För första gången har en kolrik asteroid upptäckts.

Astronomer har med hjälp av ESO (astronomiska sydobservatoriet)  undersökt en sällsynt rest  från vårt solsystems tillblivelse. De upptäckte att  i Kuiperbältet vari Pluto ingår finns en asteroid vilken fått namnet 2004 EW95 är en kolrik sådan. Det är den första av sitt slag som bekräftats i Kuiperbältet.

Troligen bildad i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter i solsystemets barndom och därifrån kastad ut härifrån av någon anledning miljarder kilometer bort från  Kuiperbältet och infångats av detta.

Enligt teoretiska modeller gick gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus)  bärsärkagång genom solsystemet kort efter att de bildats. Det resulterade i att mindre objekt och även småplaneter då kastades från solsystemets inre delar till banor långt bort från solen.  Enligt denna modell borde då Kuiperbältet bortom Neptunus bana innehålla en andel steniga himlakroppar från det inre solsystemet och bland dessa exempelvis många kolrika asteroider. Men först på senare tid har bekräftad kolrik sådan hittats.

I den nya forskningen presenteras nu bevis för detta genom den upptäckt av den kolrika asteroiden 2004 EW95.

Detta är nämligen den första kolrika asteroid som hittats i Kuiperbältet (obs själva asteroiden sågs dock första gången 2004) . Om den är unik får framtida forskning visa.

Bild på asteroidens bana.

Väderfenomen är universella och finns överallt i universum

Väder har vi på Jorden, lufttryck och rörelser i atmosfären vilket ger stormar och vindar. I haven finns det strömmar.

Men väderfenomen finns även på solen.

Detta om man ser väder på samma vis som strömmarna i haven. Fenomen i solens plasma vilket ger strömningar likt jordiska stormar och vindar likt vi även ser på ex Jupiter.

Rörelser i solens plasma och solvindars utsändande har med solens rotation och rörelse i plasmautkasten i dess inre att göra. På Jorden är det Jordens rörelse och skilda slag av rörelse i atmosfären tillsammans med den strålning som kommer in från solen som påverkar vädret om vi ser det kortfattat. Temperatur och Jordens rörelser påverkar havsströmmarna.

Men allt sammantaget på skilda platser i universum kan man se som samma fenomen av rörelse och påverkansmönster (dock inte alltid som vi förstår).

Solens så kallade väder är även något helt naturligt. Kanske vi i framtiden har prognoser på Solens väder likt vi har koll på dennes återkommande 11 åriga solfläckscykel vilken kan påverka elektroniken katastrofalt om det vill sig illa.

Bild solen där man ser en soleruption.

Kalender på alla större idag kända händelser för rymdintresserade under år 2018.

Likt de flesta år numera är det spännande tider för de som är intresserade av vad som händer i rymden eller vad universum är.

Forskningen går framåt. Frågor får svar men ny uppkommer.

Det planeras hela tiden nya projekt och asteroider besöker oss i närområdet då och då. Plus andra intressanta händelser vilka sker däruppe.

Koppla upp dig på denna länk och få en kalender på vad som sker och vi vet om just nu under 2018.

Det är mycket som planeras.

Bild på vår spännande omgivning

NASA önskar hjälp av allmänheten med att uppställa ett jordskredsregister

Åter önskar NASA hjälp av allmänheten med att bygga upp ett register. Denna gång ett jordskredsregister.

Allmänheten är välkommen liksom myndigheter över hela världen att sända in rapporter från lokaltidningar eller myndighetsregister.

Med hjälp av detta kan sedan statistik utarbetas på var jordskred är vanliga och hur ofta de uppstår vilket kan ge varningar för att motarbeta att människor och byggnader skadas eller byggnader byggs på livsfarliga platser. Registret ska som jag tror vara öppet för alla när det är utbyggt. Om det blir en kostnad att använda det vet jag inte.

Bilden visar ett av husen vilket skadades efter ett jordskred 2005 i Laguna Beach i Kalifornien.

Ej helt förståeliga hål i isen på Arktis. Fotograferade av NASA.

Icebridge heter ett projekt där NASA fotograferar Arktis och Antarktis från högtflygande flygplan i syfte att förstå mer om dessa poler och klimatförändringar.

NU har foton visat på partier av tunnare is där öppna runda vakar uppstått. Detta vid en fotografering på nordliga breddgrader i detta fall i Norra Kanada på 69.71 grader norr och 138.22 grader väst, 75 km nordväst om Kanadas Mackenzie River Delta.

Hur eller varför detta skett vet man inte. Troligen är det något som har samband med uppvärmning av havsvattenströmmar att göra. Men hur detta fenomen uppstår vet man inte.

PÅ Grönland finns nu ett superkänsligt teleskop för än bättre avsökning av ljussvaga objekt i rymden.

Grönland det land som en gång fick sitt namn på skämt för att locka nybyggare. Här är inte grönt utan isen täcker 80 % av dess yta vilken är ca 5 gånger större än Sveriges yta.

Ett lämpligare namn om det inte varit upptaget hade varit Island. Men även Frostland eller Snöland hade passat bättre än Grönland.

Nåväl här finns numera ett teleskop med syftet att studera de mest avlägsna objekten i universum. Platsen är väl vald då luften här är mindre full av föroreningar och är klar och ren.

 Under de senaste månaderna har ett team av forskare trotsat kylan för att sätta sista handen på detta teleskop.

Teleskopet är planerat att upptäcka radiovågor från stjärnor, galaxer och svarta hål lättare än dagens teleskop. Teleskopet ”Grönland” är därmed mer redo att hjälpa forskare att utforska några av universums djupaste mysterier än andra teleskop vilka gör så gott de kan.

Grönland-teleskopet är en 12-meters radioantenn som ursprungligen byggdes som en prototyp för ALMA ESO:S anläggning i Chile (ett samarbete mellan flera europeiska länders astronomer).

I mitten av April 2018 iakttog Grönlandsteleskopet  det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen M87.

Detta svarta hål och ett i vår galax är de två primära målen just nu för EHT (projektets namn) eftersom den skenbara storleken av deras händelsehorisonter är större än för alla andra kända svarta hål.

Grönlandteleskopet (ett radioteleskop)  ger en utmärkt upplösning i de bilder det tar i det ljus det arbetar mot vilket inte starkare än vad som krävs för att läsa en tidning på månen från ett teleskop på Jorden.

Denna kapacitet är ungefär tusen gånger bättre än vad de bästa optiska teleskopen kan åstadkomma idag.

Bild på Grönlandsteleskopet.

Den giftiga, kokande Poássjön på Jorden innehåller förvånande nog liv, kan samma sak gälla i liknande sjöar på Mars?

Det har hittats mikrober (bakterier) som lever i en sjö vilken är en av de tuffaste och minst troliga livsmiljöer man kan finna på Jorden.

Det är i Poássjön vilken finns vid Poásvulkanen i Costa Rica.

 Här riskerade forskare vilka tog vattenprover andra gradens brännskador av svavelsyraångorna från sjön vilkens vatten är 10 miljoner gånger surare än vanligt kranvatten. Vattnets temperatur här är på kokpunkten.

Likväl fann man här bakterier dock enbart av en enda art.

Tankarna går till planeten Mars då även här finns svavelsyrasjöar men även vattensjöar.

Varför skulle en miljö på Mars inte kunna ha utvecklat liv i dessa sjöar under marken eller under isen då så skett här på Jorden?

Kan liv vara universellt så bör liv finnas någonstans på Mars i form av bakterier i annat fall är liv inte universellt utan något unikt enbart uppkommit kanske enbart på Jorden. Om så börjar man fundera på hur vi fick liv kom till Jorden och att det kanske inte är bara evolution från ingenting efter Big Bang som ligger bakom utan att det likväl finns en skapare som tänkt ut livet. En Gud.

 Bild på den omtalade sjön ovan.