJ 3470b är endast 2 miljarder år gammal och även solen den kretsar runt är en ung stjärna. En ung stjärna är mer energirik så denna bombarderar planeten med mer strålning än GJ 436b får (vilken finns runt en äldre sol). Båda solarna är röda dvärgstjärnor och härmed mindre än vår sol.


Teorin säger att den hetare exoplaneten GJ 3470b där atmosfär försvinner förstärker tanken att den hetare versionen av dessa avlägsna världar kan vara en klass som kan ses som övergående planetklass vars slutgiltiga öde är att krympa ner till den vanligaste typen av känd exoplanet  1,5 gånger storleken av Jorden (se ovan och sluta som stenplanet). 


Planeter med tung, vätedominerade atmosfär som är större än jorden, men mindre än Neptunus. Så småningom kommer dessa planeter även att bli av med denna atmosfär för att bli superjordar innebärande mer massiva och då steniga versioner likt jorden. Men knappast med atmosfär då de ligger för nära sin sol.


Mindre planeter av före detta heta planeter vilka förlorat sin atmosfär och sedan ser mindre ut tror jag finns men är svåra att upptäcka. Kanske både Merkurius och Mars kan ses som sådana. Men då är Jorden svår att förklara. För att inte säga Venus där något helt annat skett som resulterat i en atmosfärisk katastrof.


Bild GJ 3470b till storleksjämförelse med Jorden.

Sydafrikanska MeerKat ansluts till det världsvida sökandet efter liv på andra planeter. Ett sökande vilket aldrig kommer att ta slut.

I Sydafrika finns Radio Astronomy Observatory (SARAO).

SARAO är en nationell anläggning förvaltad av National Research Foundation. Här finns radioastronominstrument och program såsom MeerKAT och KAT-7 teleskopen. Anläggningen ligger i Karoo ( är ett stäpp och halvökenområde i södra och västra Sydafrika.).


 MeerKAT består av 64 radioteleskopsantenner på bilden ovan ses en av dessa. Dessa kopplas nu upp i ett redan existerande globalt nätverk i sökandet efter planeter runt andra solsystem där liv kan finnas. Detta globala nätverk av radioteleskop har som mål avsökning av ca en miljon stjärnors omgivning.


 Vad man söker efter är i första hand tecken på något slag av teknik som används vid ett solsystem därute. Såsom radiosändningar eller andra strålkällor av icke naturligt slag som vi känner det. Det söks tecken efter intelligent liv därute.


Kommer detta att ge resultat? Om det finns något att hitta därute kommer människan en dag att hitta det. Finns inget kommer människan säkert ändå aldrig att ge upp sitt sökande. Människan skräms av tanken på ensamhet i ett gränslöst universum av livlösa solsystem.


Bilden är på ett radioteleskopen ingående i  Meerkat vilket omtalas ovan.