Emissionsnebulosan Cat's Paw Nebula magnetfältstruktur undersökt

 

Emissionsnebulosor är moln av joniserad gas som lyser med sitt eget ljus. En bild på Cat´s Paw Nebulosan (NGC 6334)  kan ses ovan. foto från vikipedia.

På ett avstånd av cirka 4200 ljusår från oss är Cat's Paw Nebula  ett stjärnbildande komplex med en hög massa. Nebulosan har en form liknande en molnstruktur som spänner över 1000 ljusår och här finns flera stjärnbildande regioner.

Ett internationellt team av astronomer har undersökt denna emissionsnebulosa och stjärnbildande region som en del av ett projekt kallat B-fältet i STar-forming Region Observations (BISTRO) undersökning. Resultaten av studien presenterades i en uppsats publicerad den 24 december 2020 i arXiv.org, där viktig information om strukturen på objektets komplexa magnetfält visas.

För att få insikt i B-fältstrukturen längs dess täta filament och förbättra vår förståelse av magnetfältets roll i stjärnbildningsprocessen analyserade vi med nya 850μm data som erhållits i NGC 6334 star-forming filamentary regionen och som observerades som en del av B-fältet i STar-formande Region Observationer (BISTRO) med SCUBA-2/POL-2 installerat på James Clerk Maxwell Telescope (JCMT)," beskrev forskarna det i tidningen.

 

Enligt studien visar NGC 6334 upp en komplex B-fältstruktur när den observeras över hela regionen (cirka 33 ljusår) men vid mindre skalor varierar B-fältvinkeln (plane-of-the-sky) B-fältvinkelns sammanhängande längs glödtrådsnätets kammar.

För ytterligare information om detta projekt följ denna länk från https://phys.org. 

 

Lite ny kunskap av detta område kan man se detta inlägg behandla. Intressant? Ja kanske men avancerad sådan. Vi bör veta att det är lite nyhetstorka inom astronomi just nu därav blir nyhetsflödet lite mer forskningsresultat i det som kommer just nu istället för nya upptäckter av och på planeter.

Det finns ett mycket stort svart hål som döljer sig däruppe.

 

Ett enormt svart hål antas finnas i galaxen Abell2261 som finns ca 2,7 miljarder ljusår bort utifrån antagandet att alla galaxer har ett svart hål i dess centrum. Men det glider hela tiden genom astronomernas nät.

 

Supermassiva svarta hål tros lura i hjärtat på de flesta, om inte alla, galaxer. Vår egen Vintergatan har ett så massivt stort som 4 miljoner solar till exempel och M87' s  vilket är det enda svarta hålet som någonsin avfotograferats ett med en massa av 2,4 miljarder solmassor.

 Forskare har tidigare letat efter röntgenstrålar från galaxen Abell 226:s  centrum, med hjälp av data som samlats in av NASA: s Chandra X-ray Observatory under  1999 och 2004. Röntgenstrålar är ett signum som  alla  svarta hål sänder ut och därför antas komma även från det gäckande hålet i Abell 2261.

 Röntgenstrålningen uppstår då material faller in i ett svart hål och accelererar inåt och värms upp vilket då ger massor av hög energi (röntgenstrålning). Men Chandra hittade ingenting.

Nu har en ny studie analyserats klart vilken genomfördes och var en ännu djupare sökning efter röntgenstrålar med Chandra 2018. Och denna nya insats tittade inte bara i galaxens centrum utan sökte även i stjärnkluster i galaxen.

 

Enligt beräkningar bör ett svart hål i denna galax ha en storlek av 3 miljarder till 100 miljarder solar och borde inte vara svårt att finna spår efter uppskattar astronomerna. Men inte heller vid 2018 års undersökning som nu analyserats klart hittades något spår. Fast man även sökte  i stjärnkluster där det skulle enligt teorin kunna finnas  "rekylerande" svarta hål något ingen ännu hittat i universum. Men något som antas kunna hittas om två svarta hål dras in mot varandra och förflyttar sig genom denna händelse som ett enda svarta hål.

Hittills har astronomer dock bara verifierat sammanslagningarna av mycket mindre svarta hål", säger NASA-tjänstemän i ett uttalande i den nya studien. Nu står förhoppningen till James Webb teleskopet som ska söka vidare när detta kommit upp och forskarna får tid i teleskopets agenda. Då kan svaret komma var det svarta hålet finns eller om det finns.

Visst funderar man på om där finns ett svart hål? Är det en naturlag att det måste finnas ett svart hål i alla galaxer? Jag tvivlar (min anm.) inga lagar finns utan undantag kanske här är ett undantag. Men då uppstår frågan varför?

Bild från pixabay.com vilket väl illustrerar gåtan inlägget beskriver.

Gruvdrift efter guld eller andra mineral av värde på månen kan bli en ny anledning till konflikter i framtiden.

 

Flera länder och privata företag har ambitiösa planer på att söka och bryta mineral på månen. Det handlar inte om  en avlägsen framtid utan i nutid troligen det närmsta årtiondet. Som Martin Elvis, Alanna Krolikowski och Tony Milligan Senior Researcher in Ethics with the Cosmological Visionaries project, King's College Londonanges vilka nyligen publicerat en rapport i the Transactions of the Royal Society visar. Gruvbrytning kommer att utlösa spänningar mellan stater om vi inte hittar sätt att hantera situationen inom kort och skapa gränsdragningar.

Hittills har mycket av debatten kring utforskning och gruvdrift på månen fokuserat på schismer i rymden mellan statliga myndigheter och den privata sektorn. Men som vi ser det uppstår den akuta utmaningen på grund av begränsade strategiska resurser.

Den senaste lyckade landningen av Chang'e 5 från  Kina på en lämplig   landningsplats på månens baksida var bara en del av ett större, stegvis program av Kinas rymdmyndighet för slutmål månens sydpol 2024.

Indien försökte en mer direkt pollandning men misslyckades med  Chandraya-2 landaren som kraschade i samma region under 2019. Den ryska Roscosmos, som samarbetar med Europeiska rymdorganisationen riktar sig också mot den södra polarregionen för landning där i slutet av 2021 och, 2023 och då  vid Boguslavskijs krater. Därefter kommer Roscosmos att sikta på Aitkenbäckenet i samma region  för sökande av vatten i permanent skuggade områden. Ett antal privata företag har också ambitiösa planer för gruvdrift på månen i framtiden.

 

Strategiska resurser som inte finns i polarområdena tenderar att koncentreras snarare än jämnt fördelas. Torium och uran som skulle kunna användas för radioaktivt bränsle finns i 34 regioner i områden av mindre storlek än 80 km bredd. Järn till följd av asteroidnedslag kan hittas i bredare territorier från 30-300 km i diameter det finns cirka 20 sådana områden.

Säkert blir det schismer om vem som kom först och mutade in ett område för brytning och troligen kommer även militära zoner att upprättas av de större staterna på jorden. Kanske det behövs något slag av polismakt också på månen. Livsmedelsförsörjning, bränsle mm. Så nog finns många problem att lösa om vi inte som en gemensam planets befolkning tillsammans kan samarbeta på månen. Något jag inte tror människans inneboende egoism och programmerade (i flertalet stater i dag) individualism sätter stopp för.

Bild från pixabay.com. Illustration av romantik under månens sken. En dag kanske månen blir synonymt med konflikter mellan stater på jorden och den romantik man nu förknippar med denna blir motsatsen.

Ett enda kaos av RNA-DNA kan vara anledningen till att vi finns här på jorden.

 

Kemister vid Scripps Research education i USA  har gjort en upptäckt som stöder en överraskande syn på hur livet uppkom på vår planet.

I en studie publicerad i kemitidskriften Angewandte Chemie visar de att en enkel förening som kallas diamidofosfat (DAP), som rimligen var närvarande på jorden innan livet uppstod, kunde ha kemiskt blandat ihop små DNA-byggstenar så kallade deoxynucleosides med delar av primordial DNA.

Fyndet är det senaste i en rad upptäckter under de senaste åren som pekar på möjligheten att DNA och dess nära kemiska kusin RNA uppstod tillsammans som produkter av liknande kemiska reaktioner och att de första självreplikerande molekylerna - de första livsformerna på jorden - var blandningar av dessa två.

För mer utförlig förklaring till resonemanget följ länken här från spacedaily.com 

Kan förklaringen till att vi finns med en kropp likt andra levande varelser och en mental tankevärld vara ett hopkok av RNA och DNA? Varför skedde detta i så fall?

Bild från awol.junkee.com

Atmosfären på den vita dvärgen GD 424

 

Ett team av astronomer under ledning av Paula Izkerdo vid universitetet i La Laguna, Spanien har gjort spektroskopiska observationer av en nyligen upptäckt vit dvärgstjärna som betecknas GD 424. Resultaten av observationerna har gett en djupare uppfattning om atmosfären på denna stjärna.

Observationens resultat presenterades i en artikel publicerad den 23 december 2020 i arXiv.org. För arbetet med observationen användes en spektrograf och en mellanliggande dispersion benämnt som imaging (ISIS) system monterat på ett 4,2 meter William Herschel-teleskop (WHT) och en högupplöst Escher-spektrometer (HIRES) i ett 10 meter långt Keck I-teleskop.

 

"Vi presenterade en analys av upptäckten och den kemiska sammansättningen i GD 424, en metallrik vit dvärgstjärna. Den visade sig ha en av de största mängderna väte som någonsin uppmätts bland vita dvärgar med liknande temperaturer", skriver forskarna i artikeln.

GD 424 har en effektiv temperatur på ca 16300 C och en massa på ca 0, 01 solmassa (beräkning på massan av vår sol), en radie på ca 0,0109 sol radier (beräknad på vår sols radie) och en dess ålder uppskattas till cirka 215 miljoner år.

11 metaller visade sig GD 424 atmosfär innehålla nämligen syre, natrium, mangan, krom, nickel, kisel, järn, magnesium, titan, kalcium och aluminium.

För mer info av slaget vad forskarna funderade över var anledningen till så många metaller och hur närområdet ser ut följ länken här från verietyinfo.com /

 

Bild från vikipedia som visar färgskala och storleksförhållande på stjärnor, Exemplet är ett exempel på ett Hertzsprung–Russell-diagram.

Astronomer har upptäckt ett tidigare okänt mycket stort kluster.

 

Superkluster är bland de största strukturerna i det kända universum och innebär en mångfald galaxer av kluster sammanbundna i ett otroligt stort kluster av kluster av galaxer. Deras upptäckt kan bana väg för en bättre förståelse av stora kosmiska glödtrådars bildning och evolution. Kosmiska glödtrådar som kan ses binda samman galaxerna med varandra.

Nyligen rapporterade en grupp astronomer under ledning av Vittorio Ghirardini vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Garching, Tyskland, upptäckten av ett nytt superkluster. Strukturen identifierades genom att analysera data från eROSITA Final Ekvatorialdjupsundersökning (eFEDS). Den nyupptäckta strukturen består av åtta galaxhopar med en rödförskjutning på 0,36.

Iakttagelserna visar att de nordligaste klustren i denna struktur går igenom en betydande fusionsverksamhet utanför axeln. Optiska undersökningar och röntgendata tyder på ett trefaldigt samgående system med en dubbel fusion och en förfusion.

De minst massiva klustren av detta superkluster är eFEDS J093546.4-000115, och eFEDS J093543.9-000334, har massor på omkring 130 biljoner solmassor. Massorna av de återstående fem klustren bedöms vara mellan 140 och 250 biljoner solmassor.

Dessutom avslöjade informationen två radioreliker i norra och sydöstra delen av de nordligaste klustren och en utökad radiogloria vilket också stärker det pågående fusionsaktivitetsscenariot.

Bild från pixabay.com som kan ge frågan över vad mer finns däruppe?

Astronomer från Kina har upptäckt 591 höghastighetsstjärnor.

 

En kinesisk forskargrupp har upptäckt 591 höghastighetsstjärnor (stjärnor som rör sig genom rummet i högre hastigheter än vad de flesta andra stjärnor gör) baserade på data från Large Sky Area Multi-Object Fiber Spectroscopic Telescope (LAMOST) och Europeiska rymdorganisationens Gaia-satellit.

Stjärnor med hög hastighet klassificeras som detta om de rör sig snabbare än 65 km/s upp till 100 km/s (snabbare har inte hittats) i förhållande till andra stjärnors genomsnittliga rörelser och dessa kan någon gång komma undan från sina galaxer och bli ensamma solsystem mellan galaxerna. Av de nyupptäckta stjärnorna kan 43 av dessa i framtiden komma undan Vintergatans gravitation  och ta vägen in i det intergalaktiska tomrummet.

Totalt över 550 stjärnor med hög hastighet har hittats sedan den första upptäcktes 2005.

Den nya upptäckten har fördubblat det totala antalet kända stjärnor av detta slag, säger Li Yinbi med National Astronomical Observatories i den kinesiska vetenskapsakademin (NAOC) och huvudförfattare till forskningen.

Något som skulle vara intressant att veta (min anm.) är varför de finns. Vad fick dessa stjärnor att få den hastighet de har?

Bild från vikipedia från National Astronomical Observatory of China där observationerna gjorts.