Något mystiskt hände med denna stjärna innan den exploderade som supernova, men vad?

 

10–12000 tusen ljusår bort från oss finns CassiopeiaA, en supernovarest från en stjärna som exploderat. Det intressanta med denna supernova är att det kan ses att något drog till sig ytan i en riktning innan det small. Likt ett nedslag av något.

Astrofysiker tror att de har identifierat den skyldige som en annan stjärna som fanns i närområdet (tvillingstjärna) och vilken blev en supernova något tidigare i historien. Troligen då en stjärna av ungefär samma storlek och ålder då båda explosionerna bör ha hänt tidsmässigt nära varandra för att detta ska ske. Vad som då hände var att något från första explosionen påverkade en återstående stjärnan innan den exploderade.

I en ny artikel beskriver forskare denna scen och även att de förutspått att tvillingstjärnresterna från första novan bör finnas inom 30-300 ljusår bort från Cassiopa A. De fann på 50 ljusårs avstånd bort från Cassiopa A, gas som kan vara från den första supernovan (om den existerat).

Detta bör visa (min anm.) att första supernovan inträffade mer än 50 ljusår före Cassiopo A. Likaså att resterna försvunnit långt i väg från sin tvillingstjärna. Om inte detta eventuella bevis (obs egentligen bara en teori) funnits på att denna händelse ovan är anledningen till gasutdragningen i en streckform innan smäll se ovan skulle en idé som följande kunna vara rätt.

 Idén att ett krig mellan olika civilisationer i rymden resulterat i att den ena parten skjutit in en laddning av något slag i den andra partens sol och detta fått som resultat att denna sprängdes. Då skulle bilden visa detta nedslag och explosionen som omedelbart skedde efter ses som en supernova. Men som sagt detta är tankar in i möjligheternas sf-värld. Men nog är det konstigt att något som sker med en stjärna över 50 år efter den första händelsen kan ses som effekt vid den andra supernovaexplosionen. Jag är tveksam.

Bild från vikipedia på supernova Cassiopa A. Kompositbild i infraröd (röd), synlig (gul) och röntgen (grön och blå)

NASA testar ny måndräkt

 

NASA håller på att utforma en helt ny modell av måndräkt för de astronauter som ska gå omkring där om allt går som det ska 2024. Det är då Atemis 3 programmet ska vara i gång och rymdfärjan Orion (Orion Multi-Purpose Crew Vehicle (MPCV)) ska transportera astronauter till månen igen för första gången sedan 1972.

Rymddräkten kallas Exploration Extravehicular Mobility Unit (xEMU), och ska skydda astronauter från den ogästvänliga miljön på månens yta. Det är en helt annan dräkt än de astronauterna har som åker mellan ISS och Jorden (rymdstationen).

"Denna xEMU representerar den första nya rymddräkt som NASA har utvecklat på över 40 år.” säger George Nield som tidigare var biträdande administratör för kommersiella rymdtransporter vid Federal Aviation Administration den 1 oktober under en webbsändning vid kvartalsmötet i NASA: s Aerospace Safety Advisory Panel och tillägger, "Hittills ser det ut som schemat håller."

NASA ingenjörer kommer att kontrollera konstruktionen i detalj och beräknar detta klart i december, sade Niel. En andra dräkt kommer att byggas för kvalificeringstest och en tredje kommer att testas i omloppsbana på den internationella rymdstationen. De två sista kostymerna i uppsättningen kommer att användas på månen 2024 om allt går enligt planerna.

Förutom det viktigaste, rymddräkten, kommer varje Artemis-astronaut också att bära ett internt kylplagg, och NASA har nu slutfört den första prototypen av det underplagget, enligt Nield. Något som även ska uppgraderas är den ryggsäckliknande Portable Life Support System som astronauter bär för att överleva.

Jag (min anm) kan bara önska dem lycka till och hoppas planerna håller. Det var snart 50 år sedan människor gick omkring på månen då Apollo 17 var där i dec 1972. 

Bild från vikipedia en illustration på rymdfärjan Orion.

Det kan finnas mer livsvänliga planeter därute än vad Jorden är

 

Det finns exoplaneter med bättre förhållanden för att liv ska frodas och uppstå än på jorden. Ett forskarlag har hittat 24 stycken exoplaneter av de över 4000 som hittills hittats som stämmer in på detta enligt de kriterier man uppställt. Till sin hjälp för forskarnas studie har man samarbetat med Max Planck Institute och resultaten har publicerats från Washington university.

Samtliga 24 planeter finns på mer än 100 ljusårs avstånd från oss och det handlar i regel om planeter som är både större och äldre än jorden och där förhållandena är något varmare och blötare än här.

Vatten är en förutsättning för liv men det räcker inte med stora hav. På jorden är det tropikerna som är artrikast och på samma sätt får en lovande exoplanet gärna ha en hög luftfuktighet och hög nederbörd. Forskarna drar även slutsatsen att den optimala temperaturen är fem grader över Jordens medeltemperatur. Något jag (min anm.) inte kan förstå.

Planeter tio procent större än jorden kommer sannolikt ha en större landmassa där liv kan utvecklas enligt forskarna vilket jag inte heller kan förstå då hav ofta kan innehålla mycket liv och livet en gång anses ha uppstått i hav på Jorden.

Planeter 1,5 gånger större än jorden svalnar långsammare och kan med sin gravitation hålla fast vid sin atmosfär under en längre period. Men detta (min anm.) verkar forskarna ha förutsatt att alla planeter förr eller senare mister sin atmosfär ut i rymden. Detta är även en nyhet för mig.

Liv har lättare för att frodas på planeter som rör sig kring stjärnor med ett längre livsspann och ett långsammare utvecklingsförlopp än vår egen sol. Solens förväntade livslängd understiger tio miljarder år och det tog fyra miljarder år av livsformer innan någon form av intelligent liv utvecklades på jorden (människan).

Forskarna menar även att G-stjärnor som vår sol riskerar att göra slut på allt sitt bränsle innan mer avancerat liv ens hinner uppstå. Solens ålder är 4,6 miljarder år och beräknas existera ytterligare åtta miljarder år. Denna tid är även då solsystemet uppkom och med detta Jorden. Liv uppstod på Jorden för knappt 4 miljarder år sedan.

Det ska tilläggas att ingen av de 24 exoplaneterna uppfyllde alla kriterier för att vara helt ideala. Deras solars livslängd var dock på 20-70 miljarder år viket gör att det finns gott om tid för planeter runt ex vita dvärgstjärnor att utvecklas och då med avancerade livsformer som kan matcha jordens och kanske än mer avancerade. Planeterna får dock inte vara så gamla att deras geotermiska aktivitet har avstannat och magnetfältet har försvunnit.

Forskningen är intressant)min anm.) och jag har ingen kritik till den slutsats som dras. Dock är jag undrande över dess slussats om att det optimala för temperaturen på en planet är 5 grader högre än på Jorden. Här ser vi ju denna höjning av temperatur vid klimatförändring som katastrofal för livet. Målet för temperaturhöjningen försöker man numera begränsa till 1,5C över detta anses katastrofalt för Jordens liv på de flesta platser.

Bild från pixabay

En udda planet med en udda omloppsbana runt en udda sol välkommen till WASP-189b

Solsystemet WASP-189 finns i riktning mot stjärnbilden Vågen 322 ljusår bort från oss. Det är en planet i detta solsystem vi ska se på här, planeten WASP-189b.

Europas nya teleskop som studerar exoplaneter har skapat sin första detaljerade bild av denna värld och det är en udda planet där det är varmt och vars bana lutar runt en skev het blå stjärna.

Europeiska rymdorganisationen (ESA) lanserade  CHEOPS i december 2019 och dess vetenskapliga observationer påbörjades i april 2020. CHEOPS är inte utformad för att hitta exoplaneter (planeter runt andra stjärnor) utan att porträttera hittade exoplaneter för forskarna. Detta uppdrags första publicerade resultat har nu forskare gjort där CHEOPS data bildar en detaljerad bild av planeten WASP-189b som upptäcktes 2018.

Stjärnan WASP-189 vilken planeten kretsar runt är så varm att den ser blå ut och planeten WASP-189b kretsar runt denna sin sol på bara 2,7 jorden dagar (vilket innebär att ett år på WASP-189b är 2,7 jorddagar). Dock ska vi i sammanhanget veta att den inte som de flesta planeter och även Jorden tar den långa vägen vid ekvatorn runt sin sol utan kretsar runt som sol vid solens ena pol vilket är en kortare runda än om den svävat runt sin sols ekvator.

"Endast en handfull planeter är kända för att existera runt stjärnor så här varma och detta system är den överlägset ljusaste," säger Monika Lendl astrofysiker vid universitetet i Genève i Schweiz och huvudförfattare till den nya studien.

 Observera att en planet som passerar framför sin stjärna ofta kan upptäckas med  den så kallade transittekniken (planeten förmörkar sin stjärnas sken då den passerar över den i riktning mot oss). Det är med den teknik Keplerteleskopet upptäckte tusentals exoplaneter och TESS teleskopet fortfarande gör.

Att se en planet passera bakom sin stjärna är mycket svårare men WASP-189b är så ljus att forskarna kan göra just det. Min misstanke (min anm.) är att detta förenklats just genom att planeter rundar sin sol vid polen vilket ger en annan infallsvinkel av ljus.

WASP-189b har en yttemperatur av 3200 grader Celsius. Det innebär en hetta som får järn att förgasas. Forskarna beräknar planetens storlek till ca 1,6 gånger radien av Jupiter. Stjärnan är inte helt rund större och svalare vid sin ekvator än vid polerna vilket gör att polerna i stjärnan verkar ljusare," säger Lendl och tillägger. "Den snurrar runt så fort att den dras utåt vid sin ekvator." Stjärnan verkar också ha ljusare och mörkare fläckar på ytan. Detta är (min anm.) också något vår sol har i form av de så kallade solfläckarna. Vi får hoppas att CHEOPS kommer med mer spännande upptäckter efterhand på exoplaneter därute.

 Den udda egenskapen att runda sin sol vid ena polen gör att forskare misstänker att planeten kan ha bildats mycket längre bort från stjärnan för att sedan med någon kraftfull gravitationskraft - kanske en annan stjärna – dragits in mot WASP-189.

Bild från vikimedia där man kan se en illustration av hur planet WASP-189b kretsar runt sin  blå sol WASP-189 

Planeter som inte har en bana runt en sol svävar i mörkret därute

Det finns planeter därute som inte hör till något solsystem. De finns mellan stjärnorna i den tomma rymden och har hamnat där när ett solsystem bildats och denna planet inte hamnat i ett gravitationsfält till sin sol eller större planet. Istället har den vilset gett sig ut i tomheten.

Astronomer har i dag blivit bättre på att finna dem. Hittills har fyra hittats inklusive den som nu hittats. Det har räknats ut att dessa planeter har en storlek som Mars eller Jorden. Det handlar inte om jätteplaneter eller gasplaneter. 

Att hitta något i rymden som inte avger eget ljus är extremt utmanande. Men två organisationer lyckas med det. Det är OGLE -samarbetet (Optical Gravitational Lensing Experiment)  och SAMARBETET KMTN (Korean Microlensing Telescope Network). 

Det (min anm.) är en utmaning att finna dessa planeter, Frågan man kan ställa sig är om de skulle kunna fångas in? Jag tänker på den eventuellt existerande planet nine som antas kunna finnas lång bortanför utanför Pluto lång därute i  Kuiperbältet. 

Tänk om vi en gång skulle kunna fånga in denna planet som är ca 3 gånger större än jorden (om dberäkningar stämmer och om den existerar) och få in  den i en bana runt solen för att kolonisera den. En planet utan en historia från bortre  delen av solsystemet och därför knappast innehåller överraskande virus eller andra obehagliga levande organismer vilket ex Mars kan ha.

Bild från vikimedia i detta fall en animation av den eventuellt existerade planet nio bortanför Pluto

Månen Titans sjöar liknar Jordens i uppbyggnad men det finns även stora skillnader

 

Saturnus största måne Titan har sjöar. Sjöar bestående av flytande metan, etan istället för som Jordens sjöar vatten. Titans sjöar är uppbyggda likartat som Jordens sjöar med vätsketryck utefter djup och avlagringar av material på bottnar och kanter. Men om materialet på Titans sjöbottnar innehåller organiskt material vet vi inte. Sjöar av metan och etan blir dock likt sjöar med vatten likartade i  sin form.

Citerat från vikipedia : Titan har sjöar bestående av etan och metan. Sjöarna uppskattas vara upp till 200 meter djupa. I tre sjöar har upptäckts något som antas vara vågor. Vågorna är 1,5 centimeter höga och rör sig med en hastighet på 2,5 kilometer per timme.[19] Den största av sjöarna heter Kraken Mare. Slut citat.

 Men medan sjöar på jorden är skilda åt beroende på temperatur är Titans sjöar mer lika pölar av flytande naturgas än dynamiska platser med komplexa fysiska processer. Flytande metan har lägre densitet än flytande etan och det anses att Titans metan i allmänhet borde flyta ovanpå etan.

Forskare fokuserade i sin analys på små, grunda sjöar som uppstår efter Titans regn (det regnar på Titan likt här men då av metan) och fann att om temperaturen är låg sker avdunstning av metan från ytan vilket kan bevisa att metan flyter ovanpå etan vilket i sin tur visar på en uppdelning av dessa vätskor i sjöarna säger Steckloff vetenskapsman vid Planetary Science Institute Tucson USA.

Trots månens iskalla yttemperatur på omkring -183C regnar det här. Metan-regn som fyller sjöar och floder

Titan är en spännande värld och en av de intressantaste platserna  att söka liv på utanför Jorden. Det kan finnas liv i dessa sjöar.

Bild från vikipedia på månen Titan.

Lite mystiskt om Jupiters irrande förflutna som påverkat Venus negativt.

 

Venus katastrofala miljö kan ha kommit från mötet med Jupiters rörelser i det inre av solsystem. Men (redan nu är jag skeptisk till idén min anm.) varför påverkades då inte Jorden? Svaret har inte denna idé där Jupiter kommer och stör Venus och Mars innan Jupiter får sin nuvarande bana efter att ha förstört livsmöjligheter på Venus och Mars. En artikel signerad Paul M. Sutter en astrophysicist vid SUNY Stony Brook and the Flatiron Institute, i USA beskriver denna idé.

Venus i sig har haft en olycklig historia. Planetforskare misstänker att Venus för miljarder år sedan var mer som Jorden, temperatur liknande jorden  och med flytande vatten. Men någon gång i det förflutna förlorade Venus sitt vatten och förvandlades till en brännande het ödemark. Samma öde men utan att bli het (min anm) kan Mars ha upplevt. Atmosfär och vatten i större samlingar verkar en gång ha funnits här.

Enligt en färsk idé var Venus dömd från början men kan ha accelererats i sin väg till torr het planet genom gravitationell påverkan av ingen mindre än Jupiter. Det misstänks att de stora gasplaneterna bildades i asteroidbältet och sedan tog sin väg därifrån. Jupiter in mot solen först innan planeten stabiliserades i sin bana där den nu finns bortanför Mars och asteroidbältet som den största och första gasplanet av fyra som finns här utåt från solens inre.

Detta skeende ska kunna utrönas genom animeringar med utgångspunkt i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars.

Jupiters massa är 2,5 gånger mer massiv än alla andra planeter tillsammans vilket enligt denna idé får varje liten förskjutning i dess omloppsbana att påverka andra planeter i dess närhet och det var genom dess färd inåt mot solen Venus förlorade sina hav, vattenångan i atmosfären och blev het. Denna värme ökade effekten på värmealstring och fick atmosfären att bli lik den är i dag en skenande växthuseffekt.

Min tanke (min anm.) är varför har då Venus en lavafylld yta med stora vulkaner det kan ju knappast ha fått denna effekt av Jupiter. Enligt teorin ska ju vatten funnits och likheten med Jorden funnits innan katastrofen. Sedan har vi Mars här har också hänt något så denna blivit en död planet. Men denna planet nämns inte i studien fast denna likt Jorden borde påverkats av en på hälsande Jupiter. Venus ligger innanför Jorden mot solen. Varför påverkades inte Jorden?

Något i denna idé stämmer inte anser jag.

Bild på planetsystemet i vårt solsystem från vikipedia