Från jordens mantel är detta mineral men hur kom det till och upp till ytan?

17 mil rakt ner under oss i jordens mantel bildades ett korn av ett tills nu okänt slag av mineral vilket bäddades in i en diamant hittad i en diamantgruva i Sydafrika med namnet Koffiefontein mine. Detta mineral namngavs till "goldschmidtite" se denna länk efter Victor Moritz Goldschmidt (mer om hans livsverk här)  

 enligt studien som publicerades den 1 september i tidskriften American mineralogist.


Hela jordens mantel är ca 2 900 km tjock enligt National Geographic vilket gör att den djupaste delen av lagret är svår för forskare att studera. Det intensiva trycket och värmen i den övre delen av manteln omvandlar kolfyndigheter till gnistrande diamanter. Diamanter vilka kan få föroreningar av skilda slag innan de genom vulkanutbrott spottats upp mot ytan.


Genom att analysera mineral inneslutna i diamanter kan forskarna ta en titt på kemiska processer som sker långt under jordskorpan.


"Goldschmidtite” har höga koncentrationer av niob, kalium och de sällsynta jordartsmetallerna lantan och cerium medan manteln i sig domineras av andra element som magnesium och järn, " säger en av medförfattarna till studien Nicole Meyer doktorand vid University of Alberta i Kanada i ett uttalande.


Kalium och niob utgör det mesta av mineralet i den hittade diamantens förorening. Varför just detta blev resultatet och denna ovanliga eller aldrig tidigare funna mineral och inte de betydligt vanligare ämnena där nere är en gåta, säger Meyer.


Mineralet finns nu i Royal Ontario Museum i Toronto enligt samme Meyer.

Att det kan finnas skilda slag av element en del ovanliga en del vanligare i manteln i olika koncentrationer på skilda platser och djup kan vara förklaringen (enligt mig min anm.) till Goldschmidtite. Troligen finns mer av detta därnere kanske på djup som får det att mycket sällan kunna följa med i vulkanutbrotten.


 Säkert finns det även på platser i mycket små koncentrationer även på jordens yta eller i djupa gångar där vulkanutbrott skett någon gång. Men att finna det handlar om otrolig tur om det nu inte slumpmässigt som i detta fall hamnat i en diamant som undersöks. Kanske det behövs diamantbildning också för att ämnet ska kunna bestå eller bildas.



Bild från vikipedia där mantelns läge i jorden illustreras. Jordens mantel är grön på denna illustration av jordens inre. (3) (ljusare grön) visar den nedre delen av litosfären, astenosfären och övre del av mesosfären, (4) visar kvarvarande mesosfär.

Vart leder ett svart hål?

Special relativity General relativity

Spacetime concepts[show]

General relativity[hide] Introduction to general relativity Mathematics of general relativity Einstein field equations

Classical gravity[show]

Relevant mathematics[show]

Om det gick att hoppa in i ett svart hål och överleva vad skulle hända då?

Det enkla svaret på dessa frågor är ”vem vet” säger professor Richard Massey forskarassistent vid Institutet för Computational kosmologi vid Durham University. 



 "Att falla genom en händelsehorisont är bokstavligen att passera punkten utan återvändo när någon faller förbi detta varifrån ingen någonsin kan skicka ett meddelande tillbaka. Denne skulle rivas sönder av den enorma gravitationen, så jag tvivlar på att någon som faller igenom skulle komma någonstans. Det svarta hålet är en oändligt tät kärna” säger Massey.


Kroppen skulle bli uppdelad i strängar av atomer och skulle så småningom hamna krossad i singularitet. 


Men det finns även en teori som påstår att du skulle kunna dyka upp någonstans kanske på andra sidan. En helt verklighetsfrämmande teori eller är den det?


Under årens lopp har forskarna funderat över möjligheten att svarta hål kan fungera som maskhål till andra galaxer (eller platser i tid och rum). De kan till och med vara som vissa har föreslagit en väg till ett annat universum.


Visst, om svarta hål leder till en annan del av en galax eller ett annat universum, skulle det behöva vara något motsatt på andra sidan (där kroppen kommer ut). Kan detta något då vara ett vitt hål? Detta är en teori som framförts av den ryska Kosmologen Igor Novikov redan 1964. Novikov föreslog att ett svart hål länkar till ett vitt hål som finns i det förflutna. Till skillnad från ett svart hål ska ett vitt hål tillåta ljus och materia att lämna detta men ljus och materia kommer inte att kunna komma in i det.


Det låter spännande och otroligt (min anm) att den vägen kunna hamna i annat universum eller tid och rum. Men om kroppen strimlas i atomer vid inträde i ett svart hål och därefter i maskroseffekt kastas ut i andra änden i form av ett vitt hål är det då en i atomstorlek strimlad kropp som kommer ut? Eller kan denna hela kropp som strimlats i det svarta hålets gravitation helas vid utkast i det vita hålet?


Jag avslutar denna diskussion med min teori. Teorin att det svarta hålet inte är annat än ett uttryck för en otroligt tätpackad materia där gravitationen drar till sig allt i omgivningen. En betydligt större variant av neutronstjärna.


Att så kallade maskhål kan finnas eller uppfinnas och eventuellt tämjas till resor är möjligt men vita hål nej det tror jag inte på.

Bild: 1. På stort avstånd från det svarta hålet kan en partikel röra sig i vilken riktning som helst, vilket illustreras av pilarna. Den begränsas bara av ljushastigheten.

Bild 2  Närmare det svarta hålet börjar rumtiden att deformeras. Ju närmare hålet partikeln befinner sig, desto fler vägar är det som leder in mot det svarta hålet än som leder därifrån.

Bild 3 Innanför händelsehorisonten, dvs inne i det svarta hålet, leder alla vägar in till det svarta hålets centrum.

Långt därute slocknar galaxer.

Virgohopen är ett galaxkluster i riktning mot Jungfruns stjärnbild. På ett avstånd av 55 miljoner ljusår finns här ca 2000 galaxer varav en av de största galaxerna i universum som vi vet om finns, M87.


Det är i Virgohopens galaxer det har hittats galaxer där all form av stjärnbildning avslutats. Dessa galaxer kommer efterhand som stjärnornas liv slocknar att släckas ut då inga nya stjärnor bildas.


Varför detta sker är en fråga astronomer önskar svar på. Det första kanadensiskt ledda stora projekt vilka använt  världens ledande teleskop Alma teleskopet hoppas kunna svara på detta. Arbetsnamnet på projektet är Virgo. 


Det är vad som saknas i galaxen som får galaxen att sluta producera nya stjärnor. Gas, damm  mm.


Galaxer i Virgo-klustret har observerats utifrån nästan varje våglängd i det elektromagnetiska spektrumet (t. ex. radio, optisk och ultraviolett ljus), men observationer av alla slag av gas därute inte kan sökas med de instrument som är tillgängliga i dag får forskningen  fortsätta efter hand som nya känsligare instrument kommer som kan svara på frågor vi ännu inte kan få svar på. Svaret på varför galaxer dör ut därute? 


Det vi kan tänka på (min anm) är att allt har ett slut även galaxer.

Vad man kan fråga sig är vad som sker när alla galaxers stjärnor har slocknat?


Bilden är från vikipedia och visar Virgohopen.

Fler platser funna därute likt Tabbys stjärna där man misstänkte ett megastort energikraftverk för en supercivilisation.

Tabbys star förundrade för några år sedan världen då det upptäcktes att denna stjärnas ljus oförklarligt dämpades och ökade kontinuerligt. Misstanken blev att något regelbundet skymde stjärnans ljus för att ta solenergi från denna. Teorin om att det var en superintelligens som fanns på någon av planeterna här och som använde solenergi för sin energiförsörjning.


Men nya rön visar att förklaringar kan finnas av andra slag och troligast är det svepande stoftmoln av damm och gas som sveper runt stjärnan.


I en ny studie av  Edward Schmidt, astrofysiker vid University of Nebraska-Lincoln beskriver han hur han upptäckt mer än ett dussin stjärnor som liksom Boyajian stjärna (Tabbys star)  har en dimmereffekt. Schmidt fann dessa då han letade efter motsvarigheter till Boyajians stjärna med hjälp av programvara som sökte efter analoga ljusfenomen från omkring 14000000 objekt med varierande ljusstyrka som övervakas i Northern Sky-variabeln Survey från april 1999 till mars 2000. 


Han följde upp lovande kandidater genom att undersöka deras långsiktiga beteende, med hjälp av data från all-Sky´s automatiserade undersökning efter supernovor och här uteslöts källor vars dimming kan orsakas av konventionella förklaringar som en förmörkelse av följeslagare som en stjärna eller vissa inneboende variationer i ljusstyrka.


Schmidt identifierade då 21 stjärnor som visade ovanliga ljusfenomen av dimmerslag. Dessa 21 stjärnor kunde sedan uppdelas i två slag.

15 av dem hade samma långsamma ljusreglering som Tabbys star medan resterande 6 var betydligt snabbare i sina ljusregleringar.



"Det som förvånade mig mest var de stjärnor som hade så många dips de som jag kallade" snabba Dippers ", säger Schmidt. "Jag förväntade mig mer enstaka dopp som Boyajians stjärna."


Jag (min anm) anser att oberoende av om en stjärna har snabba ljuseffektfenomen eller långsamma är förklaringen dammoln. Men vad så kommer fram är att dessa ljuseffekter från stjärnor är ovanliga fenomen.


Bild från Nasa som visar hur ljuset kan dämpas över Tabbys star eller som den även kallas KIC 8462852 eller Boyajian's Star.

Svarta håls egenskaper kan sammanfattas i det så kallade No-hair theorem.

No-hair teoremet säger att svarta hål bara har tre definierande egenskaper. Det är en teori med utgångspunkt från Einsteins fältekvationer. Nu har detta teorem testats i en ny analys första gången någonsin utifrån mätresultat av gravitationsvågor. Mätningen gjordes från Maximiliano ISI vid Massachusetts Institute med kollegor i New York och Kalifornien då de tittade på vad som skedde när två svarta hål slogs samman. Detta händelseförlopp skedde 1300000 000 ljusår bort i riktning mot Jungfruns stjärnbild och händelsen har fått beteckningen  GW150914. 


Sammanslagningen resulterade i att det efteråt blev ett enda svart hål med en storlek av 62 solar av vår sols storlek.


Nu kunde man se genom de mätningar som gjordes att  No-hair teorem stämde och med detta Einsteins fältekvationer. Detta visar att enbart tre slag av händelser sker vid eller med svarta hål.


Det behövs 1. En Massa , 2.En  Elektrisk laddning  , 3. Rörelsemängdsmoment.  Dessa tre är allt som sker och alltid i denna följd likr en klocka utan som det verkar möjligheter att ändra i följd eller till tillägg av någon annan energi eller slag av fysik.
Åter visar sig Einstein ha haft rätt. 


Bilden visar ett exempel på rörelsemängdsmoment. Gyroskopet vilket förblir upprätt medan det spinner på grund av sitt rörelsemängdsmoment.

Bilderna på de så kallade UFO:s som släpptes förra året var aldrig menade för allmänheten.

I december 2017 och i mars 2018 släppte The New York Times tre videor de fått tillgång till som amerikanska flottans piloter tagit på några oidentifierade flygande föremål. Farkoster vilka åkte i höga hastigheter tiotusentals meter över jorden, utan som man kunde se, vingar motorer eller synliga tecken på framdrivning.


Var det flygande tefat (se bild genom länken ) eller högteknologiska drönare? Piloterna hade ingen aning och enligt ett uttalande nyligen från Navy Intelligence tjänstemän, inte heller de eller den amerikanska regeringen. 


Men det var ett misstag att allmänheten skulle se dessa tagningar. De släpptes av misstag. I dag vill de militära myndigheterna i USA att vi ska glömma dessa bilder.


Det är ju aldrig bra att sprida till allmänheten att främmande farkoster rör sig däruppe som inte kan förklaras var anledningen till att det skulle hemlighållas.


Vad det kan ha varit är (enligt mig, min anm.)  högteknologiska drönare som spionerar eller visar upp sig för att se om de kan bli upptäckta. Det kunde även vara asteroider, rymdskräp eller gasmoln i högre atmosfären på väg ner för förbränning.


Kanske klotblixtrar eller andra optiska fenomen. Men Ufo i form av utomjordiska farkoster tror jag inte på.

Bilden är en vacker fantasibild 

En grön bubbla dök mystiskt upp i en avlägsen galax.

Ännu ett mysterium har dykt upp i universum.


 Ett rymdbaserat röntgenobservatorium - NASAs NuSTAR upptäckte vad astronomer beskriver som en grön klump eller bubbla i galaxen NGC 6946, alias Fireworks Galaxy vilken finns i riktning mot stjärnbilden Cepheus. Den gröna bubblan dök upp och försvann under en 10-dagarsperiod. Det är ovanligt att ett himmelsföremål dyker upp och sedan försvinner igen under en så kort tidsperiod.


Objektet (den gröna klumpen eller bubblan) fick etiketten ULX-4, eftersom det var den fjärde ULX - ultraluminösa röntgenkällan som upptäckts i galaxen NGC 6946. Dock var tidigare upptäckta röntgenkällor här inte så kortlivade och inte heller grönfärgade.

NuSTARs huvudsakliga uppgift vid upptäckten var att studera en supernova i galaxen som framträder som en ljusblågrön fläck längst upp till höger i bilden som medföljer artikeln i länken här. 


Den mystiska gröna bubblan låg närmare galaxens centrum i bilden sammanfallande med en av galaxens spiralarmar.


Objektet är förmodligen inte en supernova då dess sken var snabbt övergående såvida inte något dammoln plötsligt skymde det. Annars kan misstanken (enligt mig min anm) finnas då supernovan nämnd ovan är i en något grön nyans. Fenomenet hade först setts av NuSTAR och senare befanns det ha försvunnit av NASA: s Chandra röntgenobservatorium.



En av de viktigaste frågorna just nu är vad objektet var och hur det kunde uppkomma och försvinna så snabbt.


En möjlighet är att det är ett svart hål (eller som jag nämner ovan plötsligt skymdes) . Enligt svart hål teorin kom det grönaktiga ljuset från ett svart hål som konsumerade ett annat föremål, kanske en stjärna.


 ULX-4 kan också vara en neutronstjärna där magnetfältbarriären blinkade till i ett dammoln. Men allt är teorier ingen vet vad som sågs.


Jag (min anm) misstänker även att det kan ha varit ett tekniskt fel eller ljusfenomen från NASAs NuSTAR som detekterats) eller på vägen till galaxen). Ett fenomen som sedan upphörde och förklarar varför NASA: s Chandra röntgenobservatorium sedan inget såg eller upptäckte. Det fanns kanske inget att upptäckta därute utan fenomenet hade med NASAs NuSTARs teknikproblem att göra.


Bild från vikipedia på den omtalade galaxen där fenomenet sågs.