Google

Translate blog

lördag 2 juli 2022

Supernovan SN 2012Z förbryllade. Stjärnan som exploderade fanns kvar.

 


En supernova är en händelse då en stjärna exploderar. Termonukleära supernovor är den fullständiga förstörelsen av en vit dvärgstjärna så har vi alltid sett det och även observerat händelsen.

Men astronomer får nu tänka om efter att den märkliga termonukleära SN 2012Z  gick av stapeln en explosion kallad en typ Ia:x supernova. Klassificerad som en svagare explosion av den traditionella typ Ia (ordinär supernovaexplosion). Då typ Ia;x är av mindre kraftfullt slag och en  långsammare explosion har vissa forskare utarbetat en teori om fenomenet de kallar misslyckade Ia-supernovor (Ia:x supernova). Den nya observation bekräftar denna hypotes.

Det var under 2012 som supernovan 2012Z som finns i den närliggande spiralgalaxen NGC 1309 som hade studerats på djupet och hade fångats in i många Hubble-bilder fram till detta år. 

 2013 gjordes ett samordnat försök att identifiera vilken stjärna i de äldre bilderna som motsvarade stjärnan som hade exploderat. Analysen som fortgick blev framgångsrik först  2014. Forskare kunde då identifiera en stjärna vid supernovans exakta position. Det var första gången som utgångsstjärnan till en vit supernova av detta slag identifieras.

"Vi förväntade oss att se en av två saker när vi fick den senaste Hubble-datan", sa McCully. "Antingen skulle stjärnan helt ha försvunnit eller fortfarande varit kvar vilket betytt att stjärnan vi såg på bilderna före explosionen inte var den som sprängdes. Ingen förväntade sig att se en överlevande stjärna som även ökat i ljusstyrka."

McCully och teamet i övrigt tror nu att den halvt exploderande stjärnan ökade i ljusstyrka eftersom den blåst upp till ett mycket större omfång än sitt ursprung. Supernovan var inte tillräckligt kraftig för att blåsa bort allt material, så en del föll tillbaka i det som kallas en bunden rest tillbaks till stjärnan. Med tiden förväntade man sig att stjärnan långsamt skulle återgå till sitt ursprungliga tillstånd (storlek) bara med den skillnaden att nu vara mindre massiv (ha lägre densitet).

Paradoxen är att ju mindre vita dvärgstjärnor är desto mindre massa de har, desto större är de i diameter. Hubble Space Telescopets data förvånade alla inte bara för att dess bilder visade att stjärnan fanns kvar efter explosionen utan nu var ännu ljusstarkare än innan explosionen. Huvudförfattaren till rapporten Curtis McCully postdoktoral forskare vid UC Santa Barbara och Las Cumbres Observatory, publicerade resultatet av  upptäckten i en artikel i The Astrophysical Journal  och presenterade dem även vid en presskonferens vid det 240: e mötet i American Astronomical Society.

De förbryllande resultatet ger oss ny information om ursprunget till några av de vanligaste, men ännu inte helt förstådda explosionerna i universum. I årtionden ansåg forskare att typ Ia supernovor sker  när en vit dvärgstjärna når en viss gräns i storlek, kallad Chandrasekhar-gränsen, cirka 1,4 gånger solens massa eller över. 

Den modellen har fallit något i onåd under de senaste åren eftersom många supernovor har visat sig ske av stjärnor mindre massiva än denna gräns och nya teoretiska idéer indikerar att det bör finnas andra förklaringar till att de att exploderar. Astronomer är inte säkra över om stjärnor någonsin kommit nära Chandrasekhar-gränsen innan de exploderat av de som hittills hittats. Med ett undantag forskarna i detta fall tror  att denna tillväxt till den ultimata gränsen är exakt vad som skedde med SN 2012Z.

"Konsekvenserna av typ Ia supernovor är stora", säger McCully. "Vi har funnit att supernovor åtminstone kan växa till denna gräns innan de exploderar. Ändå är explosionerna svaga, åtminstone under en del av tiden. Nu måste vi förstå vad som gör att en supernova misslyckas och blir en typ Ia;x, och vad som gör en supernova framgångsrik som typ Ia.

Framgångsrik (min anm.) innebär att en stjärna helt utplånas. En misslyckad att något blir kvar. Kan materialet i stjärnan ha betydelse? Kan gas i närområdet påverka hur händelseförloppet fortgår? Frågor ännu utan svar.

Bild pixabay.com Ja vad blir nästa fråga som vi ännu inte ställt om verkligheten och universum?

fredag 1 juli 2022

Svavelresternas ursprung på månen Europa

 


SwRI (Southwest Research Institute i San Antonio, Texas, USA) varifrån man studerar månen Europa  ska snart få hjälp med studierna av Europa Ultraviolet Spectrograph (Europa-UVS) som ska finnas ombord på NASAs Europa Clipper vilken planeras att lanseras sändas upp under 2024.

Forskare är i dag nästan helt säkra på att det under månen Europas isiga yta finns ett saltvattenhav som innehåller nästan dubbelt så mycket vatten som alla jordens hav tillsammans. Månen kan även vara den mest lovande platsen i vårt solsystem i sökande efter liv utanför Jorden.

"Europas relativt unga yta består till största delen av vatten fruset till is", säger Dr. Tracy Becker, huvudförfattare till den rapport som beskriver dessa UV-observationer. "Att avgöra om de material utöver is är ursprungliga på Europa eller ditkomna utifrån ex meteoritnedslag är viktigt i  förståelsen av Europas bildande och utveckling."

En bedömning av ytmaterialet kan  ge insikter i sammansättningen av det underjordiska havet. SwRI: s datainsamling är den första som producerat en nästan global karta som visar att svaveldioxid på månen korrelerar med storskaligt mörkare regioner på både synliga och ultravioletta våglängder.

"Resultaten är inte förvånande, men i detta arbete fick vimycket bättre täckning och upplösning än under tidigare observationer", säger SwRI: s Dr. Philippa Molyneux, medförfattare till rapporten. "Det mesta av svaveldioxiden finns på ena halvklotet av Europa. Det är sannolikt koncentrerat där på grund av att Jupiters samroterande magnetfält fångar svavelpartiklar som sprutar upp från månen Ios vulkaner och ger dessa partiklar  kurs mot denna sida av månen Europa.

Io är en av Jupiters största månar och det mest vulkanaktiva objektet i vårt solsystem. Jupiters magnetfält kan orsaka kemiska reaktioner mellan isen och svavlet vilket då skapar svaveldioxid på Europas yta.

"Förutom att studera svaveldioxiden på Europa fortsätter vi att försöka förstå varför Europa vars yta domineras av is inte ser ut som man förväntar sig av fruset vatten i ultravioletta våglängder vilket beskrivs i rapporten, säger Becker och tillägger. "Vi arbetar aktivt vidare för att förstå varför."

Rapporten om ovan publicerades  nyligen i The Planetary Science Journal.

Varför vatten som fryser inte ser ut som is på jorden här i detta ljus kan diskuteras (min anm.). Kan det vara svavelfärgat, Kan det vara ett tunt isskikt där vi ser underliggande lager av mineral? Tankar man får. Kan det vara Europas atmosfär som färgar isen? Strålning eller gas mellan oss och månen? Inget vet än.

Bild på månen Europa från vikipedia.

torsdag 30 juni 2022

Se otroliga vyer över landskapet på MARS.

 


Under det senaste året  har NASAs Curiosity Mars-rover rört sig genom en övergångszon på Mars. Övergångszonen mellan en lerrik region till en  saltrik mineralregion. I detta fall rik på sulfat. Tidigare riktades vetenskapsteamets intresse i första hand till den lerrika regionen och även den sulfatrika i letande efter spår av forntida sjöar och floder. Men nu har man börjat rikta sin uppmärksamhet mot zonen mellan dessa två regioner (övergångszonen). Faktum är att denna övergångszon kan ge kunskap om Mars klimat för miljarder år sedan och den tid mellan flytande vatten och torka som skett på planeten.

Lermineralerna bildades när sjöar och strömmar en gång forsade över Gale Crater och deponerade sediment vid det som nu är basen av Mount Sharp, det 3 mil långa och 5 kilometer höga berget vars fot Curiosity har kört uppför sedan 2014. Högre upp på berget i övergångszonen visar observationer från Curiositys er att bäckarna torkat till rännilar och sanddyner bildats ovanför sjösedimenten.

Se gärna denna länk  där bland annat en film från youtube från NASA visar ett fascinerande landskap och förklaringar ges på vad vi ser.

Bild  från NASA, där NASAs Curiosity Mars-rover fångade denna syn på skiktade, flagnande stenar som tros ha bildats i en gammal vattenströmbädd eller liten damm. De sex bilderna som utgör den mosaik vilken togs med Curiositys mastkamera, eller Mastcam, den 2 juni 2022, den 3,492: e marsdageni roverns uppdrag. Upphovsman: NASA / JPL-Caltech / MSSS

onsdag 29 juni 2022

Det beräknas att det finns fyra fientliga civilisationer i Vintergatan.

 


1977 upptäckte Big Ear Radio Telescope vid Ohio State University en stark signal på kortvågbandet  kommen från rymden. Signalen stark och intensiv var i en exakt frekvens och hade många egenskaper som visade att den kom från rymden inte från en störande källa från jorden. Signalen fick namnet "Wow!" och är ännu i dag en gåta som det spekuleras om.

Signalen är den starkaste kandidaten för ett meddelande skickat av en utomjordisk civilisation. Ingen vet säkert vilken signalkällan var och den har aldrig återupprepats. Under de senaste åren har teorier utarbetats som ska kunna tillskriva "Wow!" till kometer i utkanten av vårt solsystem. Men det astronomiska samfundet avvisar dessa teorier.

2020 återupplivades intresset för "Wow!" när Cabellaro identifierade en solliknande stjärna i närheten av området där signalen "Wow!" upptäcktes. Om analysen är korrekt kan "Wow!" ha kommit från denna solliknande stjärna 1800 ljusår bort.

"Wow!" hördes endast på en frekvens utan att något brus på någon av Big Ears 50 andra närliggande kortvågsfrekvenser. Detta är ett starkt bevis på att "Wow!" inte var en naturlig signal då dessa orsakar brus på andra närligggande frekvenser, "Wow!" -signalen var  fokuserad vilket vi kan förvänta oss av en signal på kortvågsbandet sänd av en intelligens.

Signalen "steg och föll" under de 72 sekunder den var detekterbar. Detta överensstämmer med signaler från rymden som ökar i intensitet när de rör sig över himlen och närmar sig teleskopets mottagare och sedan minskar i styrka när signalen rör sig bort från teleskopet.

Utöver det observerades signalen nära 1420 MHz, en "skyddad frekvens" som jordbaserade sändare är förbjudna att använda då denna  frekvens är reserverad för astronomiska studier. Allt detta pekar mot ett utomjordiskt ursprung eftersom satelliter och markbundna naturliga radiokällor skulle ha upprepats medan "Wow!" -signalen var en engångshändelse. Baserat på tidpunkten och orienteringen av Big Ear-teleskopet drog astronomer slutsatsen att den måste ha kommit någonstans i riktning mot Skyttens stjärnbild.

Debatten om meddelanden och huruvida det utgör en risk för oss har återupplivats de senaste åren delvis som svar på ansträngningar med Breakthrough Message , Galileo Project  och The Beacon in the Galaxy (BITG) –meddelandet  - en uppdaterad version av Arecibo-meddelandet 

Trots meningsskiljaktigheterna är man överens om att en diskussion måste äga rum på internationell nivå och att det måste ske nu. Båda sidor arbetar också aktivt för att få till en diskussion för att få så många statliga enheter, vetenskapliga institut, ideella organisationer, entreprenörer och allmänheten att delta. En diskussion om faran att göra sig känd för okända därute.

Capallero en spansk exoplanet hunter och SETI researcher och även science communicator säger "Jag baserade uppskattningen på frekvensen av invasioner (likt den nu pågående av Ryssland) på jorden under de senaste 100 åren. Endast 51 länder av 195 länder invaderade ett annat land under den tiden (enligt mig ett stort antal(min anm.)).

"Jag fann att när tiden går och mänskligheten utvecklas, minskar frekvensen av invasioner. Extrapolera resultaten till mänskligheten när den blir en typ 1-civilisation som kan göra interstellära resor blir frekvensen och därför sannolikheten för invasion ner. Uppskattningarna är baserade på livet som vi känner det". Men säger Alberto Caballero Díez att samma analys av mänskligheten att även vi kan bli en "skadlig civilisation" när vi har blivit en typ 1-civilisation på Kardashev-skalan 

En civilisation på denna utvecklingsnivå kan utnyttja all sin planets energi och begränsa ett mått av interstellära resor till närliggande stjärnsystem. Hans analys visade även att högst fyra skadliga civilisationer teoretisk kan finnas inom hörhåll för våra radiosändningar. Caballero sa att detta indikerar att en utomjordisk invasion inte är det största existentiella hotet mot mänskligheten. Finns annat som klimat inre splittringar dekadens och invasioner av diktatorer, pandemier etc (min anm.).

För lite mer i ämnet plus tre korta you tub filmer om ämnet ovan följ denna länk.


Bildr.com så kan en invasion av fientliga aliens gestalta sig.

tisdag 28 juni 2022

Astronomer i Kina misstänker de fått in signaler från aliens.

 


Signalerna upptäcktes av det 500 meter långa Aperture Spherical Telescope (FAST) som finns i Guizhouprovinsen i sydvästra Kina. Signalerna kan komma från en avlägsen utomjordisk civilisation enligt en nyligen publicerad rapport från kinesiska forskare.

Det var astronomer vid Beijing Normal University som upptäckte "flera fall av möjliga tekniska spår av från en utomjordisk sändare utanför jorden", enligt rapporten om händelsen som publicerades tisdag 14 juni i Science and Technology Daily, den officiella tidningen för Kinas ministerium för vetenskap och teknik.

Signalerna plockades upp av Kinas femhundra meter långa Aperture Spherical Radio Telescope (FAST). Världens största radioteleskop. Sky Eye (teleskopets smeknamn) har arbetat med att skanna efter radiosignaler som kan indikera på sändningar av från utomjordiskt liv sedan 2019. Genom att analysera insamlad data från 2020 säger forskarna att de upptäckte två misstänkta inte naturliga kortvågssignaler. Nu under 2022 hittades under en riktad undersökning mot kända exoplaneter ytterligare en mystisk kortvågssignal.

Eftersom signalerna är på kortvågsbandet något som vanligtvis endast används av flygplan och satelliter på Jorden kan signalerna ha producerats av utomjordisk teknik. Forskarna säger dock att deras resultat är preliminära och bör tas med försiktighet tills analysen är klar.

"Det är flera kortvågssignaler som skiljer sig från tidigare upptäckta och teamet arbetar för närvarande med ytterligare utredning av fenomenet", säger Zhang Tongjie, forskningsledare vid China Extraterrestrial Civilization Research Group vid Beijing Normal University, till Science and Technology Daily.

Möjligheten finns även att de nu misstänkta signalerna är någon form av radiostörning från jorden och det behöver bekräftas om detta kan uteslutas. Det kan bli en lång process innan vi säkert vet om detta är svaret eller inte.

Spännande att följa vad resultatet blir (min anm.). Kortvågssignaler som detekterats från något på Jorden eller någon okänd sändare därute.

Bild pxhere.com en alienplanet som kan finnas därute.

måndag 27 juni 2022

En meteorit från Mars inre kan ändra synen på hur planeter bildas

 


I en ny studie av en meteorit motsäger resultatet den nuvarande teorin om hur steniga planeter som jorden och Mars förvärvat gaser som väte, kol, syre, kväve och ädelgaser då de bildades. Rapporten publicerades 16 juni i Science. Arbetet gjordes av Péron postdoktor vid ETH Zürich, Schweiz som arbetar tillsammans med professor Sujoy Mukhopadhyay vid Department of Earth and Planetary Sciences vid University of California, Davis. Deras  ger arbete ger nya infallsvinklar till vidare forskning om ämnet.

Ett grundläggande antagande om planetbildning är att det börjar ned att planeter  samlar in gaser från ackretionsskivan runt en ung stjärna, säger Sandrine Péron postdoktoral forskare

Då planeter har uppkommit ur smält sten upplöses dess element initialt i magmahavet och blir åter gas i atmosfären. Därefter levererar kondrit meteoriter (Kondriter är stenmeteoriter som inte förändrats genom nedsmältning eller planetär differentiering av sin ursprungliga materia. De bildades när olika typer av damm och små korn som fanns i det tidiga solsystemet aggregerades till primitiva asteroider) vilka kraschar in i den unga planeten än mer flyktigt material.

Forskare förväntar sig att flyktiga element i planetens inre bör återspegla ackreationskivans sammansättning eller en blandning av denna och flyktiga ämnen från meteorer medan flyktiga ämnen i atmosfären mestadels kommer från meteoriter. Dessa två källor - skiva kontra meteor - kan särskiljas ur förhållandena mellan isotoper av ädelgaser speciellt krypton.

Mars är av intresse eftersom Mars bildades relativt snabbt. Planeten stelnade cirka 4 miljoner år efter solsystemets bildande medan jorden tog 50 till 100 miljoner år för att bildas.

En del meteoriter kommer till jorden från Mars. De flesta av dessa kommer från sten från Mars som utsatts för Mars atmosfär. Chassigny-meteoriten, som föll till jorden i nordöstra Frankrike 1815 är en sällsynt och ovanlig meteorit eftersom den tros innehålla samma slags stenmaterial som Mars inre består av.

Genom extremt noggranna mätningar av små mängder kryptonisotoper i prov av meteoriten med hjälp av en ny metod som upprättats vid UC Davis Noble Gas Laboratory kunde forskarna härleda till detta ursprung.

På grund av meteoritens låga överflöd är kryptonisotoper var det utmanande att mäta", säger Péron.

Överraskande nog motsvarar kryptonisotoperna i meteoriten det som härrör från meteoriter, inte ackretionsskivan då solen bildats. Det betyder att meteoriter levererade flyktiga element till den bildande planeten mycket tidigare än man tidigare trott.

"Mars inre sammansättning av krypton är nästan helt bestående av kondritiska meteoriter, men atmosfären är från ackretionskivan", säger Péron. "Det är väldigt distinkt."

Resultaten visar att Mars atmosfär inte innehåller meteoriska isotoper, vilket innebär att den inte kan ha bildats enbart genom gaser från manteln. Planeten måste ha förvärvat gas från ackretionsskivan efter att magmahavet svalnat.

De nya resultaten tyder på att Mars tillväxt slutfördes innan solens strålning skingrade ackretionsskivan. Men bestrålningen borde då också ha blåst av gas från ackretionsskivan ner i Mars men spår av detta finns inte vilket tyder på att atmosfärisk krypton på något sätt måste ha bevarats, eventuellt fångat under jord eller i polaris.

"Det kräver att Mars har varit kall i omedelbar efterdyning av dess ackretion", sa Mukhopadhyay. "Vår studie pekar tydligt på kondritiska  gaser i Mars inre något som väcker några intressanta frågor om ursprunget och sammansättningen av Mars tidiga atmosfär."

Det innebär att teorin om att Mars bildades relativt snabbt i förhållande till Jorden kan stämma (min anm.). Men varför är en annan fråga som vi kan ställa oss. En annan är om planeterna i solsystemet bildades olika fort. Miljoner år mellan bildandet är mycket.

Bild flickr.com ett självporträtt av NASA:s Curiosity-rover taget 15 juni 2018. En dammstorm från Mars har minskat solljuset och sikten vid roverns plats i Gale Crater publicerad av NASA.

söndag 26 juni 2022

De blå bubblorna visade sig vara ett nytt slag av stjärnsystem

 


Astronomer vid University of Arizona har identifierat fem exempel på en ny klass av stjärnsamling. De hör inte till något galaxsystem eller är själva en galax utan existerar isolerat därute.

Dessa stjärnsamlingar innehåller enbart unga blå stjärnor fördelade i ett oregelbundet mönster i isolering från alla närmast liggande galaxer.

Astronomer säger att de ses som blå bubblor i ett teleskop och har en storlek som en dvärggalax. De finns i riktning mot Jungfruns stjärnbild. De handlar om fem system alla separerade från närmast liggande galaxer med som mest över 300000 ljusår.

Astronomerna fann dessa tidigare okända stjärnsystem efter att en annan forskargrupp, ledd av Elizabeth Adams vid Netherlands Institute for Radio Astronomy, sammanställt en katalog över närliggande gasmoln vilka ofta är plasterna för ny stjärn- och galaxbildning. Då den katalogen publicerades började flera forskargrupper inklusive en ledd från UArizona av docent astronomiprofessor David Sand söka efter stjärnor som kunde associeras till dessa gasmoln.

Gasmolnen ansågs höra samman med vintergatan och de flesta av gasmolnen gör förmodligen det. Men när den första samlingen av stjärnor, kallad SECCO1, upptäcktes insåg astronomer att det inte alls fanns i eller nära Vintergatan, utan snarare i Jungfruns stjärnhop som ligger mycket långt bort från Vintergatan men likväl kan ses som nära i astronomiska mått mätt.

 Teamet upptäckte sina observationer från Hubble Space Telescope, Very Large Array-teleskopet i New Mexico och Very Large Telescope i Chile. Studiens medförfattare Michele Bellazzini, vid Istituto Nazionale di Astrofisica i Italien, ledde analysen av data från Very Large Telescope och har lämnat in en kompletterande rapport med fokus på dessa data.

Tillsammans upptäckte teamet att de flesta stjärnorna i varje system är mycket blå och mycket unga och  innehåller mycket lite atomär vätgas. Detta är en viktig upptäckt eftersom stjärnbildning börjar med atomär vätgas, som så småningom utvecklas till täta moln av molekylär vätgas innan stjärnbildning kan börja.

"Vi observerade att de flesta av systemen (vi talar om de blå stjärnsystemen) saknar molekylär gas. Men det betyder inte att det inte finns molekylär gas där", säger Jones. "Faktum är att det måste finnas någon eftersom här fortfarande ses  stjärnor under bildning. Förekomsten av mestadels unga stjärnor och mycket lite gas visar att dessa system nyligen måste ha förlorat sin gas.

Kombinationen av blå stjärnor och brist på gas var oväntad liksom bristen på äldre stjärnor i systemen. De flesta galaxer har även äldre röda stjärnor.

"Stjärnor som bildas röda har lägre massa och existerar därför längre än blå stjärnor, Blå stjärnor gör snabbt av med sitt bränsle och slocknar unga därför är röda stjärnor vanligtvis de sista som lever kvar", säger Jones. "I dessa blå stjärnhopar finns inte gas för ytterligare stjärnbildning. De blå stjärnorna är som en oas i ett livlöst och stilla område där nu inget sker."

Det faktum att dessa nya stjärnsystem är rikliga på metaller antyder dock på hur de kan ha bildats.

"Metaller ett element tyngre än helium", sa Jones. "Detta berättar för oss att dessa stjärnsystem bildades av gas kommer från en stor galax då metaller byggs upp av många upprepade episoder av stjärnbildning och detta sker bara i en stor galax."

Det finns två huvudsakliga sätt att avlägsna gas från en galax. Det första är tidvattenstrippning, som inträffar när två stora galaxer passerar varandra och gravitationen sliter bort gas och stjärnor.

Den andra är det som kallas ram pressure stripping. En relativt svår händelse att förklara på svenska (har själv svårt att förstå den). Se istället denna förklaring 

Teamet föredrar förklaringen  ram pressure stripping eftersom de blå bubblorna är så isolerade som de är vilket visar att de måste rört sig mycket snabbt och hastigheten på tidvattenstrippning är låg jämfört med ram pressure stripping.

Bild pxhere.com. Ett mystiskt universum i en svårförklarad verklighet vi hela tiden försöker förstå tolkar jag in i denna bild.