Det är i Orionnebulosan Hubbleteleskopet gjort en ny upptäckt, en stor mängd bruna dvärgar

Hubbleteleskopet söker och finner nya ting däruppe som ger ny kunskap både ofta och överraskande.

En av de nyaste upptäckterna är gjorda i Orionnebulosan vilken ligger 1350 ljusår från oss. En nebulosa är ett åtskilliga ljusår stort gas- och dammoln.

I just denna har nu den största samlingen hittills på en plats med mångfald av bruna dvärgar upptäckts. Bruna dvärgar är objekt vilka misslyckats bli så varma att de blivit stjärnor men varma nog för att inte kallas planeter. Helt enkelt misslyckade stjärnbildningar. Processen för att bli tillräckligt varma uteblev.

I övrigt finns i Orionnebulosan allt från jättestjärnor till röda dvärgstjärnor. Vad som fått denna plats att få en så relativt stor mängd bruna dvärgar vet man inte. Men kanske det är gasernas sammansättning i nebulosan som är anledningen. Det har inte varit tillräckligt med något för att starta processer i vissa objekt på en viss plats och så har en brun dvärg blivit följden.

En brun dvärg fanns i 17 fall i närheten av en röd dvärgstjärna. Om det i dessa fall finns ett samband är osäkert.  

Bruna dvärgar ger inte värme tillräckligt för eventuella planeter som kan finnas runt dem för att dessa ska kunna hysa liv

Bilden är på Orionnebulosan vilken är utgångspunkten till ovanstående inlägg.

Gravitationsvågor upptäckta de hörs som en kvittrande fågel. Ett mänskligt öga kan nu se dessa vågor.

Newton förstod att de fanns. Allt är berörda av dessa vågor som finns men som ingen förrän nu upptäckt. Nu kan mätningar av dessa vågor göras vilket vi inte kunnat tidigare  fullt ut då vi inte haft instrument vilka visat på dess existens mer än matematiskt.

Gravitationsvågor är även viktiga för att bevisa Einsteins relativitetsteori.

En ny forskningsmöjlighet har nu sett dagens ljus möjligheten att undersöka rymden utefter gravitationsvågors effekter och då synliga vågor.

Nu väntar vi på nästa upptäckt mörk materia och energi. När dessa kan ses och forskas inom blir det ett otroligt nytt forskningsfält att förstå universum, tid och rum och verkligheten eller kanske bättre uttryckt den verklighet vi kan uppleva som människa med våra instrument.

Se och hör.

Pulsarerna upptäcktes 1967 och gav upptäckaren nobelpris.

När en stjärnas livslängd är slut exploderar den och en supernova uppstår. Resterna av stjärnan blir en neutronstjärna. Den blir en liten rest av det som en gång var en stor sol. Det blir en neutronstjärna med en diameter på ca 20 km.

Denna lilla stjärna har sedan  en rotationshastighet på flera hundra varv i sekunden beroende på att den håller samma hastighet som då den var en stor sol.

Från dess poler utgår gamma, röntgenstrålning och radiovågor. Då polerna och rotationsaxeln inte ligger på samma  plats sveper strålningen ut som om stjärnan var en fyr.

Strålningen blir pulsartad i tid räknat i intervall. Intervall av samma slag hela tiden.

Nu kallas stjärnan en pulsar och tiden mellan pulsen är olika på olika pulsarer vanligen ligger takten i hundradelssekunder upp till några sekunder.

Nu har forskare börjat förstå skimrande galaxer på stora avstånd. Skimmer som har sitt ursprung från pulsarer i dessa avlägsna objekt.

Antony Hewish fick nobelpriset i fysik 1967 för sin upptäckt av pulsarer. Foto ovan på honom.