Google

Translate blog

fredag 28 juni 2019

Avancerade sökningar ska göras efter radiosignaler från universum


Två rapporter har publicerats i astrovetenskapliga tidskrifter om de senaste tre årens sökande efter intelligenta signaler från Vintergatans solsystem. Signaler i form av radiosignaler och optiska signaler.


Detta sökande representerar den största upplagan av SETIprogrammets data i historien inom området. Avancerade observationer har gjorts av ett urval av 1702 närliggande stjärnor (inom ca 160 ljusår från jorden) av radioteleskopet (GBT) i West Virginia och CSIRO'S Parkes radioteleskop i Australien.


I projektet ingår även MeerKAT teleskopet i Sydafrika vilket kan skanna igenom miljarder av radiokanaler i sökandet efter signaler som är alltför smala och väldefinierade för att komma från naturliga processer. Majoriteten av de upptäckta radiosignalerna hittills kommer dock från vår egen mänskliga teknik.


Men det har nu utarbetats två nya tekniker för att filtrera bort dessa störande signaler i jakten på potentiella källor därute i sökandet som kan jämföras med sökandet av ”en nål i en höstack” av signaturer från en eventuella existerande utomjordiska intelligensers radiotrafik.


 Syftet är att kartlägga en miljon närliggande stjärnor och även sökande i 100 närliggande galaxer på ett brett utbud av radio- och optiska band.

Bilden är på Vintergatan där signalspaningen görs.

torsdag 27 juni 2019

En ny fysik kan vara på väg med sysftet att förstå verkligheten


Paradigmskiften inom fysiken och vetenskap har skett flera gånger genom historien. Detta har skett då den standard vetenskapstänkandet och accepterandet av kunskap möter nya frågor med svar som inte kan passa in i det vetandet man arbetar med. Ett paradigmskifte som till slut skedde var när det blev accepterat att det man kunde se men inte trodde på blev en sanning då vetenskapen accepterade bevis på att Jorden kretsade runt solen och inte tvärtom.


När för många bevis på att den accepterade vetenskapen inte stämmer så kallade anomalier uppstår fler och fler då kan ett paradigmskifte ske. Men det tar tid och motarbetas länge man försöker få nya rön att passa in på vilka sätt som helst i den redan accepterade vetenskapen först under en längre tid.


Nu kan vi vara i ett sådant läge igen. Det börjar finnas för mycket vi inte kan få att passa in i den fysik vi arbetar inom i dag. Nya rön visar att en ny fysik behövs snart. Idéer om vad denna innebär finns men motarbetningen är stor.


Det är inom partikelfysiken en uppgradering visar på att en uppgradering behövs. Fysiker säger att vissa partiklar, krafter och skeenden inte passar in i standardmodellen.

Bara om alla grundläggande reaktioner mellan universums subatomära partiklar ser likadana ut när de är vänt runt i en spegel skulle det passa in men så är inte fallet. Regler inom fysiken av idag följs inte av dessa.


Även krafter och partiklarna i kvantvärlden är regelbrytare. För något mer om området se denna länk

onsdag 26 juni 2019

Mysteriet med solens 11 åriga cykler kan vara löst


Var 11:e år går solen in i ett betydligt större solfläcks och solflammstadie. Det är då problem kan uppstå med datorer eller andra elektroniska eller elektriska uppkopplingar.


 Efter det lugnar solen ner sig igen. Det är nästan så regelbunden aktivitet att man kan se det som ett urverk.


Nu har forskare kommit på en lösning för varför så sker och så regelbundet.

”Det är en förvånansvärt hög regelbundenhet och en fullständig parallellitet med planeterna under loppet av undersökta 90 cykler”, sade fysiker Frank Stefani av Helmholtz-Zentrum Dresden-Rossendorf i Tyskland i ett uttalande.


Fast solsystemets planeter är mycket mindre än solen kan vissa av dem påverka solens magnetfält. Detta säger forskarna är det som styr den solens 11- årscykel säger forskare om ämnet i Tyskland.


Planeterna Venus, jorden och Jupiter agerar med små gravitationella  effekter tillsammans på solen vart 11:år vilket ger solen ovanstående effekt. Det är samma effekt som månen ger Jorden och vilket här resulterar i ebb och flod.


Laget har spårat effekten på solen tillbaka till och under 1000 år av solcykler åren mellan år 1000 och 2009 då samma konstellation av de tre ovanstående planeterna gett en sammanbindande effekt vart 11:år av solhändelser.


De hittade en imponerande stark koppling mellan detta. ”Allt tyder på en klockad process”.


Vad teamet hittade är att tidvattenkrafterna på solen är starkast när jorden, Venus och Jupiter ligger i linje vilket sker varje 11.07 år. Det är då soleruptionerna och solflammorna ökar med störningar på elektronik på Jorden.


Detta ger oss möjlighet att hålla koll på när vi kan förvänta oss denna effekt som kan vara mer eller mindre stark per gång men alltid inträffar regelbundet som en klocka.

tisdag 25 juni 2019

Molnen på Mars har inte samma ursprung som på jorden


Ny forskning tyder på att små meteorer vilka i antal tillsammans har en vikt av 2-3 ton varje dag sveper in i Mars atmosfär och stoftmässigt är anledningen till Mars moln. Ett skeende ca 65 km ovan Mars yta.



Upptäckten hjälper till att lösa mysteriet med hur moln växer i den mellersta atmosfären och hur klimatet är och en gång var på Mars ändå sedan floderna rann över dess yta.


På jorden fastnar i stigande vattenmolekyler små korn av havssalt eller damm i  luften tills de bildar den vita stripor synliga från marken som är moln och efterhand blir allt större tills tyngden av dem resulterar i regn. På Mars saknas detta kretslopp av vatten och havssalt existerar inte. Däremot finns kolsyreismoln i atmosfären på Mars med damm som virvlat upp från marken och damm från  från alla de små meteorer som kraschat in i atmosfären.


Moln finns av skilda slag och Mars moln är inte av samma slag som jordens. 


Bilden visar Mars dammiga yta med hjulspår efter rymdbilens färd där den 9 februari 2014.

måndag 24 juni 2019

På dvärgplaneten Ceres finns ett högt berg bestående av fruset vatten och lera


Ceres är en dvärgplanet i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars vars storlek är cirka 100 mil i diameter. Denna dvärgplanet uppmärksammades mycket då rymdfarkosten Dawn fotograferade denna vid överflygning under 2015.


Vem minns inte de lysande platser som den gången upptäcktes på denna och satte fantasin i rörelse över hela världen. Men till slut förstods som saltavlagringar som blänkte i det svaga solljuset.


Ceres är en plats där man ännu har mycket att undersöka. Här finns den underliga vulkaniska toppen Ahuna Mons med en höjd av 4000 meter se bild.


Forskare från German Aerospace Center (DLR) har nu listat ut hur denna märkliga funktion bildats.  Efter mätning av Ceres på gravitationen på Ceres och studier av strukturen säger forskare att vulkanen skapades när en bubbla av lermineral, salt, vatten och sten genom vulkanutbrott kom upp till ytan.

Under ytan antas denna blandning finnas i form av bubblor men det är finns inget sätt att se dessa förmodade bubblor i Ceres inre vilka kan komma upp.


Ceres är en spännande plats och den största dvärgplaneten i asteroidbältet. Den upptäcktes den 1 januari 1801 av prästen och astronomen Giuseppe Piazzi vilken verkade i Palermo.

söndag 23 juni 2019

En liten galax med ett överraskande litet svart hål i centrum


När ett team av astronomer mätte det svarta hålet i mitten av dvärggalaxen NGC 4395 vilken finns 14 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Jakthundarna blev förvåningen stor.


Deras beräkningar utefter erfarenhet av svarta hål i en galax visade sig inte stämma här. Det svarta hålet här var 40 gånger mindre än man antaget.  Men likväl hade det fortfarande 10 000 gånger massan av vår sol något man beräknat det skulle ha.

Nu måste man vara mindre självsäkra på vad som finns i dvärggalaxers centrum. Man vet inte ens säkert om alla dvärggalaxer har ett svart hål i centrum.


All erfarenhet visar dock (ännu) att det finns ett supermassivt svart hål i mitten av varje galax som är lika stor som eller större än Vintergatan. Men vi kan inte ännu med säkerhet såga om samma sak gäller alla dvärggalaxer (kanske vi ska vara försiktiga med att säga så om större galaxer också min anm.)


Gallo heter en av medförfattarna till en rapport där ovanstående beskrivs och som publicerades nyligen i tidskriften nature astronomy.  Hon säger att ha data på storleken av mindre svarta hål kanske kan hjälpa till att förklara mysteriet med hur några av de stora supermassiva svart hålen verkar ha en uppförstorad effekt av den galax där de finns. Ju större galax desto större svart hål. Kanske finns ett samband med detta. Men varför?


Bilden är på ovannämnda galax.

lördag 22 juni 2019

Kan järnasteroiden Psyche vara kärnan av en splittrad planet


I Asteroidbältet mellan Mars och Jupiter finns asteroiden Psyche med en massa av 22 miljarder kilo vilket gör 0,03%  massa jämfört med månens. Dess storlek är 280×230×190 km. Det är den elfte mest massiva kända asteroiden i solsystemet. De största i asteroidbältet är Ceres och Vesta vilka består av sten och is. Psyche är däremot det i särklass största kända objektet av nästan ren metall.
  

Asteroidbältet kan vara resterna av en eller flera planeter som kolliderat med varandra och splittrats. Den metalliska kärna som finns i planeter och vilken Psyche består av kan vara bevis på att denna asteroid är resterna av eller är en krossad planets kärna.


Rymdorganisationen Nasa planerar att det den 31 jan 2026 ska anlända en farkost till Psyche och de då ska undersöka denna asteroid. Kanske vi då kan få svaret på om det är en planets kärnrester vi har här. Kanske vi även sedan då kan få svar på när det isåfall skedde och om två planeter krockade bör det finnas även en kärna från denna.
Bilden ovan är på Psyche.