Google

Translate blog

torsdag 6 juli 2023

För första gången har Methenium upptäckts i universum.

 


Ett team av internationella forskare som använt NASA: s James Webb Space Telescope har för första gången upptäckt kolföreningen methenium (CH3+) i rymden. En molekyl som är viktig då den hjälper till att bilda mer komplexa kolbaserade molekyler. Metheniumet upptäcktes i ett ungt solsystems protoplanetära skiva, (protoplanetära skivor finns runt unga stjärnor som bildas och innehåller damm och gas för planetbildning). Stjärnan är känd som d203-506 och finns ungefär 1 350 ljusår bort i Orionnebulosan. 

Kolföreningar utgör grunden för allt liv vi känner till och är särskilt intressanta för forskare som arbetar med att försöka  förstå både hur livet utvecklades på jorden och hur det potentiellt kan utvecklas någon annanstans i universum. Studiet av interstellär organisk (kolinnehållande) kemi som Webbteleskopet kan finna fascinerar många astronomer.

CH3+ är enligt teorin särskilt viktigt då det reagerar lätt med ett brett spektrum av andra molekyler. Exempelvis fungerar det som en samlingsplats (kan ses som en nod gör  i datavärlden) där andra molekyler kan stanna en tid innan dessa går i en av många olika riktningar för att reagera med andra molekyler. På grund av den här egenskapen misstänker forskare att CH3+ utgör en hörnsten i interstellär organisk kemi.

Webbs unika kapacitet gör teleskopet perfekt till att söka efter denna molekyl. Webbs förmåga liksom dess känslighet bidrog därmed till teamets framgång. I synnerhet Webbs detektering av en serie viktiga emissionslinjer från CH3+ klargjorde upptäckten.

Upptäckten validerar inte bara den otroliga känsligheten hos Webb utan bekräftar också den centrala betydelsen av CH3+ i interstellär kemi, beskriver Marie-Aline Martin-Drumel vid universitetet i Paris-Saclay i Frankrike, en av medlemmarna i teamet.

Stjärnan d203-506 som bildats i den protoplanetära skivan en liten röd dvärgstjärna bombarderas av ultraviolett ljus från närliggande heta, unga, massiva stjärnor. Forskare tror att de flesta protoplanetära skivor upplever en tid av sådan intensiv UV-strålning, eftersom stjärnor tenderar att bildas i grupper som ofta innehåller massiva, UV-producerande stjärnor.

Vanligtvis förväntas UV-strålning förstöra komplexa organiska molekyler så upptäckten av CH3+ var en överraskning. Teamet förutspår dock att UV-strålning faktiskt kan ge den nödvändiga energikällan till att CH3+ ska bildas. När den väl har bildats främjar den sedan ytterligare kemiska reaktioner till att bygga upp mer komplexa kolmolekyler.

I stort sett noterar teamet att molekylerna de upptäckt i d203-506 skiljer sig ganska mycket från de i typiska protoplanetära skivor. I synnerhet kunde man här inte upptäcka något som visade på vatten.

Kanske vatten kan komma till en planet i ett senare skede?

Detta visar att ultraviolett strålning helt kan förändra kemin i en protoplanetär skiva. Det kan spela en avgörande roll i de tidiga kemiska stadierna i livs ursprung, beskriver Olivier Berné från det franska nationella centret för vetenskaplig forskning i Toulouse, huvudförfattaren till studien.

Bild vikipedia på Methenium

onsdag 5 juli 2023

NY era av exoplanetupptäckter

 


Astronomer som använder W. M. Keck-observatoriet på Maunakea, Hawaii Island har upptäckt en planet med den lägsta densitet  man hittills upptäckt  en planet ha och det har fångat astronomers  intresse. Man kunde inte bara mäta planetens massa utan även dess omloppsbana och fann att den liknar gasplaneternas i vårt eget solsystem.

Planeten, kallad AFLep b är bland de första som upptäckts med hjälp av en teknik som kallas astrometri.

Metoden innebär att en stjärnas subtila rörelser mäts under en följd av år för att astronomer lättare ska upptäcka om någon följeslagare (någon stjärna eller närliggande  planet) gravitationellt drar i stjärnan. I ovan fall upptäcktes AF Lep b.

Arbetet leddes av doktoranden i astronomi Kyle Franson vid University of Texas i Austin (UT Austin) och studien publiceras nyligen i Astrophysical Journal Letters.

När vi bearbetade observationerna från Keck II-teleskopet i realtid och försiktigt dämpade stjärnans ljus  dök planeten omedelbart upp och blev allt tydligare ju längre vi observerade stjärnan, beskriver Franson.

De direkta bilderna som Fransons team fick avslöjade att AF Lep b består av ungefär en tredjedel av Jupiters densitet och kretsar kring stjärnan AF Leporis, en ung solliknande stjärna cirka 87,5 ljusår bort från oss. De tog en serie bilder av planeten med början i december 2021. Två andra lag har därefter tagit bilder av planeten.

Det här är första gången astrometri  använts för att hitta en jätteplanet som kretsar kring en ung stjärna lik vår sol, skriver Brendan Bowler, biträdande professor i astronomi vid UT Austin och seniorförfattare till studien. Det öppnar för att använda detta tillvägagångssätt som ett nytt verktyg för att upptäcka exoplaneter.

För att läsa mer om metoden och teleskopen som användes följ medföljande länkar. Bland annat denna från Keckobservatoriet. 

Bild från vikipedia Illustration som beskriver användningen av parallax för att bestämma avståndet till en stjärna. Man drar då nytta av jordens rörelser runt solen vilket får stjärnan att se ut som om den rör sig jämfört med mer avlägsna stjärnor. Skillnaden är dock så liten att avancerade teleskop krävs till dessa mätningar.

tisdag 4 juli 2023

Ett eko från Vintergatans svarta hål kom efter 200 år.

 


Ett internationellt forskarlag har upptäckt att det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum Sagittarius A* (Sgr A*)1 vaknade  ur en lång period av dvala för cirka 200 år sedan. Ekot av denna händelse uppfattades på Jorden i år.

 Ett team under ledning av Frédéric Marin2 ,  CNRS-forskare vid Astronomical Strasbourg Observatory (CNRS / University of Strasbourg) var de som upptäckte ekot från detta uppvaknande av det det svarta hålet. Ett objekt som är fyra miljoner gånger mer massivt än vår sol. Studien om upptäckten publiceras i Nature den 21 juni 2023. 

Vi vet nu att någon gång under ett år i början av 1800-talet slukade det svarta hålet kosmiska objekt som kom för nära det innan det återigen gick in i ett tillstånd av lugn. Ingen effekt kändes på jorden eftersom avståndet mellan Sgr A * och Jorden är för stort (cirka två miljarder gånger avståndet från jorden till solen).

Det upptäckta korta röntgenekot, som sändes ut för cirka 200 år sedan  avslöjar dock att den ursprungliga intensiteten var minst en miljon gånger större än den som för närvarande avges av Sgr A*. För att få en uppfattning om ökningen i intensiteten i röntgenstrålningen då det svarta hålet aktiverades ur sitt vilande tillstånd kan det jämföras med om en enda glöd i en skog plötsligt blev lika ljus som solen. Fyndet förklarar varför molekylmoln nära Sgr A* lyser starkare än vanligt just nu: det beror på att de reflekterar röntgenstrålarna som kom från Sgr A* för 200 år sedan (vi ser området som det såg ut för 200 år sedan då avståndet till detta svarta hål är 200 ljusår).

Till forskningen använde forskarna NASA: sIXPE-satellit 3 (Imaging X-ray Polarimetry Explorer) som för första gången kunde detektera polarisationen hos detta röntgenljus med stor precision och även bestämma dess källa, något som tidigare med tidigare instrument visat sig vara omöjligt. 

Ungefär som en kompass spårades det polariserade röntgenljuset direkt till dess källa, Sgr A*, även om ekot nu är borta fortsätter forskarna sitt arbete med Sgr A* för att försöka bestämma de fysiska mekanismer som krävs för att ett svart hål ska kunna växla från ett vilande tillstånd till ett aktivt.

Troligen är det ett större gasmoln det svarta hålet slukade den gången. Alternativt en större planet eller brun dvärg eller allt på en gång.

Bild vikipedia på Vintergatans svarta hål + Sagittarius A*, publicerad av Event Horizon Telescope 12 maj 2022

måndag 3 juli 2023

Kan aliens använda en för dem närliggande supernova för att få vår uppmärksamhet.

 


I en artikel publicerad i  arXiv och inskickad för publicering  till tidskriften Research Notes of the American Astronomical Society föreslår astronomer att utomjordingar kan använda en för dem närliggande supernova när de vill visa att de finns till andra civilisationer för att visa att här finns vi.

Sedan  den 19 maj 2023 använder forskare radioteleskop för att söka i ett område nära supernovan SN 2023ixf efter stjärnsystem i dess närhet som kan hysa potentiellt beboeliga planeter och om eventuella  avancerade utomjordingar där försöker visa att de finns med hjälp av supernovan som bör vara intressant för andra än Jordens astronomer att analysera (om dessa finns därute).

För att svara på den frågan markerade laget ett område runt supernovan som kallas en "SETI-ellipsoid" - en elliptisk region i rymden där utomjordingar på potentiellt beboeliga planeter skulle ha en tydlig bild av både supernovan och kunna se mot jorden. I denna region identifierade teamet 100 stjärnor synliga från jorden och varifrån någon planet (runt någon av dessa stjärnor)  med en tekniskt avancerad civilisation  potentiellt skulle kunna skicka oss meddelanden medan vi uppmärksammar supernovan.

Många astronomer är intresserade av att se slutet på en stjärnas liv (så tror vi att även andra civilisationer i universum är intresserade av enligt vår förförståelse något vi antar men kan misstolka helt) medan en liten grupp andra astronomer är intresserade av något helt annat. De undrar om denna ljusblixt också kan hjälpa oss att hitta meddelanden från utomjordingar? Ett team av forskare från Search for Extraterrestrial Intelligence (SETI) Institute och University of Washington tror att det  är möjligt.

Därför planerar teamet att lyssna i närheten av de stjärnor som finns i grannskapet av supernovan (se ovan) under de närmaste månaderna med två stora radioteleskop - Allen Telescope Array i Kalifornien och Green Bank Observatory i West Virginia - i hopp om att plocka upp några främmande teknosignaturer som visar på kontaktförsök. 

Japanska astronomer upptäckte SN 2023ixf den 19 maj och alla från amatörastronomer till astrofysiker har tittat på den sedan dess. Men är det troligt att det i detta sökande kommer att dyka upp det första meddelandet från intelligent liv bortom jorden? Förmodligen inte, erkänner forskarna i studien men det är bra praxis för framtida händelser som dessa och vi vet aldrig om vi inte försöker.

Låter kryptiskt alltihop. SN 2023ixf finns 23 miljoner ljusår från oss och om någon då använde dess sken för att uppmärksammas så tvivlar jag på att denna civilisation finns kvar i dag. Utöver det får det nog vara civilisationer på betydligt närmre håll från händelsen som kan få användning för ett då sänt kontaktförsök. Men visst en signal skulle ge oss besked på att vi inte är ensamma men knappast något mer.

Bild vikipedia Supernova 2023ixf sedd den 20 maj 2023 05:58 UT

söndag 2 juli 2023

Kan universums expansion vara en hägring som vi missuppfattar som sanning?

 


Att universums expansion kan vara en hägring föreslås  i en ny  studie.

Denna i studien nya teori om kosmos föreslås även lösningar till den mörka energin och mörka materians mysterium vilka sammantaget forskare anser står för cirka 95% av den totala energin och materien i universum.

Studien publicerades i en artikel den 2 juni 2023 i tidskriften Classical and Quantum Gravity, av professorn i teoretisk fysik Lucas Lombriser som arbetar på universitetet i Genève.

Forskare har sedan länge funnit bevis för att universums expansion accelererar snabbare och snabbare. Denna accelererande expansion beskrivs i en term som kallas den kosmologiska konstanten eller lambda

Den kosmologiska konstanten är en gåta för kosmologer eftersom förutsägelser av dess värde som gjorts utifrån partikelfysik skiljer sig från faktiska observationer med 120 storleksordningar. Den kosmologiska konstanten har därför beskrivits som "den oförstådda förutsägelsen i fysikens historia".

Kosmologer försöker ofta lösa skillnaden av lambdas (den kosmologiska konstanten) olika värden genom att föreslå att den beror på ännu ej funna nya partiklar eller fysiska krafter, men Lombriser tacklar detta påstående  genom att omtolka och  göra förståeligt dessa värden utifrån det som vi redan vet finns.

I studien av kosmos och dess olösta pussel utfördes en matematisk omvandling av de fysiska lagar som styr det, berättar Lombriser för Live Science via e-post.

I Lombrisers matematiska tolkning expanderar universum inte utan är platt och statiskt, likt Einstein en gång trodde. De effekter vi observerar som pekar på expansion förklaras istället av utvecklingen av massorna av partiklar - som protoner och elektroner - över tid.

I den här teorin uppstår dessa partiklar från ett fält som genomsyrar rumtiden. Den kosmologiska konstanten bestäms av fältets massa och eftersom detta fält skiftar, skiftar också massorna av partiklarna som uppstår. Den kosmologiska konstanten varierar fortfarande med tiden i denna teori men i denna modell beror variationen på att partikelmassan förändras över tid inte av att universum expanderar.

I modellen resulterar dessa fältskiftningar i större rödförskjutning (då vi ser på dem och åldersbestämmer efter denna)  för avlägsna galaxhopar än vad traditionella kosmologiska modeller förutsäger. Och på det viset förblir den kosmologiska konstanten trogen denna modells förutsägelser.

Jag blev förvånad över att det kosmologiska konstant problemet helt enkelt verkar försvinna i detta nya synsätt på kosmos, beskriver Lombriser.

Lombrisers nya ramverk tar även itu med några av kosmologins andra problem, inklusive den mörka materiens natur. Den mörka materian överträffar vanliga materiepartiklar med ett förhållande mellan 5 och 1 men förblir mystisk eftersom den inte interagerar med ljus. Den förblir osynlig.

Lombriser föreslår att skiftningar i fältets massa (se ovan)  också kunde bete sig som ett så kallat axionfält med axioner (en hypotetisk elementarpartikel med spinn noll, det vill säga den är en bosonsom hypotetiska partiklar som en  kandidat till vad mörk materia består av.

Dessa fältskiftningar kan också göra sig av med mörk energi. Den hypotetiska kraft som sträcker ut sig i rymden och därmed driver galaxer isär snabbare och snabbare. I denna modell skulle effekten av mörk energi, enligt Lombriser, förklaras av partikelmassor som tar en annan evolutionär väg över tid i universum. Postdoktoral forskare vid Universidad ECCI, Bogotá, Colombia, Luz Ángela García var imponerad av Lombrisers nya tolkning och  hur många problem modellen löser. 

"Studien är ganska intressant och ger ett ovanligt resultat för flera problem i kosmologi, säger García, som dock  inte var inblandad i forskningen, till Live Science. Teorin ger ett utlopp för de nuvarande spänningarna (gåtorna) i kosmologin.

García uppmanade dock till försiktighet vid bedömningen av studiens resultat och sa att det innehåller element i sin teoretiska modell som sannolikt inte kan testas genom observationer åtminstone inte inom en snar framtid och därmed inte bekräftas.

Bild https://www.wallpaperflare.com/

lördag 1 juli 2023

Fakta om Merkurius

 


Merkurius är den planet som finns närmst  solen och den minsta planeten i solsystemet. Det är den planet med störst densitet efter Jorden. Den har en enorm metallkärna ungefär 3600 till 3 800 kilometer i diameter eller cirka 75% av planetens diameter. Som jämförelse är Merkurius yttre skal 500 till 600 km tjockt. Kombinationen av dess massiva kärna och sammansättning innehåller ett överflöd av flyktiga element och har lämnat forskare förbryllade i åratal.

Planeten är  något större än jordens måne. Då den inte har någon betydande atmosfär är planeten märkt av mängder av kratrar. För ungefär 4 miljarder år sedan slog en asteroid med en storlek av 100 km  i diameter ner på Merkurius med en inverkan lika med 1 biljon 1 megaton bomber vilket skapade en stor slagkrater ungefär 1550 km i diameter. Känd som Caloris Basin, stor nog för att rymma  hela delstaten Texas. En annan stor inverkan av kraschen kan ha bidragit till att skapa planetens udda rotering.

NASAs rymdfarkost MESSENGER upptäckte 2012 fruset vatten i kratrarna runt dess nordpol. Regioner som är permanent skuggade från solens värme. Sydpolen kan också innehålla isiga fickor men MESSENGERs bana tillät inte forskare att undersöka detta område. Kometer eller meteoriter kan ha haft med sig is till planeten alternativt kan vattenånga ha utgasats från planetens inre och frusit vid polerna.

Merkurius krymper i storlek enligt en rapport från 2016. Den lilla planeten består av en enda kontinentalplatta över en svalnande  järnkärna. När kärnan svalnar stelnar den vilket minskar planetens volym och får den att krympa.

 Processen skrynklar ytan och skapar dalar och klippor. Bland annat Great Valley har skapats över tid, Den är cirka 1 x 000 x 400,3 km vilket innebär större än Arizonas berömda Grand Canyon och djupare än Great Rift Valley i Östafrika.

Jordbävningar sker på Merkurius. En helt oväntad upptäckt som gjordes av Mariner 10 vilken även upptäckte att Merkurius har ett magnetfält. Planeter genererar teoretiskt magnetfält endast om de snurrar snabbt och har en smält kärna. Men Merkurius tar 59 dagar op sig att att rotera runt sin axel ett varv och är så liten - bara ungefär en tredjedel av jordens storlek - att dess kärna borde ha svalnat för länge sedan. Istället för en betydande atmosfär har Merkurius en ultratunn "exosfär" som består av atomer som sprängts bort från ytan av solstrålning, solvinden och mikrometeoroidpåverkan. Dessa atomer flyr efterhand som de bildas snabbt ut i rymden och bildar en svans av partiklar efter sig  enligt NASA. Merkurius gör ett varv runt solen var 88:e jorddag och färdas genom rymden i nästan 180000 km/h, snabbare än någon annan planet. Dess ovalformade bana är mycket elliptisk och tar Merkurius så nära som 47 miljoner km och så långt som 70 miljoner km från solen i sin bana.

Informationen om Merkurius här är ett sammandrag från en artikel i  https://www.space.com  följ länken för än mer information.


Bild vikipedia Merkurius i rätt färg  (av MESSENGER 2008)

fredag 30 juni 2023

En brun dvärgstjärna hetare än vår sol.

 


Bruna dvärgar är misslyckade stjärnor. De tändes aldrig.  De har en massa lägre än de minsta stjärnorna och större än de tyngsta gasjättarna. Massan i de bruna dvärgarna är för låg för att kärnreaktioner av väte i dess centrum skall komma igång. Däremot tros de kunna fusionera deuterium och förbränna litium och de avger svagt ljus på de synliga våglängderna. Bruna dvärgar har en övre massgräns på ungefär 75–80 jupitermassor. Den undre gränsen är mer svårdefinierad men ligger vid ungefär 13 jupitermassor”. (fritt citerat från vikipedia.

Ett internationellt team av astronomer har nyligen upptäckt ett planetliknande objekt som är varmare än solen. Deras rapport har godkänts för publicering i tidskriften Nature Astronomy och finns för närvarande tillgänglig på arXiv pre-print-servern

Bruna dvärgar kallas misslyckade stjärnor och kan inte klassificeras varken som planet eller stjärna. I denna nya studie har forskarna identifierat en ovanlig brun dvärg som kretsar runt en stjärna så nära denna att dess temperatur är varmare än vår sols.

Dubbelstjärnan WD 0032-317 ligger 1406 ljusår från solen. Den består av en vit dvärg och en brun dvärg. För närvarande finns det inga kända exoplaneter i detta stjärnsystem.

Den bruna dvärgen WD0032-317B  kretsar kring en vit dvärgstjärna med låg massa som heter WD0032-317. Det är en stjärna med bara 40 % av massan av vår sol. Den bruna dvärgen har en temperatur av cirka 7700C mycket varmare än andra bruna dvärgar troligast för dess tidslåsning (samma sida av den bruna dvärgen är alltid vänt mot sin sol) till sin sol.

WD0032-317 observerades första gången i början av år 2000 av ett forskarlag som studerade data från Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope. Forskare noterade då att något drog i stjärnan vilket tyder på att den hade en följeslagare. Teamet fann då den bruna dvärgen. Dess massa är ungefär 75 till 88 jupitrar och den kretsar runt sin sol på bara 2,3 timmar.

WD0032-317B är den hetast kända bruna dvärg vi känner till. Den kan enligt forskarna ge ny information om dessa slag av bruna dvärgar som kretsar runt en sols omedelbara närhet och hur dessa påverkas.

Bild vikipedia på från vänster G2 stjärna, röd dvärgstjärna, två bruna dvärgar, och gasplaneten Jupiter.