Ett jättemoln har upptäckts vid Titans sydpol.

Saturnus måne Titan  har den senaste tiden dragit uppmärksamheten till sig. Över dess sydpol finns ett moln av jätteformat. Ett moln av samma densitet som vi på Jorden har dimma.

Storleken är den största man sett här och innehållet i dimman är is. Is innehållande kol och kväveföreningar.

Att det dyker upp nu kan ha med årstiden att göra. En årstid på Titan är 7 1/5 jordår. Temperaturen är ca -150C. Därav moln av is. Is med en täthet som jordisk dimma.

Säkert är årstiderna där som här av lite skillnad varje gång. Denna gång har människan fått se ett jättemoln på Titan. Men detta kan vara vanligare än vi tror så många årstidsäsonger på Titan har vi ännu inte att jämföra med.

Venus het planet med tjocka moln av koldioxid och regn av svavelsyra insyn på ytan omöjlig. Hur blev det så?

Venus den molntäckta planeten och andra planeten räknat från solen.  Storleken är ungefär som jorden.

Likt Jorden har även Venus haft mycket vulkanisk aktivitet genom årmillionerna.

Nu misstänks att denna aktivitet av vulkanism fortfarande existerar på Venus.

En fråga som alltid funnits är frågan om vad som gjorde att Venus blev en het svavelmolnsförsedd planet och inte en planet av Jordens eller Mars slag..

 

Avståndet till solen kan knappast vara anledningen. Venus är ingen gasjätte likt de yttre planeterna som Uranus, Neptunus och Jupiter. Inte heller en stenplanet likt vårt solsystems närmst liggande planet vid solen Merkurius.

 

Venus är ett mysterium. Vad har hänt här och varför. Det inre bör ex vara av samma slag som här på Jorden då vulkanism finns. En fast yta finns. Men varför dessa moln? Moln av koldioxid och regn av svavelsyra  vilket fått ytans yttertemperatur att bli som ett otroligt växthus med temperaturer som ligger på ca +460 grader Celsius.

Ansikte i skyn

Citat: Vindeln - Väldigt läskigt och obehagligt, säger Heidi Lindberg, som fångade ett spöklikt ansikte på bild under ett åskoväder i Vindeln. Slut citat.

Under ett åskväder togs ett foto där man vid framkallningen kunde se ett ansikte i skyn. Det ser kusligt ut. Men är troligen ett sammanträffande av ljus och mörker i åskans sken.

Säkert är många historier och skrönor uppkomna genom historien av liknande ljusfenomen.

Tänk bara på alla figurer man kan se en höstdag när cumulusmolnen snabbt flyger över skyn.

Människan önskar hitta en tolkning när de ser en bild och många gånger blir det ansikten man tolkar fenomen med då det är igenkännbart som något man vet vad det är.

Moln överallt, samma samlingsförfarande i allt.

När moln uppstår är de först små och nästan genomskinliga. Efterhand som fler bildas, och de följer naturligtvis vindens rikting, klumpas de ihop av någon av mig okänd kraft. De dras samman av något som fungerar likt gravitationen för fallande föremål eller himlakroppars dragningskraft till varandra. Fysik är inte min starka sida.

Små molnstoff på himlavalvet bildar molnområden till slut och efterhand kan detta bli regn som resultat.

Samma sak händer i vatten när det gäller ex alger och deras sammanbindningar.

Men vad jag tänker på är att det även gäller löv nu under lövfällningen. Sätt dig eller stå och beakta lövens framglidande nu i höst i en flod eller å.

De kommer i små sjok eller ensamma följande vattnets strömmar. Men snart upptäcker du att de små enstaka löven eller sjoken flyter samman mot större sjok och snart är floden gul av stora sjok. Sjok som blir större och större både ytmässigt och på djupet.

Naturen samlar små ting och bildar stora ting av samma material där så är möjligt.
Både då det handlar om organiskt som oorganiskt material.
Jag misstänker att gravitationen är inblandad i denna process.

Att den inte bara gäller uppifrån och ner utan även från alla riktningar. Självklart störd på jorden av atmosfärens påverkningar. Men själva atmosfären i sig är säkert även den ett resultat av gravitation.

Den breder ju ut sig i alla riktningar likt insamlade löv en höstdag i en flod. Allt beror troligen på gravitationskraften, människans uppbyggnad hålls ihop av kraften likt allt annat överallt i alla tider sedan tidernas början. Men vad den är, om det är en gudomlig kraft, starten på allt eller vad, det vet vi inte. Är det Gud?