Solvindens kamp mot kosmisk strålning eller tvärtom.

I utkanten av vårt solsystem rasar en våldsam strid mellan solvinden och kosmisk strålning från yttre rymden. NASA: s Voyager 2 har nu passerat genom denna frontlinje och befinner sig tillsammans med Voyager 1 (vilken befinner sig än längre ut i en annan riktning) i den interstellära rymden mellan solsystemen i vår Vintergata.

 Solvinden sprider sig från vår sol i alla riktningar genom vårt solsystem och det skapar en bubbla av energi som omger hela vårt solsystem. Vid kanten av denna bubbla kolliderar solvinden slutligen med kraftfulla kosmiska strålar från den interstellära rymden. Där finns i kollisionszonen en tjock vägg av plasma kallad heliopause. Denna kosmiska gräns av vårt solsystem finns ca 120 gånger längre bort från solen än jorden gör.



Den strålning solen här möter och späder ut med sin strålning kommer  från avlägsna stjärnor och himmelska explosioner (supernovor). Voyager 2 kunde oberört ta sig igenom heliopausen vilket tog ungefär en dag. Men forskarna upptäckte  att plasmabarriären var betydligt varmare och tjockare än tidigare studier uppskattat. Men barriären upptäcktes även vara en effektiv fysisk sköld mellan vårt solsystem och den interstellära rymden.


Tänk (min anm.) vad allt verkar tillrättalagt för att vi och vår planet ska vara beboelig. Vi har ju balans för liv på planeten. Skyddande höljen i form av bälten runt den och nu ser det ut som om även ett första skydd mot den farliga strålningen från rymden redan finns där vårt solsystem börjar. 


 Enligt studiens medförfattare Edward Stone, en astronom vid California Institute of Technology som har arbetat med Voyager programmet sedan det lanserades i 1977 stoppar  denna sköld cirka 70% av kosmisk strålning från att bryta sig in i vårt solsystem.


"Heliopausen är kontaktytan där två vindar kolliderar, vinden från solen och vinden från rymden, som kommer från Supernovor som exploderade för länge sedan." "Bara ca 30 % av vad som finns utanför bubblan kan komma in." Den varma, laddade vinden som skyddar vårt solsystem kanske inte är ett perfekt skydd men som Voyager 2 bekräftade, är det en del av vad som skiljer vårt kosmiska hem från vildsint vildmark i rymden. För detta (kanske) borde vi vara tacksamma.

Bild på den guldskiva som fanns i två ex och vilka ett sändes med Voyager 1 och en med Voyager 2 och vars farkoster sedan mitten av 1970 talet nu båda är utanför vårt solsystem med sin hälsningsskiva till ev upphittare därute.


Bild från vikimedia ovan.

Här är en förteckning över händelser i universum under resten av 2019 och under 2020

Se denna medföljande länk där en förteckning finns på intressanta händelser i universum det närmsta året.


Det finns något varje månad. Men säkert kommer det även att ske eller ses mer. Skeenden eller besök vi  dag inget vet något om.


Bild från vikipedia på riktningen var meteoritsvärmen Kvadrantiderna kan ses som första spännande objekt på natthimlen under 2020. Det sker den 3-4 januari.

Fossil eller inte fossil är frågan vetenskapen tolkar om gamla fynd

Allt är inte guld som glimmar. Allt som ser ut som ett fossil är inte rester av forntida liv.


Sökandet efter bevis på livet på Mars kan hjälpas av nya insikter i gamla stenar på jorden. Ny forskning visar att strukturer som tidigare ansågs vara fossiler i själva verket (i många fall) är mineralfyndigheter. Kunskap om vilket som är vilket är viktigt att veta när vi nu snart kan leta efter tecken på liv på Mars. Vi vill inte misstolka vad vi finner där. 


Mikroskopiska rörliknande  och glödtrådliknande rester i sten har tidigare tolkats som förstenade djur men kan lika väl vara bildningar av kemiska reaktioner med järnrika mineral visar en ny studie. Tidigare forskning har tidigare föreslagit att sådana strukturer var bland de äldsta fossilen och tecknen på tidigt liv på jorden.


De nya resultaten kan underlätta sökandet efter utomjordiska liv under framtida uppdrag till Mars genom att göra det lättare att skilja mellan fossil och icke-biologiska strukturer.


Upptäckten gjordes av en vetenskapsman från universitetet i Edinburgh som utvecklat teknik för att söka bevis på att livet en gång existerade på Mars.


Studien, publicerades  i Journal Proceedings of The Royal Society B och finansierades av Europeiska unionens Horizon 2020-program.


Dr Sean McMahon rapportens författare  säger: "Kemiska reaktioner som dessa har studerats i hundratals år. Men de hade inte tidigare visats efterlikna dessa små järn-rika strukturer inuti stenar. Dessa resultat kräver en omprövning av många forntida exempel för att se om de är fossil eller icke-biologiska mineralfyndigheter.


Hur många feltolkningar finns inte i forskarvärldens slutledningar (min anm)? Jag misstänker att det finns otaliga.


Bild från  här en sten med fossil av skilda slag  motivet från Afrika.

Det finns ett stort svart hål i Vintergatan som inte borde finnas där.

Astronomer i Peking har upptäckt ett svart hål i Vintergatan så enormt stort att det utmanar befintliga modeller av hur stjärnorna utvecklas  sa forskare i ett uttalande torsdagen  28 nov 2019 i tidskriften Nature.


LB-1 är namnet på fenomenet vilket är 15 000 ljusår från jorden och har en massa 70 gånger större än solen, enligt tidskriften Nature.



Vintergatan i sig  beräknas innehålla 100000000 svarta hål inklusive centrumhålet Sagittarius* .  LB-1 är dubbelt så massivt som något forskarna trodde var möjligt, säger LiU Jifeng en professor vid astronomiska observatoriet i Kina som ledde forskningen.


"Svarta hål av sådan massa bör inte ens existera i vår galax, enligt de flesta av de nuvarande modellerna ", tillade han.


Supermassiva svarta hål är minst en miljon gånger större än solen och deras ursprung är osäkra. Sagittarius* det svart hålet i vintergatans centrum är ex 3,7 miljoner solmassor men ses som centrumhå något som finns i alla galaxers centrum.


Men forskarna trodde tills nu att stjärnor i Vintergatan kastar ut merparten av sin gas genom de vindar som uppstår vid solflammor vilket förhindrar uppkomsten av ett svart hål av en storlek som LB-1, sade Liu.


"Det betyder att detta är ett tidigare okänt slag av svart hål, som bildas av en okänd fysisk mekanism!"


LB-1 upptäcktes av ett internationellt team av forskare som använde Kinas sofistikerade LAMOST teleskop.


Ytterligare bilder från två av världens största optiska teleskop-Spaniens Gran Telescopio Canarias och Keck I-teleskopet i USA-bekräftade att storleken på LB-1, som National Astronomical Observatory of China upptäckt är "inget annat än Fantastiskt ".


Vad eller hur detta svarta hål uppstått, eller (min anm) kanske har det funnits sedan BigBang, är en obesvarad fråga.



Bild ovan från vikipedia. En konstnärs vy av Vintergatan med inlagd svensk text som beskriver galaxens armar, solens position, en skala med ungefärliga avstånd samt galaktiska longituder. Förstora den för att se bättre.

I Vintergatans närområde dvärggalaxerna Draco och Bildhuggargalaxen

I två separata studier med NASA: s kommande James webb rymdteleskop planerar ett team av astronomer att iaktta dvärggalaxerna Draco och Sculpturgalaxen (Bildhuggargalaxen). 


James webb rymdteleskop är ännu inte i gång men blir världens främsta rymdteleskop när det lanseras 2021.


Dvärggalaxer finns i ett antal vid de flesta galaxer, i mer eller mindre stort antal. Vi har ett flertal gånger i denna blogg diskuterat de kända Stora och Lilla Magellanska molnen som finns i Vintergatans närområde. Men det finns fler än dessa därute i Vintergatans närområde. Bland annat de nämnda här ovan.


 Studierna som planeras framåt innefattar Inte bara Bildhuggargalaxen och Draco utan även vår granngalax Andromedagalaxen och dvärggalaxer där.


Studiernas syfte är att  lära mer om galaxbildning och egenskaperna hos mörk materia den mystisk substans som tros vara cirka 85% av materien i universum.


I den första studien ska forskarlaget söka kunskap om mörk materia genom att mäta rörelserna av stjärnorna i de två dvärggalaxerna till Vintergatan (de nämnda två ovan).

I den andra studien kommer de att undersöka rörelserna av fyra dvärggalaxer runt vår närmsta galaktiska granne Andromedagalaxen. Detta kommer att bidra till att avgöra om någon av Andromedagalaxens satellitgalaxers omloppsbanor går runt galaxen som planeterna gör i vårt solsystem eller inte.  Om de gör det skulle det få viktiga konsekvenser för förståelsen av galaxbildning.


Den ansvarige forskaren för båda programmen är Roeland van der Marel som har sin arbetsplats vid rymdteleskopet vid Science Institute (STScI) i Baltimore, Maryland.

Van der Marel och hans team planerar att studera fyra dvärgalaxer vilka rör sig runt Andromeda för att avgöra om de är grupperade inom ett plant plan i rymden (som beskrevs ovan) eller om de rör sig runt Andromeda i alla riktningar.


Till skillnad från det första observationsprogrammet ska i andra programmet laget inte mäta hur stjärnorna inne i dvärggalaxerna rör sig utan enbart avgöra hur dvärggalaxer som helhet rör sig runt Andromeda. Detta kommer att ge insikter i den process där stora galaxer bildas genom anhopning och ackumulering av mindre galaxer och hur det fungerar.


Studien förväntas lösa mysterier i vårt solsystem liksom i andra solsystem och ursprunget till vårt universum och vår plats i den. Programmet som med hjälp av James Webb observatorium är ett internationellt program som leds av NASA med dess partner ESA (European Space Agency) och Canadian Space Agency.

För mer information om programmet läs här.

Bild på Bildhuggargalaxen från vikipedia.

Comet 2i/Borisov kommer som närmst oss den 8 december.

Ett nytt foto (följ länken) visar solsystemets andra bekräftade interstellära besökare. Den första var asteroiden oumuamua.


Ett team av astronomer från Yale University i Connecticut studerade Comet 2i/Borisov söndagen den 24 nov. med  Keck Observatory på Hawaii och då sågs objektets svans vara nästan 160 000 kilometer lång. Det är ungefär 14 gånger jordens diameter och mer än 40% av avståndet till månen.


Kometens kärna anses dock enbart vara1,6 km i diameter.

Kometen upptäcktes i slutet av augusti av amatörastronomen Gennadiy Borisov. Analys av objektets hastighet och bana visade att den kom in i vårt solsystem utifrån vilket gör den till den andra kända interstellära objektet  efter asteroiden oumuamua som först sågs i oktober 2017.


Astronomer såg dock inte Oumuamua förrän den redan hade farit förbi jorden på väg från oss vilket begränsade möjligheten för detaljerad studie av denna asteroid. Men Comet Borisov upptäcktes tidigare och kan kunde ses redan på väg mot oss och kan följas på dess bana då den kommer som närmst oss den 8 december. Oumuamua och Borisov är sannolikt bara början av interstellära objekt som finns och vi nu börjat uppmärksamma.


Det finns förmodligen (enligt astronomerna) massor av dessa objekt inom vårt solsystem som tillfälligt besöker det. Det handlar bara om att finna dem.

Något som kan förenklas när det  nya stora observatoriet synoptic Survey teleskopet kommer i drift då detta kommer att ge möjlighet till amatörastronomer att hjälpa till i sökandet on-line.


Säkert (min anm) kommer många nya objekt att hittas som i flera fall kan lära mer  om vad som finns utanför vårt solsystem och vad som skett där.

Bild på hur kometens bana bör bli. Grön bågformad markering. 

Är verkligheten enbart subjektiv. Ny forskning tyder på det.

Är verkligheten något som inte finns lika för alla utan något varje människa skapar utifrån miljö och arv? En subjektiv verklighet i motsatts till en objektiv sådan som är lika för alla.


Fysiker har länge misstänkt att kvantmekaniken tillåter två observatörer att uppleva olika motstridiga realiteter. Nu har fysiker utfört det första experimentet som bevisar det.


Om det finns en objektiv verklighet som alla kan enas om är därför inte möjlig. 1961 var nobelprisvinnaren fysikern Eugene Wigner den som skisserade ett tankeexperiment som visade en av de mindre kända paradoxerna av kvantmekanik. Experimentet visar hur den märkliga karaktären av universum tillåter två observatörer ex Wigner och Wigner att uppleva olika realiteter på samma plats.


Proietti och Co: s resultat (två andra fysiker i nutid vid universitetet i Wien) tyder på att den objektiva verkligheten inte existerar. Med andra ord, experimentet de gjorde antyder att en eller flera av de antaganden som de fick fram eller arbetade med visade att det finns en verklighet vi kan enas om. Men bara genom att människan har en valmöjlighet och kommer överens om denna. Valmöjligheten till vilken verklighet vi upplever eller övertygas om är sann för den som gör valet. Men även tanken att något i vår verklighetsuppfattning inte stämmer har många upplevt.


För mer och utförligare utläggning om detta tankeväckande men svårförstådda ämne se medföljande artikel här.



Fri Bild ovan  från pixabay.com