En komet som vänder riktning har upptäckts

 

Illustratörs koncept som skildrar kometen 41P. En liten komet  när den närmar sig solen och frusna gaser börjar sublimas  och skjuta material ut i rymden. Illustration: NASA, ESA, CSA, Ralf Crawford (STScI)

Astronomer som använt NASAs Hubble-rymdteleskop har nyligen hittat bevis på att rotationen hos en liten komet saktade ner och sedan vände rotationsriktning vilket gav ett dramatiskt exempel på hur flyktig aktivitet kan påverka rotationen och den fysiska utvecklingen hos små kroppar i solsystemet. Detta är första gången forskare har observerat  att en komet har vänt sin rotation.

Objektet, kometen 41P/Tuttle-Giacobini-Kresák, eller 41P som den kallas  har troligen sitt ursprung i Kuiperbältet (asteroidbältet bortom Pluto)  och kastades in i sin nuvarande bana av Jupiters gravitation, och besöker  just nu det inre av solsystemet vart 5,4:e år.

Efter sin nära passage runt solen 2017 fann forskarna att kometen 41P upplevde en dramatisk avmattning i sin rotation. Data från NASAs Neil Gehrels Swift Observatory i maj 2017 visade att objektet snurrade tre gånger långsammare än det gjorde i mars 2017 då kometen observerades av Discovery Channel Telescope vid Lowell Observatory i Arizona.

I Hubble-bilder från december 2017 upptäcktes att kometen snurrade mycket snabbare igen med en period på cirka 14 timmar, jämfört med de 46 till 60 timmar som Swift mätt i maj 2027. Den enklaste förklaringen enligt forskare är att kometen fortsatt sakta ner tills den nästan stannade upp och sedan tvingades snurra i nästan motsatt riktning genom att utgasa jetstrålar från sin yta. Hubble begränsar också storleken på kometkärnan och mäter den till cirka  en kilometer eller ungefär tre gånger Eiffeltornets höjd.

Detta är litet för en komet vilket gör att den lätt kan vrida sig.

När en komet närmar sig solen får värmen frusen is att sublimare vilket släpper ut material i rymden.

"Gasstrålar som strömmar från ytan kan fungera som små thrusters," beskriver  studielförfattaren David Jewitt vid University of California i Los Angeles. "Om dessa jetstrålar är ojämnt fördelade kan de dramatiskt förändra hur en komet särskilt en liten sådan roterar.

Kometen snurrade ursprungligen i en riktning men gasstrålar som tryckte mot denna rörelse saktade gradvis ner kometen. Då dessa gasstrålear fortsatte att trycka på, fick de slutligen kometen att börja rotera i motsatt riktning.

"Det är som att skjuta en karusell," beskriver Jewitt. "Om denna svänger åt ett håll och du trycker mot den, kan du sakta ner karusellen och vända den." Den vetenskapliga artikeln som beskriver kometupptäckten publicerades nyligen i The Astronomical Journal.

Varifrån i Vintergatan kommer neutriner och hur många träffar jorden

 

Bild https://news.ku.dk/  Karta över Vintergatan baserad på data från ESAs Gaia-teleskop (kredit: ESA).

De kallas spökpartiklar och de finns överallt. Biljoner av dem strömmar ständigt genom allt. Våra kroppar, jorden, kosmos, hela tiden utan att vi märker eller påverkas av det (vad vi vet). Dessa så kallade neutriner är elementarpartiklar och är osynliga, otroligt ljusa och bara sällan interagerar de med annan materia. Ovanligheten av deras interaktioner gör neutriner extremt svåra att upptäcka. Men när forskare lyckas fånga dem kan de erbjuda extraordinära insikter om universum.

Neutriner kommer till i våldsamma kosmiska händelser och även i kärnreaktioner inuti stjärnor. Nu har forskare vid Köpenhamns universitet tagit fram den mest omfattande modellen hittills där de kartlägger hur många neutriner alla stjärnor i vår egen Vintergata genererar och hur många som når jorden. Studiens resultat har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Physical Review D. 

"För första gången har vi en konkret uppskattning av hur många av dessa partiklar som når jorden, var i galaxen flertalet kommer från och hur deras energi fördelas. Eftersom spökpartiklar kommer direkt från stjärnornas kärna kan de berätta saker som ljus och annan strålning inte kan," beskriver huvudförfattaren till den nya studien, postdoktor Pablo Martínez-Miravé från Niels Bohrinstitutet på Universitetet i Köpenhamn. Forskarna kombinerade avancerade stjärnmodeller med data från ESAs Gaia-teleskop för att kartlägga var neutriner i Vintergatan huvudsakligen härstammar från. 

Studien (se ovan) visar att den stora majoriteten kommer från området runt galaxens centrum (där de flesta stjärnor finns och även det svarta hålet finns), där de flesta stjärnor är koncentrerade särskilt i områden några tusen ljusår från jorden. 

Vid CERN i Schweiz finns forskning och infångning av neutriner se denna länk. 

Vart leder ett svart hål?

Special relativity General relativity

Spacetime concepts[show]

General relativity[hide] Introduction to general relativity Mathematics of general relativity Einstein field equations

Classical gravity[show]

Relevant mathematics[show]

Om det gick att hoppa in i ett svart hål och överleva vad skulle hända då?

Det enkla svaret på dessa frågor är ”vem vet” säger professor Richard Massey forskarassistent vid Institutet för Computational kosmologi vid Durham University. 



 "Att falla genom en händelsehorisont är bokstavligen att passera punkten utan återvändo när någon faller förbi detta varifrån ingen någonsin kan skicka ett meddelande tillbaka. Denne skulle rivas sönder av den enorma gravitationen, så jag tvivlar på att någon som faller igenom skulle komma någonstans. Det svarta hålet är en oändligt tät kärna” säger Massey.


Kroppen skulle bli uppdelad i strängar av atomer och skulle så småningom hamna krossad i singularitet. 


Men det finns även en teori som påstår att du skulle kunna dyka upp någonstans kanske på andra sidan. En helt verklighetsfrämmande teori eller är den det?


Under årens lopp har forskarna funderat över möjligheten att svarta hål kan fungera som maskhål till andra galaxer (eller platser i tid och rum). De kan till och med vara som vissa har föreslagit en väg till ett annat universum.


Visst, om svarta hål leder till en annan del av en galax eller ett annat universum, skulle det behöva vara något motsatt på andra sidan (där kroppen kommer ut). Kan detta något då vara ett vitt hål? Detta är en teori som framförts av den ryska Kosmologen Igor Novikov redan 1964. Novikov föreslog att ett svart hål länkar till ett vitt hål som finns i det förflutna. Till skillnad från ett svart hål ska ett vitt hål tillåta ljus och materia att lämna detta men ljus och materia kommer inte att kunna komma in i det.


Det låter spännande och otroligt (min anm) att den vägen kunna hamna i annat universum eller tid och rum. Men om kroppen strimlas i atomer vid inträde i ett svart hål och därefter i maskroseffekt kastas ut i andra änden i form av ett vitt hål är det då en i atomstorlek strimlad kropp som kommer ut? Eller kan denna hela kropp som strimlats i det svarta hålets gravitation helas vid utkast i det vita hålet?


Jag avslutar denna diskussion med min teori. Teorin att det svarta hålet inte är annat än ett uttryck för en otroligt tätpackad materia där gravitationen drar till sig allt i omgivningen. En betydligt större variant av neutronstjärna.


Att så kallade maskhål kan finnas eller uppfinnas och eventuellt tämjas till resor är möjligt men vita hål nej det tror jag inte på.

Bild: 1. På stort avstånd från det svarta hålet kan en partikel röra sig i vilken riktning som helst, vilket illustreras av pilarna. Den begränsas bara av ljushastigheten.

Bild 2  Närmare det svarta hålet börjar rumtiden att deformeras. Ju närmare hålet partikeln befinner sig, desto fler vägar är det som leder in mot det svarta hålet än som leder därifrån.

Bild 3 Innanför händelsehorisonten, dvs inne i det svarta hålet, leder alla vägar in till det svarta hålets centrum.

Asteroiden Oumuamus förbryllande ursprungsriktning kan ha hittats

Oumuamus är den spännande asteroid (vissa påstår numera att det är en komet då den likt dessa accelererar likt dessa i allt högre hastighet, men jag tvivlar expansionen av universum accelererar också men inte är detta kometeffekter) från yttre rymden vilken överraskade oss för ca ett år sedan. Den kom överraskande från ingenstans och svepte igenom vårt solsystem och försvann igen.


Många fantastiska teorier kom om vad dess underliga form berodde på och om det eventuellt var ett kamouflerat stjärnskepp på spaning i vårt solsystem.


Idag anses det som fantasier. Oumuamus är en ovanligt formad stenbumling på ca 400 meters längd vilken bör ha kastats ut en gång för kanske miljarder år sedan vid en katastrof någonstans i en galax därute.


Det har sökts från vilken riktning den antas ha kommit men först nu verkar det troliga svaret ha kommit. 


Nu anses det troligt att objektet har kommit från riktningen där den röda dvärgstjärnan HIP 3757 och stjärnan HD 292249 finns i stjärnbilden Enhörningen på södra stjärnhimlen.


 Oumuamus är den mest spännande upptäckten under 2017 enligt mig. Tyvärr kunde vi inte närmare undersöka objektet på dess yta. Bilden ovan är på detta fantasieggande objekt.

Universum är utan riktning. Allt expanderar.

Vi vet att universum expanderar sedan Big bang vilken skedde i ett ingenting där inget var upp och ner, höger eller vänster, tid eller plats.

Allt detta kom senare efter den punkt i ingenting från ingenstans som plötsligt fanns och expanderade i ett ingenting. När väl människan behövde riktingar för att förstå sin verklighet på Jorden.

Ur detta uppkom allt vi vet, ser och upplever. Ur detta kom vi till slut på en stenklump kallad Jorden av oss och uppfann det vi kallar upp och ner, höger och vänster,  tid och rum och allt annat.

Men universum som vi kallar det är fortsatt en händelse som fortskrider sedan Big Bang expansionen fortsätter åt alla håll samtidigt i det som inte har upp  och ner, höger eller vänster, tid och rum.

Svarta hål strålar ut radioaktiv strålning i samma riktning. Varför och vad betyder det. Fantastiska teorier kan tänkas ut av detta.

Det är otroligt långt denna strålning går från vissa massiva superstora hål. Upp till 300 miljoner ljusår har uppmätts.

Något i Big Bangs början har fått alla att stråla i samma riktning antas det. Starten har gett denna effekt.  Alternativt är att något ger denna effekt. Kanske mörk energi vilken säkert har många överraskningar i beredskap för de som lyckas lösa dess gåta.

Det är ju skillnad ex mellan antimateria och vår materia. Säkert är det även stor skillnad mellan mörk energi och materia och den energi och materia vi kan uppleva med våra sinnen.

Strålriktningen från de svarta hålen anses inte få sitt samband genom att hålen samverkar eller har kontakt. Så mycket tror vi oss veta(men inget ska tas för givet).  Det skulle annars vara en utgångspunkt för en förklaring. Detta anses då hålen inte kan ses ha ett samband med varandra vilket annars skulle varit en förklaring.

I teorin skulle även detta vara möjligt genom mörk energi eller kanske mörk materia kanske hålen har ett samband med varandra. En annan teori  skulle vara att alla hål har en koppling till en och samma dimension utanför vår verklighet och får energi från denna vilken ger en strålning ut i vårt universum i samma riktning.

Inget är omöjligt. Men troligast idag är att sambandet ligger i Big Bang och dess effekter.