Troligen kommer vi att ofrivilligt plantera ut bakterier i Mars atmosfär.

Om bakterier bildar tillräckligt tjocka aggregat (mängd på en plats) innebärande stora populationer av bakterier med flercelliga strukturer skulle ett antal öklara den långa resan till Mars. Detta enligt en ny studie publicerad i tidskriften Frontiers in Microbiology. 

Enligt experiment för att bättre förstå motståndskraften hos bakterier i större aggregat (samlingar) ville forskare undersöka hur torkade eller uttorkade bakterier i olika storleks-aggregat (samlingar i utbredning eller tjocklek) var strålningsresistenta (skadades av strålning i rymden). Bakteriestammen som användes var av släktet Deinococcus. Experimentet gjordes utanför den internationella rymdstationen ISS. Där fick bakterierna vara kvar i rymdens tomhet och utsättas för den för oss livsfarliga strålningen under ett till tre år innan forskarna testade dessa bakteriekoloniers överlevnad. Forskarna bekräftade då en partiell överlevnad i alla aggregat med en tjocklek av minst 0,5 millimeter.

"Resultaten tyder på att dessa bakterier klarar strålningen i rymden. Deinococcus skulle enligt resultatet överleva resan från jorden till Mars och vice versa vilket är flera månader eller år," säger forskare Akihiko Yamagishi, professor i biovetenskap vid Tokyo University i ett pressmeddelande. Vi vet dock inte vilka andra bakteriestammar som även de skulle klara av detta (min anm.).

"Livets ursprung på jorden är människans största mysterium. Forskare kan ha helt olika synpunkter på frågan," sa Yamagishi en av forskarna och tillade. "Vissa tror att livet är mycket sällsynt och endast kom till en gång i universum medan andra tror att livet kan uppstå på varje lämplig planet med de rätta förutsättningarna. Om panspermia (att livet sprids genom asteroider genom rymden) är sant måste livet existera på många platser." 

Jag (min anm.) har däremot en undran. Om något sprids från jorden till Mars måste väl ändå dessa bakterier liftat i kapseln inte utanför. Och har vi inte innan resan försökt desinficera innehållet i kapseln innan resan så gott det går. Inte lätt med människan dock. Risken att vi sprider bakterier till Mars från människan är stor men ändå högre risk för problem är att vi vid återfärden fått någon okänd bakterie med oss eller virus som kan ge förödande konsekvenser på jorden.

Bild från vikipedia på den omtalade bakterien Deinococcus vilken de testade i rymden.

Bakterier kan livnära sig på elektricitet. Kan dessa finnas däruppe också?

Forskare har upptäckt att det finns vissa mikrober som finner elektricitet mycket näringsriktig. Dessa elektronätande mikrober är överraskande nog mycket vanliga. Forskarna har hittar dem på många olika platser.


Dessa mikrober (mikroskopiska organismer som bakterier, protozoer och svampar) har ingen mun, så de behöver ett annat för sätt att få sitt bränsle i sina kroppar. I en ny studie, publicerad den 5:e november 2019, i tidskriften MBIO, visas hur sådana mikrober drar in elektroner direkt från en elektronkälla.


Arpita Bose  är en biolog på Washington University och en av författarna till studien. Hon säger att den naturligt förekommande stammen av en bakterie som kallas Rhodopseudomonas palustris tie-1 bygger en kanal för att acceptera elektroner över dess yttre membran.

 Enligt forskning förlitar sig bakterierna på en järninnehållande hjälparmolekyl som kallas en Deca-heme cytokrom c. Genom att bearbeta detta protein bildar TIE-1 en viktig bro till en elektronkälla och äter (tankar skulle jag vilja kalla det) elektricitet.


Förmågan hos dessa mikrober att ta upp elektroner från ämnen som metalloxider kallas extracellulära elektronupptag kan hjälpa mikrober att överleva under näringsknappa förhållanden. Vissa slag av bakterier kan därmed leva på elektricitet. 

Studien syfte var att undersöka hur de drar elektroner genom sina yttre membran för att få energi.


Det är en intressant studie som kan ge idéen att (min anm) det kan finnas planeter däruppe där mikrober lever av strålning, elektriska kraftfält etc.



Bild på en elektrisk urladdning 

Nasaforskare på bakteriejakt i universum med nya instrument

En av NASA;s  forskare Melissa Floyd har utvecklar en apparat vilken innehåller hennes 3D-tryckta FISH-bot prototyp (se länk där bild på denna finns) vilken ska inbakas i en robotfarkost för sökning efter bakterier därute  på planeter och andra objekt.

Detta projekt är ännu i sin linda men ska realiseras och kommer då att ta ett ytterligare steg till att försöka finna mikroskopiskt liv i form av bakterier och arkéer (former av bakterier vilka kan leva i extrema miljöer men vilka vi inte alltid förstår hur de kan detta eller vad de lever av) 

NASA: s rymdbilar på ex månen eller Mars har hittills enbart haft verktyg och instrument till att leta efter biosignaturer eller tecken på liv inte liv i sig.  

Floyds robotinstrument ska istället koncentreras på att identifiera bakterier och arkéer vilket är en stor grupp av encelliga mikroorganismer som trivs i skilda miljöer och tros vara de första organismerna som en gång uppstod här på jorden för ca 4 miljarder år sedan.

På jorden i dag innehåller ett gram jord omkring 40 miljoner bakterier och en milliliter färskvatten ca 1 miljon st. Otroliga siffror eller hur?

Floyds koncept ska distribuera en fristående robot eller ett av flera av hennes instrument nämnda ovan i en rymdbil. De nya instrumentet bygger på en allmänt använd teknik (se länk) för att upptäcka och lokalisera närvaron eller frånvaron av RNA eller enkelsträngade DNA-sekvenser på kromosomer. De trådliknande strukturerna vilka finns i kärnan av de flesta levande celler och vilka bär genetisk information i form av gener.

”Tanken här är att ersätta med ett robotsystem vad en forskare gör i labbet”, sa hon. ”Jag kan ha helt fel” om livet har uppstått på Mars eller i något annat solsystem och om det gjort det då på samma sätt som det gjorde på jorden. ”Men hur vet vi om vi inte söker liv som vi känner till det? Vi har aldrig gjort detta ” säger Floyd.

Det kan vi inte påstå att hon har fel i. Vi måste först söka liv som vi har kunskap om innan vi söker helt nya former av liv.

Bild Escherichia coli, 25 000 ggr förstoring.

Den giftiga, kokande Poássjön på Jorden innehåller förvånande nog liv, kan samma sak gälla i liknande sjöar på Mars?

Det har hittats mikrober (bakterier) som lever i en sjö vilken är en av de tuffaste och minst troliga livsmiljöer man kan finna på Jorden.

Det är i Poássjön vilken finns vid Poásvulkanen i Costa Rica.

 Här riskerade forskare vilka tog vattenprover andra gradens brännskador av svavelsyraångorna från sjön vilkens vatten är 10 miljoner gånger surare än vanligt kranvatten. Vattnets temperatur här är på kokpunkten.

Likväl fann man här bakterier dock enbart av en enda art.

Tankarna går till planeten Mars då även här finns svavelsyrasjöar men även vattensjöar.

Varför skulle en miljö på Mars inte kunna ha utvecklat liv i dessa sjöar under marken eller under isen då så skett här på Jorden?

Kan liv vara universellt så bör liv finnas någonstans på Mars i form av bakterier i annat fall är liv inte universellt utan något unikt enbart uppkommit kanske enbart på Jorden. Om så börjar man fundera på hur vi fick liv kom till Jorden och att det kanske inte är bara evolution från ingenting efter Big Bang som ligger bakom utan att det likväl finns en skapare som tänkt ut livet. En Gud.

 Bild på den omtalade sjön ovan.

Ryska kosmonauter fångade bakterier på utsidan av den internationella rymdstationen. Frågan var om de var från yttre rymden.

Det skulle inte vara möjligt att jordiska bakterier skulle hamna utanför stationen. Det skulle inte heller kunna vara möjligt att de kunde leva på stationens yttersida. I vakuum och kyla.

Det troddes så. Det var därför en sensation först och en del antog att det var bakterier från rymden som lagt sig till ro här när det upptäcktes av kosmonauter på internationella rymdstationen.

Men nu vet vi att ex björndjuret eller trögkryparen ett djur som blir högst 1 mm kan överleva i rymden under lång tid.

Bakterier är livsdugliga i många slag i för oss omöjliga förhållanden.

 Idag antas att de bakterier vilka hittades på stationens utsida hängt med från Jordens atmosfärs övre skikt när rymdstationen färdades igenom denna.

Det var inte okända slag av bakterier.

Men det visar även att det är svårt eller kanske omöjligt för oss att inte sprida jordiska bakterier mm till främmande platser därute. Vi har redan besökt ex månen. Kan redan nu bakterier från Jorden efter detta finnas här från ex månlandaren eller astronauternas dräkter?

Kan bakterier även spridits till andra plaster där vi besökt ytor eller närområden vid planeter, asteroider o månar därute? Kan det göra att framtida astronomer finner bakterier på plats och drar felslutsatsen att de alltid funnits på den yta de undersöker fast sanningen är att Jordiska satelliter mm har spritt dem dit utan att förstå det några år tidigare? Risken att jordiska bakterier vilka hamnar på dessa utomjordiska platser muterar för att bättre passa in på sin nya plats och människan senare på plats upptäcker dessa då okända bakterier och drar slutsatsen att det finns liv på denna plats innan människan besökte den.

Bilden är på ett björndjur.

Rymdvistelse påverkar människan kanske mer än vi vet idag. Ett exempel här.

Tvillingar och då enäggstvillingar är lika som bär i många fall.

I USA finns ett tvillingpar där en av dessa varit uppe under en tid på rymdstationen däruppe. Den andre var kvar på Jorden.

Nu har bevis kommit som visat att den tvilling som varit däruppe fått en förändrad bakterieflora. Tron är att detta har med rymdens påverkan att göra, strålningen och viktlösheten däruppe.

Bevis på likartad bakterieflora i detta tvillingpar innan färden är bevis på att något händer däruppe. Andra rymdfarare har visat samma sak. Men när de väl varit på Jorden ett tag igen återställs bakteriefloran till dess ursprung igen.

Min fundering är om det är bristen på bakterier från Jordens inandningsluft och föda intagen här som gör detta. Födan på rymdstationen är troligen artificiell på många vis och vad jag tror är att bakterier då går i dvala eller tillfälligt inte kan leva i magen. Men att dessa snabbt återupplivas eller återkommer genom lite mer smutsig mat och naturlig sådan vid en tids vistelse på Jorden igen.

Men säkert är att människan påverkas av rymdens vakuum. Sätt vi ännu inte helt förstår eller vet men vilka vi bör veta innan vi ger oss upp på långresor till Mars exempelvis.

De finns under oss men kan finnas och trivas även på Mars

Bakterier kan leva där inget annat kan existera. Det finns de som lever långt under jordytan i en miljö som kan ses som omöjlig för liv.

Men här finns en bakterie som lever av järn. De andas järn och lever av det.

Det är ett slag av bakterie vilken skulle kunna leva på andra planeter och stortrivas på ex Mars.

Frågan är om de redan finns där eller liknande bakterier finns där, på eller under ytan.

En dag hoppas vi få svaret.

Kan bakteriesökning på ex Mars ge svar på om det finns liv finns där.

Troligen är detta mycket möjligt. Vad man då ska söka är kalciumkarbonat, sten vilken kan innehålla cyanobakterier eller rester av sådana. Levande fossil i stenen har hittats i Australien men kan finnas även på Mars.

Det kan vara svårt att finna även om de finns. Metoder måste utarbetas så det inte blir ett sökande likt nålen i höstacken.

Men cyanobakterier

kan leva där man minst anar det eller ha levat då de anses vara den första livsformen på Jorden. En förutsättning för att det idag finns syre på Jorden. De tros ha bildat det första syret. De kan leva på land och i vatten och har funnits på Jorden i minst 2,5 miljarder år.

Att återuppväcka celler till bakterier med en ålder av 3,5 miljarder år är knappast ofarligt.

Ovanstående håller vissa forskare på med idag. Deras mål är att undersöka om celler till en viss typ av bakterier förändrats över denna tidsrymd.

Resultatet verkar bli att det är mycket lite skillnad.

Säkert är resultatet relevant. Men den lilla skillnad som finns är enligt mig en fara då dessa  förändringar vilka om de kommer ut i atmosfären kan ge oväntade resultat i vår tid. De är okända för vår  tids liv och skydd  då de en gång försvann i en helt annan tid och ekologisk och botanisk miljö.

Det kan  ge negativa förändringar  för vår tids ekologi och bakterieflora. Troligast sker inte detta. Men det är inte riskfritt att väcka till liv. Liv eller celler vilka inte finns naturliga  i dagens värld.  Det måste även ha funnits en anledning till varför det förgångnas liv en gång försvann.  Tills slut överlevde kanske enbart det liv som var immunt mot en viss form av bakterier. Bakterier vilka senare fick förändra sina arvsanlag för att själva överleva.

Men vad händer om gammalt arvsanlag kommer ut i vårt tid. Skyddet mot detta är knappast kvar efter en så lång tidsrymd.

100 miljoner år tog det från den första procenten syre till syrehalt vilket möjliggjorde en explosion av liv på Jorden.

100 miljoner år från en mycket låg syrenivå i vår atmosfär tills den nådde en nivå där livet genom en explosion av möjligheter tog fart. En explosion vilken inte kunde stoppas när den väl börjat. Liv överallt i allt fler former av växter och djur.

En skapelse av evolution och i denna skapelse en evolution och förnyelse och experimentlusta vi ännu inte kan se slutet av.

Det var cirka 600 miljoner år sedan denna explosion av liv uppstod. Innan dess fanns enbart bakterier av enklare slag.  De dog ut när  syrets fick större koncentration i atmosfären . Det var ett gift för dem.

För en spännande och kort beskrivning av vad som skedde kan följande vara intressant att läsa.

Risken är att vi redan fört bakterier till Mars. Då kan liv hittas och missuppfattningar frodas.

De första landarna på Mars var inte rena nog för att ses som inte jordbakteriebärare.

Vatten som funnits på Mars är eller kan bli källan för förökning av jordiska bakterier och liv. Det fodras extrem nästan omöjlig renhet av människan om vi landar och tar prover här. Människan själv är överfull av bakterier.

Sterila landare kan eventuellt finna liv om de finns utan att ev liv från medföljande liv från Jorden missuppfattas som liv på Mars.

Evolutionen kan få oss att misstolka. Liv på Mars bör absolut vara unikt och inte kunna missuppfattas. Inplanterat bakterieliv från Jorden bör vi känna igen. Det finns knappast bakterier av samma slag på Mars som på Jorden eller i människan och dess instrument i landare.

Det enda som kan ge missuppfattningar är om jordiska bakterier redan finns där komna från de första landarna och dessa bakterier muterat genom att de är på Mars till oigenkännliga jordiska bakterier. Då kan vi missuppfatta livet som vi finner som Marsliv fast de ursprungligen kom från marslandare. Anpassning och evolution kan ge felresultat.

Men vi får hoppas att detta inte sker.

Bilden ovan är ett björndjur  ca 1 mm långa vilka visat sig väl kunna överleva i rymdens kyla och även i extrem värme  utan större problem.

Mindre bakterieflora i magen är troligen av ondo. Överdriven renlighet av ondo.

Citat: det är evolutionens gång som har gett oss färre sorters tarmbakterier.

Forskarna är osäkra på konsekvenserna av att vi fått färre tarmbakterier, men tror att det skulle kunna bidra till sjukdomar i matsmältningsapparaten, fetma och autoimmuna sjukdomar. Slut citat.

Om evolutionen minskat bakteriefloran är en fråga man kan ställa sig. Men evolution brukar förändra redan existerande djur, inte göra så fler arter utrotas. En lösning på denna fråga är dock att någon bakterieart tagit över och därmed utrotat en annan.

Men troligast ändå är att antibiotika utrotat vissa arter i magen och då är det mycket möjligt att vissa sjukdomar ökar.

Kanske skulle bakteriefloran återinsättas efter en antibiotikakur. Antibiotika tar död på skadliga bakterier men tyvärr även av nyttiga bakterier.

Att åter få de nyttiga i sig efter en kur är omöjligt om man håller för städat, använder bakteriedödande ämnen och utöver det har vi dålig kunskap om vad vi behöver för bakterier eller hur vi ska få i oss dem eller var de finns. Ett försök i nutid som det skrivits om är  att få i oss avföring från friska personers tarmflora.

 

Resistenta bakterier skrämmer inte Socialstyrelsen, städning skiter vi i säger de.

Rapporter om hur skitigt och snuskigt det är på många sjukhus där patienter ligger och resistenta bakterier frodas gjorde ingen skillnad.

Ansvaret för att se till att sjukvården städar och har resurser till denna självklarhet där sjuka och nyopererade ligger var Socialstyrelsens, kom de själva fram till.

Men inget hände, då de inte anser att detta område är ett de prioriterar. Vi skiter i skiten, kan man se det som att de anser.

Men hur kan en sjukvård fungera om snusket frodas, då snusk är grogrunden för bakterietillväxt, vilket gör att patienter får multiresistenta bakterier och sjukhussjuka och annat elände.

Varje patient som smittas i sjukvården blir en dyr patient. Varför inte försöka få ned kostnaderna för vården genom detta och inte genom personalnedskärningar? Öka städningen istället för att skita i ökningen av vårdkostnader som blir följden av alla patienter som smittas inom vården, troligen smittas i många fall även personalen av skiten, vilket även det är en kostnad.

Om inte städning är en prioritering av högsta slag inom vård o omsorg, då har jag helt missuppfattat detta område. Det är enligt mig första steget för att kunna bedriva sjukvård. Det borde historien lärt oss, tänk på hur många barn som dog under födelsen, för att inte säga mammor förr, när läkarna och barnmorskorna inte tvättade händerna mellan förlossningarna eller läkarna gick från obducering till underlivet av föderskor utan att förstå att de spred bakterier? Innan man begrep sambandet mellan hög dödlighet på avdelningen och läkarnas smutsiga händer efter obduktionerna.

Är vi där igen nu? Det verkar så. Respekten för bakterier och äcklet för snusk verkar inte existera, för att inte säga kunskapen om vad detta kan ställa till med.

Sätt socialstyrelsen i skolbänken igen och lär dessa lekmän skillnaden på smuts och renhet och vad smuts kostar och kan ställa till med, så kanske vi får en ändring av prioriteringarna. Man kan undra hur det ser ut hemma hos de på socialstyrelsen, som anser att städning inte ska prioriteras. 

Leeuwenhoek var först med att se en spermie och att teckna av den.

Ja, allt som människan inte tidigare kunnat se med sina egna ögon. Detta blev nu möjligt med det nya instrument som kom att kallas mikroskop.

Han var den förste som såg en bakterie. Han öppnade en ny värld för sin samtid. Om alla förstod eller seriöst såg på vad han upptäckt är en annan fråga. Att undersöka exempelvis spermier vilket han även gjorde var säkert inte populärt inom alla kretsar.

Vad kyrkan ansåg förtäljer inte historien. Tiden var 1700-tal och tiden kom att kallas upplysningstiden.

Man hade som mål att kunna förklara och förstå allt utan att dra in metafysik.
Det övernaturliga sågs med skepsis. Man letade efter konkreta ting och förklaringar inom allt.

Allt började ses som möjligt att upptäcka och förstå.

Allt sågs vara mekaniska ting i rörelse, ting i sig, likväl som känslor.

Så enkel var nu inte verkligheten. Men då trodde man fortfarande att detta var möjligt.
En del såg verkligheten som en klocka, som går som ett urverk och vars delar en gång satts igång mekaniskt.

Lite om Leeuwenhoek kan man åtnjuta här.

Bakterier nästa livsform som övertar Jorden?

De finns överallt och i ett antal och former vi inte kan föreställa oss.

http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1907459.svd
En gång krockade jorden med en meteor och de stora ödlornas tid slutade till förmån för de mindre däggdjuren som då tog över Jorden som störst antal livsformer inkl människan. I dag håller människans s.k. teknikiver att utplåna existerande liv. Kan vi närma oss en katastrof av utsläckande av liv av samma art som när dinosaurerna försvann? Vad blir då nästa livsform som tar över Jorden? Troligast den mest livskraftiga, bakterien. Kan de bli Jordens framtid, en planet av varjehanda bakterier som lever på och av varandra i biotoper som vi inte kan föreställa oss och aldrig får uppleva? Kanske.

Chesnecopherus professor i
medicin vid Uppsala universitet. Han var också Sveriges första professor i ämnet. Han hade kontakter och släktskap i den högsta societeten under början av 1600-talet. Även inom kungahuset fanns släktingar till honom. Han var systerson till Erik XIV:s livläkare.

Han koncentrerade sig på den skolastiska kunskapen i sin lärargärning och det var helt i linje med den kungliga förordningen.

Men medicin var inte det mest lockande ämnet för studenter dessa år. 1627 var enbart en handfull studenter intresserade av ämnet. Detta gjorde att det var mycket lite Chesnecopherus publicerade inom ämnet, han klagade högljutt över ointresset och ansåg Sverige som ett land utan framtid.

Men snart upprustades det medicinska anseendet på universitetet och snart fanns ytterligare två medicinlärare på Uppsala universitet. Johannes Franc och Johannes Raicus.

Med tidens gång blev medicin och läkaryrket ett mer o mer intressant ämne att studera. I dag är intresset stort och inte vem som helst kan komma in på utbildningarna vilket kanske, mer eller mindre, vem som helst kunde tidigare eftersom medicin och läkaryrket inte sågs som seriöst. Det var trollgubbar och giftblandare hela högen ansågs det som lika ofta medicinerade så patienten dog som att denne eventuellt överlevde behandlingen.

Kloka gummor var ofta ett alternativ som ansågs säkrare än en läkare om det nu gick att få tag på någon av de fåtal läkare som fanns.

Så nog har mycket hänt inom skrået. Från att ha varit ett lågstatusyrke på 1600-talet har det i dag värderats till ett högstatusyrke. Tänk vad tiden kan förändra det mesta.