Ett svart hål sågs nyligen svälja en neutronstjärna.

För ca 900 miljoner år sedan släppte ett svart hål stora gravitationsvågor ut i universum som ekade genom kosmos. Den 14 augusti 2019 resulterande dessa krusningar i rumtiden att detta nu kunde upptäcktas 900 miljoner år senare av LIGO då vågorna passerade jorden./

 Gravitationvågor och sken som ger oss det bästa beviset hittills av en aldrig tidigare sedd typ av kosmisk kollision som kunde erbjuda nya insikter om hur universum fungerar. Händelsen är kallad S190814bv och var sannolikt utlöst genom en sammanslagning av ett svart hål och en neutronstjärna. En neutronstjärna är de extremt täta resterna av en åldrande stjärnas sista fas. 



Astronomer har dock länge förväntat att sådana händelser sker men först nu kunde en ses genom ett teleskop. Händelser av detta slag skapar ringar av gravitationsvågor när det svarta hålet och neutronstjärna sammanfogas. 


Aktuella teorier förutspår dock att kollisioner av neutronstjärnor och svarta hål inte alltid avger ljus beroende på hur de två objektens massor är jämförbara.

Beroende på det svarta hålet och  neutronstjärnans avstånd till varandra är ju längre tid tar det för stjärnan att spiralformat försvinna ner i det svarta hålet eller i strimlad falla ner. Då detta sker kan teleskop hos oss på rätt avstånd i tid och rum se detta vilket hände ovan.


Men är det svarta hål mycket stort faller inget ljus ut enbart gravitationsvågor når ut. Det handlar då om att händelsen enbart sker som att hela neutronstjärnan i sin helhet faller ner i det svarta hålet utan att strimlas ner. 


Vad händer då med neutronstjärnans eventuella planetsystem? Det är min fråga. Kanske även dessa efterhand faller ner i hålet genom att de dras ner i detta. Alternativt om de är ett mindre svart hål att de fortsätter kretsa därute kanske i en bana runt det svarta hålet på stort avstånd alternativt snurrar runt sig själva i all evighet.


Bild från vikipedia på en arm av LIGO-interferometern vilken är en del i sökandet av gravitationsvågor vid svarta hål. 

Metan är organiskt material som bryts ner och finns på Mars. Men…

Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer.  Metan finns på vissa platser på Mars. Men har inget med vinderosion att skaffa enligt nya rön.

Vid Newcastle University har studier visat att metankan framställas över tid  både geologiskt och biologiskt. 

Anna Neubeck, forskare vid Uppsala universitet säger bland annat i vetenskapsradion den 8 juni 2018, – Tyvärr finns flera processer som kan skapa organiska föreningar utan liv. 


Detta med anledning av att man inte ska ta för givet att tecken på metan på Mars eller andra himlakroppar säkert pekar på liv. Vi har ju ex Saturnus största månen Titan där sjöar av etan och metan finns (dock vet vi inte här heller dessas ursprung) . 

 Men det ger en kanske 50 % möjlighet att det kan finnas liv (eller har funnits) på platser  där metan finns. Det vet vi bara när vi på plats kan noggrant undersöka källans ursprung.


 På Mars upptäcktes metan  redan 2003 på vissa platser. Gasen finns i speciella fickor på Mars vilket kan visa att det här finns eller har funnits liv under ytan.


Det är en fråga för framtida studier vad som bildat metanet här. I dag vet ingen.


Här på jorden bildas däremot 80 till 90 procent av allt metan från (eller av)  olika livsformer. Men gasen kan bildas på annat sätt så ett helt säkert tecken på liv är inte förekomsten av gasen. På jorden bildas 10% av oorganiska effekter.


 Bild från vikipedia på en av metanbildarna i världen. Men det finns många fler människan exempelvis.

Ännu en fundering utefter funderingar om ET finns.

Astronom Kelsey Johnson på university of  Virginia svarade nyligen på frågor i tidskriften  Scientific American om aliens. Jag tar upp något av vad hon anser, och funderar även själv utefter detta. Den som önskar läsa hela artikeln publicerad på universitetets hemsida kan göra det här. 


Hon säger: Vi har inte några vetenskapliga bevis att E.T har besökt jorden men  så kan säkert vara möjligt. Men det finns bara en handfull undersökta ärenden som inte har andra mer troliga förklaringar på alla uforapporter genom åren.


Ett öppet särfall som har fångat folks uppmärksamhet är ett berömt olöst fall från England 1956 kallas ”Lakenheath-Bentwatersincidenten”. Ett av skälen till att denna incident rönt uppmärksamhet är att det var bevittnat av både US Air Force och Royal Air Force. Detta fall har det officiella rekordet av  visuella observationer av antennfenomen och radarkontakt.


Jag själv (min anm) är likväl tveksam till vad som låg bakom denna händelse. Vi ska komma ihåg spökraketerna och area 51 båda är knappast alienhändelser. En störtad väderbalong ligger troligen bakom händelsen vid area 51 en hemlig testflygningsplats i USA och spökraketerna är troligen klotblixtrar.


Johnson fortsätter : Det är frestande att dra förhastade slutsatser då att vi inte vet vad något är. Men jag skulle inte bli överraskad om vi  så småningom besöker andra planeter  om vi överlever som art och teknisk civilisation tillräckligt länge och inte förstör allt utifrån den tekniska revolution vi lever under i dag.


Mänsklighetens historia är full av exempel på människors migreringar (emigreringar, flykt)  på grund av överbefolkning, begränsade resurser, girighet, förföljelse, religiösa stridigheter, etc. Kolonisering verkar finnas i vårt kollektiva beteende.


Men vad som oroar är även att högtstående civilisationer i det förflutna till slut har förstörts genom yttre hot av barbarisk och krigisk civilisation många gånger. 


Det finns även andra skäl. Jag (min anm) kan se detta på ex Roms imperium som föll genom att folket förslöades och tog nöjen och tillfredsställelse som viktigare än fortsatt förbättring av levnadsförhållande för alla, yttre hot förstods inte och mycket förföll. Slutet kom då andra folk intog romarriket. 


Johnson säger även: Men om vi kan överleva våra tekniska tonår tror jag att människors kreativitet, mod och uthållighet kommer att tvinga oss att resa till fjärran platser i galaxen.


Jag anser (min anm) om detta går är allt möjligt för människan så där är vi helt överens. Men jag tvivlar på att vi når dit. Människan har troligen även en inbyggd förstörelselusta vilket vi kan se på att många även i högcivila demokratier (som ex Europa o USA) där uppstår brottslighet och en ökande råhet bland människor i dag.


Bild från vikipedia på Karl-Gösta Bartoll letande efter spår av en "spökraket" som sågs landa i Kölmjärv 19 juli 1946.

Något oväntat sker i området runt det svarta hållet i Vintergatans centrum

I mitten av vintergatan finns ett stort svart hål av cirka fyra miljoner gånger solens massa i ett område av ungefär storleken på jordens omloppsbana. Känt som Sagittarius A, i riktning mot i stjärnbilden Skytten, 26000 ljusår bort från oss.


Här rör sig omkringliggande stjärnor i höga hastigheter runt detta svarta hål och även stort antal asteroider allt påverkat av en mycket stark gravitation från Sagittarius A.


Sagittarius A verkar nu (tillfälligt?) agera ännu mer aggressivt än vanligt genom att sända ut ett starkt blinkande sken. Ett dubbelt starkare sken än det någonsin kommit härifrån tidigare under den tid vi haft uppsikt på platsen. Astronomer misstänker att något större objekt som nu dras ner i hålets gravitationsfält är anledningen.


– Det var så ljust du kunde se det i realtid, säger Andrea Ghez, den ansvariga ledaren för gruppen Galactic Center vid UCLA, som spelade in aktiviteten. ”Det var mycket tydligt att något skedde här tidigare i år”. Svarta hål avger inte så mycket som en foton. Frågan är vilket slag av materia troligen varm gas som nu dras ner och snurrar runt Sgr A * bildande en ”ackretionsskiva” av material som dras ner mot det svarta hålets yta och ger detta ljus på sin färd.


Sagittarius A är även ett skräckinjagande magnetfält frågan är om det är denna kraft som drar laddade partiklar som elektroner i spiralform inåt som ger denna glöd.

Ännu kan ingen med säkerhet såga vad som ger denna ljuseffekt. Men säkert är det ett helt naturligt fenomen vi ännu inte helt förstår eller väntat oss med den kunskap vi i dag har om svarta hål och dess omgivning (min anm).


Bilden från vikipedia föreställer Sagittarius A* (i mitten)  med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion .

Kan Jupiter ha kraschat med en nybildad planet?

En krasch mellan Jupiter och en planet av Jordens storlek verkar enligt nya rön ha skett för 4,5 miljarder år sedan.


Kanske inte så överraskande då asteroidbältet där säkert än mer kraschar mellan himlakroppar skett finns mellan Jupiter och Mars. Dock finns säkert inga rester därute från den kraschade planet som troligen kraschade med i Jupiter den gången.

Uppgiften om denna troliga krasch kommer från en studie av data från gravitation- avläsningar från  NASA's Junofarkoster.


Astronomer från Rice University och Sun Yat-sen University i Kina är de som kommit till detta resultat utefter de avläsningar de gjort av datan vilken visar att  Jupiters kärna är förlängd och mindre tät än väntat.  Enligt Liu en av astronomerna av arbetet bör det varit en planet av jordens storlek som gett denna mindre täthet av Jupiters kärna efter dess färd in i området.


Även om beräkningar tyder på att kollisionen inträffade ca 4,5 miljarder år sedan kommer det att ta kanske miljarder år för Jupiters kärna att återhämta sig från denna stora händelse.


Jag anser uppgiften trolig då det gäller kraschen. Jag kan mycket väl anta att fler kraschar skett. I solsystemets barndom skedde många asteroidnedslag överallt och asteroidbältet ( mellan Jupiter och Mars) som består av minst 60000 bumlingar är säkert i många fall rester av stora objekt som kunnat bli eller varit planeter.

Bild Jupiter fri bild.

Sökning efter ultraviolett strålning ska användas för att söka efter liv därute.

Astronomer har upptäckt ett nytt sätt att söka efter liv i kosmos. Hård ultraviolett strålning vilket röda stora solar sänder ut i solutbrott och hittills  ansetts  förstöra möjligheten till liv på planeter i dess närhet. Men så behöver det inte vara det kan finnas biosfärer på dessa planeter (som kan finnas i solsystem där detta sker)  som just detta strålande kan avslöja.


Denna strålning kan utlösa en skyddande glöd för liv på exoplaneter som kallas biofluorescence enligt ny forskning som Cornell University.  ”Detta är ett helt nytt sätt att söka efter liv i universum. Tänk en främmande värld som glöder slappt i ett kraftfullt teleskop”, enligt huvudförfattare till rapporten om ämnet Jack O'Malley-James, en forskare vid Cornell Carl Sagan Institute.


”På jorden finns det vissa koraller i vattnen vilka använder biofluorescence för att omvandla solens skadliga ultravioletta strålning till ofarliga synliga våglängder något som skapar en vacker lyster. Kanske kan sådana livsformer även existera på andra världar och då är tecknet på detta denna lyster.”, sade medförfattare Lisa Kaltenegger, docent i astronomi vid Carl Sagan Institutet.


Astronomer är oftast överens om att en stor del av exoplaneterna utanför vårt solsystem finns i den beboeliga zonen av M-typ stjärnor De vanligaste stjärnorna i universum. M-typ stjärnor blossar ofta upp i solutbrott och när ultravioletta flames flyger iväg ger sken runt planeter av biofluorescenceeffekter i vackra färger.


Nästa generation av teleskop ska kunna upptäcka denna glöd av färger runt exoplaneter därute och då ge en tanke på att här kan finnas liv som likt koraller på Jorden kan omvandla hård ultraviolett strålning till livsmöjligt ljus.
  

Ultravioletta strålar kan absorberas i längre säkrare våglängder genom en process som kallas ”photoprotective biofluorescence”, och denna mekanism lämnar ett visst tecken som astronomer kan söka efter.”Sådana biofluorescence kan exponera dolda biosfärer på världar genom deras tillfälliga glöd när en flare från en stjärna träffar jorden”, sade Kaltenegger.


Astronomerna ger sig inte de söker på alla möjliga och omöjliga vis efter någon form av tecken av liv i universum (min anm). Att acceptera eller anse att vi är ensamma finns inte i deras agenda.


Bild: från vikipedia strålning 

Vela är en mystiskt agerande neutronstjärna vilken förvånar astronomer

Vela i det här fallet är en pulsar. En neutronstjärna inte att förväxla med Vela (seglet) stjärnbilden men likväl ingående i stjärnbilden.


Ett team av astronomer vid Monash University i Australien har nyligen studerat pulsaren Vela som finns ca 1 000 ljusår från jorden på södra stjärnhimlen i stjärnbilden Seglet (Vela). De observerade att Vela tillfälligt snurrar snabbare i perioder.


Neutronstjärnor i sig vilket Vela är en av är några av de tätaste objekten i universum, som alla har en ungefärlig likartad massa på 1,4 gånger vår sol men endast är 20 kilometer i diameter.  Dessa objekt roterar regelbundet i en hastighet av omkring 43 000 gånger per minut. Dock kan denna hastighet emellanåt öka tillfälligt vilket kallas Glitch (tekniskt missöde).


Då dessa pulsaren av neutronstjärnor uppför sig likartat överallt och verkar vara synkroniserade storleksmässigt, massamässigt och hastighetsmässigt bör detta fenomen som forskarna nu hittat och som kallas glitch vara universellt (min anm).


 De australienska astronomernas analys (2019) gjordes av  observationer från 2016.

Forskarna observerade hur neutronstjärnan saktar ner i rotationshastighet lite innan en större ökning av hastighet inträffar. Därefter denna acceleration av hastigheten som följer av inbromsningen tidigare går sedan hastigheten tillbaks till normalhastigheten en snurr av ca 43 000 gånger per minut.


Resultaten föreslogs att denna ”nedgång” är orsaken till den hastighetsökning som tillfälligt sker. En eftersläpning vilken kommer av någon effekt från stjärnans inre.

Tidigare studier har förutsagt denna process som trolig att roterande neutronstjärnor bromsar och gasar.  Men denna nya studie markerar de första realtidstudierna och bekräftar förutsägelserna av att detta skeende existerar.
  

Laget från den senaste studien säger att denna observation kan leda till nya teorier för att förklara neutronstjärnor och deras buggar i hastighetssnurrande.

Säkert kan det så men kan vi förstå eller säkert veta vad som pågår inuti en pulsar eller neutronstjärna (min anm). Jag tvekar.


Bild från Vikipedia på pulsaren neutronstjärnan Vela