Flertalet objekt varifrån meteoriter bildats kommer från samma area i universum.

 

Bild https://www.mps.mpg.de  Precis utanför Jupiters bana bildades ett ringformat område med högt gastryck. I denna mycket dammiga miljö  kunde planeter börja bildas med varierande sammansättning under flera miljoner år. © MPS / hormesdesign.de

Forskarna vid Max Planck-institutet fokuserade specifikt på perioden mellan ungefär två till fyra miljoner år efter solsystemets uppkomst. Vid denna tidpunkt hade Jupiter redan samlat (genom gravitationen från Jupiter) all materia i sin närhet och det blivit ett glapp i gas- och dammskivan längs  Jupiters bana. Enligt nuvarande förståelse bildades ett ringformat område med förhöjt gastryck precis utanför dess bana. Detta ledde till att mycket damm samlades till små klumpar av materia (småstenar). Det var redan känt att småsten kunde växa till planetesimaler (första stadiet i planetbildning) i en sådan koncentrerad dammig miljö i ett mycket tidigt skede. Det var dock oklart om denna process under långa tidsperioder kunde producera objekt med mycket olika sammansättningar. Den nya studien visar dock att olika populationer av planetesimaler kan bildas i dammrik miljö om det sker under miljontals år. Resultaten visar därmed för första gången en koppling till specifika grupper av meteoriter. "För första gången har vi lyckats reproducera resultaten av laboratoriestudier av meteoriter med datorsimuleringar av det tidiga solsystemet. Meteoriterna fungerar, så att säga, som en referenspunkt för teorier om planetbildning", beskriver MPS-direktören och kosmokemisten Thorsten Kleine.

Meteoriter är stenblock (meteor eller asteroider) från rymden som har kraschat ner på jorden. De flesta av dem är fragment av planetesimaler och har knappt förändrats sedan de bildades. Kolhaltiga kondriter (stenmeteoriter, som inte har förändrats genom nedsmältning eller planetär differentiering i sin ursprunliga materia. Kondriter är den vanligaste typen av meteorit och skiljer sig från järnmeteoriter genom sin låga halt av järn och nickel) är  rika på kol, har sannolikt bildats utanför Jupiters bana just under den ovan beskrivna tidsperioden vilket laboratoriestudier antyder. Baserat på ålder och sammansättning skiljer forskarna på sex grupper av kolhaltiga kondriter. Medan vissa nästan uteslutande består av finkornigt material och smulas sönder vid minsta beröring är andra betydligt mer robusta. Inbäddade i det finkorniga materialet innehåller inneslutningar av annan materia som är synlig för blotta ögat i varierande proportioner.

I sina datorsimuleringar kunde forskarna återskapa ålder och sammansättning av de sex grupperna av kolhaltiga kondriter. I beräkningarna motsvarar det finkorniga materialet och inneslutningarna två typer av material som fanns i det tidiga solsystemet: ömtåligt, smuligt damm och små klumpar av mer stabilt material. De senare hade bildats i början av solsystemet på vissa platser under värmepåverkan och sedan spridit sig i solsystemet. Med tiden, som ett resultat av alla dessa effekter, ackumuleras båda typerna av materia i varierande proportioner i området utanför Jupiters bana vilket skapar förutsättningar för bildandet av tydligt särskiljbara generationer av planetesimaler (och slutligen meteoriter). Under de första 500 000 åren minskar andelen smuligt material initialt, för att sedan öka under de kommande miljonerna år. Därefter uppstår två distinkta populationer av planetesimaler, bestående nästan uteslutande av smulig eller stabila objekt 

Baserat på sina beräkningar tror forskarna att meteorittyper av andra slag än kolhaltiga kondriter i ett tidigare skede också kan ha bildats i dammhöljet bortom Jupiter. 'Det finns starka bevis för att denna rikt  dammiga plats var planetesimalernas föredragna plats i vårt solsystem,' beskriver Joanna Drążkowska Chef för Lise Meitner Group på  Max Planck-institutet.studie.  Studien är  publicerad  i tidskriften The Astrophysical Journal. 

Planeter som inte har en bana runt en sol svävar i mörkret därute

Det finns planeter därute som inte hör till något solsystem. De finns mellan stjärnorna i den tomma rymden och har hamnat där när ett solsystem bildats och denna planet inte hamnat i ett gravitationsfält till sin sol eller större planet. Istället har den vilset gett sig ut i tomheten.

Astronomer har i dag blivit bättre på att finna dem. Hittills har fyra hittats inklusive den som nu hittats. Det har räknats ut att dessa planeter har en storlek som Mars eller Jorden. Det handlar inte om jätteplaneter eller gasplaneter. 

Att hitta något i rymden som inte avger eget ljus är extremt utmanande. Men två organisationer lyckas med det. Det är OGLE -samarbetet (Optical Gravitational Lensing Experiment)  och SAMARBETET KMTN (Korean Microlensing Telescope Network). 

Det (min anm.) är en utmaning att finna dessa planeter, Frågan man kan ställa sig är om de skulle kunna fångas in? Jag tänker på den eventuellt existerande planet nine som antas kunna finnas lång bortanför utanför Pluto lång därute i  Kuiperbältet. 

Tänk om vi en gång skulle kunna fånga in denna planet som är ca 3 gånger större än jorden (om dberäkningar stämmer och om den existerar) och få in  den i en bana runt solen för att kolonisera den. En planet utan en historia från bortre  delen av solsystemet och därför knappast innehåller överraskande virus eller andra obehagliga levande organismer vilket ex Mars kan ha.

Bild från vikimedia i detta fall en animation av den eventuellt existerade planet nio bortanför Pluto

Överraskande data visar var Jupiter en gång bildades

Planeten Jupiter har överraskande bildats fyra gånger längre bort från solen än dess nuvarande omloppsbana. Det är samma sak med Saturnus, Uranus och Neptunus.


 Under 700000 år vandrade Jupiter sedan in mot solen och stannade upp i en bana där den i dag ligger. Med sig på färden samlades en hop asteroider in och dessa finns nu i bana runt planeten. De så kallade Trojanerna.


Genom att upptäcka beröringspunkter med dessa Trojaner och dess sammansättning kunde man förstå var Jupiter en gång bildats. Jupiter var vid sin tillblivelse inte en gaskropp utan en fast kropp. Vad som sedan skedde är en annan historia.


Jupiter vilken ligger utanför Mars bana fungerar även i dag genom sin storlek som infångare av mycket av de farliga stenbumlingar som svävar därute. Många asteroider har därmed Jorden sluppit nedslag från.


För 2-3 miljoner år senare påverkades himlakroppen av gravitationskrafter från den kringliggande gasen i solsystemet. Det var då förflyttningen på cirka 700 000 år inleddes.



Lundaforskarna vilka ligger bakom studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Astronomy & Astrophysics har även gjort beräkningar kring gasjätten Saturnus samt isjättarna Uranus och Neptunus. De konstaterar att även de här planeterna bör ha rört på sig på likartat vis.


Vi kan fundera över alla de observationer av exoplaneter vi upptäckt i andra solsystem där ofta stora gasjättar finns mycket nära sin sol. (se ex min blogg av den 25 mars där jag senast skrev om de så kallade  heta jupitrarna därute) Betydligt närmre än Jupiter till vår sol. Troligen har även de gjort en vandring in mot sin sol men inte stannat på sin vandring förrön mycket nära sin sol. Man kan fråga sig varför det är så.  Men det är inget vi vet utan bara kan tänka oss utifrån vad som skett i vårt eget solsystem.

Nu har för första gången en måne utanför vårt solsystem upptäckts

Exoplaneter har upptäckts i hundratals utanför vårt solsystem. Planeter runt andra solar.

Men nu har den första månen upptäckts utanför vårt solsystem. En måne (kallas exomoon)  runt en exoplanet vilken i sig kretsar runt en stjärna med namnet Kepler-1625. Namngiven efter det teleskop vilket fann den, Keplerteleskopet.

Systemet finns ca 4000 ljusår från oss i Svanens stjärnbild synligt på Norra stjärnhimlen och har bekräftats genom att även det kända Hubbleteleskopet har gett samma resultat.

För mer information av teknisk natur i rapporten se här.

Det ska finnas en del ensamvargar av planeter däruppe

För ett tag sedan antogs att det ska finnas ett stort antal av ensamma jupiterstora planeter vandrande mellan solsystemen i vintergatan och troligen även i andra galaxer.

Säkert även mindre objekt eller planeter än av jättegasplaneten Jupiters storlek också.

Inget har på senaste tiden motsatt sig detta förutom en sak. Mängden som antogs bör räknas ner. De finns men inte i det stora antal som förmodats. Kanske en per fyra solsystem däruppe. Men inte mer. Säkert är vissa gasplaneter men säkert finns även stenplaneter också därute i ensamt majestät.

Nu ska vi  inte i dessa räkna in den gäckande planet 9 vilken antas finnas mörk och ensam någonstans i eller lite utanför Kuiperbältet där  Pluto ingår. Mycket tyder på att den finns. Men den ska ses som tillhörande vårt solsystem.

Bilden illustrerar en ensam gasplanet någonstans utanför solsystemen i Vintergatan ensam och fri. Illustrationen kommer från NASA.

Svårt att dra slutsatser om liv på andra planeter utanför vårt solsystem

Att hitta planeter där det misstänks finnas livets byggstenar. Att hitta planeter vilka finns på det avstånd från en stjärna där liv kan uppstå likt på Jorden. Dessa sökningar resulterar i allt fler planeter. Det finns säkert oräkneliga planeter av detta slag i universum.

Men det är inte samma sak som att veta om liv finns  eller utvecklats där. Hur man ska finna liv är därför ännu en omöjlighet. Enbart förutsättningen för livsmöjligheter på en planet kan misstänkas på dessa platser. Ingen vet eller kan veta om detta liv finns eller kan ha möjlighet att finnas här. Okända faktorer kan göra det omöjligt. Alternativt har något vi ej ännu förstår  för livsmöjligheter saknats.

Här kommer forskningen att behöva tid om det nu går att finna hur man ska gå vidare. Att som det gjorts länge och innan bevis på livsmöjliga planeter kom söka efter radiosignaler från främmande sändare har inte gett något resultat.

De planeter idag funna, vilka mest liknar Jorden utanför vårt solsystem. Men liv? Se listan här.

Här finns en lista och en förteckning över de mest intressanta planeterna för livsmöjlighet mänskligheten hittills hittat i sitt sökande av liv utanför Jorden.

Det är enbart under de senaste åren sökandet tagit fart och varit möjligt. Vi kan ännu inte se ytan på dessa planeter men kanske i framtiden. Mycket återstår innan vi kan upptäcka mer än att planeter finns i livszonen runt en sol utanför vårt solsystem. Avståndet och ljusförhållandena är svåra att upptäcka på de avstånd det handlar om.

Men kanske kan radiovågor upptäckas först om de finns. Om så är de ett bevis på liv med utveckling som vårt. Teknik och kommunikation. Men intelligent liv eller liv överhuvudtaget behöver inte innefatta teknik. Det finns alternativ av liv intelligent som vi klassificerar det eller inte vilket inte behöver teknik.

Vi har lätt för att jämföra utefter vårt sätta att leva eller se ut men om vi ska söka liv utanför Jorden måste vi vara öppna för allt alternativt mm.