Google

Translate blog

onsdag 9 mars 2016

Teorin om att Big Bang uppkom ur ett svart hål florerar inom vissa forskares världsbild.

Kan Big Bang ha börjat i ett svart hål av ett format av storlek eller litenhet vi inte kan föreställa oss?

Vissa tror det. Detta hål ska ha varit nästintill osynligt i storlek och allt sedan  Big Bang expanderande och gör så ännu.

Men då måste ett före och efter hålet finnas och det skulle innebära exempelvis att universum av idag är ett av många som expanderat först och sedan imploderat. Men inget tyder på att universum efter en viss tid dras samman till en punkt igen. Tvärtom ökar expansionen och utvidgningen av universum. Teoretiskt kan man dock tänka sig att det finns en slutpunkt där allt dras samman igen och åter blir ett otroligt litet svart hål likt en supernova blir.

I ingenting expanderar och förstoras universum i alla riktningar samtidigt ännu idag. Svårt att förstå för oss som lever i tid och rumsuppfattningar präglade av de naturlagar vi kan se på Jorden.

En annan möjlighet för Big Bang i ett svart minihål är att detta uppstod i en annan dimension och utvidgades genom en explosion i en ny dimension av tid och rum. Vår verklighets skapande i tid och rum i ingenting.

Allt detta är svårt att t a till sig och fantasin kan flöda utan begränsningar utan att vi för den skull kan ses som tokiga i genom dessa  tankar.

Inget är omöjligt eller möjligt. Ur ingenting kom allt till av ingenting expanderade en verklighet som ännu skapas eller utvidgas hur man nu vill se det.

Att se början som ursprunget ur ett svart hål är egentligen samma sak som att se det ursprunget från en punkt av ingenting. Alternativt ur ingenting av vaken en startpunkt eller ett hål.  Teorierna säger ingenting om varför, hur eller av vad början uppkom. En Gud eller skapare är ett lika stort mysterium och för många en omöjliga början men lika möjlig att se som ursprung.


tisdag 8 mars 2016

Herakleitos sa en gång allting flyter. PÅ Pluto flyter det också, kullarna där flyter runt. Varför?

Den grekiske filosofen Herakleitos sa en gång att allting flyter och visade med ett exemplet på floden. Du kan aldrig gå ner i samma flod två gånger. Varje gång är det en ny flod just genom att allting flyter.

PÅ Plutos yta flyter dess kullar omkring och genom detta  kan man säga att du kan aldrig ser amma Pluto två gånger då allt flyter,  i detta fall kullar.

Ännu kommer nya upptäckter från de foton som sändes från Pluto vid  New Horizons besök i fjol. Kullar på ytan rör sig. Troligen är det fragment från större isglaciärer som rör sig över en hal frusen kväveindränkt yta.


Ännu får vi förvånande upplysningar från Pluto. Säkert finns mer hemligheter vi ännu inte sett. När vi väl ser dessa blir nästa steg att försöka förstå dem.

måndag 7 mars 2016

Den onormala supernovans uppkomst och upptäckt i maj 2010. En flerårig gåta är löst.


Supernova är det sista tillståndet för en stjärnas  liv.  Stjärnan flammar upp  i ett starkt  ljussken vilket om vi har tur ser från Jorden. Efter några veckor bleknar ljuset och  stjärnan exploderar sjunker ihop och resultatet blir ett svart hål eller med ett annat namn en neutronstjärna.

Men då upptäckten av SN2010da  upptäcktes ställdes dåvarande kunskap på ända. Inte slocknade denna som man trodde supernova efter några veckor.

2014 hade ingen förklaring kommit därför tog man nu  till  det bästa man hade teleskopet Hubble och riktade detta mot SN2010da.

Då började man förstå. Supernovan hade en följeslagare vilken man inte kunnat se tidigare med de resurser man satt in tidigare.


En sol eller stjärna vilken är ca 20-25 gånger större ön vår sol. Det är denna stjärnas sken som lurat oss att tro att supernovan eller resterna av tvillingstjärnan fortfarande sken med ett för supernovor eller slutstationen neutronstjärnor onormalt starkt sken. Gåtan var löst.

söndag 6 mars 2016

Universums största svarta hål finns i Berenikes hår är en av de senaste rönen..

Var finns då Berenikes hår? Jo mellan stjärnbilderna  Jungfrun och Stora Björn.  Synliga  på norra stjärnhimlen. Under vår och sommar kan mellan dessa bilder ses Berenkies hår  där Comahopen finns. En mängd av av ca 1000 galaxhopar finns i denna hop.

Avståndet hit är ca 300 miljoner ljusår. Bland dessa galaxhopar finns två otroligt stora galaxer,  galaxen  NGC 4874 och NGC 4889. Det är NGC 4889 som är den intressanta galaxen. I centrum av denna finns ett svart hål som är det största upptäckta hålet i universum bland de människan tills idag upptäckt.


Tjugoen miljarder gånger större i massa  än vår sol. Så kompakt att inte ens ljus i närområdet kan sprida sig härifrån. Hålet i sig är lugnt för närvarande och ny stjärnbildning kan därför teoretiskt ske i närområdet.

lördag 5 mars 2016

En jätteplanet upptäckt i stjärnbilden Målaren.

I den kanske inte så kända stjärnbilden Målaren finns en stjärngrupp kallad Beta Pictoris där nyligen en gasplanet kallad  PSO J318.5338-22.8603upptäckts. Genom sin storlek  åtta gånger större än Jupiter kan den ses för att undersökas med spektralanalys.

Få planeter som är upptäckta utanför vårt solsystem kan ses i en storlek där spektralanalys kan göras.

Vi får se vad resultatet kan bli. Men troligen är det en gasplanet med samma eller liknande sammansättning som våra gasplaneter här i vårt solsystem.

Men överraskningar kommer slag i slag däruppifrån så alla resultat är möjliga.

Stjärnbilden Målaren kan enbart ses på södra stjärnhimlen.  Den konstruerades som stjärnbild av Lacaille 1751 under namnet Staffliet och Paletten men dess namn har i senare tid förändrats till enbart Målaren.


Här kan den intresserade läsa något mer om Målaren och vilka stjärnor som ingår i stjärnbilden.

fredag 4 mars 2016

M42 i Orionnebulosan är en födelseplats för nya stjärnor. Här döljs många stjärnor och dess eventuella beboeliga planeter.

I Orions stjärnbild finns en hel del synliga stjärnor. Men det intressanta är vad som döljer sig i själva nebulosan. Orionnebulosan av damm och stoff där det döljs både fler stjärnor och föds nya stjärnor.

Nebulosan är av storleken 30-40 ljusår i diameter och i detta damm döljs kanske upp till 1000 stjärnor och dess planeter.


Om du läser artikeln som medföljer kan du där få instruktioner var Orionnebulosan finns och hur du finner den.

torsdag 3 mars 2016

Gravitationsvågor upptäckta de hörs som en kvittrande fågel. Ett mänskligt öga kan nu se dessa vågor.

Newton förstod att de fanns. Allt är berörda av dessa vågor som finns men som ingen förrän nu upptäckt. Nu kan mätningar av dessa vågor göras vilket vi inte kunnat tidigare  fullt ut då vi inte haft instrument vilka visat på dess existens mer än matematiskt.

Gravitationsvågor är även viktiga för att bevisa Einsteins relativitetsteori.

En ny forskningsmöjlighet har nu sett dagens ljus möjligheten att undersöka rymden utefter gravitationsvågors effekter och då synliga vågor.


Nu väntar vi på nästa upptäckt mörk materia och energi. När dessa kan ses och forskas inom blir det ett otroligt nytt forskningsfält att förstå universum, tid och rum och verkligheten eller kanske bättre uttryckt den verklighet vi kan uppleva som människa med våra instrument.

onsdag 2 mars 2016

Jordens uppbyggnad tros vara universell. Men kan det vara en hallucination?

Ingen vet hur stenplaneter är uppbyggda förutom Jordens. Men det tros att alla är uppbyggda på samma vis en tunn yta och sedan en het kärna eller mantel längst in och där emellan avsvalnade skikt med lava och vulkaner på ytan.

Men stämmer det? Ytskikt av skilda slag och tjocklek kan finnas. Radioaktiva ytor på vissa planeter bör finnas vilket gör en skillnad mot Jordens ytas uppbyggnad och begränsningar av hur det ser ut. Kanske det inte finns en enda planet av alla oräkneliga i universum som är uppbyggd exakt som Jorden.

Unicitet är det normala redan här. Vi kan ta hur många exempel som helst. Människans fingeravtryck är unikt. Snöflingans utseende ett annat. Det finns inte två exakt lika och har aldrig funnits sedan tiden början.

Men universellt blir det likväl yta och mantelplaneter.

Troligen stämmer detta. Likväl som gasplaneter tros vara uppbyggda på samma vis med skillnaden enbart på gassammansättning och temperatur och rörelser i på och i dessa.

Solar och kometer tros även ha samma likartade konstruktioner.

Men kan det stämma universellt. Kanske,  kanske inte. Men troligast är allt i ett enda exemplar.


Det kan finnas en stor tveksamhet i detta. Så länge vi inte vet något om mörk energi och materia kan vi inte vara säkra  någonting. Dessa mörka krafter kan ge effekter vi ännu inte kan förstå och även på det vi tror oss förstå just nu.

tisdag 1 mars 2016

Rosettas besök på kometen 67P Churyumov -Gerasimenko gav ledtrådar om kometers hålrum. Många sf-berättelser har beskriit dessa som gömmor för allsköns materia och Aliens på hemliga uppdrag.

Kometers låga densitet har länge misstänkts bero på att de har stora ihåliga bergrum inom sig.

Nu verkar forskare genom Rosettas mätresultat ha bekräftat att så inte är fallet på kometen 67P  och resultatet kan säkert ses som universellt.

Kometer är inte ihåliga och deras låga densitet  beror på att dess  insida är mycket porös och kan jämföras med damm ispartiklar och vatten.

Ingen spännande upptäckt och all sf-litteratur där främmande Aliens sänder hemliga laster i kometers kärnor kan därför ses som spännande fantasier.

Men en komet ska inte ses som samma sak som en asteroid. Här kan fortfarande synen på hålrum vara en möjlighet och en källa för sf-berättelser..