Koldioxidglaciärer på Mars sydpol

 

Glaciärer av koldioxid rör sig och skapar kilometer tjocka avlagringar över Mars södra polarområde, något som kan ha pågått i mer än 600000 år. Detta beskrivs i en rapport från Planetary Science Institute Research (PSI) av Scientist Isaac Smith.

Koldioxisglaciärer identifierades första gången  2011 på södra polarområdet. Glaciärer som rör sig likt jordens vattenisglaciärer, säger Smith, huvudförfattare till "Carbon Dioxide Ice Glaciers at the South Pole of Mars" som publiceratss i Journal for Geophysical Research - Planets.

"För ungefär 600 000 år sedan började CO2-is bildas vid Mars sydpol. Genom klimatcykler har isen ökat i volym och massa flera gånger om avbruten av perioder av massförlust genom sublimering (gasövergång), säger Smith. – Om isen inte hade flödat neråt en sluttning hade den stannat kvar där den bildats  och den tjockaste isen skulle då i dag varit cirka 45 meter tjock. Men då isen rör sig nedför slänter ner i urgröpningar och raviner mm har den byggts upp till kilometertjocklek.  

"Glaciärerna har tillräckligt med massa för att vid en eventuell sublimering (övergång till gas) fördubbla planetens atmosfärstryck. "Den längsta glaciären är cirka 200 kilometer lång och cirka 40 kilometer bred. Dess aktivitet (rörelse) pågår, men flödeshastigheten toppades förmodligen för cirka 400000 år sedan då deponeringen var som störst. Vi är inne i en långsam period nu då isen minskar i massa (något av den övergår i gasform) och det saktar ner glaciärernas flödeshastighet.

Nyligen utfört arbete delvis utfört vid PSI undersöktes flödeslagarna eller hållfasthetsegenskaperna hos koldioxidis. Det arbetet visade att CO2-is flyter nära 100 gånger snabbare än H2O-is under de förhållanden som råder på Mars från höga sluttningar. Det är därför CO2-isen beter sig som glaciärer när resten av H2O-istäcket vilket även finns ligger mer stilla exempelvis finns ett tunt frostlager på nordpolen (se gårdagens inlägg).

Analys av koldioxidflödena med hjälp av NASAs Ice Sheet and Sea-Level System Model och med stöd från två medförfattare till Smith med arbetet visade att enbart atmosfäriskt nedfall av koldioxid  skulle vara mycket jämnare fördelat och tunnare. Vad glaciärer gör är att flytta isen från höga platser till de nedre bassängerna vilka finns på en lägre latitud”, säger Smith. Om atmosfäriskt nedfall var den enda processen som verkar på isen skulle det mesta funnits på högsta latitud och högsta höjd. Så är det bara inte. Isen rinner nedför i bassänger ungefär som vatten rinner ned i sjöar på jorden.

Ytterligare arbete av Smith och hans team resulterade i flera resultat som är mycket bra analogi till funktioner vi ser på markbundna glaciärer på jorden. Dessa inkluderar topografiska profiler, sprickor och kompressionsryggar som liknar markbundna egenskaper.

Jorden, Mars och Pluto är de enda kropparna i solsystemet som är kända för att ha aktivt flytande is men de är förmodligen inte ensamma i vintergatan.

Bild pxfuel.com på Mars sydpol där man ser ett tunt frostlager koldioxidglaciärer.

En stor mängd metallfragment ligger begravd under sydpolen på månen.

Forskare har upptäckt en struktur som väger 2,18 miljarder kilo och sträcker sig 300 kilometer djupt ner under månens sydpol. Troligen har en asteroid bildat formationen.


I denna struktur finns under ytan mörka metallfragment av en storlek som kan jämföras med, i omfång, som lika stort som ön Hawaii. En oväntat stor massa säger huvudförfattare Peter B. James på Baylor University i en rapport om ämnet publicerat i The journal Advancing Earth and Space Science. 


En spännande och fantasifull upptäckt. Men troligast är det fragment av en stor metallrik asteroid som en gång för länge sedan sjönk ner i månens då porösare yta.

Ett jättemoln har upptäckts vid Titans sydpol.

Saturnus måne Titan  har den senaste tiden dragit uppmärksamheten till sig. Över dess sydpol finns ett moln av jätteformat. Ett moln av samma densitet som vi på Jorden har dimma.

Storleken är den största man sett här och innehållet i dimman är is. Is innehållande kol och kväveföreningar.

Att det dyker upp nu kan ha med årstiden att göra. En årstid på Titan är 7 1/5 jordår. Temperaturen är ca -150C. Därav moln av is. Is med en täthet som jordisk dimma.

Säkert är årstiderna där som här av lite skillnad varje gång. Denna gång har människan fått se ett jättemoln på Titan. Men detta kan vara vanligare än vi tror så många årstidsäsonger på Titan har vi ännu inte att jämföra med.

Observatoriet Ice Cub under Sydpolens is upptäckte högenergi neutriner. En otrolig mystisk energikälla har därmed upptäckts kommen från det

Miljarder neutriner passerar varje sekund varje kvadratcentimeter på Jorden.

För några år sedan hittades för första gången 28 styck högenergineutriner.

Dessa högenergineutriner kommer från platser utanför vår vintergata och ger nu astronomer ett nytt forskningsområde att lära mer om.

De tros röra sig  utan problem i universum genom galaxer och stjärnor inget kan stoppa dem. troligtvis går de obehindrat genom de såkallade svarta hålen också.

Dessa högenergineutroner har ingen elektrisk laddning och är därför svårfångade.

Intresset ligger på vad som är källan till dessa objekt. Teorier finns men sanningen finns där ute. Går den att hitta?

Det handlar om miljarder neutriner  som passerar varje kvadratcentimeter på Jorden varje sekund.

Vissa av dessa har i storleksförhållande en miljon högre energi än en exploderande supernova.