Sjömonster var inte fantasifoster

Scheler såg på naturvetenskapliga begrepp som ett slags fiktioner som legitimerades genom sin pratiska och tekniska användbarhet.


Han använde uttrycket prestationskunskap om naturvetenskapen vilken han ansåg inte skulle användas för att beskriva naturen sådan den är. Istället skulle beskrivningarna ha som mål att beskriva hur den skulle användas för största möjliga nytta.

Han använde uttrycket väsenkunskap om den kunskap som behandlade tingens väsen där den teoretiska attityden snarare än den de praktiska är bestämmande.

Han använde uttrycket frälsningskunskap om den kunskap som är styrd av kärlek till det varande ett mänskligt agerande i den gudomliga skapelseakten.

Han var från början elev och en framstående sådan till Husserl men gick efterhand sin egen väg som de flesta duktiga elever gör som varit berömda och framstående mäns adepter.

Andra exempel genom historien på sådana är Platon som var elev till Sokrates och Aristoteles som var elev till Platon.

Vetenskapen har länge nonchalerat rapporter om sjömonster. Storsjöodjur, havsvidunder och jättebläckfiskar som dragit ner skepp i djupet.

Men efter att ha läst denna artikel och flera liknande de senaste åren bör nog marinbiologerna tänka om då de ser på rapporter om monster från havets djup
http://sydsvenskan.se/varlden/article319301.ece
eller hur?

Husserl skapare av den svåra fenomenologin

Fenomenologin är en forskningsmetod som en del anser som den enda riktiga medan andra förkastar den helt. En sak är dock nästan alla överens om och det är att den är svår att använda som det är tänkt.
Allt kan vi inte ta upp här. Reduktionen är det som i första hand utmärker metoden. Den är nästan metoden i sig. Det innebär att vi successivt ska ompröva vår uppfattning och vårt omdöme om det vi upplever.

Men fenomenologins reduktion är inte slut med detta utan därefter ska vi göra en eidetisk reduktion vilket innebär att ompröva fenomenet utifrån hänsyn till dess väsen. Det görs genom att man abstraherar och varierar olika slag av egenskaper mot varandra för att den vägen få fram en minsta gemensam nämnare för de egenskaper som tillsammans bildar det väsen man skådar.

Därefter kommer slutligen sista reduktionen den transcendentala. Då riktar man uppmärksamheten inåt, mot det jag, eller något annat utåt som jag har gjort mig en föreställning om man ser då fenomenet som ett väsen. Man tänker då att man tänker och föreställer sig något i detta fall ett fenomens väsen. Jaget är därmed den sista instansen i denna medvetandeprocess. Denna mänskliga faktor, får man då anta, spelar en stor roll för hur fenomen uppfattas och medvetandegörs.

Fenomenologi är svårt och ännu svårare att använda som forskningsmetod. Man måste lära sig att skåda sig själv inifrån i forskningsprocessen och det är inte enbart svårt utan för många en omöjlig hållning. Fenomenologi innebär därför mycket utbildning i förfarandet och mycket arbete för att den ska vara meningsfull att använda. Många har försökt och misslyckats. Några har säkert tyckt sig lyckas och övertygat andra om detta. Men tveksamheten är stor anser jag om fenomenologi som metod som kan användas som teorin förutsätter. I teorin låter det bra i verkligheten, ja själv är jag tveksam.

Nu lite lättare ting att fundera över. Enligt artikeln http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=765788
påstås det att det aldrig tidigare försvunnit så många djurarter som i vår tid. Själv ser jag det som konstigt då jag trodde att dinosauriernas tid var den tiden. Men man vet ju inte säkert hur många arter som då fanns och dog ut. Men jag har kanske fel.

Kan det bli samma sak om många arter försvinner i vår tid. Andra arter ökar istället arter som i dag är små får utökat utrymme? Vad kan det då bli för arter? I artikeln talas det om en minskning av gamar och rovdjur i sig kan det innebära att det bör bli utökning av arter som kaniner råttor mfl mindre djur som älskas av rovdjur. Ja jag vet att gamar är asätare men alla rovdjur eller fåglar är inte detta och de flesta rovdjur minskar i antal. Kanske det blir så att djurantalet ökar men artantalet minskar i framtiden.

Pragmatikern Dewey tänkte på sitt sätt.

John Dewey ansåg att filosoferna inte skulle vara ett instrument som sökte eller beskrev eviga sanningar. Istället skulle de söka provisoriska och tidsbundna sanningar. Men då sådana och enbart sådana som fungerade i det praktiska livet.

Han var även pedagog och som sådan pragmatiker. Utbildning skulle enligt honom sträva mot framtiden, en strävan till kunskap som kunde lösa individuella eller kollektiva problem.

Därför såg han utbildning som något som skulle konstruera en framtid inte som något som reproducerade det förgångna.

Pragmatism kan därför ses som riktat framåt, mot byggande av en annan framtida bättre värld där kunskapen ska vara något som danar framtidens samhällsbyggare.

Teorier som inte kan bevisas eller användas i det praktiska livet är inte pragmatiska. Tro är knappast pragmatism. Istället kan man se idéer som byggandet av folkhemmet som kom under 1900-talet och började realiseras efter andra världskriget som pragmatiska.

Dewey skulle säkert hålla med om detta. Han föddes 1859 och försvann från jordens yta samma år som jag själv föddes, 1952.

Mycket är bättre nu mot förr. Att bygga en bättre framtid innebär att förbättra det som inte varit bra. Pragmatikerns uppgift är att lära ut vad som blir bättre sätt att leva än vad som erfarenhetsmässigt varit dåligt.

Men när man kallar kärnfamiljen ute då är svenska samhället verkligen ute i fantasins värld. Kärnfamiljen mamma, pappa och barn är naturligt och de flesta djur på vår jord lever enligt detta mönster och det knappast utan anledning.

Vi människor är också genom årtusenden präglade av mamma, pappa och barn familjen. Det är naturligt och jag hoppas verkligen att vår gamle duktige Alf Svensson får gehör för sin idé att försöka påverka regeringen att upprätta en handlingsplan för kärnfamiljens bevarande.

Kärnfamiljen är självklar i de flesta av världens länder men i skilsmässornas Sverige ses den som tveksam. Det är inte kärnfamiljen som är fel i Sverige det är politiken och kraven på människorna som gjort att skilsmässorna ökat och kärnfamiljen får svårt att fungera. Det viktiga är att återställa denna möjlighet så vi får ett tryggare samhälle att växa upp och leva i. Stå på dig Alf,
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152869

William James ansåg att sanning är det som fungerar

Utöver det ansåg han sanning är det som ger tillfredsställelse, är användbart och som är bra för livet ska fungera. Han har naturligtvis rätt såtillvida att en teori som fungerar ger upphov till förutsägelser som det går att arbeta utefter.

Samtidigt kan man kritisera honom för lite av lättsinne med sanningen. Då det kan bli en sanning man eftersträvar eller önskar sig. Man kan få en sanning som fungerar för en själv men inte för något eller någon annan. En självuppfyllande sanning som är utarbetad efter ens personlighet och bakgrund.

Precis som det finns en verklighet eller upplevelsevärld för varje människa så finns det en sanning för varje människa. Alla människor präglas till att tro eller anse utefter hur de präglats som barn, i arbetsliv, skola, av kamrater och inte minst arv.

Utefter denna unika för varje människa prägling har människan utarbetat en sanning som fungerar. Visst vid kriser fungerar den inte, då blir det kaos, men i det stora hela behöver de flesta människor aldrig ifrågasätta den livssanning de utarbetat. Sanningen de tror på, tvingats acceptera eller funnit bekvämast.

Enbart de som krisat har tvingats inse att den sanning de tagit som given inte fungerat och därför tvingats utarbeta en ny. Om de inte gör detta kan de bli bittra eller psykisk instabila resten av sitt liv. Instabila psyken är psyken som utarbetat svaga sanningar om sitt liv och är därför oerhört sköra.

Det blev lite egna tankar utefter sanningskriteriet som James trodde på.

Läser man efter detta följande artikel om Knutbymordets snara filmning http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152951
vilket Åsa Waldau ser som ickeönskvärt kan man tänka följande. Vad eller vilken verklighet är Waldau kanske rädd för ska speglas i filmen?

Vilken önskar regissören koncentrera sig till i handlingsschemat? Vems tankar ska speglas i samband med hur tragedin ska visas? Regissörens, Waldaus förmodade enligt regissören? Pastorns, barnflickans, enstaka församlingsmedlemmars eller protokoll från rättegången tolkat för spelfilmens handling enligt regissören?

Ja vilken verklighet det än handlar om så är det till slut regissören som väljer ut vilken och hur den bör tolkas. Regissören har all makt att ge den version som passar hur regissören ser på vad som hände och varför? Detta är alltid en regissörs privilegium att ha tolkningsföreträde. Publikens är att ta ställning. Därför är det så oerhört viktigt att kunna se en dokumentär eller läsa en bok med kritiska ögon. En handling kan tolkas på många sätt. Sanningen, den hela sanningen kan aldrig komma fram, enbart resultatet av en handling kan ses och bedömas.

OBS: William James var en amerikansk filosof som levde mellan 1842-1910.

Forskares forskning kallas vetenskap

Charles Sanders Pierce ansåg att en logisk fundamental sak för vetenskapen är att forskaren, men även lekmannen, vet vad begrepp betyder. Med andra ord lägger samma betydelse i orden eller som jag hellre utrycker det begreppen som läsaren av ropporten kommer att göra. Hur skulle det se ut om en vetenskapsman hade en uppfattning om ett begrepp och en annan en annan när de diskuterade analysresultaten ur en forskningsrappor?

Det skulle bli två analyser av samma sak och diskussioner som inte ledde någonstans utan blev helt obegripliga och troligen även motsägelsefulla. Därför är en metoddel viktig i en forskningsuppsats där inte bara metodval utan även de begrepp som används mycket utförligt förklaras. Detta gör många gånger rapporter torra, akademiska och träiga. Men vikten av begreppsförklaring och metodval är otroligt viktig för att seriösa, trovärdiga och meningsfulla resultat ska bli följden.

Pierce själv har sagt: att ha en tro som omfattar en teoretisk övertygelse är det samma som att ha en vana att handla enligt ett visst invant mönster när den eller den händelsen inträffar.

För att fastställa meningen en tanke ger måste man följa den bakåt i tid. Tankar har ofta programmerats att reagera utefter ett visst mönster. Det finns inte någon skillnad i meningen av en tanke som är så fin att den inte består i något förutom en möjlig olikhet i praktiskt handlingsmönster.

Vi kan se här på den undersökning som snart ska starta i Storbritannien
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1190121.svd
För att få ett statistiskt bearbetningsmaterial som går att dra slutsatser ur är det här 150 deltagare som söks för undersökningen understigande 100 är osäkert material att dra statistiska slutsatser från. Metoden de använder är laboratorietester och resultaten undersöks sedan positivistiskt, statistiskt för att sedan publiceras i någon vetenskaplig tidskrift. Rapporter som inte seriöst metodförklarats blir inte publicerade och tagna på allvar (undantag i populärvetenskapliga tidskrifter) Vetenskapliga rapporter ska för forskarens del publiceras i seriösa internationella vetenskapsmagasin och långt ifrån alla rapporter godkänns för publicering i dessa, se

http://ki.se/content/1/c4/54/02/Vetenskaplighet.pdf

för förklaring av vad en vetenskaplig artikel är. Att publiceras ger även större möjligheter för pengar till mer forskning. Men innan ett forskningsprojekt kommer igång har mycket gjorts. Det har presenterats för institut pengar har sökts i form av projektanslag eller fondmedel. Förberedelserna är ofta halva arbetet. Genomförandet är minst arbete, utvärderingen är sedan det sista men viktigaste momentet.

En bra rapport kan ge både mer medel och lättare för att få medel för fler forsningsprojekt för de eller dem som står som författare till rapporten och självklar högre lön och större status i vetenskapens värld. En del kommer så lång att de får det prestigefyllda nobelpriset. Då är toppen nådd. Hur det går i det forskningsprojektet som presenterades i artikeln ovan det får framtiden utvisa.

Din uppgift i livet kan vara svår eller lätt, tillfällig eller livslång

Emerson ansåg att alla har en mission att uppfylla i detta liv. Enligt 1800-taletsfilosofen Ralph Waldo Emerson inkarneras den gudomliga anden i varje människa och människan får därmed en gudomlig uppgift en unik uppgift för just denna människa. Det handlar därför om att initiativt känna efter för att hitta den uppgiften och hålla fast vid den då mår människan bra och känner att den lever rätt.

För min del tror jag också att vi alla har en uppgift. Min tro är att vi alla ska lära oss så mycket som möjligt av det vi har fallenhet och intresse för. Livet är menat som en läromöjlighet och varje människas uppgift att lära sig vad som denne kan och har fallenhet för då jag tror att kunskapen kommer till pass i nästa tillvaro. Inget liv är meningslöst fast man kan tycka så ibland. Det finns en mening med allt men den meningen kan vi människor inte alltid förstå.

Ondskan är lika närvarande som godheten och just därför händer det tragiska och hemska saker när vissa människor beslutar sig för att följa ondskans väg, av bekvämlighet, dumhet eller för egen vinnings skull på bekostnad av andras. Krig, våld och andra grymheter är exempel på detta. Gud skapade människan med fri vilja och fria val och just därför ingriper inte Gud för att ställa tillrätta när grymheten visar sig. Skulle Gud göra detta skulle vi haft en förmyndare fria val och fri vilja skulle då vara enbart floskler. Vi väljer hur vi vill leva och har rätt till detta. Det är detta som gör oss lika Gud. Inte utseendemässigt som vissa tror. Gud har inget kön ingen kropp utan är en ande. Men självklart kan Gud ta kroppslig form. Vi väljer här och sedan får vi det liv eller den förintelse vi samlat på oss efter detta liv. Det är min tro.

Ser vi då på den här artikeln och tänker utifrån ovanstående resonemang blir det kanske konstigt.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152811

Har de kvinnor som blir våldtagna bla annat uppgiften att bli detta under sin livsresa? Självklart inte. Har de sig själva att skylla? Man kan se det som att en full kvinna som klätt sig utmanande riskerar att bli utsatt om hon träffar en påverkad eller mindre mogen man på sin nattliga vandring. Visst riskerar hon problem då.

Men valet att dricka sig full har hon gjort utan att lyssna på sin intuition för vägledning. Ingen vägleds till destruktiva handlingar om man inte går enklast möjliga väg som att inte ta tag i sina problem utan istället döva dem.

Däremot finns män och kvinnor som inte tar sin uppgift på allvar eller förstår den. De sunda som möter denna kvinna utan att bry sig. Den som bryr sig om en människa i nöd tar hand om denna och ser till att den kommer i skydd, hem utan att råka illa ut. Det finns många som har fått möjligheten att hjälpa utan att göra detta utan istället gått vidare och tänkt den egoistiska tanken; hon får skylla sig själv. Att välja den vägen som dessa presumtiva räddare gjort är ondskans väg.

Upplev nya saker på gamla stigar

Vad vill du se och uppleva? Vad bestämmer vilken upplevelse eller kunskap som är rätt för just denna dag eller detta ögonblick?

Vad var det som gjorde att du på din vanliga promenad som du gått i många år i dag för första gången såg något som alltid funnits där på samma plats?

Har du tänkt dessa tankar någon gång? Kanske också upplevt det?

Funderingar men inte orealistiska sådana. Jag är övertygad om att många upplevt detta men kanske inte ställt sig frågan varför de aldrig sett denna sak tidigare. Kanske inte heller förstått att den funnits där under alla promenader som gjorts.

Kanske det behövdes ett visst väder ett visst ljus under en viss dag och kanske även för att allt skulle stämma för att se och uppleva en viss sinnesstämning.

När allt föll på plats då såg du det du aldrig sett tidigare och kunde lägga till detta till dina upplevelser. Kanske denna upplevelse fick dig att vakna till och se på verkligheten och vardagen på ett nytt sätt.

Frågor utan svar men tankar att fundera över blev det denna söndag.